I synnerhet den dokumentorienterade materialbibliografin har haft svårt att finna en fast hemvist i någon given akademisk disciplin. Förutom i biblioteks-forskning har ämnet inplacerats under litteraturvetenskap, filologi eller bokhistoria. Prepositionsvalet stärks av den relation materialbibliografi haft till 1900-talets litteraturvetenskap. Sålunda argumenterade Wellek och Warren i sin inflytelserika litteraturteoretiska programskrift för att se den som sekun-därt hjälpmedel i litteraturtolkningens tjänst.154 Synen får sägas vara repre-sentativ och naturligtvis logisk för ett verkorienterat intresse. För dokument-orienterad forskning är materialbibliografi icke desto mindre primärt ett kritiskt och grundläggande vetenskapligt fält i sin egen rätt.
Såväl disciplinen biblioteks- och informationsvetenskap som bibliotekens praktik avspeglar en vacklan mellan referensbibliografi och material-bibliografi.155 Referensbibliografin får emellertid sägas utgöra det primära
[W]hen the modification of a work involves a significant degree of independent intellectual or artistic effort, the result is viewed, for the purpose of this study, as a new work. (IFLA 1998: 17)
Det är förstås upp till det mänskliga subjektet att avgöra när en variant kan anses vara så pass signifikant.
152 För värdefull argumentation, se McGann 1991: 15.
153 Utförlig översikt och diskussion i Tanselle 1974. Wilson föreslår också (1968: 4, n. 3) att vi likställer den konstnärliga dimensionen med referensbibliografi och den vetenskapliga med materialbibliografi.
154 Wellek och Warren 1949: 69.
155 Liksom det också historiskt finns ett växelbruk mellan att ordna biblbioteksvetenskapen under bibliografin och tvärtom, se Katz 1998: 328.
bibliografiska mönstret inom biblioteks- och informationsvetenskap, och utgör basen för exempelvis katalogisering och den teoribildning och modellering denna vilar på. Endast sekundärt tillgrips materialbibliografiska studier och infallsvinklar, och då i synnerhet av artefakter som är alltför nya eller alltför gamla för att nöjaktigt kunna beskrivas av existerande beskriv-ningsregler.156 Materialbibliografisk begrepps- och teoribildning åberopas ibland också inom kunskapsorganisatorisk teoribildning, där exempelvis Wilson, Svenonius och i synnerhet Smiraglia hämtat åtskilliga resonemang och begrepp från materialbibliografi. En skandinavisk gärning som förtjänar att särskilt omnämnas är Erland Munch-Petersens trägna arbete att lyfta fram materialbibliografin till en mer framskjuten plats inom biblioteks- och informationsvetenskap.157 Därtill praktiseras, uttalat eller inte, material-bibliografiska perspektiv i biblioteks- och informationsvetenskapens medie-teoretiska och -historiska utbildning och forskning, liksom det också kan aktualiseras genom kritiska frågeställningar inom utbildning i digitalisering och elektronisk publicering. Materialbibliografins undanskymda ställning i förhållande till referensbibliografin inom biblioteks- och informations-vetenskap kan möjligen hänga samman med dennas under andra hälften av 1900-talet tilltagande dematerialisering och fokus på den information som dokument antas bära, medan materiella, grafiska och tekniska aspekter på bärarna själva tilldragit sig mindre intresse.
156 Dane (2001) använder sig t.ex. av den analytiska bibliografins metoder för att studera bibliofysisk struktur, bindning och komposition i s.k. blockböcker från 1400-talet.
157 Ett exempel bland många är Munch-Petersen 1980.
Såsom mediekulturellt bestämda är bibliografiska redskap och begrepps-hierarkier dessutom i allt väsentligt utformade för tryckkulturella objekt.158 De kan inte förstås frikopplade från vare sig sin mediala historia eller sina institutionella och sociala sammanhang. Detta är ett observandum att bära med sig också för biblioteks- och informationsvetenskapens del: forskning kring de bibliografiska begreppsnivåerna dokument, text och verk har fått stå tillbaka för informationsbegreppet. Vi skall vara medvetna om de konsekven-ser detta har haft och har alltjämt. När disciplinen förflyttade sitt intresse från dokument till information 159 förlorade man samtidigt incitamentet att som intellektuella problem betrakta de materiella och strukturella aspekter som är förbundna med dokument och som för tryckkulturens objekt kommer till uttryck i exempelvis materialbibliografi och bokhistoria. Därmed har också textbegreppet och känsligheten för distinktioner mellan dokument och text något satts på undantag.160
158 En konsekvens är exempelvis hur den tryckta kodexbokens och dess derivats hegemoni lurar oss att se diskreta dokument som triviala (jfr Dahlström & Gunnarsson 2000, Kirschenbaum 2002). Begreppens förrädiska enkelhet också för tryckta skrifter exemplifieras emellertid av DuRietz 1999 (särskilt kapitlen 3 (om ”bok”), 9 (om ”text”) och 11 (om ”dokument”)) samt av McKitterick 2003. Digitala medier och tekniker för lagring, presentation och distribution av text och information möjliggör nya former, produktions-villkor och egenskaper för de dokument som bär text. Dessa dokument uppvisar såväl välbekanta strukturella och symboliska drag från tryckkulturens objekt som radikalt förändrade eller helt nya egenskaper. De tycks därför på flera grundläggande sätt utmana sådana antaganden om trivialitet (något som utvecklas närmare i Dahlström 2000c, 2002c samt 2003), en utveckling som kan göra det nödvändigt att omteoretisera och kritiskt granska just den här typen av skenbart transparenta bibliografiska begrepp.
159 Slående argumentation i Hjørland 2000. Se också två anmärkningsvärt tidiga, kritiska iakttagelser i Spang-Hanssen 2001/1970 respektive Wilson 1968. Den senare argumen-terade exempelvis (Ibid.: 16, n. 13) mot uppfattningen att informationsenheter kan betraktas separerade från den kontext som utgörs av det dokument där informationen återfinns. Han påpekar dessutom (Ibid.: 18, n. 16) att det förmodligen är bibliografiskt avsevärt svårare att relatera ”information” till dess utsagor än att relatera en text till dess manifesterande exemplar.
160 I sin diskussion om relevansen av dokumentkontexter talar exempelvis Hjørland (2000:
35) om textkritik som ”criticism of documents (including films)”, en beskrivning text-kritiker själva knappast skulle acceptera, eftersom en skarp och nödvändig distinktion där dras mellan det dokument som bär en text och den text detta bär. Textkritiker är överlag mer sysselsatta med text än med de textbärande dokumenten, medan gränsen mellan text och dokument är otydlig inom biblioteks- och informationsvetenskap.
Man bör förstås fråga sig, om det över huvud taget är meningsfullt att anta ett nära samband mellan referensbibliografi och materialbibliografi under en övergripande beteckning, och dessutom plädera för dess position inom biblioteks- och informationsvetenskap som disciplin. Jag vill mena det. Det finns inte bara idé-, institutions- och personhistoriska utan också intellektuella samband mellan referensbibliografi och materialbibliografi, där mer förenar än skiljer dem åt. För det första är båda grenarna sysselsatta med att underkasta dokument en ordning. För det andra korsar grenarna varandra. Material-bibliografin har sålunda referensbibliografiska dimensioner, inte minst genom deskriptiv bibliografi, klustring av dokument och editioner. På motsvarande sätt kan referensbibliografi påstås ha materialbibliografiska inslag, t.ex. i ett (om än svagt definierat) uppdrag att beskriva tillräckligt mycket materiella egenskaper i unika eller mångfaldigade exemplar för att användaren nöjaktigt skall kunna identifiera sådana i en bestämd eller obestämd samling. Vi noterade också ovan hur Atkinson grupperade bibliografiska grenar tvärs över den uppdelning som här dragits, vilket kan antyda att den på inget sätt är gjuten i cement. De två kan vidare sägas ha väsentliga delar av begrepps-apparatur och forskningsobjekt gemensamma.
Om nu materialbibliografin är undanskymd, ibland helt osynlig, på den biblioteks- och informationsvetenskapliga utbildningens och forskningens arenor, vad motiverar då egentligen dess plats inom ämnet? En exklusion av materialbibliografi lämnar ett tomrum för analyser av materialitet, socialitet och historicitet hos dokument. Någonstans måste sådana ingångar till dokument ta vägen inom ämnet, och inte sällan ges det uppdraget till den bokhistoriska utbildning och forskning som ligger utanför den biblioteks- och informationsvetenskapliga disciplinen och som ställer andra typer av frågor, där en historisk deskriptiv ansats inte sällan ges företräde framför undersökningar av materiella dokuments sociologi och mediering. Man kan vidare hävda, att en viktig uppgift för bibliotek och biblioteksliknande institutioner, vid sidan om att skönja grupperingar och relationer mellan dokument, är att ackumulera kunskaper om och arbeta fram beskrivnings- och analysmetoder för det enskilda dokumentet, dess uppbyggnad, arkitektur och
form, dess komponenter, lager och segment, dess funktion och historia, dess beskrivning, materialitet och textualitet. Dokument är ju den enda hand-gripliga kontaktyta vi har med verk och deras texter och är därför den enhet kring vilken biblioteksliknande institutioner och system snurrar, liksom också en grundläggande byggsten i kunskapsorganisation och biblioteks- och informationsvetenskap. Materialbibliografin förefaller vara ett kraftfullare instrument för en sådan uppgift än referensbibliografin.
Givet å ena sidan materialbibliografins svaga ställning inom biblioteks- och informationsvetenskap och å andra sidan ett under 1990- och 2000-talet till-tagande intresse inom ämnet för analyser av just materialitet, socialitet och historicitet hos dokument är det inte förvånande att röster har börjat höjas för en rematerialisering inom biblioteks- och informationsvetenskap,161 i menin-gen en återerövring av kunskaper om dokumentmaterialitet, grundat på ett antagande att ämnet där tappat i analytisk kraft. Utan tvekan är sådana pläderingar frambringade av digitala medier och nätdistribuerade dokument, vilkas från tryckkulturens dokument väsentligen skilda natur och potentiella egenskaper får oss att ompröva klassifikationen av bibliografiska taxa, och i samband därmed ompröva och ställa nya frågor kring materialitet, medialitet, historicitet och vad det innebär att något är ett dokument i en eller annan mediemiljö. Materialbibliografin kan i det läget erbjuda en plattform för en sådan återerövring,162 givet att den förmår visa sig rörlig nog att gå utanför handskrifts- och tryckkulturens objekt för sina analyser och begrepp.163
161 Senast Frohmann 2004a. Se också Dalbello-Lovric 1999, Levy 1998 och 2001, Andersen 2002, Dalbello 2002, Hansson et al. 2003, Lund 2004 och Paling 2004. Här finns knappast plats för en längre diskussion om materialitet och de/rematerialisering inom biblioteks- och informationsvetenskap, men jag för ett något utförligare resonemang i Dahlström 2002a samt 2003. Se även Dahlström & Gunnarsson 2000. Pläderingen för en rematerialisering har också motsvarigheter i angränsande discipliner, se t.ex. Duguid 1996 eller Hayles 2003:
270ff.
162 För Tanselle utgör den materiella transmissionen själva bron mellan discipliner som biblioteks- och informationsvetenskap, bokhistoria och datavetenskap:
Persons who study the peculiarities of the various computer programs for word-processing have a different speciality from those who study the habits of individual compositors in printing shops, and yet both are linked in their atten-tion to the ways in which the texts of intangible works are forever at the mercy
Som den lämpliga utgångspunkten för sådan rematerialisering identifierar McGann explicit de materialbibliografiska grenarna,
the only disciplines that can elucidate the complex network of people, materials, and events that have produced and that continue to reproduce the literary works that history delivers into our hands.164
Kirschenbaum fyller på:
[T]extual criticism and bibliography [...] provide us with the intellectual precedents and critical tools to account for first generation electronic objects as functions of the material and historical dimensions that obtain for all artifacts.165
Dessa områden, menar han, “should be recognized as among the most sophi-sticated branches of media studies we have evolved.166 Jag är benägen att hålla med Kirschenbaum här. Det primära intresset i de discipliner som vanligen betecknas medievetenskaper är det innehåll, text och verk, som sprids inom medierna, medan medierna och dokumenten som behållare är av sekundärt intresse. Det motsatta förhållandet råder för materialbibliografin.