Utgående från tidigare studier kan det antas att den nationella berättelsen dominerar den historiska uppfattningen inom under- visningssektorn i Finland. Då kunde man följaktligen även anta att lärarna skulle framhålla nyckelfenomen ur den nationella historien som mest betydelsefulla. Utgående från resultatet i den här under- sökningen kom det antagandet åtminstone delvis på skam.
Det är uppenbart att lärarna främst prioriterar nyckelhändelser i den moderna allmänna historien. Den händelse som främst lyftes fram var – föga överraskande – den ryska revolutionen, det vill säga bolsjevikernas maktövertagande och uppkomsten av Sovjetunionen. På andra och tredje plats kom skotten i Sarajevo och landstigningen i Normandie. Utgående från detta resultat kan man dra slutsatsen att lärarna gärna fokuserar på nyckelhändelser som dels skapat föränd- ringar i modern tid, och som dels fortfarande har ett starkt grepp om den moderna historiekulturen.
Tabell 1: Respondenternas prioritering av historiska fenomen (historisk signifikans, enligt bedömningsskalan 1-10, så att lärarnas bedömning adderas ihop till poängen i tabellen)
Prioritet Historiskt fenomen Poäng
1 Ryska revolutionen 321 2 Skotten i Sarajevo 274 3 Landstigningen i Normandie 267 4 Skotten i Mainila 248 5 Tali-Ihantala 245 6 Notkrisen 220 7 Västroms fall 476 205 8 Nöteborgsfreden 1323 174
Den följande klart urskiljbara gruppen med händelser är däremot kopplade till den nationella historien: Mainilaskotten, slaget vid Tali- Ihantala och notkrisen. Överlägset lägst prioriterades Västroms fall år 476 och Nöteborgsfreden 1323. Det framstår således som om modern historia, med en tyngdpunkt på 1900- och 2000-talet har större
prioritet, än den äldre historien. Detta motsvarar helt klart uppfatt- ningen om vad som dominerar den samtida historiekulturen – en stor del av samhällsdiskussionen berör dels frågor som är kopplade till andra världskriget och kalla kriget, och dels frågor som berör Finlands krig och position under kalla kriget. Det markerade ointres- set för att diskutera Nöteborgsfreden 1323 kunde även ha ett sam- band med den nationella självständighetsdimensionen och det fak- tum att Finlands äldre historia inte under de senaste två decenniernas undervisats obligatoriskt.
Preliminärt kan man dra slutsatsen att Counsells fem kriterier fungerar rätt väl för att tolka vilken betydelse olika historiska feno- men skall tillmätas, eller tillmäts i undervisningen. Lärarna har till exempel bedömt att de tre högst prioriterade fenomenen är starkast bevarade i det allmänna minnet (Remembered), och de har även an- sett att just de tre fenomenen skapat mest resonans i vår egen samtid. Bortsett från dessa två kriterier låg de högst prioriterade fenomenen på i stort sett samma nivå som de moderna nationella historiska feno- men som prioriterades starkast. De fem olika kriterierna skapar således en spännvidd som bidrar till en mångsidig bedömning av olika histo- riska fenomen.
Enkätundersökningen i sig ger inget belägg för att den nationella stora berättelsen skulle vara viktigare än orienteringen i de stora världshändelserna. Lärarna fick dock även i en följdfråga komplettera genom att ange högst ytterligare fem historiska fakta som de även an- ser att är nödvändiga i historieundervisningen. Det är uppenbart att lärarna hade ett behov att fylla på med viktiga historiska fenomen utöver de åtta som de tvingades ta ställning till. Lärarnas respektive förteckning över viktiga historiska fenomen bidrar, vilket framgår ur tabell 2 nedan, väsentligt till helhetsbilden beträffande hur de resone- rar kring den egna undervisningen i historia.
Utgående från förteckningen över lärarnas egna prioriteringar är det tydligt att de flesta lärare saknade historiska nyckelfenomen som är kopplade till den nationella historien. Speciellt lyfts händelserna kring 1917-1918 fram (det vill säga såväl självständighetsprocessen som inbördeskriget), skilsmässan från Sverige 1809 (som i en mera nationell tolkning närmast uppfattas som ett steg mot självständig- het), Finland under kalla kriget, samt Finlands EU-medlemskap.
Det är intressant att endast två av åtta lärare anser att franska revolutionen borde få en större roll i historieundervisningen. Endast en enda lärare (L1) antyder en ambition att skapa förståelse för hel- heter, eftersom såväl neolitiska revolutionen som renässansen om-
nämns. Det är helt uppenbart att lärarnas egna självständiga val har en mera nationell inriktning.
Tabell 2: Lärarnas egna förslag till historiska fenomen som bör prioriteras i undervisningen (nationellt inriktade fenomen med kursiv)
Lärare Förslag till andra viktiga historiska fenomen
L1 i) 1809 ii) feodalism/ståndssamhället, iii) neolitiska revolu- tionen iv) renässansen, v) post-1944 ur ett finskt och globalt perspektiv (kalla kriget)
L2 -
L3 i) upplysningen och 1789, ii) Rysslands/Sovjets västgräns genom tiderna, iii) Finland 1917-1918, iv) Parisfrederna 1919-1920, v) Finland som den andra rikshalvan L4 i) 1917, ii) 1860-talet och förändringarna i Finland, iii)
Förryskningspolitiken, iv) Efterkrigstiden (uppkomsten av välfärdsstaten), v) utvecklingen mot andra världskriget och Finlands roll
L5 i) Finlands självständighetsförklaring, ii) medlemskapet i EU, iii) 1809, iv) atombomberna över Hiroshima och Nagasaki, v) Sovjets sammanbrott
L6 i) kriget 1918, ii) extremism i Europa på 1920- och 30-talet, iii) imperialismen, iv) kalla krigets slut, v) franska
revolutionen
L7 i) 1917-självständigheten, ii) 1808-1809, iii) EU 1995
L8 i) Kekkonen, ii) Inbördeskriget, iii) vinterkriget, iv) EU, v) kalla kriget och finlandisering
Lärarna gavs även möjligheten att kommentera den Counsell- inspirerade enkäten. Några lärare visade med sina kommentarer att de förstår syftet med undersökningen. En lärare ger följande reflek- tion: ’Tycker att enskilda händelser typ Mainilaskotten bara fokuserar uppmärksamheten på ytskummet utan att bidra till förståelsen varför det sker – tyvärr fokuserar en del studerande sedan mera på moraliska frågor eller enskilda handlingar framom att försöka förstå helheterna. Historia blir underhållning och bidrar till att upprätthålla mytbild- ning’ (L1).
En annan lärare ger en kritisk reflektion kring själva enkäten: ’tvekar lite om det är meningen att jag skall ta ställning till hur jag tror dessa fakta uppfattas av allmänheten eller om jag tillfrågas om hur jag själv önskar förmedla dessa fakta till allmänheten (L3)’. En annan lärare påpekar att ’speciellt Resonant och Revealing var lite svåra att bedöma’ (L6).