4.4 Tidevarv
4.4.1 Framsidan
Tidevarvs framsida i figur 4.6 ger ett distanserat och analytiskt intryck,
något som kan spåras i avsaknaden av mänsklig närvaro och rörelse. Skriftelementen är få. Störst plats får det avbildade fickuret som är placerat till vänster i bildens nedre del. Fickuret är inte fotografiskt avbildat utan är ett slags grafisk avbildning där konturerna markeras i grå-blå färg som avgränsar fickuret gentemot den gröna bakgrundsfärgen. Titeldelen framstår som det viktigaste skriftelementet eftersom det är placerat i centrum och därför är i läsarens blickfång. Titeldelen utgörs av läromedelsserien ”om” i svart färg, gemener och ett typsnitt utan seriffer medan titeln
Tidevarv har stor bokstav, seriffer och något större teckenstorlek.
Att skriftelementen läromedelsserien, titeln och undertiteln placerats nära varandra ger uttryck för ett starkt samband mellan dem och att de därför ska betraktas som ett skriftelement. Det avgörande skälet till att titeldelen bör tolkas som mest framskjutet är titelns mättade vita färg som tydligt avgränsas mot den ljusgröna bakgrunden. Det är därmed en centrum–periferi-komposition, vilket innebär att uppmärksamheten ska fästas på titeldelen och inte på fickuret vars funktion är mer symbolisk-attributiv, något jag återkommer till.
Att titeln framställs som det viktigaste elementet skiljer Tidevarv från merparten av de övriga läromedlen. Titeln med undertitel fyller en rematisk funktion eftersom Tidevarv tillsammans med undertiteln ”Litteraturlärobok” explicit informerar om genren och dess innehåll.
Tidevarv är också konnotativ, om än inte i lika hög grad som BRUS,
eftersom titeln inte entydigt pekar på att det är ett läromedel i litteratur. Emellertid kommer analysen visa att det skriftspråkliga och visuella på olika sätt indikerar aspekter av titelns innebörd. Jag urskiljer därtill en svag tematisk funktion eftersom den historiska dimensionen accentueras genom kombinationen av titel, undertitel och det avbildade fickuret.
Utmärkande för framsidan är den låga graden av interaktion, vilket beror på avsaknaden av avbildade personer som kan initiera sociala relationer med läsaren. Även färg har en interpersonell potential. Fickuret framhävs exempelvis med hjälp av ljusgrön färg mot en aningen mörkare grön bakgrund. Den gröna färgen och den sparsamma färgmodulationen ger ett stillsamt och mindre krävande intryck än om bilden rymt flera färgmodulationer samt olika mer kontrasterande färgkombinationer. Kodningsorienteringen ligger nära den vetenskapliga-teknologiska genom att läsaren kan se delarna av mekaniken i uret., även om dessa delar inte är exakt återgivna vilket hade varit att föredra ur ett vetenskapligt perspektiv. Fickuret kan alltså förstås som en analytisk process då fickurets mekanik (helheten) och dess olika delar blottläggs för läsaren. Dessutom är fickuret i sig symboliskt laddat i förhållande till titelns innebörd. Samspelet mellan skriften och det avbildade fickuret kan tolkas som om Tidevarv är ett läromedel där litterära fenomen inte enbart betraktas så som de framträder på ytan utan här intresserar
man sig för de bakomliggande drivkrafterna och strukturerna, det vill säga hur dåtid, nutid och framtid kommunicerar med varandra.
4.4.2 Förord
Förordet inleds med att författarna i första stycket förklarar avsikten med boken. Därefter beskrivs dispositionen, litteraturpedagogisk struktur och grundtankar samt koppling till styrdokument och
Antologin B. Avslutningsvis, i sista stycket, ges information om
läroboksserien Om och vilka webbsidor läsaren kan besöka. (1) Hur man läser Tidevarv…
…bestämmer antagligen lärare och elever bäst tillsammans. (2) Vår avsikt har varit att göra en framställning av den skönlitteratur som engagerar elever i dag.
(3) Efter inledningskapitlet om böckers hur, vad och varför, kommer de historiska epokerna i tidsföljd. (4) Den litteraturhistoria som lyfts fram varvas av Samtal pågår och Sidospår. (5) I Samtal pågår tar vi del av den dialog som diktare alltid har fört med varandra. (6) Genom »samtalen« utmanar och utvecklar yngre författare sina äldre kollegors ståndpunkter och visar hur tusenåriga ämnen förblir aktuella.
(7) I Sidospår presenteras mindre direkta samband mellan romaner, dramer och dikter – litteratur som skrivs i olika tider, men som utgår från samma frågeställningar, motiv eller litterära tekniker.
(8) Tidevarv är ingen litteraturhistoria i vanlig mening. (9) Snarare är den en litteraturbok som ska ge eleverna möjlighet att använda kulturarvet som ett verktyg för att formulera egna tankar och bättre förstå sin egen tid – en läsning som förhoppningsvis blir en »källa till kunskap, självinsikt och glädje«, som det står i kursplanen för Svenska B.
(10) Antologins Texter B är ett brett urval av den litteratur som ligger till grund för Tidevarv.
(11) Huvudkapitlen har olika huvudförfattare enligt nedan: Leif Eriksson Upplysningen och 1900 → Maria Green Medeltiden och 1800-talet Christer Lundvall Antiken och Renässansen
(12) Tidevarv ingår i Om-paketet. (13) På förlagets hemsida www.liber.se kan du läsa mer om övriga delar i serien. (14) Om du klickar »gymnasium/komvux« och »produktstöd« kommer du att finna kompletterande material (att ladda ner som pdf-filer). (15) Extramaterialet kommer att läggas ut successivt med början under våren 2004.
(16) Trevlig läsning!
(17) Leif Eriksson Maria Green Christer Lundfall
De språkhandlingar som förordet realiseras är främst påståenden. Det finns modala markörer i texten där läromedelsförfattarna garderar sig, till exempel:
(1) Hur man läser Tidevarv… bestämmer antagligen lärare och elever bäst tillsammans.
Det interpersonella satsadverbialet ”antagligen” bidrar till att det inte framstår som självklart vem som ansvarar för hur Tidevarv ska läsas, men att det nog är elever och lärare som i praktiken har tolkningsföreträde. Ett sådant tillkännagivande kan uppfattas som en inkluderande gest, och att det inte finns endast ett förhållningssätt (läromedelsförfattarnas) utan olika (lärarnas och elevernas). I andra meningen träder läromedelsförfattarna fram:
(2) Vår avsikt har varit att göra en framställning av den skönlitteratur som engagerar elever i dag.
Genom att initialt synliggöra skribenterna, ”Vår avsikt”, etableras närhet i det utbyte av information som sker. Meningen är ett påstående, men rymmer också drag av ett erbjudande: den som väljer att öppna Tidevarv får underförstått studera engagerande skönlitteratur. Liknande betydelseglidning mellan påstående och erbjudande kan urskiljas i (8) och (10). Betydelsemässigt bidrar detta till att skapa en viss förväntan hos läsaren som säkert undrar på vilket sätt Tidevarv inte är en litteraturhistoria i vanlig mening.
Passivformerna medför en distanserad karaktär liksom att texten talar om ”elever” och ”lärare”. Alternativet hade varit att, som i
”ni” vilka skapar ökad närhet genom det direkta tilltalet och möjligheten för den tilltalade att acceptera eller avböja erbjudandet.
Det personliga pronomenet ”vi” är ibland mångtydigt.223
(5) I Samtal pågår tar vi del av den dialog som diktare alltid har fört med varandra.
Här markerar läromedelsförfattarna att läsaren ingår i deras tolknings- och värdegemenskap där litteratur tolkas som ett resultat av det samtal diktare alltid har fört. En uppfattning som vidareutvecklas i (6) som om det vore en självklarhet, utan någon form av gardering. Påståendena grundar sig dessutom på skribenternas textteoretiska uppfattning som rimligen inte behöver delas av alla.
(6) Genom »samtalen« utmanar och utvecklar yngre författare sina äldre kollegors ståndpunkter och visar hur tusenåriga ämnen förblir aktuella.
Förutom det dialogiska textperspektivet redogörs för ytterligare en central legitimering av litteraturstudiet i (9):
(9) Snarare är den en litteraturbok som ska ge eleverna möjlighet att använda kulturarvet som ett verktyg för att formulera egna tankar och bättre förstå sin egen tid – en läsning som förhoppningsvis blir en »källa till kunskap, självinsikt och glädje«, som det står i kursplanen för Svenska B.
I (9) realiserar formuleringen ”ska ge möjlighet” en betydelseglidning mellan ett påstående med hög grad av förpliktelse (ska ge) och erbjudande (möjlighet). Vi kan urskilja både ett påstående och en uppmaning, indirekt till läraren, att arbeta utifrån en given legitimering som handlar om ”att använda kulturarvet som ett verktyg för att formulera egna tankar och bättre förstå sin egen tid”. Denna entydiga tolkningsram kontrasterar mot hur läromedelsförfattarna inledningsvis öppnar upp för flerstämmighet
223 Anna-Malin Karlsson, ”Vad vill vi att kunden ska köpa? En diskursanalytisk studie av identifikationsmöjligheter i texter för butiksanställda”, Språk och Stil NF nr 14 2004.
genom att påtala att det är läraren och eleverna som tillsammans bestämmer hur de ska arbeta med Tidevarv. Att Tidevarv här hänvisar till läroplanen bidrar till att legitimeringen får ökad auktoritet.
Vad gäller ideationell betydelse är merparten av processerna i
Tidevarvs förord materiella, vilket innebär att den betydelse som
realiseras rör yttre förändringar, till exempel hur läromedlet är disponerat:
(4) Den litteraturhistoria som lyfts fram varvas av Samtal pågår och Sidospår.
(7) I Sidospår presenteras mindre direkta samband mellan romaner, dramer och dikter – litteratur som skrivs i olika tider, men som utgår från samma frågeställningar, motiv eller litterära tekniker.
I både (4) och (7) är aktören läromedelsförfattarna dold medan fokus riktas mot målet som är aspekter av innehållet. Som en konsekvens av detta perspektiv framställs litteraturhistorien som något naturligt snarare än ett resultat av avvägningar och avgränsningar; det är ett urval som helt enkelt engagerar dagens ungdomar. Detta perspektiv kan jämföras med Svenska i tiden där avgränsningsproblematiken vidrörs eller BRUS där läsaren tillskrivs rollen som aktör och den som är aktiv i meningsskapandet. Perspektivet som framträder i Tidevarvs förord är istället att läromedlet förser eleverna med sådana analytiska redskap att de bättre förstår sin tid.
4.4.3 Legitimeringar
Den litterära analysen, och texten i sig, tillskrivs ett egenvärde, vilket betoningen på ett dialogiskt och intertextuellt perspektiv gör tydligt. Enligt förordet behandlas samband mellan litterära verk och/eller författarskap i läromedlet. Litteraturläsningens historiska dimension lyfts fram, liksom kulturarvet med vilket läsaren lär sig ”att formulera egna tankar och bättre förstå sin egen tid”. Detta får betraktas som en central innehållslig legitimering. Litteraturanalysen är både ett medel och ett mål. De legitimeringar som framstår som starka och explicita är just den analytiska och individuella läsningen som ger eleverna sådana verktyg att de kan förstå sin samtid.
De betydelser, interpersonellt och ideationellt, som framsidan och förordet realiserar stärker intrycket av ett analytiskt förhållningssätt: Paratexterna präglas av låg grad av personligt tilltal. Framsidans konceptuella och analytiska framtoning markeras av samspelet mellan titeln Tidevarv och det avbildade fickuret som i någon mån symboliskt framhäver tidsperspektivet central funktion i läromedlet.
Hänvisningar till styrdokument fyller en auktoritativ legitimerande funktion då dessa antyder att innehållet i läromedlen är ändamålsenligt och att läsaren (i synnerhet läraren) därför kan använda det för att uppnå målen i kurserna. Fastän Tidevarvs citat från Lpf 94, att litteraturläsning ska vara en källa till ”kunskap, självinsikt och glädje”, uttrycks i form av en förhoppning ger den inte desto mindre ett sken av att innehållet är utformat i enlighet med Skolverkets krav.
Trots att det analytiska perspektivet med fokus på text och författarskap dominerar finns en viss ambition att synliggöra eleven som läsare. Tidevarv betonar redan i inledningen att litteraturstudiet egentligen bestäms av lärare och elever och att litteratururvalet är sådant som engagerar dagens elever. Att litteraturstudiet ska engagera framstår här som en viktig innehållslig legitimering, men vad som mer exakt avses med engagerande litteratur eller hur läromedelsförfattarna resonerat kring urvalsfrågor tas inte upp.