Den intentionella texten

Under 1900-talets första decennier fick materialbibliografiska perspektiv genom New Bibliography ett ökat inflytande inom vetenskaplig utgivning.

Åtskilliga individer var verksamma som både textkritiska utgivare och analytiska bibliografer. Greg är idag det största namnet från den tiden, och vi får anledning återkomma till hans idéer längre fram. Ett påtagligt resultat från denna utveckling är den skarpa avgränsningen mellan å ena sidan form och

”korrekta” textrepresentationer och å andra sidan innehåll och hermeneutisk tolkning av dess mening. Med genealogin och materialbibliografin i botten inmutar den vetenskapliga utgivningen vid den här tiden sitt revir gentemot den litteraturvetenskapliga kritiken. Till denna överlåter den tolkningsarbetet – något Gregs citat ovan deklarerar med all önskvärd tydlighet – och åberopar samtidigt en på positivistisk vetenskapsgrund objektiv utgivningsverksamhet, fri från värdering och tolkning.⁴³³ Med bl.a. den genealogiska traditionen som bas kommer dessutom ett författarintentionellt ideal att dominera 1900-talets utgivning, ett ideal som ofta betecknas som just intentionalism. Detta tar sig

433 Burman hittar en träffande metafor för bouppteckningen:

Som vid en litteraturforskningens Jalta-konferens skilde New Bibliography och New Criticism [det litteraturteoretiska modet för tiden] sina intressesfärer från varandra. (2003: 119)

något varierande uttryck inom anglosaxisk, fransk respektive tysk ⁴³⁴ vetenskaplig utgivning. Vi bör nämligen notera en annan viktig faktor för formerandet av den vetenskapliga utgivningen under 1900-talet. Den genealogiska utgivningen, dess metoder och ideal hade vuxit fram och anpassats för ett gemensamt europeiskt kulturarv, framför allt antik och medeltida litteratur på latin och grekiska. Folkspråken och de nationella litteraturerna börjar däremot runt sekelskiftet ta alltmer plats som föremål för vetenskaplig utgivning. Utvecklingen av dennas metoder och ideal får därmed också nationella särdrag. I Frankrike växer exempelvis så småningom fram ett textgenetiskt utgivningsideal (se nedan), medan intentionalismen i tysk utgivning arbetar med de monumentala historisk-kritiska utgåvorna som yttre insignier. Men det är i sin anglosaxiska version som intentionalismen mest kommit att förknippas med vetenskaplig utgivning.⁴³⁵

Det intentionalistiska utgivningsidealets utgångspunkt är att se texter som i första hand spår av en författares verkintention,⁴³⁶ och att det är utgivarens främsta uppgift att ur bevarade startdokument så troget det går utkristallisera

434 Som ett resultat av den empiriska avgränsning som deklarerats i kapitel 1, närmar sig avhandlingen bara i begränsad utsträckning den omfattande tyska (liksom för övrigt också den franska och italienska) utgivningsteoretiska litteraturen. Vi kan generellt sett konstatera den viktigaste skillnaden mellan tysk och anglosaxisk vetenskaplig utgivning: den förra söker visserligen presentera en författarintention i sina massiva historisk-kritiska utgåvor, men genom ett märkbart inflytande från den tyska historicismen samtidigt begränsa och helst helt undvika editoriella ingrepp och tolkningar. Dess utgåvor skall vara objektiva, vetenskapliga redovisningar av den text som faktiskt står i nedärvda dokument. Den anglosaxiska vetenskapliga utgivningen välkomnar däremot utgivarens emendationer, ingrepp, eklekticism och tolkningar i strävan att med bästa kritiska omdöme rekonstruera en författarintention. Tysk utgivningsteori presenteras i framför allt Martens & Zeller 1971, Gabler, Bornstein & Borland Pierce 1995 samt Nutt-Kofoth et al. 2000. För kritik mot det tyska utgivningsidealet, se t.ex. Shillingsburg 1998, Vanhoutte 2003 och Henrikson 2005.

435 För en god introduktion till intentionalism och utgivningsteori i Sverige, se Ståhle Sjönell 1991. Svedjedal sammanfattar där den internationella debatten (Svedjedal 1991), liksom också Shillingsburg 1997 (kap. ”A Whirlwind of Possibilities”) samt Tanselle 2001.

436 Såväl Tanselle (Ibid.: 12) som Svedjedal (1991) ifrågasätter om textkritisk utgivning över huvud taget är möjlig utan ett intentionellt syfte:

[De]n som a priori utesluter författarens intentioner från sin tolkningsram hamnar s.a.s. utanför textkritikens frekvens. [---] Vad skulle egentligen återstå av textkritiken om begreppet intention föll samman? (Ibid.: 46)

denna intention och sedan spegla den i ett måldokument.⁴³⁷ Som vi senare skall se är det däremot inte självklart vilken intention som blir objektet för utgivningen.

Mot den ovan nämnda best-text-utgivningen förespråkade sålunda Greg sin s.k. bastextmetod (mer om denna nedan),⁴³⁸ där utgivaren åter tillmäts större vikt, och där denne äger rätt att eklektiskt plocka samman textelement från skilda startdokument till ett måldokuments text som inte behöver vara identisk med någon bevarad naturaltext eller kanske ens någon förmodad sådan. De existerande textversionerna kan alla uppvisa större eller mindre textuell korruption genom transponeringens distortion, och någonstans bakom dessa går det att med kritiskt omdöme gissa sig fram till den författarintentionella idealtexten. Metoden slog tidigt igenom som standard för flera viktiga institutioner och projekt. Greg, och efter honom Bowers och Tanselle, har sedan framgångsrikt fört intentionalismens och bastextmetodens talan under 1900-talet, såväl genom sina teoretiska och metodologiska programskrifter som genom att själva skapa uppmärksammade vetenskapliga utgåvor. Den intentionalistiskt orienterade bastextmetoden är idag inte bara betydelsefull, den utgör själva normen för den vetenskapliga utgivningen, och står som mönster för denna i översiktsverk, metodböcker och uppslagsverk.

Liksom Lachmanns genealogiska utgivning har intentionalismen en restau-rerande snarare än konserverande ambition: författarintentionen har genom distortion eller andra aktörers textuella inverkan manifesterats i texter som bara mer eller mindre väl representerar denna intention, och utgivaren har att restaurativt konstruera den text han eller hon anser bäst presenterar intentionen. Därmed också sagt att intentionalismen vanligtvis betraktar de textuella spåren från de många icke-auktoriella aktörerna i ett verks tillblivelse och levnadshistoria som stående i vägen för den ”egentliga” texten.⁴³⁹ Därmed

437 Parallellen till en intentionsorienterad traditionshermeneutik är påfallande.

438 Den mest citerade och koncisa sammanställningen återfinns i Greg 1950–51.

439[Såväl Gregs som Bowers’] bibliografiska principer byggdes upp med det oftast klart utsagda målet att tjäna textkritiken, vars uppgift i sin tur ansågs vara att restaurera författares urverk. Om författaren är norm, kan förläggare, sättare, formgivare och tryckare bara åstadkomma korruptioner och meningslösa dekorationer. (Ridderstad 2003: 124)

också sagt att Greg och de teoretiker som följer i hans spår pläderar för en utgåvetext som bär tydliga spår av en intervenerande utgivare.

Den typiska vetenskapliga utgåvan, och därmed också den intentionalistiska utgåvan, brukar också förknippas med ett strikt fokus på att presentera verkets lingvistiska textsekvens, medan grafiska och materiella textaspekter mer sällan anses tillräckligt signifikanta att kunna vara verkrepresenterande.

Och det är de här tre omständigheterna, den eklektiskt intervenerande utgivaren,

koncentrationen på den ensamme upphovsmannen till verket och koncentrationen på den lingvistiska textsekvensen,

som så småningom framkallar motreaktioner i form av alternativa utgivningsideal.

3.4.2.1 Textgenetik

En utgivningsteoretisk orientering som från 1970-talet och framåt vuxit sig stark i framför allt Frankrike är textgenetiken.⁴⁴⁰ Den är på sätt och vis en utlöpare av intentionalismen, men kan samtidigt förklaras som en reaktion mot såväl original- som finalintentionalismen.⁴⁴¹ Där dessa senare eftersträvar att avtäcka ett tidigt eller sent synkront lager av intentionen, är textgenetikerna mer intresserade av att teckna ett verks hela tillblivelse (och ibland också

440 I reaktion mot den lachmannska skolan har Beißner blivit inflytelserik för det textgenetiska idealet genom sin utgåva av Hölderlins samlade verk (1943–1985) (Janss 2005: 97ff.). Även som term kan textgenetik sägas utgöra en markering gentemot den med Lachmann förknippade genealogin. Grésillon (1994) erbjuder en lämplig inkörsport till textgenetikens intressen och principer.

441 I synnerhet mot den finalintentionalism som dominerat fransk utgivning (Compagnon 1995). Textgenetiken låter offentliggörandet av ett verk (eller mer precist momentet ”bon à tirer”, dvs. när författaren lämnar sitt imprimatur på en text) utgöra en gräns mellan publicerad ”texte” och opublicerad ”avant-texte”. Inte sällan utgör avant-texte det stadium som textgenetiska utgåvor koncentrerar sig på. Distinktionen ligger nära såväl Thorpes resonemang (1972) om privata dokument kontra publicerade verk som Cerquiglinis utpekande (1999) av verkshöjd genom offentlig signaturering.

levnadslopp) genom dess olika textuella framträdelseformer, alltså följa intentionen diakront. Textgenetiken är i sin utgivning i allmänhet mer intresserad av att belysa en författares dynamiska skrivprocess än att rekonstruera en särskild fixerad text som bäst belyser verket.⁴⁴² Den genetiska strategin har influerat också flam- och nederländsk utgivning, där i synnerhet moderna digitala utgåvor försökt nyttja mediearsenalen för parallella versioner, uppmärkning och flermedialitet till att gestalta en verkprocess genom flera successiva versioner såsom autografer och olika tryckta utgåvor.⁴⁴³ Intresset för verkprocessen kan avse ett verks hela levnad eller ett särskilt stadium i det.

Sålunda talar de Biasi om två typer av genetiska utgåvor, horisontella och vertikala.⁴⁴⁴ De horisontella koncentrerar sig på ett särskilt lager av den kronologiska dokumentsamlingen av ett verk, medan den vertikala försöker representera skrivprocessen från början till slut. Den horisontella kan underavdelas beroende på om verket publicerades eller inte och den vertikala beroende på om verket är oavkortat eller begränsat. Ett problem för inte minst den horisontella strategin är förstås att ett enskilt dokument kan rymma flera revisionsstadier vitt spridda i verkets kronologiska tillblivelseprocess.⁴⁴⁵