En bild säger mer än tusen ord är ett välkänt talesätt. Att
betrakta en bild kan ge många produktiva tankar, associa- tioner och känslor. Det är många gånger tacksamt att låta barnet arbeta med bild i ett pedagogiskt syfte. De skapande förloppen och även lärandeprocessen är lättfångade när det kommer till arbetet kring både stillbilden och den rörliga bilden. Dialogen kring en bild kan vara fruktbar både för barnet och pedagogen. Filosofen Hans-Georg Gadamer stäl- ler frågan: Vad händer när vi beskådar ett konstnärligt verk? Han menar att vi som betraktare rymmer en självkännedom och en kunskap, och att det i sin tur är avgörande för hur vi uppfattar det vi ser och hur vi tar till oss det som vi be- traktar. Det är inte bara betraktaren som ställer frågor till målningen, skulpturen eller bilden framför oss, utan det är också konstverket som ställer frågor till betraktaren.9 Min
tanke landar vid dokumentationsmaterialet som påverkar tanken så som tanken också påverkar materialet.
Jag är på Moderna museet i Stockholm och betraktar väg- garna som är fyllda med bilder som visar människor i olika åldrar och skilda miljöer. Utställningen är ett fotografiskt projekt »Alla är en fotograf». Moderna museet har tillsam- mans med Carl Johan De Geer initierat en fotoutställning där människor har fått skicka in sina vardagsbilder. Idén har sitt ursprung i hans fotoautomat från sextiotalet då människor kunde ta bilder på sig själva genom att trycka på
62
en knapp. Fotoautomaten kom till för att De Geer saknade vardagsbilder i samhället. Bilderna i »Alla är en fotograf» har skickats in digitalt för att sedan ställas ut på museet. Det är en dokumentation av Sverige idag. Jag funderar över Gadamers tanke om att frågorna sänds från konstverket. Jag blir översköljd av frågor. Skulle jag själv kunna tänka mig att skicka in en bild till utställningen? Vad vill jag då berätta? Vad vill jag lämna ut och varför? Jag tänker att på samma sätt hoppas vi att det ställs frågor från väggdoku- mentationen på förskolan. Bilden och texten i en dokumen- tation visar ofta pedagogens och barnets frågeställningar och dialog. Du som läsare får en viss inblick i barnets och pedagogens resonemang och därmed kommer kanske även dina egna tankar, frågor och svar fram då du läser och tar intryck av en dokumentation.
I dagens samhälle framträder bilden i många olika sam- manhang; i bilderboken, i mobilen, i tidningen, i datorn, i sociala medier, i reklamen och även på den tatuerade krop- pen. På förskolan finns bilden tillgänglig genom väggdoku- mentationen, i barnens portfoliopärmar och även i vecko- brevet som familjerna får via mail. Den digitala kamerans intåg har förenklat fotograferandet på alla sätt och vis. Jag minns hur det var när vi på förskolan hade kamerafilm- rullar som skulle skickas in för framkallning. Vi fick vänta på resultatet och vi fick verkligen prioritera vad som skulle fotograferas. Idag är den digitala kameran relativt billig och den frambringar ett tekniskt resultat snabbt och smidigt.
När barnet startar sin inskolning på förskolan får för- äldrarna en blankett: »Medgivande om dokumentation, fotografering och filmning». Där får de olika alternativ att
63
ta ställning till, som exempelvis; godkännande av synliga teckningar, bilder uppsatta i lokalen, fotografering och film- ning. Förr var den blanketten mer ett behov av ställnings- tagande från föräldrarna om utomstående filmade eller fotograferade i förskolan. Idag finns det helt andra krav på godkännande från föräldern eftersom vi arbetar med still- bilder och rörliga bilder så gott som dagligen och väggdo- kumentationen har en framträdande roll i verksamheten.
Mina tankar kring bilden och dokumentationens bety- delse får en ny innebörd när en kollega kommer fram till mig ute på förskolans gård.
Titta, vi har precis fått ett mail från huvudkontoret i vår stadsdel. Stockholms stad har beslutat att vi som första för- skolor ska välja ut tio bilder från verksamheten som sedan ska läggas i ett kuvert för vidare arkivering.
Vi läser brevet och diskuterar. Många tankar och frågor kommer till uttryck. Vad vill de åstadkomma? En historisk skildring av förskolan på 2000-talet? Bilder från vardagen? Vem ska välja bilderna? Vad säger föräldrarna? Efter några veckor får vi ett mail där det står att ett informationsmöte ska äga rum. Ingen representant från förskolans enhet är inbjuden.
Jag tänker på hur vi ser på bilden och vad den förmedlar. Som pedagog väljer jag oftast att ta på mig de pedagogiska glasögon som för tillfället passar för att samla och rikta materialet kring exempelvis matematik, språk eller socialt samspel. Det finns fördelar med att samla sina tankar kring ett tema, men det ger fler dimensioner och vidare reflek- tioner om flera glasögon finns att tillgå genom att kollegor,
64
barn och anhöriga förmedlar sina funderingar. När vi tagit en bild i en leksituation kan vi antingen utvidga bildens betydelse genom att skriva till en observation, eller så kan bilden få tala ensam.
Bente Svenning beskriver det inflytande och den makt vi besitter när vi tar en bild och att vi inte alltid är medvetna om vad bilden innehåller. Om vi inte observerar situatio- nen samtidigt som vi väljer att fotografera kan mycket av helheten gå förlorad.10 När jag fotograferar en situation har
jag möjlighet att försöka få med alla vinklar i skeendet. Det handlar om mitt omdöme i den situation som tilldrar sig. Jag hade inte hela situationen klar för mig i skogen då jag fotograferade Sofia, men jag hade en del av den. Det behöver inte vara rätt eller fel. Bilderna i dokumentationen skapade samtal och reflektion och dokumentationen fordrades för att detta skulle komma till stånd.
Ibland vill barnet att vi ska ta en bild utan någon speciell anledning. Det är också ett sätt att utforska, att se bilderna i kameran, på datorns bildskärm, eller i fotoramen ger möj- ligheter till samtal och reflektioner. Det viktiga är att vi reflekterar över det vi har utformat, att vi är medvetna om vår makt över bilden och berättandet i dokumentationspro- cessen.