fyra män berättar om måltider och familjeliv. De intervjuades berättelser om sina praktiker har lett fram till att jag särskilt har fokuserat den kön- och klassmärkta måltiden. Detta innebär inte att jag inte menar att det finns viktiga kopplingar mellan ”ras”/etnicitet, identitet och mat men dessa är mindre framträdande i den här avhandlingen då kategorin ”ras”/etnicitet främst visade sig vara en klasskodad kategori.
9.1 Måltiden – en samlande och separerande praktik
I detta avslutande kapitel vill jag lyfta fram tre, för avhandlingen, centrala bi-drag. För det första, barn spelar en fundamental roll i konstitueringen av vad som uppfattas som ”familj” i Sverige. För det andra menar jag att det finns en kontinuitet i hur mat- och måltidsarbetet fortsätter att vara en könskodad praktik där måltidsarbetet är en väsentlig del för såväl måltidens tillkomst som för hur familj görs. I de intervjuades berättelser är det ett arbete som berättas om i rela-tion till den svenska jämställdhetsdiskursen där man förmodas leva eller vilja leva jämställt. För det tredje, det råder ett starkt samband mellan klass och mat vad gäller små barn där viss mat och vissa varor (såsom socker) är grundläggande för hur klassgränser (åter)skapas. I det följande vill jag sammanfatta och ytterligare diskutera dessa slutsatser.Barns centrala position för att ”göra familj”
I avhandlingen har jag genom min utgångspunkt i måltiden försökt att visa på hur barnfamiljer i Sverige idag i en mening konstitueras. Måltiden är, vill jag hävda, ett av de viktigaste naven i hur familj görs i vardagens ebb och flod. Genom att studera småbarnsföräldrars beskrivningar av måltidspraktiken har jag försökt att synliggöra rörelsen från vad som uppfattas som fritt par till ansvarstagande familj. Rörelsen aktualiserar nya styranderelationer, vilka explicitgörs genom till exempel olika former av rådgivningsmaterial till föräldrar. Dessa former av styranderela-tioner bidrar till att skapa ett visst handlingsutrymme och förhållningssätt där föreställningar om respektabelt familjeliv har haft en särskild plats. Det handlar emellertid inte enbart om samhälleliga föreställningar utan också om relationer utanför den enskilda familjen där exempelvis vänner, förskola och övrig familj har åsikter om hur man bör handla och de sätt på vilket dessa attityder påverkar det
handlingsutrymme man upplever sig att ha. Måltiden i barnfamiljen kan ses som en markör för den förändring som sker med barn. Nya former av krav, samhälle-liga interventioner såväl som föräldrars kulturella normer för vad en bra barndom utgörs av i relation till mat, blir viktigare med barn.
Familjelivet i Sverige idag präglas till stor del av att vuxna och barn under var-dagar befinner sig på olika platser, på arbetet, i skolan eller på förskolan. Kvällen är därför den tidpunkt då familjen träffas och den tidpunkt då man kanske också försöker samtala om vad som har hänt under resten av dagen. Den gemensamma måltiden efter tiden då familjemedlemmarna varit åtskilda blir därför till en cen-tral händelse i vilken barnfamilj ”görs”. I de intervjuades berättelser om måltiden har samlingen kring matbordet i hemmet haft en särskild plats och de personer som främst varit närvarande när de berättat är föräldrar och barn. Men de in-tervjuades berättelser innehåller även andra relationer. De berättar om närvaro och frånvaro av far- och morföräldrar, svärföräldrar, före detta partners och deras föräldrar, vänners betydelse och hur dessa har en betydande plats i deras liv. Dessa relationer präglas både av att emotionellt bry sig om (”care about”) men också om att utföra arbetsuppgifter så om att laga mat till barn och föräldrar (”care for”). Barn placerar familj i ett större system av släktskap. Vad vi kallar familj är något som varit föränderligt genom historien men skapande av släktskapssystem runt barn är däremot en historiskt fortgående kontinuitet. I analysen framträder just betydelsen av familjemedlemmars närvaro men det handlar också om hur målti-den är ett uttryck för önskningar om att barnen ska få uppleva dofter och smaker som förbinder generationer mellan varandra och nutid med dåtid. Betydelser av minnen, känslor och önskningar har av de intervjuade ofta uppfattats som något positivt och något man vill att barnen ska få uppleva. I vissa fall har det däremot också setts som något negativt. De intervjuade berättar till exempel om hur släktingars önskningar och missnöje över att barn inte äter viss mat väcker frustration. Närvaro och frånvaro av andras omsorg, önskningar och känslor visar på hur familj bör förstås ur ett bredare perspektiv och det komplicerar samtidigt senmoderna föreställningar om rena relationer som vi antas kunna gå in och ut ur. Analysen visar tvärtom hur relationer är förankrade genom tid och rum och förbinder människor med varandra, något som blir särskilt tydligt genom just barns närvaro.
Emotionella ingredienser och förhandlade ideal
Den bild av den ideala måltiden som framträtt i avhandlingen avser en måltid som är såväl god som hälsosam och som är tillagad av den engagerade föräldern. Förutom att mätta syftar även måltiden i familjen till att insocialisera och upp-fostra barn i relation till ett visst ideal och matbeteende, till exempel genom att
lära dem att äta överhuvudtaget samt att ge vad man menar vara goda förutsätt-ningar för en sund kosthållning. Dessa innehållsmässiga ingredienser ger också upphov till vad jag kallar måltidens emotionella ingredienser där oro för att barn inte äter eller för att man borde göra mer för barnen varit något som de inter-vjuade ständigt återkommit till. Måltiden utmärks av både oro och samvetskval såväl som glädje och njutning över att äta tillsammans. Just glädjen är dock något som inte har haft en framträdande plats i min analys. Jag vill dock inte hävda att detta handlar om att den inte skulle kunna finnas där, tvärtom är jag övertygad om att den är en central del av familjers vardagsliv. Dess frånvaro kan istället ses som en metodologisk brist där mitt tillvägagångssätt och interaktionen mellan intervjuad och forskare inneburit att just denna aspekt inte lyfts fram lika väl. Det är också möjligt att diskursen om den goda föräldern/goda modern utesluter vissa berättelser där istället stolthet över att barnen äter vad man vill att de ska äta är ett uttryck för glädje. I relation till måltidens emotionella ingredienser aktualiseras emellertid relationen mellan måltider och kön. Till skillnad från de män som har intervjuats är det intressant att konstatera att ingen av dessa har berättat om att de känner sig som dåliga fäder i relation till vad de gav sina barn att äta. Däremot har flera av de intervjuade mödrarna berättat om hur de kan känna sig oroliga för att inte vara tillräckligt goda mödrar, exempelvis då de inte lagat mat till sina barn eller då barnen inte ätit av den mat de serverar. Att ge sitt barn en näringsriktig kost framträder genom den här studien vara en del av hur det ”goda” moderska-pet konstrueras och en grundval för hur moderskamoderska-pet förstås.
De intervjuade har alla berättat om hur måltiden, sedan de fick barn, i hög grad skiljer sig från då de levde utan barn. De har berättat om det konkreta inne-hållet i måltiden och hur de å ena sidan tycker sig äta bättre mat sedan de fått barn och å andra sidan upplever att maten har blivit tråkigare, eftersom barnen inte alltid uppskattar mat som de vuxna tycker om. Samtidigt präglades deras vardag av vad jag kallar förhandlade ideal, vilka befinner sig i skärningspunkten mellan diskurser och vardagspraktiker. Dessa utmärks av att de intervjuade för-håller sig till och förhandlar gentemot de idealbilder som präglar måltiden och som vi möter till exempel i reklamen eller i styranderelationer genom till exempel myndigheters råd till föräldrar men de nytolkas dock i det sociala vardagslivet i småbarnsfamiljerna. De intervjuade beskriver en situation då vardagen har fung-erat och de förhandlade idealen är anpassade till den situation de intervjuade befinner sig i. Det kan handla om att få med en extra grönsak i middagen, eller att man hinner äta innan Bolibompa börjar och att alla tycker om maten. Det betyder inte att det handlar om mindre arbete men det är ett i vardagen nåbart mål. Vardagsförhandlingar befinner sig på så vis mellan ideala föreställningar om den ”goda” barnfamiljemåltiden och den situation man själv befinner sig i och vad man utifrån denna finner möjligt att åstadkomma, något som också är
förän- derligt från en dag till en annan. Råden och hjälpen omformuleras på så sätt för att passa den vardag man befinner sig i. Likaväl som det kan handla om att tillaga en viss rätt så kan det handla om att kunna samla alla till att äta tillsammans.
En ansvarstagande och tidsreglerad familj
I de intervjuades berättelser om vardagen har även rutiner varit ett framträdande tema och rutinerna baseras på ett antagande om barns behov och vad barn mår bra av. Rutiner blir en ram i vilken normal vardag och respektabel barnfamilj görs. Genom de normativa föreställningar som präglar rutiner och hur de inter-vjuade förhåller sig till dessa framträder det sätt på vilket samhälleliga strukturer reglerar vardagen med till exempel förskolors öppettider. Dessa understödjer en viss dygnsrytm där föräldrar som till exempel arbetar vid andra tider riskerar att hamna utanför. Starkt normativa föreställningar för hur vardagen ska organiseras kopplas också till föreställningar om en respektabel och ansvarstagande förälder. Den respektabla föräldern gör även vad jag kallat rutinavsteg som till exempel att barnen får äta i soffan och samtidigt se på tv. Att på helgen äta särskilt länge eller gå ut på restaurang beskrivs av de intervjuade som centrala inslag i den enskilda barnfamiljens vardag och de sker inom en väletablerad normativ ram och då av-stegen från rutinerna sker bekräftar de den norm som omger vardagen.
Analysen problematiserar senmoderna föreställningar om att (familje)relatio-ner existerar utan på förhand givna manus. Tvärtom visar min studie att med barns inträde får istället manus om hur man bör och inte bör leva en särskilt stark betydelse. I relation till måltiden innebär till exempel detta att den som gör för stora avsteg i vardagen i relation till måltidsidealet och inte följer den normala (och respektabla) vägen riskerar att starkt ifrågasättas. Omgivningen kan proble-matisera kring och ifrågasätta barnens matvanor, att barnen vänjer sig vid fel mat, eventuellt blir överviktiga och ges sämre grund för att utveckla en hälsosam syn på mat. Häri är det ytterst föräldern som står ansvarig.