Barnkonventionen artikel 3 – Barnets bästa

Som ovan skildrat kommer inte barnkonventionens artikel 3 uttryckligen fram i någon av domarna men däremot har jag till viss del kunnat utläsa dess innebörd med stöd av ett

barnrättsperspektiv. Det innebär att följande resultat avseende min första frågeställning grundas på mina tolkningar av dess innebörd i förvaltningsrättens bedömning. På vilket sätt den

synliggörs och tillvaratas kommer nedan att presenteras i förhållande till om det råder ett svagt eller starkt barnrättsperspektiv, av tabellen redovisas hur fördelningen såg ut.

7.2.1 Svagt barnrättsperspektiv

Det har sett mycket varierande ut och en övervägande del av domarna har återkommande

“standardiserade” bedömningar hämtade från lagtext som grund till beslut. Vilket för mig uppfattas som ett svagt barnrättsperspektiv då jag inte kan utläsa ett individuellt

ställningstagande hänseende det speciella barnet eller ungdomen. Framför allt återkommer följande bedömningar som bekräftar socialnämndens utredning och vårdplan:

(11) “Behövlig vård är vidare den vård som nämnden föreslagit, dvs vård i ett HVB-hem.”

(19) “Förvaltningsrätten bedömer att behövlig vård för XX för närvarande utgörs av vård enligt nämndens vårdplan, dvs. placering i HVB-hem.”

Dessa två återkommande fraser, med viss variation på meningens uppbyggnad, har jag utläst i 16 av de 22 domar jag undersökt. En intressant aspekt särskild värd att lyfta fram är fördelningen av dessa, fem av dem kommer ifrån bedömning om 2§ LVU medan hela 11 stycken, det vill säga samtliga av 3§ LVU har detta ställningstagande i sin bedömning. Vilket jag uppfattar som en svag grad av barnrättsperspektiv utifrån dess framställan som en standardiserad mening både avseende dess förekommande frekvens och utformning. Vad denna fördelning beror på saknar jag belägg för men jag kan resonera kring det i likhet med Ponnert (2007) som i sin avhandling visar på att socialnämnden skriver och motiverar sina ansökningar om LVU olika beroende på om det gäller 2§ eller 3§. Även om det till viss del kan återfinnas en kortare motivering till bedömningen som exempelvis följande:

35

(15) “Genom detta beteende utsätter XX även sin hälsa och utveckling för en påtaglig risk att skadas. Hon är därför i behov av vård. Behövlig vård är den vård som nämnden föreslagit och förordnat om.”

Vid bedömning om 3§ LVU utgörs till övervägande del bedömingen om barnets bästa med svagt barnrättsperspektiv då bedömningen främst utformas genom att skildra rekvisit och lagtext. Som i exemplet nedan:

(13) “Förvaltningsrätten finner, vid sammantagen bedömning av vad som framkommit i målet att XX beteende får anses avvika från samhällets grundläggande normer på ett sådant sätt att det är att anse som ett socialt nedbrytande beteende. Förvaltningsrätten finner vidare att XX genom detta beteende utsätter sin hälsa och utveckling för en påtaglig risk att skadas och hon är därför i behov av vård.”

I relation till att förvaltningsrätten gör bedömningen om ett beteende anses avvika från samhällets grundläggande normer eller inte vill jag också belysa de diskussioner som Rennerskog (2020) för avseende det ansvar som åläggs staten i och med ett ökat

barnrättsperspektiv. Han menar att i och med att barnkonventionens artiklar är lagstadgade bidrar det till att legitimera och förstärka statens ansvar att tillgodose och upprätthålla barns intressen, som exempelvis i citatet ovan där aspekten av skyddsbehov bedöms. Som i förlängningen även kan leda till ökad makt över barnet istället för att stärka barnet som rättighetsbärare gentemot staten (Rennerskog, 2020).

7.2.2 Starkt barnrättsperspektiv

Nedanstående citat ger ett exempel på hur den återkommande standardiserade bedömningen om behövlig vård kan se ut tillsammans med en individuell bedömning om barnets situation samt hur och varför rätten bifaller socialnämndens ansökan. I detta kan även till viss del utläsas en

barnkonsekvensanalys vilket istället ger bedömningen ett starkt barnrättsperspektiv:

(2) “XX saknar helt insikt i hur hans förändrade beteende påverkar XX. XX behöver därför beredas vård utanför hemmet. Något samtycke till sådan vård finns inte. Det finns därmed förutsättningar för att bereda XX vård med stöd av 1§ och 2§ LVU. Nämndens ansökan ska därför bifallas.”

36

Domstolens bedömning ska grundas i vad som bedöms vara det bästa för barnet och således bör dessa avvägningar även upprätthålla barnkonventionens artikel 3 (Unicef, u.å.a; Regeringen, 2020). I följande exempel ges en förklaring till den bedömning som görs av barnets behov och således det som skall vara det bästa för barnet;

(14) “Mot bakgrund av vad som framkommit i utredningen anser förvaltningsrätten att barnets vårdbehov inte kan tillgodoses med en mindre ingripande insats än placering utanför hemmet.”

Här gör alltså förvaltningsrätten en bedömning med starkt barnrättsperspektiv om att det bästa för barnet är att placeras utanför hemmet. Även följande två citat har ett starkt

barnrättsperspektiv där en individuell bedömning har gjorts och redovisats. Jag hade i det nedre av citaten föredragit att barnets namn hade använts, men namnet på vårdnadshavare stärker intrycket av en individuell bedömning utifrån barnets situation:

(4) “I målet är det ostridigt att ingen av föräldrarna i dagsläget kan ta hand om XX och XX, och att de därför har ett vårdbehov.”

(14) “Förvaltningsrätten anser också att den samlade utredningen i målet visar att XX har sådana brister i sin föräldraförmåga vad avser till exempel förmåga att tillgodose barnets behov av stimulans, anknytning och känslomässig trygghet att det därför föreligger påtaglig risk för att barnets hälsa och utveckling skadas.”

Jag värderar citaten med ett starkt barnrättsperspektiv trots att det riktas fokus på

vårdnadshavare, men detta bedömer jag som rimligt och relevant utifrån dess kontext som

”miljöfall”. Då ansökan avser missförhållanden i hemmet och vårdnadshavare inte kan tillgodo se barnets behov enligt 2§ LVU. Även om jag reflekterar kring om citatet kunde skrivas på ett annat sätt för att lyfta fram det enskilda barnet ytterligare.

Av vilken min uppfattning är att förvaltningsrätten utifrån de uppgifter som kommit fram i ansökan gör en bedömning om vad som är barnets bästa, och i det här fallet är det att vårdas utanför hemmet. Som ovan skildrats synliggörs eller tillvaratas inte barnkonventionens artikel 3 uttryckligen i förvaltningsrättens bedömningar, men dess innebörd kommer till viss del fram i bedömningar om barns behov. Med variation på hur väl bedömningen underbyggs beroende på om det handlar om 2§ eller 3§ LVU, där miljöfallen i större utsträckning skildrar individuella

37

bedömningar medan beteendefallen har korta bekräftanden om behov av vård i enlighet med socialnämndens ansökan.