Baksidan

Känslan för ord har inget förord utan introducerar innehållet på

baksidan. Baksidan kommer därför att analyseras på samma sätt som förorden i de andra läromedlen, och jag börjar med att kort kommentera skriftelementen.

Överst till vänster är titeln, precis som på framsidan, avgränsad mot de övriga skriftelementen i kraft av sin storlek samt den vita färgen med hög färgmättnad. Baksidan är tudelad där den högra delen (3) är en fortsättning på framsidans bild med hav, horisont

och himmel i olika nyanser av blått och rött. Den vänstra delen är mörk orange och rymmer skriftstycket där vi kan läsa följande:

Känslan för ord

(1) Visste du att ordet är en kraft som gör motstånd mot våldet? (2) Har du förstått hur litteraturen kan ljuga om allt men ändå avslöja sanningen?

(3) Och vet du att du i denna sekund befinner dig i rörelse?

(4) Det är hög tid att ta reda på vart du är på väg, men också varifrån du, din tanke och ditt språk en gång kom. (5) Vad är egentligen din plats på jorden? (6) Alla möjligheter står vidöppna. (7) Svenska B är en jättechans att forma en egen världsbild på ett eget språk. (8) Det enda du behöver är att träna upp din känsla, känslan för ord.

Skriften karaktäriseras av hög grad av interaktion och inleds kraftfullt med tre frågor som riktar sig till läsaren och visar att dessa frågor intar en särställning i Känslan för ord. Att frågorna får en framskjuten position ger å ena sidan känslan av utmaning och att läsaren kanske borde känna till svaren på frågorna, och om så inte är fallet skulle det kunna tolkas som en brist på insikt. Men frågornas framskjutna position fungerar å andra sidan som en invit, eftersom läromedelsförfattarna förefaller visa intresse för vem läsaren är och (4) kan uppfattas som rådgivande, även om talarrollen är krävande:

(4) Det är hög tid att ta reda på vart du är på väg, men också varifrån du, din tanke och ditt språk en gång kom.

Vi känner igen retorik som ”ta reda på vart du är på väg” från

BRUS. Det handlar om att vara på väg och i rörelse: aktiv och inte

passiv. Här uppmanas, eller egentligen beordras, läsaren att sysselsätta sig med en rad frågor av fundamentalt existentiell karaktär som har en viss beröringspunkt med de inledningsvis formulerade frågorna, i synnerhet (3). Att skribenterna tillskriver läsaren en aktiv roll realiseras ytterligare i (5):

Figur 4.8. Känslan för ords baksida.

Frågan utgör i någon mening skriftstyckets knutpunkt (även om de tre inledande frågorna är mer visuellt framskjutna). Det är till denna fråga som den övriga texten förhåller sig och av särskilt intresse är det interpersonella satsadverbialet ”egentligen” som markerar att det finns en optimal plats – bara läsaren förmår att begrunda frågan ordentligt. Och för att locka läsaren än mer att fundera över sin plats på jorden påstår Känslan för ord att:

(6) Alla möjligheter står vidöppna

I detta påstående realiseras även ett erbjudande och detta erbjudande gäller implicit nu. Erbjudandet förstärks i mening (7) som skiftar från mottagarorienterat till produktorienterat perspektiv.

(7) Svenska B är en jättechans att forma en egen världsbild på ett eget språk.

Men detta mål förutsätter arbete, vilket betonas i den sista rådgivande meningen (8) där det som beskrivs som ett enkelt arbete specificeras aningen mer än tidigare.

(8) Det enda du behöver är att träna upp din känsla, känslan för ord.

Känslan för ord är inte bara läromedlets titel utan också det

läromedelsförfattarna utgår från att eleven redan har men behöver träna. Genom att lyfta fram sådant som kan sammankopplas med positiva värden (känsla, möjligheter, individen) får skriftstycket i sin helhet en mindre betungande karaktär. Vi kan experimentera med idén att ”läs- och skrivförmåga” hade ersatt ”känsla, känslan för ord” i (8). Då hade läsaren sannolikt fått andra associationer.

Ideationellt dominerar mentala och materiella processer i uttryck som rör lärande: (1) Visste du, (2) Har du förstått,(3) vet du, (4) ta reda på, (7) att forma, (8) träna upp. I dessa är huvudsakligen läsaren aktör alternativt upplevare. Vad som utmärker dessa handlingar är att de är riktade direkt till läsaren som uppmanas till olika intellektuella operationer.

I (4) uttrycks tankefiguren om orsak och verkan: hur våra handlingar kan förstås i ljuset av tidigare handlingar. På ett djupare plan rör detta människans historiemedvetande och hennes förmåga att

inte bara se sig själv, utan även andra människor och händelser, som en del i ett historiskt flöde med dåtid – nutid – framtid i ett dialektiskt samspel.

4.5.3 Legitimeringar

Litteraturstudiet i Känslan för ord handlar inte om författaren bakom verket utan om texten – det skrivna och talade ordet – samt läsarens upplevelse av texten. I Känslan för ords textuniversum tycks ett vidgat textbegrepp och vidgat litteraturbegrepp samspela eftersom paratexterna inte ger uttryck för någon explicit gränsdragning mellan till exempel sakprosa och skönlitteratur. Legitimeringen som mot denna bakgrund kan formuleras är – något tillspetsat kanske – att alla texter betraktas som goda och viktiga för människans välmående. Litteraturstudiet är betydelsefullt för att man genom det kan diskutera grundläggande existentiella frågor, och dessa påminner i flera avseenden om dem i BRUS: ”Vart är vi på väg” och ”Vem vill du vara utanpå och inuti” visar samband med frågorna som förordet ställer. Precis som i BRUS är det typiskt litterära nedtonat med undantag för formuleringen om hur litteraturen kan ljuga om allt men ändå avslöja sanningen. Här ringas litteraturens egenskaper och egenvärde in, nämligen att litteraturen som konstform, genom fiktionens gestaltning, kan avslöja mänskliga egenskaper eller samhälleliga orättvisor.

Baksidan ger uttryck för hur tanke och språk formar individens världsbild. Bland annat ska läsaren ta reda på vart han eller hon är på väg, men också varifrån hans eller hennes tanke och språk en gång kom. Dessa uppmaningar som genomgående kombineras med ett du-tilltal låter oss förstå att litteraturstudiet är en individuell handling. Även om legitimeringen är implicit är den stark eftersom den genomsyrar hela skriftstycket. Vidare understryks att människan mer eller mindre måste vara medveten om och förhålla sig till den ständiga närvaron av dåtid-nutid-framtid. Litteraturstudiet blir på det sättet viktigt för en historisk förståelse som samtidigt hänger ihop med storheter som identitet och religion. I Känslan för ord tycks, liksom i BRUS, den dominerande legitimeringen handla om att litteraturläsning är en väsentlig del i identitetsskapande processer och fungerar som stöd för individens möjlighet att forma och

omforma sig själv, en tanke som associeras med ungdomskulturer,

men som har kommit att bli ett signum för postmoderniteten.224