ofta fick allt för dålig kost började barns ätande också att främjas genom en ny institution, skolbespisningen. År 1946 antogs befolkningskommissionens förslag om fria skolluncher. Samtidigt gjordes under 30-talet skolköksundervisningen till obligatorisk undervisning för flickor. Detta ansågs också, hos befolknings-kommissionen, som ett sätt att stärka familjen och skapa goda möjligheter för barnafödande. Statens ansvar kom i förlängningen främst att betyda att skolbe-spisningen, en institution alla barn mötte, blev den apparat som skulle garantera barns näringsintag och bidra till goda kostvanor, detta oavsett hur man hade det hemma. Införandet av skolbespisningar var en rättvisefråga som på samma gång främjade en viss typ av ätande. Genom skollunchen skulle alla barn få i sig ett or-dentligt och näringsriktigt mål mat om dagen. Samtidigt önskade man att barnen skulle lära sig hur en god måltid såg ut samt att efterfråga en näringsmässigt riktig sammansatt måltid (Bildtgård 2002, s. 107).
Behovet av insatser för barnens bästa och för en starkare befolkning
I syfte att främja alla barns hälsa började man också att rikta informationen till professionella grupper. Det som senare kom att bli dagens barnavårdcentral var en sådan. En god hälsa skulle inte endast vara avsedd för ett prioriterat fåtal utan för hela befolkningens barn, något som också innebar att barnen knöts starkare till nationen. Enligt Myrdals (1934/1997) stod inte tidigare patriarkala famil-jeideal och organisering av familjen i linje med det moderna samhället och inte minst gällde detta barnens utveckling. Att främja en politik som syftade till att stärka barnen var för dem ett sätt att föra en politik för framtiden.Familjens rätt att låta barnen bo uselt, att eftersätta deras sunda mathållning och goda fost-ran, att hindra dem från ett rationellt yrkesval och att förmena dem en ändamålsenlig utbild-ning får inte längre vara så obegränsad som nu. Men barnens ”frigörelse” kan av samhället blott köpas, genom att samhället ikläder sig en allt större del av kostnaden och ansvaret (Myrdal och Myrdal 1934/1997, s. 299).
Om den patriarkala familjen tidigare varit en produktions- och konsumtionsen-het gick den nu, i takt med industrialiseringen, mot att vara vad som sågs som en konsumtionsenhet. Mot bakgrund av samhällets omvandling argumenterade Myrdals för att familjen skulle omorganiseras och att detta krävde statliga inter-ventioner i det mest privata. Om mannen tidigare haft det största inflytandet över hustru och barn var detta nu något som borde förändras. Gentemot konservativa ideal och individualistiska argument om frihet att välja hävdade de istället att
klyftorna växer. Skulle däremot ingen ekonomisk utjämnande familjepolitik alls existera skulle andelen istället ha hamnat på 25 procent.
tidigare friheter inte var friheter som omfattade alla utan snarare familjeförsörja-rens rätt att vara herre i sitt hus, något de menade måste förändras. Myrdals häv-dade därför att kvinnor skulle ut i produktionen. Tvåförsörjarmodellen handlade om att uppfylla en ekonomisk standard såväl som att tillvarata kvinnors arbetspo-tential (Myrdal och Myrdal 1934/1997, s. 309 ff). Att endast vara hemma med barn i ett allt mer moderniserat hem med färre arbetsuppgifter att utföra skulle ta såväl på nerverna som minska livslyckan (Myrdal och Myrdal 1934/1997, s. 303). För att möjliggöra detta krävdes emellertid att samhället också tog ett större ansvar för barnen. Barnen skulle rustas för ett rörligare liv och i detta låg att de-ras uppväxtmiljö till viss del skulle lösas från det privata som inte längre ansågs ändamålsenligt för att helt kunna fostra dem (Myrdal och Myrdal 1934/1997, s. 305). Med inspiration från USA och England menade Myrdals att offentliga och kostnadsfria barnkammarskolor, nära hemmen med anpassad omgivning och ak-tiviteter, med utbildad personal och med översyn av läkare och psykologer skulle vara bra för barnens uppfostran. Dessa barnkammarskolor skulle även möjliggöra ett ökat inträde på arbetsmarknaden för kvinnor.
En kollektivisering av barnuppfostran är på detta sätt från många olika synpunkter sam-lingslinjen: av psykologiska skäl, av pedagogiska skäl, av familjeorganisatoriska skäl, samt icke minst av de befolkningspolitiska och socialekonomiska skäl, som ställa det önskligt att nå en mer samhällelig fördelning av barnförsörjningskostnaderna (Myrdal och Myrdal 1934/1997, s. 317).
I fråga om parlivet var Myrdals förberedda på att radikala förändringar skulle leda till spänningar i familjen varför de också betonade familjens nya funktioner där hustrun stod vid mannens sida som en kamrat, där paret delade bostad och fritid och hade ett personligt förhållande (Myrdal och Myrdal 1934/1997, s. 319). Deras för tiden radikala idéer menade de var såväl samhällsbevarande som sam-hällsuppbyggande medan det motsatta rådde för konservatism och individualism.
3.2 Mot jämställdhet och ökat överflöd, 1950-1980
Trots de ofta progressiva idéer som fördes fram under 1930-talet av till exempel Alva och Gunnar Myrdal så präglades 1950-talet av att av en ofta könsuppdelad vardag. Inom sociologin var Talcott Parsons tankar särskilt inflytelserika under denna tid. Parsons teoretiska modell gör en tydlig åtskillnad mellan arbetsliv och familj familjelivet utmärks i Parsons modell av specialisering av mödrar ochfä- ders olika roller, där fäderna hade en instrumentell funktion och mödrarna en expressiv (Leira 2002, s. 4 och 18) Även om många kvinnor, även under Parsons tid, förvärvsarbetade ansåg han ändå att kvinnorna var de som skulle inneha det största ansvaret för hem och barn. En konsekvens av modellen innebar att män och kvinnor, enligt Parsons, skulle ha ansvar för olika sfärer. Enligt Parsons struk-turfunktionalistiska modell var kvinnans funktion i familjen förenad med den privata sfären där hon skulle uppfylla familjens omsorgsbehov och ta hand om hem och barn medan mannen, i rollen som familjeförsörjare, befann sig i det of-fentliga. Familjen antogs ha en central roll för att överföra kulturella värden och normer, i familjen socialiserades barnen in i samhällets värdesystem. Kvinnans roll i den privata sfären förmodades leda till att barnen uppfostrades till stabi-la individer något som Parsons menade var en nödvändighet för att bibehålstabi-la samhällelig stabilitet (Parsons och Bales 1955). Potentiella intressekonflikter på grund av de skilda rollerna argumenterades mot med hänvisning till naturlighet och kvinnans naturliga fallenhet för omsorg om hem och barn (Leira 2002, s. 4). Även om Parsons teori om familjen har blivit hårt kritiserad har den ändå inne-burit att idén om den ”normala familjen” har haft stor betydelse och bidragit till den generella föreställningen om vad en familj är och utgörs av. Till skillnad från Parsons hade makarna Myrdal en politisk vision om ett mer jämlikt samhälle, men de liknar varandra i den mån att de hade omfattande idéer för hur samhället bäst skulle organiseras och på så sätt framträdde en bild av också familjens plats och betydelse, även om denna skilde sig åt mellan dem.
I Sverige innebar efterkrigstiden ett motstridigt perspektiv på familj och på kvinnors förvärvsarbete; en del hävdade kvinnors rätt till att förvärvsarbeta med-an med-andra gick i motsatt riktning och ville verka för att skapa förutsättningar för kvinnor att stanna hemma och 1950-talet präglades generellt av ett avståndsta-gande gentemot 1930-talets progressiva idéer om familjens organisering. Kvinnor symboliserades här alltmer med rollen som omsorgsgivare och männen som för-sörjare (Lundqvist 2007, s. 208-209). Lundqvist menar att även om män och kvinnor båda ansågs vara delaktiga i det obetalda omsorgsarbetet så var det till kvinnorna de konkreta förslagen riktades (det handlade bland annat om ”mödrars behov av barntillsyn” eller ”mödrars önskan om oberoende”) (Lundqvist 2007, s. 175). I polemik mot konservativa ideal hävdade Alva Myrdal och Viola Klein däremot i Kvinnans två roller (1957) att den patriarkala familjen hade överlevt sig själv och att det var jämlikhet och minskad könsuppdelning som istället borde utmärka den moderna familjen. (Myrdal och Klein 1957). Detta innebar början till ”a dual earner family model”. Myrdal och Klein argumenterade för att gifta kvinnor borde ta ett större försörjaransvar under de perioder då förvärvsarbete inte ansågs krocka med deras omsorgsåtaganden i familjen (moderskapet ansågs fortfarande vara den primära rollen). Tillsammans argumenterade de för mödrars
tillfälliga förvärvsarbete. De förslag till förändringar som framfördes av Myrdal
och Klein innebar att kvinnors primära arbete inte självklart var i hemmet och att mäns privilegierade position som familjeförsörjare begränsades samtidigt som att det huvudsakliga försörjaransvaret fortfarande låg på mannen (Leira 2002, s. 5). Kvinnors kunskaper ansågs viktiga för både samhället och den enskilda kvinnan och för att ytterligare stötta kvinnors position i arbetslivet ville de se en utbygg-nad av den offentliga sektorn.
Samtidigt som den offentliga sektorn växte och kvinnors utträde på arbetsmark-naden ökade så förändrades också matlivet. De teknologiska framstegen inne-bar till exempel att långkoken ersattes av färdiglagad mat. Etnologen Christina Fjellström menar i sin avhandling Drömmen om det goda livet. Livskvalitet och
matvanor i ett uppväxande industrisamhälle: Stocka sågverk 1870-1980 (1990)
där hon studerat vardagsliv och matvanor i ett mindre norrländskt samhälle, att hushållskunskaper värderades högre under 1900-talets första hälft men att detta var något som förändrades under 1960- och 1970-talet. Samtidigt som kvinnor hävdade sin rätt att förvärvsarbeta och den ojämlika arbetsfördelningen i hemmet ifrågasattes såg man alltmer negativt på hushållsarbetet. Under samma tid fick färdigmaten en allt större plats i hemmen. Detta innebar att tiden för kvinnors hushållsarbete minskade och att det blev enklare att laga mat, något som också re-sulterade i att fler tidigare hushållssysslor ansågs vara onödiga (Fjellström 1990, s. 297). Den industrilagade färdigmaten var en del i kvinnors frigörelse från spisen, men den var också ett sätt på vilket marknaden växte genom att ta en allt större plats i hemmen. Däremot problematiserades inte frågor om livsstil, levnadsvanor och hälsoupplysning i någon högre grad under 1950-talet (Olsson 1997, s. 151). Detta var istället en tid som präglades av tillväxt, utbyggnad av institutioner och stor tilltro till den medicinska vetenskapen och litet utrymme åt att genom hälso-upplysning påverka människors matvanor (Olsson 1997, s. 88). Förebyggande insatser för folkhälsa skedde under denna period främst genom till exempel barn- och mödravårdsverksamhet (se även nedan under 3.4).
I relation till familjen började man under 1960-talet att lyfta fram även mäns position som omsorgsgivare och istället för att bara tala om mödrar talade man alltmer om föräldrar. I Kvinnors liv och arbete (Dahlström (red.) 1962) lanserades det sociologiska könsrollsbegreppet och till skillnad från det tidigare använda ”kvinnofrågan” framhölls att detta var något som inte enbart angick kvinnor-na utan hela samhället. Här var sociologen Rita Liljeström en central gestalt. Liljeström argumenterade för delade samhällsroller och att såväl mödrar som fäder borde bidra till familjens försörjning som ta hand om barnen. I sitt sätt att tänka om familjens organisering där mödrar och fäder båda ansågs lika viktiga och be-tydelsefulla var Liljeström en föregångare och hennes tankegångar kom också att stå modell för hur den svenska jämställdhetspolitiken senare utvecklades (Leira
2002, s. 5, 11). I arbetet mot ett mer jämställt samhälle menade Liljeström, att män skulle vara lika involverade som kvinnor. För att möjliggöra för män och kvinnor att förena sina roller i den produktiva och den reproduktiva sfären argu-menterade Liljeström för betydelsen av att bygga ut den offentliga barnomsorgen (Leira 2002, s. 22). Gapet mellan Liljeströms visioner och kvinnors vardagser-farenheter av dubbelarbete öppnade för den kritik som 1970-talets kvinnorörelse skulle lyfta fram (till exempel Schmitz 2007).
I sin kritik utmanade feminister under 1970-talet allt starkare antaganden om familjer och familjerelationers naturlighet och funktionalitet vilket också innebar att tidigare gränser och dikotomier mellan privat/offentlig och familj/ekonomi ifrågasattes och blev en del av den politiska agendan. De förflyttade också fokus från studier av familj som kategori till att studera betydelser av kön i familjelivet. Feminister visade att familjen, könsarbetsdelning, mansdominans, heterosexu-alitet och moderskap måste analyseras och förstås utifrån en socialt och historiskt situerad kontext (Roman 2004, s. 46). Under 1970-talet sattes arbetsbegreppet i fokus och feminister framhöll betydelsen av att se hushållsuppgifter som just arbete (Oakley 1974). En del argumenterade för att hushållsarbetet borde betrak-tas som ett produktivt arbete som genom att det återskapar arbetskraften också skapar mervärde och därför borde avlönas (Dalla Costa och James 1973). I dis-kussionen om vad som uppfattades som arbete och inte lyftes också distinktionen mellan vad som beskrivs som privat och offentligt upp (Mulinari och Selberg 2011, s. 13). Under 1970-talet blev också könsrollsbegreppet hårt kritiserat av fe-ministiska forskare som menade att man inom perspektivet hade en allt för statisk och deterministisk syn på samhället där individen bestäms av den roll hon spelar (Roman 2004, s. 41). Den framväxande kvinnorörelsen, inte minst i Sverige och Norden, försökte framförallt att förena teorier kring kön och klass och menade att kapitalismen och patriarkatet var varandras förutsättningar (se till exempel Hartmann 1979). De norska sociologerna Harriet Holter och Hildur Ve menade till exempel på 1970-talet att familjeförändring måste förstås i relation till klass, att förändring ser olika ut i olika samhällsklasser samt att klassers olika materiella resurser och de klassmotsättningar som det kapitalistiska samhället präglas av innebär klassdifferentierade familjestrukturer (Holter och Ve Henriksen 1976, s. 109). Detta kan ses som ett försök till en intersektionell analys på makronivå (Mulinari och Selberg 2011, s. 14).
Sammantaget förde dock moderniseringen med sig ett ökat välstånd hos det stora flertalet, något som också resulterade i negativa effekter på människors lev-nadsvanor. Det moderna och mer välmående samhället hade lagt grund för ett ökat överflöd som dels handlade om ett ökat utbud, dels om ökade resurser till att ta del av utbudet. Under slutet av 1960-talet konstaterades det att en ny livsstil vuxit fram i samband med moderniseringen av samhället. Den ökande
konsum-
tionen av fett och socker hade tillsammans med att moderniseringen inneburit fler stillasittande arbeten och lett till en ny hälsoproblematik. Sammantaget växte oron kring människors kostvanor (Bildtgård 2002, s 116-117). Denna hälsopro-blematik var något man under 1970-talet kom att ta sig an.