I avsnittet bakgrund kommer allmän information och nationell historia om svenska som andraspråk redogöras för. Vilka räknas egentligen till svenska som andraspråk och vad har dessa elever rätt till inom den svenska skolan? Avsnittet fortsätter med att ta upp den viktiga informationen om flerspråkiga elevers modersmål och dess betydelse för individens utvecklande kunskap inom språkförståelse.
2.1 Bakgrund till svenska som andraspråk och dess uppkomst i svenska skolan
Människans främsta sätt att kommunicera, tänka och lära är genom vårt språk. Språket är något som bidrar till utveckling av den enskilde individen. För att vi människor ska kunna förstå vår omvärld, andra kulturer och samhället på ett rikt och varierande sätt är det en stor fördel att kunna behärska och använda språket (Skolverket, 2019). Genom kommunikation skapas interaktion, och för oss människor är det en nyckel i det privata livet för social framgång, men även i alla verksamheter som finns, så även skolan. Interaktionen hjälper människan att skapa mening med omvärlden, samtidigt som vi är med och deltar i den (Rosén & Wedin, 2015).
Ämnet svenska som andraspråk har funnits som eget ämne i den svenska grundskolan sedan 1995.
Immigration av vuxna och barn till Sverige är ingen nyhet i dagens samhälle. I över 60 år har de svenska skolorna mottagit immigrerande elever. Trots detta finns det många frågor om hur en ordentlig rutin och hur strukturen på undervisningen skall se ut (Bunar, 2014). Tidigare rapporter som Skolinspektionen (2009, 2010) har utfört, visar att elever som har svenska som andraspråk inte får den utbildning de har rätt till i Sverige. Flerspråkiga elever med utländsk bakgrund får generellt sämre resultat i skolan, jämfört med andra elever med liknade förutsättningar, detta anser Hyltenstam och Lindberg (2013) måste ses som ett misslyckande i skolans uppdrag. En av anledningarna till att eleverna inte fått den undervisning de har rätt till beror på att huvudmännen inte prioriterat de flerspråkiga elevernas utbildning (Kaya, 2016). En annan orsak till att undervisningen av svenska som andraspråk i skolan misslyckas enligt vad styrdokumenten säger, förklarar Hyltenstam och Lindberg (2013) som brist på kompentens hos andraspråksundervisande lärare. Fler faktorer som påverkar elevernas rätt till utbildning har Skolinspektionen (2009) sammanfattat enligt följande:
Det saknas ofta gemensamma riktlinjer, kompetensutveckling och diskussioner i kommunerna om hur undervisningen ska organiseras och bedrivas. Eleverna placeras rutinmässigt i förberedelseklasser där undervisningen är lika för alla oavsett elevernas olika bakgrunder, förutsättningar och behov. Nyanlända eleverna får ofta undervisning avskild från övrig utbildning och övriga elever. Eleverna får inte studiehandledning på modersmålet i den utsträckning de behöver. Kunskap om nyanlända elevers rätt till utbildning saknas i hög utsträckning bland personalen i skolorna. Nyanlända elever upplever att de inte blir visade respekt och hänsyn för sina olika bakgrunder (Kaya, 2016., s. 16).
Utifrån citatet ovan stärkts bristerna på hanteringen av andraspråkselever och deras rättigheter i skolan. Svenska skolor och huvudmän har i över 20 år tagit emot elever med svenska som
5
andraspråk, och arbetet beskrivs på detta sätt fortfarande. Det är oroväckande att de flerspråkiga elevernas rättigheter inte tas på allvar efter så många år av erfarenhet och kunskap om vad flerspråkiga elever behöver för att utveckla sin utbildning. Skolan måste ta i beakt all språklig kunskap samt social- och kulturella bakgrund som finns hos flerspråkiga elever, för att kunna ge alla elever rätt till framgång inom skolan (Rosén & Wedin, 2015). Det är nödvändigt att flerspråkigheten hos våra elever både synliggörs och stimuleras, främst för att andraspråkselever ska på bästa möjliga sätt integreras i Sverige. Det är även nödvändigt för andraspråkselever att få utveckla deras språkliga kunskaper inom svenska språket som underlättar framgång inom den svenska skolan (Rosén & Wedin, 2015).
2.2 Modersmålets betydelse för språkutveckling
1977 uppkom den då kallade hemspråksreformen, (idag benämnd som modersmålsundervisning) vilket hade till syfte att stärka den etniska, kulturella och språkliga identiteten hos individen. Kommunerna blev då skyldiga att erbjuda modersmålsundervisning och studiehandledning på modersmål till de elever som vill ha det (Flyman Mattson, 2017).
Reformen innebar även att ge stöd för utveckling hos flerspråkiga individer (Sundgren, 2017).
Det är viktigt att flerspråkiga elever får möjlighet i den svenska skolan att utveckla och använda sig av sitt modersmål för ökad utveckling av språkliga kunskaper (Sundgren, 2017). Forskare är övertygade om att modersmålets betydelse för SVA-elevers fortsatta språkliga utveckling är stor. Människan lär sig bäst på det språk hon kan bäst, och flerspråkiga elevers språkliga utveckling stärks av att deras modersmål fortsätter att utvecklas (Lindberg, 2002, refererat i Sundgren, 2017). Nyanlända- och flerspråkiga elever ska lära sig dels det nya andraspråket i skolan, dels även utveckla sitt modersmål. Skolan måste erbjuda stöttning till de elever som talar flera språk, i form av studiehandledning på de flerspråkiga elevernas modersmål (Sundgren, 2017). Enligt skolförordningen (SFS 2011:185, kap. 5 § 4) ska elever med annat modersmål än svenska få studiehandledning på sitt modersmål om behovet finns. För att SVA-elever ska få de bästa förutsättningarna i skolan, bör flerspråkiga SVA-elever får studiehandledning på modersmålet samtidigt som de undervisas och utvecklas i sitt andraspråk. (Sundgren, 2017).
Modersmålet ska ses som en resurs för intagning av kunskap och underlätta utveckling. SVA-elever som haft studiehandledning på modersmålet har visat ge större självförtroende hos eleverna, vilket automatiskt lett till bättre resultat inom skolan. Att bibehålla kunskaper inom modersmålet och fortsätta utveckla detta, ger även en större social tillgång för andraspråkselever när det gäller fortsatt kommunikation med familj, vänner och annan släkt som möjligen inte bor i Sverige (Sundgren, 2017). Grunden för det svenska utbildningssystemet är att alla nyanlända elever, oavsett migrationsstatus, har samma rättigheter som de elever som är födda i Sverige och har svenskt medborgarskap (Nilsson Folke, 2019).
Alla elever har rätt till att inte bli kränkta och att få en utbildning som vilar på fundamentala principer där demokrati, likvärdighet och att elevernas bästa sätts i fokus (Nilsson Folke, 2019).
2.3 Inkludering och exkludering i skolan
Det sociala sammanhanget, mer specifikt klassrummet i denna mening, är en social produkt som är konstruerad av samhällets olika värderingar. Klassrummet är inte ett tomt rum, utan en plats som skapats utifrån människans sociala handlingar, maktanspråk samt relationer (Von Brömssen, 2016). Detta innebär att det inte endast är människor som elever och lärare som gör
6
klassrummet utan även klassrummet som gör eleverna och lärarna. Klassrummet är en plats som påverkar alla som vistas i det, rummet utgör i sin tur identiteter i form av klass, ålder, kön och etnicitet. Dessa identiteter fortsätter att utvecklas genom relationer till andra elever och lärare, både globalt och lokalt. Skapandet av identiteten kan ses som en betydande roll för kommande studier och utveckling (Von Brömssen, 2016). Studier visar att olika rum i en skola kan bli reserverade och förknippade med det som undervisas i rummet, exempelvis SFI-rummet invandrarrummet och SVA-rummet. Olika kan rum kan därför bli en symbol för en del ämnesundervisning och de identiteter som utvecklas inom dem (Von Brömssen, 2016).
Studier visar att barn och elever utvecklar sina språk genom interaktion med den omgivningen som finns omkring eleven. Elever som lär sig svenska som andraspråk innebär att eleven redan har grundläggande språkkunskaper i sitt modersmål. Eleven kan se kopplingar mellan språkinlärningen från modersmålet till inlärningen av andraspråket. Dessa kunskaper gör att inlärningen för elever som lär sig ett andra språk går snabbare (Rosén & Wedin, 2015).
Undervisningen av andraspråk i skolan idag upplevs vilja snabba på utvecklingen, då eleven är i behov av svenska språket för att möjliggöra deltagande under lektioner. Vikten av att eleven lär sig svenska är också betydande sett till den sociala förmågan, att kunna uttrycka sig i sociala sammanhang inom skolan. Detta gör att interaktion och inlärningen av andraspråk är i symbios med varandra och det kan bli svårt för eleverna om den ena faktorn inte finns med (Rosén &
Wedin, 2015). Undervisning som SVA, som ofta sker i annat rum än det ordinarie klassrummet kan ofta skapa ”vi” och ”dem” gruppering. Definitionen ”vi” används under positiva attityder gentemot vår egen kultur, medan ”dem” används för att visa att vår kultur värderas högre (Stier, 2019). Gruppolikheterna förstärks och överdrivs genom att ”dem-gruppen” tilldelas automatiskt egenskaper som är motsatsen till ”vi-gruppen” och deras kännetecken.
Tilldelningen av egenskaperna hos ”dem-gruppen” blir till en process som speglar hur ”vi-gruppen” vill förstå, förklara eller vänta sig av andras handlingar (Stier, 2019).
7