för att även om jag förhåller mig kritisk till ”familjen” så menar jag också att det är viktigt att studera en så förgivettagen enhet.
Att tala om familj och familjen i bestämd form, utan öppningar för att familj innebär något annat än mamma-pappa-barn, är som jag ovan diskuterat proble-matiskt. Samtidigt är familj ett begrepp som många människor använder sig utav och olika delar av livet benämns ofta som just familjeliv. Det är en central aspekt av hur människor organiserar och förstår sina liv, så även för de personer som jag har intervjuat (se även Morgan 1996, 2011; Roman 2004). Familj är också, även om vi har mist eller valt bort dem, en del av våra minnen som därför fortsätter att finnas med oss (Morgan 2011, s. 66). Detta betyder att oavsett vad vi tycker om begreppet är det något många av oss i någon mån ändå tvingas förhålla oss till (Ribbens McCarthy et al 2003, s. 27). Min användning av begreppet familj betyder dock inte att jag därmed hänvisar till en normativ och bestämd form av familj. Istället vill jag understryka att jag ser det som en kortform för social org-anisering som inbegriper olika typer av familjeformer, släktskapsrelationer och hushållsstrukturer. Att använda sig av begrepp som hushåll, vilket refererar till de personer som lever under samma tak, menar jag är för begränsande eftersom det skulle innebär att enbart de som bor tillsammans skulle räknas in i betydelsen av familj. Därmed skulle potentiella familjemedlemmar som till exempel vänner, mor- och farföräldrar och andra släktingar riskera att förbises. I min användning av familjebegreppet vill jag därför understryka att jag också inkluderar fler och signifikanta andra så som vald familj, mor- och farföräldrar, andra nära relationer och vänner.
Familj som diskurs och praktik
Historikern John Gillis (1997) beskriver hur vi lever i relation till två former av familj: ”families we live with” och ”families we live by”. Med ”families we live with” avses de familjer som vi lever med, det vill säga den familj som vi handlar gentemot, lagar mat till, äter tillsammans med och har erfarenheten av att leva med. ”Families we live by” handlar om en diskursiv förståelse av vad det innebär att vara familj och vad familjer bör göra tillsammans och hur detta sker. Det sätt på vilket dessa två är intimt förbundna med varandra handlar om relationen mel-lan familj som diskurs och familj som praktik.
Diskursbegreppet aktualiserar hur familjebegreppet är intimt förbundet med makt och kunskap och hur antaganden om det ”normala” upprätthålls och får betydelse i vår vardag (Foucault 1980). I relation till familj har det betytt att en heterosexuell kärnfamilj kommit att stå som en ofta förutfattad norm och ut-gångspunkt för vad familj antas betyda och därmed också riskerat att dölja andra
familjeformer. I min användning av diskursbegreppet följer jag Dorothy Smith som menar att diskurser hänvisar till relationer som ligger utanför vårt omedel-bara handlande, men de koordinerar samtidigt vårt handlande.
People participate in discourse, and their participation reproduces it. Discourse constrains what they can say or write, and what they say or write reproduces and modifies discourse. Though discourse is regulated in various ways, each moment of discourse in action both reproduces and remakes it (Smith 2005, s. 224).
Diskurser och texter är därför som DeVault uttrycker det “in use” (DeVault 1999, s.49). Diskurser menar Smith används och det sätt på vilket människor förhåller sig till dem ger också konkreta konsekvenser. Det kan till exempel handla om hur familjemåltider på bilder ofta utgörs av en man, en kvinna och ett antal barn som äter tillsammans, och om hur matrecept i de flesta fall är utformade efter fyra per-soner, ett implicit antagande om att just fyra personer utgör en familj. Diskursers påverkan i vårt vardagsliv innebär att en del sätt att leva anses vara mer ”normala” och riktiga än andra. Det faktum att människor handlar betyder emellertid att diskurser kan förändras och att de aldrig är helt och hållet enhetliga eller fixerade. Som Morgan uttrycker det: “[…] practices and discourses, the families we live with and the families we live by, are mutually implicated in each other” (Morgan 2011, s. 68). Hur vi förhåller oss till diskurser och hur det utrymme som ges för att vi ska kunna gå åt motsatt håll eller göra motstånd mot rådande diskurser bör däremot förstås i relation till strukturella begränsningar, till handlingsutrymme och vår egen position i tid och rum (Smith 2005; Morgan 2011)
För att ta familjemåltiden som exempel skulle denna kunna förstås som en ak-tivitet som sker i hemmet och som de specifika familjemedlemmarna bestämmer över, när man ska äta, var man ska äta och vad man ska äta. Här har också minnen och känslor en central betydelse, så som till exempel vad man vid olika tillfällen brukade äta när man var barn, hur viss mat ”tillhör” en viss högtid eller symboli-serar ett visst tillfälle. Samtidigt är måltiden kringgärdad av olika uppfattningar, anvisningar (som ofta formuleras som råd eller goda exempel), idéer, minnen och känslor inför hur måltiden bör vara. Till exempel kan de som handla om vid vilka tidpunkter man bör äta, att man inte bör äta framför TV:n utan att man ska sitta tillsammans i till exempel köket, och inte minst vad barn bör och inte bör äta, vad man mår bra respektive inte bra utav att äta. Dessa uppfattningar förmedlas genom olika former av texter, information och råd. Det sätt på vilket vi pratar om dem och relaterar till dem i samtal med andra såväl som i vårt eget handlande innebär att en viss diskursiv ordning skapas och upprätthålls, men också omför-handlas, till exempel i relation till vad det innebär att vara en respektabel familj och vad som utgör en god måltid. Det handlar följaktligen inte om måltiden som sådan, den kan likaväl delas mellan vänner eller ätas ensam, snarare handlar det
om måltidens symboliska funktion och hur den tjänar som ett uttryck och ideal för vad en familj med barn antas att vara (Morgan 1996, s. 157 f). Att diskurser är socialt konstruerade och upprätthålls genom olika former av handlingar bet-yder att göranden aktualiseras.
I avhandlingen är utgångspunkten att se på familj som ett verb, något som görs och blir till genom olika praktiker (Gubrium och Holstein 1990; Morgan 1996, 2011). Det betyder att det är görandet som betonas framför varandet. Genom upprepningar av göranden ges också familj en specifik betydelse, och i de upp-repningar som faller utanför det som antas vara normalt ges den nya betydelser (jämför med Butler 1990). Det handlar också om de olika diskursiva och institu-tionella begränsningar som familjebegreppet omgärdas av, vilka som antas ingå i familjebegreppet och vilka som antas falla utanför.
Family practices are practices which are carried out with reference to others who are defined as family members so that family ties are constructed and reconstructed through the enact-ment of these practices (Morgan 2011, s. 108).
Görandet i familjer sker gentemot andra och skapar på så sätt också band mellan människor (Morgan 2011). Måltiden bör följaktligen förstås som en, av flera an-dra, aktiviteter inom vilken familjer såväl manifesteras som görs (Morgan, 1996). Genom att studera en specifik praktik kan vi också förstå hur denna är bärare av mening och del i hur strukturer återskapas idag (Smart 2007, s. 156). Den ge-mensamma måltiden är en händelse där familj konstrueras och återskapas som en enhet, en betydelse som tycks växa med barn i familjen.31 Morgan (1996) skiljer mellan två former av omsorg, ”care about” och ”care for”. Med ”care about” avses den emotionella omsorgen och de känslor man visar inför och om varandra. Med ”care for” avses det arbete som omsorgen involverar där mat- och måltidsarbetet i termer av att laga mat, handla mat och diska är centrala och viktiga aspekter av omsorgsarbetet. På samma gång som dessa två aspekter av omsorg är skilda från varandra är de också nära relaterade till varandra. Måltidspraktiken är en del av ett omsorgsarbete som involverar såväl materiell omsorg, som att till exempel laga mat till barn, och känslomässig omsorg som involverar sådant som kärlek, omtanke och omhändertagande men också frustration, oro och känslor av otill-räcklighet (se till exempel Molander 2011). I den kommande analysen kommer jag att belysa båda dessa aspekter men också argumentera för att omsorg är en viktig och central del av arbetsbegreppet.
31 Även i familjer utan barn har det visat sig att måltidens symboliska värde är starkt (Kemmer, 2000) men jag vill ändå hävda att dess betydelse växer med barn, något jag också återkommer till i analysen.
4.2 Att analysera familjepraktiker – göranden och
omgivande strukturer
Om jag i föregående avsnitt definierade hur jag förstår familj vill jag i det följande introducera de teoretiska perspektiv jag använt mig av för att analytiskt studera familjelivet. Fokus är här på göranden och de strukturella begränsningar det vi gör omges av. Jag strävar efter att se aktiviteten i sig själv men också hur den är ordnad kring strukturer, specifika föreställningar, och relationer (DeVault 1991, s. 230). De teorier jag har valt att arbeta med för att förstå hur familjer på olika sätt görs genom måltiden tar alla sin utgångspunkt hos aktören och försöker uti-från dessa göranden synliggöra hur samhälleliga strukturer och ojämlika relatio-ner är en del av och manifesteras i vardagen.