Intervju skola C: SVA-lärare Urban

Urban arbetar som SVA-lärare på skola C i norra Sverige. På lågstadiet läser ungefär en sjättedel av eleverna svenska som andraspråk. Skolan använder sig av direktintegrering av elever som läser svenska som andraspråk, men SVA-undervisningen sker utanför det ordinarie klassrummet och parallellt med den ordinarie klassens SVE-undervisning. Nyanlända elever får även ”extra undervisningstid” i möjligaste mån, som Urban uttrycker det.

Tema 1. Syn och erfarenhet av förberedelseklass.

Urban har för många år sedan arbetat i förberedelseklass från årskurserna fem till och med nio.

På den tiden anser Urban att i förberedelseklassen togs det ej hänsyn till alla elever och deras behov, det var mer att invänta att eleverna skulle komma en bit på vägen rent språkkunskapsmässigt. För att sedan till en början kunna integreras ”pö om pö” i de praktiskt estetiska ämnena med den ordinarie klass som det är tänkt att eleven ska fortsätta gå i, och till slut ansluta helt i den klassen.

Sett till förberedelseklass för yngre barn anser Urban att det skulle bli ”konstigt”, eftersom de inte skulle få den sociala integreringen och interaktionen som yngre barn behöver. Urban anser dock att de yngre eleverna behöver en egen undervisning i hög utsträckning, så att det på så sätt blir en form av förberedelseklass och det tycker Urban är en god arbetsform för de nyanlända eleverna. Idag finns det dock inte underlag för att använda det arbetssättet, då Urban berättar att det inte finns den mängd nyanlända som skulle behövas för de arbetssättet. Till sist anser

24

Urban att desto äldre eleverna bli desto vettigare blir det att använda sig av förberedelseklass.

Urban fortsätter ”Det är inte roligt att ta emot nyanlända elever som blir helt vilse i vårt skolskolsystem och de kan få en grund sådär särskilt snabbt”. Av citatet kan utläsas att Urban anser att förberedelseklass ger eleverna en stadig grund att börja sin utbildning på i det svenska skolsystemet och att det kan göra det lättare för eleverna att skapa interaktion med andra elever.

Tema 2. Deltagarens syn på integrering av SVE och SVA.

Urban har erfarenhet när det gäller integrering av SVE och SVA i det ordinarie klassrummet, dock på en annan arbetsplats än Urbans nuvarande och då med äldre elever. Urbans dåvarande arbetsplats använde sig av periodläsning för olika ämnen, vilket innebar att schemat förändrades var sjätte vecka. Detta gjorde att Urban och hans kollegor kunde anpassa undervisningen och låta SVA-eleverna bland annat fortsätta läsa SVA när det var SVE. Urban ansåg att det var bra att kombinera undervisningen på så sätt för att SVA-eleverna skulle få en slags förebild i det ordinarie klassrummet av de resterande eleverna som enbart läste SVA. Urban kände också att han hade kontroll över allas lärandeprocess.

Idag undervisar Urban som tidigare nämnt med yngre elever på lågstadiet. När det handlar om att undervisa yngre elever och SVA-elever så anser Urban att det är mer ”mix and match” för att hitta ett balanserat undervisningssätt som fungerar för alla elever. Urban anser att det är för många SVA-elever som har för stora behov och att dessa elever skulle behöva mer undervisning i SVA för att komma längre på kortare tid. Om Urban ser situationen hypotetiskt sett för lågstadiet, att SVE och SVA var integrerade med varande i klassrummet och skolan hade använt sig av tvålärarsystem, då anser Urban att det hade varit omöjligt att som SVA-lärare räcka till de SVA-elever som finns. Även skillnaderna på kursplanerna anser Urban skulle bli en för stor skillnad. Urban avslutar med att det skulle krävas mycket för att han skulle använda integrering av SVE och SVA för elever på lågstadiet. SVA är ett eget ämne och Urban ser inga konstigheter att ämnet undervisas utanför det ordinarie klassrummet utan ser det som en bra lösning för barn i yngre åldrar och på så sätt får de ta del av båda delarna av undervisning.

Tema 3. Fördelar och nackdelar integrering av SVE och SVA enligt deltagaren.

Som tidigare nämnt, undervisas SVA utanför det ordinarie klassrummet. Urban ser dock möjligheter genom att SVA-eleverna får chans att jobba med kooperativa strukturer i klassrummet, och Urban anser att detta är enormt givande för elevernas språkutveckling. Även när arbeten i det ordinarie klassrummet är genomtänkta med språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt, får SVA-eleverna ”plötsligt kunskaper som bär” menar Urban. Sett till Urbans undervisningsgrupp i SVA, så vågar hans elever mer. Urban anser att SVA-eleverna vågar mer och får större utrymme till att våga försöka med anledning av att SVA-undervisningen sker utanför klassrummet i en mindre grupp. Alla elever kan ibland känna en känsla av att de själva inte kan lika mycket som sina kompisar, men de gånger som SVA-eleverna känner den känslan så tappar eleverna den känslan när de lämnar det ordinarie klassrummet för undervisning i SVA.

En annan fördel med integrering av SVE och SVA skulle vara att ha en gemensam planering mellan klasslärare och SVA-lärare.

Svårigheter som Urban ser är SVA-elevernas väg till målen. En stor del av eleverna strävar i stort sett mot samma mål men oftast genom olika vägar för att nå dem.

25

Urban: Så det vi tar för givet, till exempel ett basordförråd och grammatiska strukturer som bara sitter vid tidig ålder för barn uppvuxna med sitt förstaspråk. Om man säger vi fem års ålder har ju ett barn klart för sig i princip alla komplexa grammatiska strukturer i första språket och det är ju det dom pö om pö ska tillägna sig och tillåtas att pröva på sitt andraspråk.

Utifrån citat ovan kan utläsas att Urban ser språkliga svårigheter mellan SVA-eleverna och elever som är födda och uppvuxna i Sverige. Ett barn som är född i Sverige med svenska som talspråk i hemmet, får de grammatiska grunderna innan de börjar skolan och får på så sätt ett

”försprång” i språkkunskap. Ett barn som inte har svenska som talspråk i hemmet måste börja arbeta med de grammatiska delarna i skolan. Urban förklarar att det inte är enkelt för en SVA-elev att försöka lista ut det mest själv, utan SVA-SVA-eleverna behöver mycket stöd och anpassning beroende på kunskapsnivå.

Tema 4. Arbetssätt för att integrera elever i det ordinarie klassrummet.

Ett av målen Urban har med sin SVA-undervisning är att lärande ska hållas igång även om SVA-eleverna inte alltid har språket med sig. Urban trycker på att den sociala integreringen är viktig från dag ett. När en nyanländ elev kommer till skolan för första gånger brukar Urban prata med hela klassen om hur det kan vara att vara ny, och att vi alla varit ny någon gång.

Många elever refererar då till förskoleklassen och berättar om deras känslor och hur de själva kände att vara ny. Yngre barn är väldigt omhändertagande och längtar efter nya kompisar så det brukar inte vara ett problem fortsätter Urban.

SVA-undervisningen sker som tidigare nämnt i ett mindre rum utanför det ordinarie klassrummet. Där blir de nya SVA-eleverna en del av en annan grupp som redan finns där. De som talar samma språk hjälper varandra i den mån de klarar av. Urban anser att med yngre barn löser sig mycket naturligt, de lyssnar, härmar och gör. Störst fokus ligger på läs- och skrivkunskaper, och Urban använder sig mycket av visuellt stöd och mallar för skrivutveckling.

Många SVA-elever hos Urban arbetar inte med anpassat material inne hos Urban, utan de arbetar med samma arbeta som den ordinarie klassen också arbetar med.

Tema 5. Studiehandledning på modersmål

Skolan erbjuder studiehandledning på modersmål, detta ansöks om via resurscentrum. Urban betonar att skolan prioriterar ämnet matematik framför So- och No-ämnena inom studiehandledningen på lågstadiet. Detta eftersom skolan anser att So- och No-ämnena är ”så små”. Det är klassläraren som ansvarar för materialet som studiehandledaren undervisar. Urban säger också att alla språk som skolan ansökt om studiehandledning i, inte alltid erbjuds på grund av brist på undervisande studiehandledare inom vissa språk. Den totala tiden för studiehandledning uppskattar Urban till två timmar per vecka. Inom den tidsramen ska dock alla elever få studiehandledning, om det är många elever delas den tiden upp för att så många elever som möjligt ska få så mycket som möjligt. Urban påpekar som tidigare lärare också att praktiken kan se annorlunda ut beroende på studiehandledarens schema och klassens schema ser ut. Skolan försöker främst se till elevernas stödbehov och anpassa de två timmarna efter det.

Urban berättar att studiehandledaren ibland kan erbjuda två timmar ”i ett streck” som sträcker sig efter skoldagens slut. Då kräver det ganska mycket av de eleverna som har

26

studiehandledning. Urban avslutar med att det är ett ”mixande och matchande”, men att dessa två timmar är en form av ”koncensus”.