Per Bernemyr beskriver pedagogiska nätverk inom Reggio Emilia-filosofin som möten där pedagogerna självmant träffas för att fördjupa sig i olika frågor om pedagogik, där frågorna inte alls behöver vara planerade eller utvalda innan. Han skriver också att de pedagogiska nätverken är »motsats till konkurrens» och att det personliga engage- manget och intresset hos pedagogen ger själva formen för nätverket.26 På vår förskoleenhet finns schemalagda peda-
gogiska nätverk. Jag upplever dem dock inte som självvalda eftersom det finns en undermening av att du förväntas vara med för att anses göra ett särskilt gott arbete. Inom vissa ramar kan vi påverka innehållet i nätverket, men det finns en pedagogisk handledare som har en agenda som man ska följa. Jag upplever att nätverken i vår enhet har haft en viss form av avprickningskultur.
Jag kan i högsta grad förstå att vår ledning strävar efter en höjning av kompetens hos pedagogerna och en ökad ut- veckling av verksamheternas innehåll. Reggio Emilia in- spirerade förskolor som vår kräver dock en vidare kunskap och en större insyn i Reggio Emilia-filosofin som bygger på demokratiska värden och syn på delaktighet av oss peda- goger. Bernemyr menar att det Reggio Emilia inspirerade nätverket ska ge oss utmaningar och att det ska infinna sig
74
en slags reflektionskultur, ett klimat där svaren inte behö- ver vara »de rätta».27 Kanske var det de sporrande och ut-
manande frågorna eller reflektionerna som jag saknade då jag befann mig på nätverket. Min upplevelse utmynnade i bekräftelse och inte i ett reflekterande över vad barnen och jag hade gjort eller sagt. Måhända bidrog jag själv till att de utmanande frågorna och reflektionerna uteblev genom att istället leverera de »rätta» svaren.
De dokumentationer vi visar upp är ofta de lyckade, där pedagogerna återger situationer som egentligen bekräftar vad vi redan vet. Barnet är unikt. Läroprocesserna är unika. Kanske är det vi ser som guldkornen i dokumentationen inte de mest intressanta ur ett kunskapsperspektiv. Utveckling av ett yrkeskunnande kanske sker mer där också svårig- heter finns. I ett motstånd växer reflektionen och kunska- pen, eftersom man får syn på de olika delarna i helheten när man får tänka och reflektera över hur man kan göra annorlunda.
De pedagogiska diskussionerna i vår enhet har under höstterminen behandlat ämnet dokumentation. Vid träf- farna möts hela arbetslaget eller pedagogparen för att göra eller diskutera praktiska och teoretiska uppgifter. Det har varit värdefullt att sitta tillsammans med sina kollegor och andra arbetslag för att diskutera aktuella frågor rörande do- kumentation och vårt arbete. Det blir mer av ett gemensamt pedagogiskt arbete och vi får chansen till en reflektions- tid som kan gynna barngruppen och arbetsklimatet. Men fortfarande saknar jag diskussionsfrågor som berör själva handlingen kring dokumentationsarbetet, kring det som sker i vardagen. Vad gjorde du i den här situationen? Har
75
barnet varit delaktigt i processen? Vad lär vi oss? Hur lär sig barnet?
styrdokument
Vad säger förskolans läroplan om dokumentation och bar- nets yttrandefrihet? Jag läser raderna om dokumentation i läroplanen (Lpfö) från 1998 och jämför med den reviderade versionen från 2010. I Lpfö 98 står det om dokumentation på sidan fyra: »Genom pedagogisk dokumentation kan verk- samheten i förskola synliggöras och bli ett viktigt underlag i diskussionen kring bedömningen av verksamhetens kva- litet och utvecklingsbehov». I den reviderade upplagan är målen mer tydliga och omfattande när det gäller vad för- skolläraren skall ansvara för:
Förskollärare ska ansvara för att varje barns utveckling och lärande kontinuerligt och systematiskt dokumenteras, följs upp och analyseras för att det ska vara möjligt att utvärdera hur förskolan tillgodoser barnens möjligheter att utvecklas och lära i enlighet med läroplanens mål och intentioner.28
I de fem efterföljande riktlinjerna som förskolläraren ska ansvara för står att dokumentation, analys och utvärdering skall integreras med läroplansmålen och de ska användas systematiskt för att barnens potentialer till utveckling och lärande ska tas tillvara. Arbetslaget har också riktlinjer för sina ansvarsområden inom dokumentationsarbete. När det gäller arbetslag finns fyra riktlinjerna som har mer fokus på barns kommunikation, samspel och delaktighet. En rikt- linje berör även föräldrarna. De ska kunna ha möjlighet att påverka och ha inblick i verksamheten och även alla utvär-
76
deringar.29 Det är stora mål som förskolläraren ska arbeta
efter och ansvara för att vi ska uppnå. Det är en väsentlig skillnad mellan Lpfö 98 jämfört med den reviderade uppla- gan. Jag vill också undersöka vad det står om barnets egen åsikt. Förskolans läroplan uttrycker ett tydligt strävansmål:
Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin för- måga att uttrycka sina tankar och åsikter och därmed få möjlighet att påverka sin situation.30
Det är intressant att målet där barnet får påverka sin situa- tion med sina egna uppfattningar och åsikter är strävans- värt, medan förskolläraren och arbetslaget har en konkret och teoretisk uppgift som ska uppfyllas i dokumentations- arbetet. Jag tycker mig se ett episteme i det mål som ska uppfyllas på förskolan och ett fronesis i strävansmålen gen- temot barnet. Det finns en fara i att förskolläraren kan se på sitt arbete som allt mer präglat av ett logiskt rationellt tänkande. Risken finns att förskollärarens arbete blir som en kontorists göromål där något ska insamlas. Där doku- mentationer, analyser och utvärderingar skall samlas, ut- värderas och presenteras. Att fånga barnets lärande är för mig att närma sig barnet och barnets alla tankar. Det sker i vardagen här-och-nu, i leken, i projekten och i alla dagens samtal med barn, kollegor och föräldrar.
Det framgår också att förskolläraren har dokumentation som ett utvärderingsunderlag. En utvärdering av det enskil- da barnets lärande skall finnas dokumenterad i verksam- heten. Hur de målen ska uppfyllas är tolkningsbart.Barnet ska kunna känna sig delaktig i utvärderingarna och bar- nets frågor och idéer skall tas till vara, men ordet åsikt finns
77
inte med under riktlinjerna som behandlar dokumentation under rubriken; uppföljning, utvärdering och utveckling. Fånga lärandet är något som vi pedagoger ska göra. Det är självklara ord, men inte lika självklara när det kommer till praktik. Det är en utmaning för pedagogerna att uppfylla de mål som ställts i läroplanen. Jag blir nyfiken på vad det står om barns rättigheter i att uttrycka sig i FN:s konvention och jag hittar artikel tretton punkt ett:
Barnet skall ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser söka, motta och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.31
Det är upp till pedagogen att tolka vad barnet väljer i en do- kumentationsprocess. Återigen är det pedagogens omdöme som styr.
slutord
Vi har arbetat med dokumentation i verksamheten under en intensiv period. Jag finner att det är dags att reflektera över vad vi gör nu, vad vi gjorde då och på vilket sätt vi vill fortsätta vårt arbete med dokumentation. Jag tänker på mitt eget behov av att visa upp något, en färdig produkt, i kon- trast till barnets handlande här i nuet. En kritisk gransk- ning av hur vi hanterar dokumentation ger förhoppningsvis en ökad öppenhet, kunskap och utveckling i verksamheten. Det är just detta kritiska öga jag saknar i mitt arbete kring dokumentation, istället har ständiga diskussioner om tid och saknaden av den varit i centrum.
78
Vi arbetar i projektform på min förskola och pedagogerna ska tillsammans med barnen vara medforskare. Dokumen- tationsprocesserna i ett projektarbete kräver engagemang hos både pedagogen och barnet. Ett projekt kan sträcka sig under en längre tid, ofta en hel termin eller ett helt läsår. Att vara en medforskande pedagog är att närvara, invänta, motta barnets åsikter och ge barnet möjlighet att använda sin fantasi och lek. Vid ett flertal tillfällen har jag tänkt och även fått höra kollegor uttrycka att vi behöver lära oss mer om dokumentation. Absolut behöver vi mer kunskap. All kunskap är av värde och med nya kunskaper kan vi se olika samband och få nya perspektiv. Kanske behöver vi också granska oss själva mer för att kunna lära oss att frångå de invanda strukturerna vi bär på. Jag tänker också att vi pedagoger behöver samtala mer djupgående om de förhåll- ningssätt vi har gentemot barn. Mycket handlar om vilka frågor vi ställer, vilka frågor vi får och vilken balans vi vill åstadkomma. Vilka kunskaper och insikter vill vi att barnen bär med sig i framtiden?
79
Om mötet med förskolebarn i behov av särskilt stöd JOhAnnA wALLER