I detta kapitel kommer den tidigare forskning som finns om andraspråk som ämne och elever med andraspråk att redogöras, både nationellt och internationellt. Innehållet är indelat i olika kategorier om vad forskning säger om förberedelseklass och direktintegrering. Den andra kategorin handlar om utanförskap och segregation för SVA-elever och vikten av den sociala interaktionen i det ordinarie klassrummet.
3.1 Historiskt perspektiv
Både den internationella och nationella forskningen om andraspråk kännetecknas båda av aktuella trender i den allmänna språkvetenskapen- och pedagogiken (Hammarberg, 2013).
Andraspråksforskningen internationellt tog sin början under 1970-talet. Då låg fokus på att undersöka det allt mer framväxande inlärarspråket. Den internationella litteraturen och tillhörande debatt är till största del på engelska. Området benämns som second language acquisition (SLA) och innebär att individen lär sig andraspråket efter att hens förstaspråk är inlärt (Hammarberg, 2013). Undersökningar gjordes om språkets uppbyggnad och variation, samt elevernas språkliga utveckling. Under dessa dryga 50 aktiva år med forskning om andraspråk, har områdena för forskningen utvidgats intensivt och innehåller i modern tid betydligt mer differentierad och fördjupad forskning (Hammarberg, 2013). Den nationella forskningen kring svenska som andraspråk startade ett antal år senare än den internationella forskningen och fortsatte därefter att öka succesivt. Anledningen till ökad forskning kring området, är den ökade invandringen och med det följer ett starkt behov utav att få fram baskunskap om ämnet. Detta för att kunna undervisa de invandrande och nyanlända elever som kommit till Sverige (Hammarberg, 2013).
3.2 Förberedelseklass eller direktintegrering
Enligt studien som Svensson och Eastmond (2013) genomförde nationellt, interagerade SVA-elever fortare med svenska SVA-elever om SVA-SVA-eleverna var direktintegrerade ordinarie klass.
Medan SVA-elever som placerats i förberedelseklass hade en utmaning att skapa sociala relationer till andra elever. Förberedelseklasser är jämfört med ordinarie klasser, mindre sett till antalet elever men spännvidden i åldrar samt pedagogiska behov är större hos förberedelseklass än i ordinarie klass (Nilsson & Axelsson, 2013). Nilsson och Axelsson beskriver hur resurser i form av användning av modersmålet och studiehandledning används för att underlätta undervisningen för SVA-eleverna. I deras studie visar det sig att dessa resurser användes oftare i förberedelseklass än vad de gjorde i det ordinarie klassrummet, vilket ledde till att SVA-eleverna kände att det blev en stor övergång till den ordinarie klassen när de skulle integreras dit (Nilsson & Axelsson, 2013). Svensson och Eastmond (2013) anser att det är viktigt att skolan erbjuder en genomtänkt struktur för SVA-elevernas utbildning, i förberedelseklass som ordinarie klass. Det är SVA-eleverna väg in i det svenska samhället och det måste vi ta vara på.
Tidigare studier (Jepson Wigg, 2008; Nilsson Folke, 2017; Sharif, 2017, refererat i Fejes &
Dahlstedt 2021) har visat att platsen har för elever med migrationsbakgrund en stor betydelse, både sett till möjligheterna för lärande och möjligheten till social interaktion med andra elever och lärare. Klassrummet är en plats som bidrar till inkludering, men kan också vara en stor faktor till att exkludering uppstår. (Fejes & Dahlstedt, 2021). Ett exempel på hur exkludering kan ske, är att SVA-elever placeras i förberedelseklass och blir på så sätt separerade från den
8
ordinarie klassen. Detta sätt att dela på elevgrupper bidrar till både positiva och negativa situationer för SVA-eleverna. (Fejes & Dahlstedt, 2021). Genom att SVA-eleverna placeras i förberedelseklass kan göra att eleverna skapar en känsla av sammanhang samt tillhörighet, att de ser att alla SVA-elever i förberedelseklass har liknande förutsättningar för att lära sig svenska. Men den kan även skapa en känsla av skam och utfrysning hos SVA-eleverna (Fejes
& Dahlstedt, 2021).
3.2.1 Utanförskap och segregation
Nilsson Folke (2015) beskriver hur SVA-undervisning som sker utanför det ordinarie klassrummet ofta får kritik för att vara drivande i faktor till att SVA-elever blir segregerade i skolans organisation, samt att SVA-elever ofta får uppleva kränkande behandling från svenska elever i ordinarie klass på grund av SVA-undervisningen. SVA-elever dras ofta till varandra, de sitter ofta tillsammans och umgås gärna på rasterna med andra SVA-elever framför svenska elever i den ordinarie klassen. Detta anser Nilsson Folke (2015) också beror på segregationen som förberedelseklass skapar, de SVA-elever som känner sig utstötta för att de inte undervisas i den ordinarie klassen, dras till varandra. Även Svensson och Eastmond (2013) beskriver hur SVA-elever som integrerats i förberedelseklass blivit utsatta för kränkande behandling ifrån elever i den ordinarie klassen, för att SVA-eleverna inte kunde prata ordentlig svenska.
Nilsson Folke (2015) redogör för hur SVA-elever upplever det att delvis ingå i den ordinarie klassen och delvis förberedelseklassen. SVA-eleverna upplever känslor av rädsla, besvikelse, brist på interaktion samt osäkerhet kring den ordinarie klassen. Ett exempel kan vara om SVA-eleverna ska hålla en presentation i det ordinarie klassrummet, så är SVA-SVA-eleverna medvetna om att det innebär en risk för att utsätta sig själva för förlöjligande, utfrysning eller att bli utskrattade. Nilsson-Folk (2015) redovisar i sin studie en SVA-elev som har en kompis i den ordinarie klassen, men de två eleverna har kommit överens om att inte prata med varandra i skolan då det kan leda till att den svenska eleven i den ordinarie klassen förlorar sina andra vänner i den ordinarie klassen.
3.3 Teoretisk förankring
I detta avsnitt kommer fenomenologin att redogöras som val av teoretisk utgångspunkt i undersökningen och tillhörande centrala begrepp inom teorin kommer att förklaras. Genom att använda fenomenologin som teori i undersökningen kan jag på en bredare front förstå och ta del av olika lärares upplevelser – fenomen. Detta för att sedan kunna koppla ihop de deltagande lärarnas upplevda fenomen till undersökningens syften hur lärare upplever flerspråkiga elevers möjligheter respektive svårigheter i det ordinarie klassrummet.
3.3.1 Fenomenologi
Inom undersökningen är fenomenologin en genomgående teori. Begreppet fenomenologi har sin grund i det grekiska ordet phainestai som betyder läran om företeelser eller fenomen (Johannessen & Christoffersen 2020). Grundaren till fenomenologin anses vara den tyske filosofen Edmund Husserl (1859–1938) som genom hans arbeten fokuserade på att förstå människans upplevelser. Husserl anser att upplevelser som människan har alltid handlar om något. Även Husserls elever bidrog till utvecklande linjer inom området (Allwood & Eriksson,
9
2021). Fenomenologin består av två olika delar, en filosofisk del och en psykologisk del. I undersökningen kommer den filosofiska delen att redogöras.
Husserl hade som mål med utvecklingen av en ny filosofi, att kunna nå säkra kunskaper som inte skulle betvivlas, vilket senare skulle komma att kallas apodiktisk kunskap. Utgångspunkten för att nå detta mål blev för Husserl, människans upplevelser – fenomen. Fenomenets mening beskrivs här av Allwood och Eriksson det som finns tillgängligt och vad vi upplever utifrån det (2021). Upplevelser och förståelser om olika fenomen utgör grundtanken bakom fenomenologin. Fenomen kan visa sig i människans medvetenhet både vetenskapligt, och i vardaglig verksamhet (Stensmo, 2007). Fenomen kan vara allt från mycket omfattande som ekonomiska ojämlikheter till mer begränsade som enskilda upplevelser (Johannessen &
Christoffersen, 2020). Fenomenologin används främst för att konsekvent utesluta förutfattade meningar om det aktuella fenomenet. Detta innebär att med hjälp av fenomenologin går det att göra en ren och klar beskrivning av det aktuella fenomenet som uppstår i människans medvetande (Stensmo, 2007). Målet genom att använda sig av fenomenologi är att skapa en ökad förståelse och insikt i andra människor livsvärldar (Johannessen & Christoffersen, 2020).
3.3.2 Livsvärld
Ett centralt begrepp inom fenomenologin är livsvärld. Livsvärlden är den värld som människan upplever genom fenomen. Varje enskild individ har en egen unik livsvärld, oavsett om villkoren ser likadana ut för flera människor eller om markanta skillnader i villkoren finns (Allwood &
Eriksson, 2021). Livsvärlden är ett viktigt och ofta förekommande begrepp att förstå betydelsen av för att kunna förstå då begreppet uppkommer i flera olika beteendevetenskapliga forskningsutgångspunkter (Allwood & Eriksson, 2021). Viktigt att komma ihåg är att livsvärlden aldrig är densamma, den är alltid under konstant förändring beroende på våra individuella upplevelser och fenomen.
10