däremot också inspiration från postmoderna och poststrukturalistiskt influerade teorier, vilka framhåller betydelsen av kunskapens kontextualitet och diskurs och problematiserar antaganden om enhetlig kunskap och sanning.
Av vardagens mat och måltider har näst intill alla en erfarenhet, en erfarenhet som inte bara handlar om arbete utan också om minnen, känslor och smaker. De intervjuades berättelser om sin vardag har varit vägledande genom forsknings-processen. Min utgångspunkt är därför inte en specifik grupps position utan jag tar istället min början i en specifik praktik, måltidspraktiken. Måltiden är en vardagspraktik inom vilken erfarenheter möts, delas och skiljer sig åt. Genom be-rättelser om vardagens måltidspraktik vill jag lyfta fram de relationer som kring-gärdar denna och hur den har såväl gemensamma som skilda drag med avseende på de intervjuades olika positioner vilket har betydelse för vem som kan artikulera vad, hur det artikulerande mottas men också till hur man berättar om sin vardag.
Med början i människors erfarenheter
Genom historien har ägandet av erfarenheten ansetts vara det som utgjort en person och också gjort henne unik (”possessiv individualism”). Positionen som subjekt har historiskt däremot främst varit en privilegierad position för vita män med en borgerlig klassbakgrund. Genom bland annat feministisk metodologisk kritik har utgångspunkter om att vetenskapen ska vara neutral och forskaren ob-jektiv sedan ifrågasatts. Man visar på hur forskning och vetenskap utgår från en manlig norm, en manlig blick som genom historien har speglat den dominerande gruppens intressen samtidigt som underordnade gruppers erfarenheter systema-tiskt utelämnas och ständigt får befinna sig i periferin (Smith 1987; DeVault 1999, s.32). Feministiska interventioner har försökt att återupprätta, synliggöra och bekräfta kvinnors erfarenheter. Genom att identifiera gemensamma erfaren-heter skapas på sätt nya sätt att se på samhället och en fördjupad förståelse för tidigare erfarenheter gör tidigare osynliga delar av människors – framförallt kvin-nors – vardagsliv synliga (Skeggs 1999, s. 45). Det betyder däremot inte, som Mulinari och Sandell, skriver att dessa erfarenheter tidigare inte överhuvudtaget teoretiserats: ”Women’s experiences were not untheorized before or uninterpreted but, as feminist researchers would argue, silenced, misrepresented and misinter-preted” (Mulinari och Sandell 1999, s. 288). Med utgångspunkt i (till en början) kvinnors erfarenheter utvecklades så den feministiska ståndpunktsteorin. Med utgångspunkt i vardagens praktiker syftar det feministiska emancipatoriska pro-jektet till att lyfta fram marginaliserade röster, explicitgöra individuella erfaren-heter för att på så sätt möjliggöra för kollektiv förändring (se till exempel Acker et al 1983). I det feministiska projektet – att göra det personliga politiskt – är de
subjektiva erfarenheterna utgångspunkten. Teresa de Lauretis hävdar till och med att för den feministiska teoribildningen är erfarenheten en grundval då hon me-nar att den feministiska rörelsen startade när kvinnor började tala med varandra om just sina erfarenheter (de Lauretis 1988 i Skeggs 1999, s. 45). Genom att låta marginaliserade identifiera sin situation och utgå från deras erfarenheter är syf-tet med den feministiska ståndpunktsteorin att beskriva en historia nerifrån och upp istället för uppifrån och ner (Smith 1974, 1987, 2005). Med utgångspunkt i människors ofta tysta kunskaper om sin levda vardagserfarenhet menar Smith att vi också kan utforska de dolda aspekterna av den ofta förgivettagna vardagen (Smith 2005, s. 151 ff).
Feministisk ståndpunktsteori och poststrukturalistisk kritik
Den ståndpunktsteoretiska feministiska forskningen har inte bara försökt att be-skriva tidigare utestängda gruppers värld. Tvärtom har syftet med forskningen, som jag skrev ovan, också varit emancipatoriskt och strävat mot samhällelig för-ändring. Ståndpunktsteoretikernas epistemologiska utgångspunkt sätter relation-en mellan kunskap och politik i crelation-entrum och försöker att förklara och förstå dess effekter på kunskapsproduktionen (Haraway 1988). Detta betyder att den här typen av forskningspraktik har sin fot i två läger (Skeggs 1999, s. 45; Eldén 2005, s. 65). Å ena sidan är den en kritik mot den traditionella vetenskapens tillvägagångssätt, å andra sidan är den fortfarande genom sin dröm om en bättre värld en del av upplysningsprojektet. Denna typ av forskning har också kritiserats av andra feminister, främst då av postmoderna och poststrukturalistiska forskare (se till exempel Butler och Scott 1992). Den främsta kritiken har riktat sig mot svårigheten att se bortom termer som sanning och enhet. Istället menar post-strukturalistiska forskare att det inte finns något som föregår diskursen, utan att det är diskursen i sig som skapar och upprätthåller objekt och subjektspositioner. Hur berättar, skriver och analyserar vi erfarenheter om vi utgår från att de alltid är färgade, kontextuella och personliga? Smith svarar på kritik från Butler och Scott (1992) som menar att det är problematiskt att hantera erfarenheter som en kunskapskälla och hävdar till sitt försvar att institutionella etnografer tar hänsyn till den här problematiken.40 Sociologen Beverly Skeggs argumenterar för att erfarenheten bör ses som ett sätt att till exempel förstå hur kvinnor gör kate-gorin kvinnor (och samtidigt även andra kategorier) och hur katekate-gorin kvinna uppkommer genom olika maktförhållanden, baserade på till exempel kön, sexu-alitet, klass och ”ras”/etnicitet. Erfarenheten menar hon därav ”genomsyrar vårt
40 För vidare debatt om feministisk ståndpunktsteori och hur den förhåller sig till postmodern och poststrukturalistisk teori se debatten i Signs 1997, vol. 22, nr. 2 kring Susan Hekmans artikel ”Truth and Method: Feminist Standpoint Theory Revisited”.
positionstagande och vår produktion av positioner, men den fixerar oss inte i vare sig tid eller rum.” det är därmed, enligt henne ”inte individer som har erfaren-het, utan subjekt som konstrueras genom erfarenheten. […] den producerar ett vetande subjekt där identiteten ständigt är under produktion, inte något fast man har” (Skeggs 1999, s. 50). Betoningen läggs här på hur man rör sig mellan, erkän-ner och besätter olika positioerkän-ner. Kunskapen kan därför förstås som situerad och uppkommen ur sociala subjekt som befinner sig på en särskild plats och i rela-tion till vissa maktordningar. Sambandet mellan ontologi och epistemologi antas därmed existera, men det är inte förutbestämt (Skeggs 1999, s. 50). Att tala uti-från erfarenheter sker utiuti-från någons perspektiv och utiuti-från en viss tid och plats (DeVault 1999, s 49; Smith 2005, s. 123) och erfarenheter är på så vis ideologiskt och teoretiskt medierade (Smith 2005, s. 125). Jag ansluter mig till Smiths posi-tion men menar samtidigt att den poststrukturalistiska kritikens framhållande av relationen mellan kunskapsproduktion och makt är central att ta i beaktande. Den poststrukturalistiska kritiken har för mig inneburit att jag strävat efter att se de intervjuades berättelser om vardagens erfarenheter som delar i ett större sammanhang där diskursiva föreställningar har betydelse för hur man förstår sin vardag.
I teoretiserandet av de intervjuades vardagsverklighet har jag inspirerats av ve-tenskapsfilosofen Donna Haraway som diskuterar relationen mellan ”feminist critical empiricism” eller ”radical constructivism”, och hon menar att det är dags att byta metaforer och därmed också ändra förståelsen av vad objektiv forskning skulle innebära. Hon använder sig av begreppet ”vision” för att visa på att vi inte måste fastna mellan två ytterligheter. För henne är inte alternativet till relativism en enda slutgiltig förklaring utan tvärtom är ”partial, locatable, critical knowled-ges sustaining the possibility of webs of connections called solidarity in politics and shared conversations in epistemology” (Haraway 1988, s. 584). Det handlar därmed inte om att fånga ett enhetligt subjekt utan om att se det splittrade, fördjupa vår kunskap om det komplexa och sträva efter att producera ”situated knowledges”. Det handlar om partiskhet istället för universalism, om lokalise-ring, postionering och situering som utgår ifrån kroppen och var den befinner sig (Haraway 1988). För Haraway handlar situerad kunskapsproduktion inte om att lyssna till marginaliserade röster för sakens skull. Marginalisering är ingen grund för ontologi menar hon men det betyder inte att dessa röster för den skull är oviktiga, men söker man efter att finna en viss röst och hamnar i en form av fetischism kan det vara problematiskt. Däremot kan att marginaliserades röster öppna för nya sammanhang och oväntade öppningar menar Haraway (1988).