I det här kapitlet kommer studiens teoretiska grunder att presenteras samt med en redogörelse för dess betydelse till forskningsfrågan. Utifrån studiens utgångspunkt i rättstillämpning om
tvångsvård kommer jag att använda makt som huvudteori, och som komplement tar jag stöd i rättssociologi samt teori om barnrättsperspektiv.
5.1 Makt
Som stöd i mitt arbete att besvara frågeställningarna kommer begreppet och teorier om makt att vara centralt, med anledning av att aspekter av makt är ständigt närvarande vid beslut om tvångsvård. Främst använder jag mig av makt som ursprungligen kommer ifrån Foucault men som har tolkats i modernare källor som kopplar an till myndighetsutövning.
I sin bok skildrar Hörnqvist (1996) att Foucault menade att “makt” inte existerar i sin ensamhet utan att han framställde makt som ett relationellt fenomen som uppstår i en växelverkan mellan olika subjekt. Det kan skifta mellan vem som för tillfället “har” makten och i vilken utsträckning, medan vid tvångsvård är makten påtaglig och ligger hos den ena parten som har möjligheten att ta beslut för den andre mot dennes vilja. Samtidigt som idéen om att staten eller någon
myndighet ensamt besitter makten blir snedvriden, då enligt det växelvisa tänkandet har förvaltningsrätten blivit tilldelad makt av ”folket” via riksdagen och så vidare, samtidigt som domstolen är mycket tydlig i sin maktutövning. Den här maktfördelningen har startat redan när socialtjänsten som myndighet genomför utredningar och bedömningar om vad barn, unga och familjer behöver. Det blir särskilt påtagligt då relationen inte bara innehåller dimensionen av barn mot vuxen, utan även familjen möter en myndighet som kan ställa krav på exempelvis
21
ungas beteende och hur vårdnadshavare ska sköta sin föräldraroll och sina barn. I de situationer där LVU blir aktuellt möter den enskilda förvaltningsrätten som här kan representera inte bara en myndighet utan en hel stat. Vilket kan gestalta det begrepp som Foucault skildrar om
maktrelationers uppbyggnad, att det råder ett styrkeförhållande som varierar mellan olika relationer och kontext som exempelvis i mål om LVU där den enskilde möter domstolen. Bland de LVU domar som ligger till grund för studien finns tydliga uttryck för hur suverän makten är hos domstolen. Dels som beslutsfattande instans för tvångsvård av barn och unga, men också utifrån domar där barnet eller vårdnadshavare ger samtycke så bedömer ändå förvaltningsrätten att deras medgivande saknar tillförlitlighet (Hörnqvist, 1996).
Gallagher (2019) forskar inom fältet barn och barns rättigheter och har tagit Foucaults teorier om makt ytterligare ett steg i relation till barn som rättighetsbärare. Med anledning av den
utgångspunkten är hans tolkning användbar till min teoretiska grund och bidrar med teori om makt enbart i relation till barns rättigheter. Gallagher (2019) belyser Foucault inom den moderna diskursen om barn som rättighetsbärare och sociala agenter, och menar att makten inte är något vi ger barn och unga genom att tillskriva dem rättigheter och lagstiftning. Makten är ingens att varken ge eller ta, utan det är en effekt som sker i det subjektiva mötet. Vidare skildras en form av maktuttövande från samhället med relevans till denna studie som Foucault kallade
“governmentality”, vilket åsyftar den situation som uppstår när barn genom tvångsvård ska formas in i de värderingar som anses rätt och fel enligt samhällets institution. Samtidigt lyfter Gallagher (2019) fram barn som kompetenta individer och skildrar ett exempel på ett
maktutövande av spädbarn som brukar gestaltas som det ”maktlösa” barnet, som ändå kan påkalla föräldrars uppmärksamhet och således visar på en handlingsförmåga och ett tilldelat maktutrymme genom sin utsatthet.
Staaf (2005) skildrar att det råder en asymmetrisk fördelad makt mellan individen och den offentliga makten, vilket i sammanhanget utgörs av barnet eller den unge gentemot
förvaltningsrätten. Avseende denna ojämlika position problematiserar Staaf (2005) hur detta kan påverka rättssäkerheten och hur individens rättigheter tillvaratas, vilket är en ständigt närvarande aspekt av det maktförhållande som råder när det offentliga samhället ingriper och
tvångsomhändertar barn eller unga mot deras vilja. Elsrud et al. (2017) utvecklar och
22
problematiserar ytterligare en aspekt av det ojämlika maktförhållandet och syftar då till hur domstolen med sitt språk och auktoritet direkt placerar den enskilda i underläge. Detta bidrar således till att individer tystas ner och i sig skapar svårigheter för en utsatt person att både få komma till tals, men också att våga ta den platsen i rummet och framföra sina åsikter.
I och med att barnkonventionens artikel 3 och 12 tillskriver barnets bästa och rätt till deltagande finner jag det intressant att i med utgångspunkt i rättstillämpning om tvångsvård beröra ämnet genom maktteori. Hur tillvaratas barnets bästa och innehar barnet eller den unga någon makt över sin egen situation i förvaltningsrättens bedömning eller är domstolens makt absolut. Jag finner med anledning av studiens koppling till beslut om tvångsvård att maktteori med fördel kan användas som teoretisk utgångspunkt för att bidra till ökad förståelse om den närvarande
maktstrukturen.
5.2 Rättssociologisk ansats
Det sociala arbetet har en stark koppling till rättsregler som till stor del reglerar dess
verksamheter, handlingsutrymme samt yttre ramar. Inte minst när det kommer till socialtjänstens arbete med barn och unga och i de situationer när tvångsvård blir aktuellt, samt med anledning av barnkonventionens inkorporering till svensk lag vilket ytterligare kopplar samman social barnavård med lagstiftning.
En rättssociologisk ansats utgår enligt Hydén (2002) från rättens roll i samhället och kan med fördel användas till studier som berör förhållande mellan samhälle och rätt, rättssociologi kan beskrivas undersöka rätten i verkligheten. Det innebär en undersökning av rättsliga bakgrunder i relation till tillämpning och på så sätt synliggöra hur rättsregler kommer till användning.
Rättssociologi ser på rättsordningen med aspekter både inom rättsliga och samhälleliga orsaker och belyser hur exempelvis politik och andra strukturer kan påverka rättstillämpningen. Hydén (2002) skriver att rättssociologi är både en rättsvetenskap samt en samhällsvetenskap, vilket är fördelaktigt i denna studie som har för avsikt att undersöka om de utvalda artiklarna från barnkonventionen synliggörs och tillvaratas i rättstillämpningen av LVU (Hydén, 2002).
23
Med anledning av det teoretiska samt metodologiska inslag som rättssociologi kan bidra med finner jag det högst relevant att undersöka studien med stöd av en rättssociologisk ansats, för att för att besvara frågan på ett sätt som spänner över både det sociala samt juridiska fältet, tillika tvångsvården.
5.3 Barnrättsperspektiv
Att använda mig av maktteori kan bidra till ökad förståelse gällande den maktaspekt som ständigt är närvarande vid myndighetsutövning och tvångsvård. Men då studiens syfte är att undersöka om och på vilket sätt barnkonventionen synliggörs och tillvaratas i rättstillämpningen av LVU bedömer jag det gynnsamt att komplettera detta med ett barnrättsperspektiv. Det bidrar till att jag kan analysera förvaltningsrättens bedömning med barnkonventionen och barnets rättigheter i fokus. Som tidigare skildrat har både barnkonventionen och LVU lagstiftning en stor inverkan på både barn och unga i samhället och alla de aktörer som är verksamma inom området.
Men inte minst ger det en direkt effekt på de barn och unga som blir omhändertagna, inte ovanligt mot deras egen och sina familjers vilja med stöd av LVU. Utifrån detta finner jag det högst relevant och angeläget att i en sådan studie av domslut även utgå ifrån ett
barnrättsperspektiv.
I statens offentliga utredningar (2016:19) framställs att en grundläggande utgångspunkt i ett barnrättsperspektiv ska enligt FN:s barnrättskommitté vara respekt för och främjande av barnets mänskliga värde, fysisk och psykisk integritet samt ett erkännande av varje individs personlighet.
Det kräver att varje barn erkänns, respekteras och skyddas som rättighetsbärare och inte som ett offer (SOU 2016:19). Barnombudsmannen (2021) är Sveriges barnrättsmyndighet och de arbetar för barns rättigheter och är således en viktig aktör för att sprida och stödja verksamheters arbete i enlighet med barnrättsperspektivet. I en rapport ”Vem bryr sig – när samhället blir förälder”
presenterar Barnombudsmannen (2021) följande förslag för att verka enligt ett
barnrättsperspektiv, socialnämnd och domstol ska inför beslut om åtgärder enligt SoL och LVU tydliggöra hur barnet varit delaktigt och hur prövningen av barnets bästa har genomförts.
Schiratzki (2017) framställer en tolkning av konceptet barnets bästa från barnkonventionen som ett begrepp med tre differenta innebörder; en materiell rättighet, en tolkningsprincip och en
24
förfarande regel. I praktiken innebär detta att det slagkraftiga, men samtidigt vaga begreppet barnets bästa kan ses som en rättsregel vilket ger handlingsalternativ samt som rättsprincip och därmed vägledande riktlinje. Detta problematiseras genom att beroende på vilket sätt begreppet tolkas kan det ge olika verkan, en styrd rättsregel eller en mer öppen riktlinje.
Vidare skildrar Schiratzki (2017) att det finns två generella utgångspunkter för att bedöma barnets bästa, ett objektivt perspektiv som grundas i vetenskap och beprövad erfarenhet samt ett subjektivt perspektiv där barnets egen uppfattning om vad som är bäst utgör grunden. Men idag råder en samsyn om att det måste ske en växelverkan dem emellan, och att både kunskap och önskan skall i gemensamhet leda fram till ett beslut om att verka för barnets bästa. När barnets bästa tillämpas i rättsliga sammanhang arbetar rätten med antaganden om vad som är bra för barn, och således problematiserar Schiratzki (2017) att detta bidrar till bedömningar, och värderingar, om vad som är rätt och fel.
Med utgångspunkt i dessa beskrivningar är min tolkning och uppfattning av barnrättsperspektivet som en medveten positionering där jag erkänner och respekterar det enskilda barnet som
rättighetsbärare, samt verkar i enlighet för att möjliggöra och säkerställa att barnets rättigheter tillvaratas. Min uppfattning av begreppet är att barnrättsperspektivet både innehar en teoretisk förankring där det enskilda barnets rättigheter medges samt en praktisk aspekt av efterlevande, denna uppfattning kommer ligga till grund för hur jag använder mig av och tar stöd av
barnrättsperspektivet i mitt analysarbete. Barnrättsperspektivet kan således bidra till att uppmärksamma och synliggöra hur barnkonventionens artikel 3 och 12 framkommer i LVU domarna.