expert på det egna barnet men den förväntas också att ta ett personligt ansvar för barns hälsa och utveckling. Det har däremot inte inneburit att normativa synsätt på familjelivet uteblivit. Snarare visar Hörnfeldt på hur den västerländska hetero-sexuella medelklassfamiljen tas som utgångspunkt för hur den goda barndomen definieras och det är utifrån denna norm familjer förstås. Detta innebär, menar Hörnfeldt, att de familjer som faller utanför ramen kommer att förstås som an-norlunda och avvikande (Hörnfeldt 2009). En liknande slutsats drar Elizabeth Murphy (2003) i en brittisk studie där hon menar att mödrar befinner sig i en motsägelsefull situation då de å ena sidan ses som autonoma individer med ansvar för sina egna barn, å andra sidan sker detta inte utan restriktioner. De befinner sig omgivna av en stark diskurs inom vilken det finns särskilda förordningar kring till exempel vilken mat barn bör få, hur den bör ges, och inte minst hur länge och hur mycket man bör amma (se till exempel Wall 2001).26
Barn och mat i Sverige idag – några exempel
I Sverige informerar Livsmedelsverket, som är den statliga myndigheten för livs-medelsfrågor, om de råd och riktlinjer som är aktuella angående barns ätande. Informationen förmedlas till föräldrar exempelvis via föräldragruppsträffar och samtal med en barnsköterska på Barnavårdcentralen (BVC) men också med hjälp av skriftlig information med tips, råd och recept (se till exempel Trägårdh Lunneryd 2007). Här preciseras hur man bör gå till väga då man introducerar barn till fast föda genom olika smakportioner, vad barn vid olika åldrar bör äta och hur man kan göra för att skapa goda matvanor för hela familjen. Den or-dentliga måltidens betydelse för familjens välmående avspeglas även genom kom-mersiella budskap (Charles and Kerr 1988; Warde 1997; Murphy 2003). Under barnets första levnadsår skickas, i takt med att barnet blir äldre och kan äta mer mat, broschyrer med tips, råd och erbjudanden hem till bostaden. I syfte att il-lustrera hur föräldrars roll beskrivs lyfter jag nedan fram ett antal exempel, vari föräldrars roll som kunskapsförmedlare och ansvar är återkommande.
26 Inspirerad av filosofen Michel Foucault och sociologen Nicholas Rose visar Murphy hur personal på barnavårdscentraler (hennes material kommer från Storbritannien) upprätthåller och bekräftar en medikaliserad och ofta moraliserande expertdiskurs (Murphy 2003, s. 455). Samtidigt visar Murphy hur mödrar som själva gör motstånd återskapar sin egen autonoma ställning gentemot diskursen genom att till exempel skilja mellan praktisk och teknisk kunskap där den praktiska (erfarenhetsbaserade) vinner företräde då de ser sig själva som experter på sitt barn. Oavsett motstånd så bekräftas moderskapsdiskursen, kvinnorna skapar kontroll över sin situation men upprätthåller sin identitet som goda och ansvarstagande mödrar, en position som i sig aldrig ifrågasätts (Murphy 2003, s. 456).
Som föräldrar har vi många uppgifter att fylla. En handlar om maten vi ger våra barn. Att se till att vi serverar en näringsrik och varierad kost som ger barnet förutsättningar att växa och utvecklas och att vi ger dem goda matvanor – ju tidigare, desto bättre, är en lika viktig som rolig uppgift (Furberg 2008, s. 1).
Citatet ovan kommer från en bok med råd och recept från barnmatsföretaget ”Semper”. Boken skickas ut gratis till föräldrar i samband med att barnet för-modas börja introduceras till fast föda. Kommersiella råd faller väl samman med statliga, men förpackas i relation till företagets egna produkter. I reklam från barnmatsföretagen beskrivs vikten av att skapa goda matvanor, att följa kostcir-keln, introducera mat i en viss ordning, att äta tillsammans, att ta sig tid för mat och föräldrarnas ansvar för att detta sker (Om barn och barnmat: bra att veta
un-der livets första år 2005; Furberg 2008). Men det är inte bara betydelsen av hälsa
som marknadsförs. Det gör också kärlek. Att visa kärlek genom maten likställs ofta med att tillaga den själv, något som också barnmatstillverkare i sin reklam förhåller sig till. Nedan följer ett citat från barnmatsföretaget ”Nestlés” bok om barnmat.
Vår barnmat lagas på samma sätt som du lagar din egen mat hemma i köket. När vi gör spa-ghetti med köttfärssås kokar vi spaspa-ghettin precis som du gör. Vi lagar köttfärsen precis som du gör. Det doftar precis som i ditt kök. Och vi låter den småputtra precis som du gör. Allt sker bara i lite större skala. Det är egentligen den enda skillnaden (Om barn och barnmat: bra
att veta under livets första år 2005, s. 87).
Att jämställa den industrilagade maten med den hemlagade blir ett sätt att återi-gen bekräfta den hemlagade. Då den kärleksfullt hemlagade måltiden antas vara att föredra blir marknadsföringens roll att övertyga om att barnmat på burk också det är ett sätt att visa kärlek (Johansson 2008, s. 73). Att mat är en form av kärlek är ett återkommande tema också i populärvetenskapen (se till exempel Juul 2008; Juul 2010). Den danske familjeterapeuten och populärvetenskaplige författaren Jesper Juul vars böcker och syn på barnuppfostran har fått stort genomslag under senare år beskriver i sin bok om barn och mat den goda måltiden som ”en väl avvägd blandning av god mat, omsorg, engagemang, nära relationer, estetik, sin-nesupplevelser och spontana mänskliga känslor och stämningar” (Juul 2008, s. 12), ett citat som inte minst knyter an till den dikt av Tage Danielsson som inle-der avhandlingen och i vilken måltiden framstår som just så som Juul beskriver den. Längre fram i boken fortsätter Juul att beskriva kärleken i den hemlagade måltiden som:
[…] en gåva till hela familjen när far eller mor en lördag eftermiddag tar sig tid att laga en soppa, en gryta gulasch, sjömansbiff, osso buco, en femrätters kinesisk meny eller att koka en hönsfond. Det är garanterat bättre – också för barnen – än att man åker till ett eller annat
leksaksland eller en godisaffär och köper med sig en andra klassens pizza på hemvägen (Juul 2008, s. 38).
Att laga mat och att laga den själv är i Juuls resonemang, såväl som i Danielssons dikt, en akt av kärlek. Ett långkok är enligt Juul bättre investerad tid med sina barn än att åka till ett leksaksland och hans resonemang knyts här samman med moraliska uppfattningar om vad ett gott föräldraskap utgörs av. I utövandet av omsorg har måltiden och tillagningen av maten en viktig plats att fylla, men det som här understryks är dock utövandet av omsorg. Omsorgen är knuten till familjen och föräldrarnas ansvar, men den är inte könsbestämd, något som i sig kan ses som en effekt av jämställdhetsdiskursens starka ställning i Sverige och av att en viktig förändring som skett.
3.5 Sammanfattningsvis
Statens insatser för människors matvanor och motivet för dessa insatser har skif-tat genom historien men genomgående är att det har funnits nationella intressen för vad människor äter. Motiven för interventioner och försök till att motivera ett visst ätande har varit kopplade till för tiden rådande faror, som att motverka fattigdom och bekämpa välfärdssjukdomar. Ingripanden och försök till påver-kan av människors ätande har genom historien skett gentemot statens medbor-gare. Likt föreställningar om gemensamma värden och historia (Eduards 2007) är uppfattningar om vad man bör och inte bör äta är också ett sätt på vilket ett gemensamt ”vi” skapas. Nationen skulle kunna liknas vid det moderna samhällets ”matsamhälle”27 det vill säga vi antas dela en likartad syn på till exempel måltider, vad de bör innehålla och hur de bör gå till, men också vad man bör akta sig för (Bildtgård 2009, s. 107).28 I en studie om vad det betyder att ”äta bra” diskute-rar sociologen Torbjörn Bildtgård hur synen på mat och måltider skiljer sig åt med avseende på kulturell kontext. I en jämförande studie mellan Frankrike och Sverige menar han att det som utmärker Sverige är att: ”Food quality is the result of applying rational, measurable, and portable principles for hygiene, nutritio-nal value etc. […]” (Bildtgård 2010, s. 230). I Bildtgårds studie visade det sig att informanterna i Sverige återkom till pedagogiska redskap för ätandet så som
27 I Bildtgårds artikel används begreppet ” food community”.
28 Med ett mer kritiskt angreppssätt kan man dock hävda att idén om nationen i realiteten snarare präglas av en föreställd gemenskap och likhet i syfte att skapa gemenskap kring den nationella självbilden och legitimera ett visst kollektivt handlande (Larsson 1994, s. 128-129).
kostcirkel, tallriksmodell och matpyramid. De intervjuade återkom också ofta till nationella råd när de diskuterade vad det innebar att äta hälsosamt (att till exem-pel att ”ersätta fett med fibrer”) (Bildtgård 2010, s. 218 och 230). Att de svenska informanterna hänvisade till nationella råd om vad det innebär att äta hälsosamt, till skillnad från de franska som snarare talade om till exempel regioners betydel-se, menar han har sin bakgrund i att nationella råd, information och olika former av kampanjer genom historien just haft en betydande roll för ätandet i Sverige. I fråga om måltiden har individualiseringen inneburit att det har skett ett skifte från att staten tar på sig ansvaret för att skapa möjligheter för vad som anses vara den goda måltiden till att det idag läggs ett allt större fokus på indivi-duellt ansvarstagande för att välja viss mat framför annan. Folkhälsan betraktas som en fråga om information och om att kunna tillgodogöra sig denna på ett bättre eller sämre sätt (Olsson 1997, s. 153), snarare än att strukturella faktorer som ekonomi, klass och (o)möjligheter till att påverka sitt liv problematiseras. Skolbespisningen var ett exempel på hur man tidigare från statligt håll försökte att skapa och motivera goda matvanor hos barn (samtidigt som det var ett sätt att se till så att alla barn fick i sig ett lagat mål mat om dagen), idag är det främst föräldrarnas ansvar som understryks. Föräldrars individuella ansvar för sina barns kosthållning är en återkommande uppmaning och det råder starka normer kring vad man bör och inte bör ge sina barn att äta. Å ena sidan: det finns många val, du bestämmer och vet bäst vad just ditt barn behöver, men å andra sidan: välj rätt (Forsberg 2009; Börjesson et al 2005, s. 105). Man kan med Rose terminologi tala om såväl moralisering som normalisering och att styrning sker på avstånd (”governing from a distance”) (Rose 1999, s. 130). Viktigt är att denna paradox i sin tur bidrar till att skapa moraliska föreställningar om det goda familjelivet och det goda föräldraskapet.
Den svenska familje- och jämställdhetspolitiken har med fokus på individen och dennas oberoende, där målsättningen varit att alla vuxna ska kunna ta an-svar för sig själva och inte behöva vara beroende av släkt och andra anhöriga, gynnat individualiseringen (Roman och Peterson 2011, s. 19 och 28 ff). Fokus har också förflyttats från att tala om mödrar och fäder till att istället utgå från den könsneutrala termen ”föräldrar”. Detta är en konsekvens av den i Sverige dominerande tanken om att män och kvinnor ska dela om omsorgen om barnen men det har också resulterat i att ojämlika maktrelationer mellan män och kvin-nor riskerar att osynliggöras. Samtidigt problematiserar kvin-normativa och praktiska krav i vardagen möjligheten till reflexivitet, och autonomi (Ellingsaeter och Leira 2006 b, s. 270). Föräldrar gör visserligen ständigt olika former av val men valen är omgivna av diskurser, normer och förutsättningar, ekonomiska och materiella. Genom uppmuntran till att äta viss mat görs också försök till att skapa en viss kropp vari intag av rätt och hälsosam mat är ett sätt på vilket ansvarsfullt
föräldra-
skap förstås (Charles och Kerr 1988; Morgan 2011). Här spelar såväl staten som marknaden en betydande roll; marknaden i sin roll som producent av mat och som förmedlare av olika värderingar, och staten som en fortsatt central aktör vil-ken genom uppmaningar och interventioner, rapporter och kampanjer försöker få människor att välja viss mat framför annan – en form av pedagogisk konsum-tion. Vad man äter är en aspekt av hur individen antas ha god kontroll över sin kropp och föräldrar över sin familj. Förhoppningen är att föräldern ska välja rätt för sitt barn här och nu, men också att föräldern ska medverka till att barnet ska bli ett vanesubjekt som efterfrågar viss mat. Genom att välja rätt bekräftas föräld-raskapet, men i beskrivningarna av föräldern som ger sitt barn ordentlig mat är ansvaret frikopplat från till exempel klass och ”ras”/etnicitet och föräldrars olika möjligheter till att välja. Istället antas alla föräldrar, mödrar som fäder, befinna sig inom en likartad situation. Dessa kön-, klass, och ”ras”/etnicitetsneutrala fö-reställningar riskerar på så sätt bidra till att understödja idén om att alla har lika möjligheter. Detta skiljer sig från tidigare politiska visioner där man underströk betydelserna av exempelvis klass- och könsskillnader, något vi i de kommande empiriska kapitlen ska se har betydelse även idag.