Medier och innehåll

Vi bör också diskutera en annan, besläktad uppsättning medieperspektiv, i meningen olika sätt att undersöka och beskriva medier. Perspektiven påverkar också de i hög grad hur transponering beskrivs, förstås, genomförs och värde-ras, med andra ord vilken natur vi tillskriver kommunikations- och distribu-tionsmedier.

En kritik mot den tidiga medieteori som utformades inom den s.k.

Frankfurtskolan har bl.a. gått ut på att denna dels tenderar mot en determi-nistisk beskrivning av medier och de människor som använder dem, dels sällan går in i tekniska och materiella näranalyser av medier och deras funkti-oner.³³⁹ Som i någon mån en reaktion mot detta senare synsätt kan kanaden-sisk medieteori betraktas, där McLuhan, Innis, Poster och Meyrowitz i högre grad intresserar sig för själva mediets betydelse, inte minst som textbärande substrat.³⁴⁰ Den sistnämnde har undersökt våra sätt att beskriva medier genom metaforer och vilken underliggande förståelse för medier dessa metaforer kan

338 Davis et al. 1993.

339 Thompson 1994.

340 En tredje tradition kan sägas vara ett hermeneutiskt förståelsesätt, med ett främsta in-tresse för hur människor tolkar, förstår, skapar mening av, i, genom medier på en vardaglig basis.

tänkas vittna om.³⁴¹ De uppfattningar och metaforer Meyrowitz vaskar fram ur litteratur och undersökningar ordnar han i tre grupper.

För det första ett synsätt där medier tenderar att ses som kanaler, rör, led-ningar. Här ligger fokus på det innehåll som svischar fram i rören, medan mediet i sig lätt trivialiseras.³⁴² I ett andra synsätt, och delvis som reaktion på det första, tillmäts mediet större vikt. Vi kan beskriva detta som ett medie-exklusivt perspektiv. Här fokuseras det materiella mediet och det sätt som dess egenskaper villkorar innehållet: vad som kan sägas och hur det kan sägas.³⁴³ Meyrowitz försöker i någon mån undvika den materialistiska determi-nism som kanadensisk medieteori ibland riskerar,³⁴⁴ genom att måla upp ett tredje synsätt, nämligen att se på medier som omgivningar eller arter i en omgivande medieekologi, alltså ett medieekologiskt perspektiv. Här är fokus inte bara på medierna i sig utan på deras plats i det mediala ekosystemet, deras relation till andra medietyper och andra faktorer än de rent innehållsliga eller mediala. En konsekvens blir då exempelvis att undersöka hur ankomsten av

341 Meyrowitz 1993 och 1994.

342 [I]t is common in our culture to believe that there is some content essence that can be transported relatively unchanged from medium to medium [- - -] [R]esearch that grows from the conduit metaphor tends to look at some aspect of content and to ignore other latent aspects of the structure of mediated communications. (Meyrowitz 1993: 57f.)

Den s.k. kanalmetaforen är flitigt omskriven och diskuterad, t.ex. Reddy 1979 och Pang 1998, och är inflytelserik inom biblioteks- och informationsvetenskap (Day 2001, Case 2002: 46). Furner tillägger:

The conduit metaphor seems to serve only to reify the controversial idea that information is something that can somehow ”flow” from one place to another.

Such flow would be possible only if messages were inherent properties of signals, rathar than separate entities assigned to signals by humans. (2004:

440)

343 Slående nog talar Meyrowitz i sammanhanget om ett mediums ”grammatik”.

344 Exempelvis hos McLuhan (1964) eller Levinson (1997), se också kritik hos Olsson 2002.

en ny medietyp kan påverka ekosystemet av dittillsvarande medietyper, närma-re bestämt närma-relationerna och funktionsdelningen mellan dessa.³⁴⁵

Vill vi kan vi reducera de här tre synsätten till att handla om innehåll, form och omgivande faktorer, eller ekosystem. Vart och ett av dem lyfter fram bestämda dimensioner hos medier men blundar för andra. De kompletterar därför var-andra och är otillräckliga var för sig. Kanalmetaforen riskerar att trivialisera bäraren och betrakta innehåll som något medieoberoende, som oproblema-tiskt kan överföras från ett medium till ett annat. Det medieexklusiva syn-sättet, som alltså fokuserar egenskaper som är typiska för det bärande mediet,³⁴⁶ kan tvärtom överskatta bäraren och hamna i teknisk determinism.

Ekologiperspektivet riskerar glömma bort de medietypiska egenskaperna och hur dessa utnyttjas, samt inte minst de innehållsliga aspekterna. Vad vi fyller bärarna med för estetiskt och intellektuellt innehåll, har i längden en väsentlig inverkan på hur medier och bärare utvecklas. Det är ett observandum att bära med sig. Ett annat är att dimensionerna är ömsesidigt påverkande, på så sätt att förändringar i den materiella dimensionen, t.ex. i form av de verktyg som an-vänds, får konsekvenser också för de sociala och mentala sfärerna. På mot-svarande sätt får förändringar i det omgivande mediala ekosystemet konsek-venser för både innehåll och materialitet i mediet i fråga.³⁴⁷

Samtidigt skall beskrivningen av framför allt det tredje synsättet inte över-drivas. Det är alltjämt så, att Meyrowitz framför allt sätter mediet i centrum på ett sätt som gör att han emellanåt blundar för yttre förklaringsmodeller för

345 Undersökningar av hur en medietyp är positionerad i förhållande till omgivande medie-ekologi kan öka vår förståelse av “the ways in which the differences among media make a difference.” (Meyrowitz 1993: 61). Meyrowitz kallar detta senare perspektiv för medium-analys. Denna kan ske på mikronivå och makronivå. På mikronivå undersöks konsekven-serna på fr.a. individnivå av att välja ett medium framför ett annat. På makronivå undersöks däremot sociala och psykologiska effekter av ett mediums spridning, till exempel hur olika mediemiljöer stödjer olika tankemönster, påverkar gränsen mellan offentlig och privat sfär, ökar eller minskar demokratiska möjligheter, förändrar betydelsen av fysiska rum och begränsningar eller påverkar den ömsesidiga statusen mellan olika sociala institutioner.

(Ibid.: 63, jfr också Meyrowitz 1994: 51)

346 Meyrowitz 1993: 59.

347 Jfr Hayles (2002: 33): “In the tangled web of medial ecology, change anywhere in the system stimulates change everywhere in the system.”

medieutveckling av såväl ekonomisk, politisk och historisk natur,³⁴⁸ liksom han också talar ganska litet om hur medier approprieras, tillgrips och förstås av olika grupper av användare. Det deterministiska spöket är mer osynligt än hos Meyrowitz’ tidigare kolleger i kanadensisk medieteori, men dess kedjeras-sel hörs ändå i hans modell. Meyrowitz iakttar också själv risker med sin modell, som att den med åtskilliga andra medieteorier delar en tendens att blunda för hur extramediala, kontextuella faktorer av exempelvis ekonomisk eller politisk natur kan påverka utvecklingen av medier.³⁴⁹ Han tycks medveten om risken att den som teori betraktad slår över i determinism, om den blundar för den fria viljan och (liksom Frankfurtskolan) blint antar att en bestämd sättning egenskaper på makronivå eller på mediets nivå självklart upp-fattas och används på ett givet sätt av också heterogena publiker.³⁵⁰ Meyrowitz väljer snarare att tala om att digitala medier bär på en potential till föränd-ringar.³⁵¹ Ett liknande resonemang har Olsson: nya medieformer omformar de miljöer där det sociala livet utspelar sig, de förändrar ”scenen”.³⁵² Nämnas bör

348 Den historiska analysen av medietyper och deras inbördes relationer är inte särskilt sofistikerad i vare sig kritiska sociala teorier eller kanadensisk medieteori. Här vore det välkommet med en kombination av sådana teorier och det historiska medieperspektiv som odlas i bok- och mediehistoriska studier, litteratursociologi, publicerings- och kommunika-tionsstudier samt för den delen också i historisk bibliografi.

349 Meyrowitz 1994: 70f. Jfr också kritiken hos Thompson 1994: 45. Olsson (2002) menar att den kanadensiska traditionen, i synnerhet McLuhan, ingenting har att säga om informations- och kommunikationsteknikens bakgrunder. Medier finns bara plötsligt som en faktor och förändrande kraft, vilket enligt Olsson (Ibid.: 50) förklarar varför ”McLuhan hellre undersöker olika mediers egenskaper och dessa egenskapers förhållande till våra sinnen och biologiska predispositioner än vilka sociala drivkrafter som är i spel vid utvecklandet av informations- och kommunikationstekniken.”

350 En transponeringsundersökning med större medieteoretisk ambition än föreliggande arbete bör kunna fördjupa analysen med exempelvis Bolters & Grusins remediationsteori (1999), som med begrepp som immediacy (transparent medieringsprocess) och hyper-mediacy (synlig medieringsprocess) försöker fånga mer intrikata relationer mellan olika medietyper, deras ömsesidiga historicitet och hur de används bl.a. retoriskt.

351 Meyrowitz’ modell kan knappast sägas ge grund för generalistiska anspråk, utan skall snarast värderas för de indikationer och tendenser den pekar på. Den har alltså ett generellt (snarare än specifikt) strukturellt prediktiv kraft. En svaghet med Meyrowitz’ modell är också att gränsen mellan form- och ekosystemperspektivet inte är särskilt tydlig.

Exempelvis tycks han stundom arbeta med en kombination av dem under benämningen mediumteori, där olika medietyper beskrivs som olika slags rum “that include and exclude people in different ways” (Meyrowitz 1994: 62).

352 Olsson 2003: 52. Jfr också Maingueneau 2002 om textformer som olika iscensättningar.

här också Lévys viktiga distinktion mellan ett mediums potentiella respektive realiserade egenskaper:³⁵³ det väsentliga med en medietyp är inte vilka potenti-ella egenskaper vi vid en viss tidpunkt prognostiserar för dess räkning, utan hur de i praktiken tillgrips och formas av användare. Att webbens protokoll för närvarande i teorin möjliggör distributivitet, flermedialitet, interaktivitet, hypertextualitet och textuell modularitet innebär som bekant inte att alla webbobjekt utmärks av sådana egenskaper. Tvärtom är bara en minoritet av webbens dokument särskilt modulära, hypertextuella eller interaktiva, vad än mediets potential tycks lova.

Vi skulle hur som helst kunna tillåta oss att modifiera och samtidigt förenkla Meyrowitz’ tidiga modell till att avse tre synsätt på relationer mellan innehåll, form och medier, närmare bestämt medier och deras dokument som främst:

innehållslevererande, innehållsstyrande eller innehållscirkulerande.

En sådan förenklad modell kan vi sedan försöka tillämpa på vår förståelse av transponering. De föreställningar och metaforer som figurerar i samband med transponeringar får konsekvenser för hur de genomförs och beskrivs, beroende på om start- och måldokumenten och deras medier ses som främst innehållslevererande kanaler, främst innehållstyrande material eller främst innehållscirkulerande ekosystem. Metaforanalyser som Meyrowitz’ kan också mer generellt vara värdefulla för förståelsen, problematiseringen och sofistikationen av bibliografisk teori- och begreppsbildning inom biblioteks- och informationsvetenskap, exempelvis genom att blottlägga antaganden i de begreppsinnebörder som kanalmetaforer och andra modeller skvallrar om. I själva det bibliografiska fältet går det också att avteckna en analogi till de tre synsätten, mellan referensbibliografin och innehållsleverans, material-bibliografi och innehållsstyrning, historisk material-bibliografi och innehållscirkulation.

353 Lévy 1998.

Vi kan också försöka oss på en närmare koppling mellan de tre medieperspektiven närmast ovan och de överföringsmodeller vi tidigare talat om. En transponering, som företas i ett klimat där exempelvis en innehålls-levererande, mimetiskt antagande modell är norm, sker efter andra premisser och med andra resultat än en som utgår från en innehållsstyrande modell.

Måldokumentet kan med ett sådant perspektiv betraktas som likvärdigt med startdokumentet, eftersom det senare i allt väsentligt eller rentav totalt har hällts över till det förra. Ett innehållsstyrande synsätt har däremot anledning att fästa ögonen på alla de komponenter i startdokumentet som trans-poneringen till följd av mediernas hårt styrande grammatik inte kan överföra.

När det sedan gäller transponering av flera mediegenerationer gamla verks texter mellan olika medietyper kan en teleologisk föreställning placera in den i en linjär framstegsmodell, där successiva måldokument blir allt bättre och på olika sätt ”trognare” representationer av de ursprungliga startdokumenten.³⁵⁴ Tryckkulturens mediaekologi har kunnat reducera dokumentets roll till trivial kanal för innehåll, och den innehållslevererande uppfattningen har därför kunnat premieras. I proportion till graden av kanalens trivialitet och separa-tion från innehåll står föreställningen om möjligheten att ograverat trans-portera innehållet mellan bärare. Man kan säga att denna mimetiska före-ställning har premierats av den industriellt tryckta bokens medialogik, som tycks lova identiska kopior av original, dvs. ett slags kloning. Detta har egentligen varit en skev föreställning, något bokhistoriker kan upplysa oss om,³⁵⁵ och dess illegitimitet tydliggörs när digitala medietyper och -ekologier sprids, där distribution, representation och relationer mellan original och kopia samt mellan lagring och visning ser annorlunda ut än i tryckkulturen.

354 Åtskillig kritik har framförts under senare år (Aarseth 1997, Bolter & Grusin 1999, Haas 1999, Dalgaard 2004) mot både linjära och förenklat binära (nya medier mot gamla, digitala texter mot tryckta osv.) mediehistoriska beskrivningar, varvid förståelser av medieutveck-lingar som snarare rekursiva betonats:

[M]edia history shows that new media seldom merely replace existing media, but more often overtake certain functions in ways that are much more complex than mere replacements, and in this process both imitate and transform exis-ting forms of communication over longer periods of time. (Ibid.: 139)

355 Se exv. McKitterick 2003.