Samhällsrättsliga faktorer

I det temaområde som jag benämner samhällsrättsliga faktorer redogör Lindkvist (2018) för en historisk studie av mänskliga rättigheter och belyser det arbete som icke-statliga organisationer har bidragit med i utarbetandet av mänskliga rättigheter och konventioner. Gällande

barnkonventionen framställs de icke-statliga organisationernas roll med stor betydelse och däribland återfinns också svenska Rädda Barnen, även om organisationernas arbete även har sina begränsningar och mött motstånd. Författaren lyfter fram att Rädda Barnen ska med sitt arbete ha

14

bidragit till att utarbeta rättigheter för barn i väpnad konflikt och mot könsstympning och har således påverkat barns rättigheter på ett internationellt plan (Lindkvist, 2018).

Fortsättningsvis har Magnusson och Eriksson (2019) undersökt hur barnkonventionen övertid har benämnts i svenska medier med fokus på hur ofta och med vilka förändringar Sverige har varit ålagd att följa barnkonventionen i över trettio år. Studien skildrar också en maktaspekt avseende hur och vilken information som når samhällsmedborgare är beroende av den makten som medier har på informationsspridning i samhället. Deras studie av mediearkivet visar på att

barnkonventionen tillsammans med ordet lag har förekommit i svensk press sedan 1990-talet men frekvensen är betydligt högre från och med år 2009. Vidare förklaras att skillnader i hur barnkonventionen benämns och dess frekvens kan påverkas av uppmärksammade händelser där barn är inblandade både nationellt och globalt. Studien visar på en “topp” under året 2018 som författarna föreslår skulle kunna ha ett samband med Sveriges riksdagsbeslut om inkorporering av barnkonventionen i svensk lagstiftning.

Vidare skildrar Hoffman (2020) det arbete som organisationen Child Rights Impact Assessment (CRIA) utför gällande en inkorporering av barnkonventionen. CRIA syftar till att förutspå troliga utfall av lagförslag och politik gällande barns rättigheter, exempelvis utifrån inkorporeringen av barnkonventionen, avseende ekonomiska aspekter och såväl metodologiska tillvägagångssätt som utmaningar. Enligt Hoffman (2020) är CRIA lämplig att förutspå inverkan av politiska förslag av sådan karaktär och kan därför förväntas bidra till arbetet med att stärka barns rättigheter i samhället.

Stern (2019) framställer frågan om barnkonventionen skall inkorporeras i svensk rätt som en lång och omtvistad debatt på politisk nivå, och studiens syfte är att undersöka de argument som förts, och varför det har ansetts så problematiskt att inkorporera barnkonventionen i ett land som vill beskriva sig som ett av de mest “barnvänliga” länderna. Detta med en utgångspunkt i

barnkonventionens artikel 4 som fastslår att “Varje stat ska ta ansvar för och nyttja sina resurser till fullo för att uppfylla barns rättigheter. Där det behövs ska stater samarbeta internationellt”

(Unicef, u.å.a). Stern (2019) visar på följande grundläggande argument från debatten; tekniskt- juridiska aspekter tillsammans med kultur-juridiska aspekter som att artiklarnas utformning och ordval är exempelvis för generella och olik från övrig svensk lagstiftning. Samt framställs att i

15

efterhand inkorporera dess helhet när ett implementeringsarbete redan skett, tillsammans med avsaknad av det traditionella tillvägagångssättet med förarbeten som fungerar kompletterande vid rättsliga avgöranden, som ett hinder i debatten. Stern (2019) redogör för en viss svensk skepticism gentemot det rättighetsbaserade systemet som en inkorporering skulle medföra, och vad skulle det innebära om staten anklagas för att ha brustit i sitt ansvar gentemot en enskild individ.

Utifrån den inverkan som lag- och politiska förändringar kan ha belyser Rennerskog (2020) de senaste årtiondens ökade trend med ett framträdande barnrättsperspektiv inom svenska

myndigheter, i relation till den traditionellt starka välfärdsdiskursen om samhällets särskilda ansvar att skydda barn. Rennerskog (2020) genomför en textanalys av svenska politiska dokument med ett kritiskt perspektiv och visar på att en användning och betoning på barns rättighet till skydd samt begreppet barnrättsperspektiv både legitimerar och förstärker statens position gentemot barnet, istället för att stärka barnet som rättighetsbärare mot staten.

Rennerskog (2020) belyser fortsättningsvis att en samhällelig övergång mot individualisering av problem medför en ökad statlig tvångsvård och att barns möjligheter att nå och tillgodogöra sig sina individuella rättigheter förutsätter en kapabel och driven person.

Sammanfattningsvis har det inom temat samhällsrättsliga faktorer framkommit att icke-statliga organisationer som svenska Rädda Barnen har haft en stor betydelse inom arbetet med mänskliga rättigheter och i synnerhet barns rättigheter i samband med barnkonventionen. Likaså att det pågår ett arbete med att förutspå de faktiska följder som en inkorporering av barnkonventionen kan eller kommer att innebära, inte bara för det enskilda barnet på mikronivå utan även som grupp och samhälle på makronivå (Lindkvist, 2018; Hoffman 2020). Den information som sprids via media har en inverkan på den information som vi människor tar del av, och utifrån detta belyser Magnusson och Eriksson (2019) hur barnkonventionen sedan 2009 ökat i frekvens i svensk media. Vilket också skulle kunna återspegla ett ökat samhälleligt intresse för

konventionen sedan dess.

Även Rennerskog (2020) lyfter fram att inom svenska myndigheter har barnkonventionen och ett barnrättsperspektiv ökat under de senaste årtionden, samtidigt har dessa stärkta rättigheter

bidragit till att legitimera och öka statens ansvar över barnet, tillika ökad makt gentemot barnet.

16

Medan Stern (2019) redogör för att motsättningar till att inkorporera barnkonvention delvis beror på att konventionsartiklarna är för generella och otydligt utformade. Samtidigt menar Stern (2019) i relation till den ansats om ett förstärkt staten som Rennerskog (2020) skildrat, att inkorporeringen har medfört en viss svensk skepticism, och frågan vad som händer om barnet som rättighetsbärare har klagorätt mot ansvarig stat om de inte fått sina rättigheter tillgodosedda.