Den pedagogiska dokumentationen har sin grund i Reggio Emilias pedagogik och filosofi. Hillevi Lenz Taguchi, docent och lektor i pedagogik, beskriver den italienska staden Reg- gio Emilias kommunala förskolor och dessas livssyn, samt deras vidsträckta arbete med pedagogisk dokumentation. Pedagogisk dokumentation är ett lärande arbetsverktyg, skriver Lenz Taguchi och menar att dokumentation av bar- nets olika processer ger ett meningsskapande och lärande till både barnet och pedagogen.1 Hon berättar om synen på
57
Den pedagogiska filosofin i Reggio Emilia har grundats på en övertygelse om den kunskap som vuxna kan få om och av barn är lika viktig som den kunskap som den vuxna kan ge barnen.2
Läraren Christina Wehner-Godée beskriver Reggio Emi- lias pedagogers grundläggande syn på delaktighet och de- mokrati, på allt det som innefattar deras arbete med ska- pande projekt och pedagogisk dokumentation. Pedagogisk dokumentation har en utgångspunkt och det är barnet, men framförallt barnets »existentiella frågor».3 Carla Rinaldi
skriver att i Reggio Emilia arbetar man med dokumentation på ett enhetligt och integrerat sätt med själva handlingen, det är inte något som man läser, uttrycker eller tolkar efter händelseförloppet. Lärandets process får en mening i själva handlingen när den pågår och inte i »spåren av den». Hon skriver vidare att barnens sökande efter mening är själva grunden i Reggio Emilia och därför är frågor som varför, hur och vad centrala.4
En skapandeprocess, det är något som egentligen inte har något slut. Den kan förgrena sig och den kan slingra sig till flera olika skapandeprocesser och lärandeprocesser. Jag kan många gånger urskilja barnets väg till kunskap. Vägen är ibland krokig, men för barnet helt logisk. Den pedagog- iska dokumentationen är en del av vårt arbete på försko- lan. Det är det verktyg som vi pedagoger ska använda för att synliggöra utvecklingen och lärandet hos barnet. Vi an- vänder dokumentation som underlag för att öka förståelsen för barnets skapandeprocesser. Dessutom vill vi förtydliga verksamhetens vardagsliv. Det finns mycket i det hopsam- lade dokumentationsmaterialet som jag vill gå vidare med,
58
men det hamnar i högen av »det gör jag sen». Tankarna är många och tiden begränsad. Att skapa en dokumentation tar tid från barngruppen och den övriga verksamheten. Jag har dessutom svårt att sålla bland allt det material som jag har samlat på mig, bland allt det som jag har skrivit ner och fotograferat.
Ann Åberg och Hillevi Lenz Taguchi beskriver det omöj- liga i att dokumentera allt man tycker är viktigt och värde- fullt i barngruppen, men också att ingen dokumentation är onödig eller överflödig. Detta eftersom man lär sig något om sig själv när man gör det. Alla de dokumentationer man gör och reflekterar över ger, enligt dem, ökad insikt och en utvidgad medvetenhet om hur man känner och tänker när det gäller vad man tycker är viktigt i mötet med barnet. Författarna menar att efter att man prövat, övat och tänkt egna tankar kring allt material man har samlat, är det den gemensamma reflektionen mellan pedagogerna kring dokumentationen som är avgörande för att synliggöra både lärandeprocessen hos barnet och det etiska och demokra- tiska arbetssättet.5
Förskolläraren Birgitta Kennedy beskriver det som me- ningslöst och till ingen nytta att dokumentera för mycket. Det är viktigt att lära sig vad man ska dokumentera och hur, samt vilka frågor man ska ställa.6 Wehner-Godée skriver
om hur viktigt valet av ursprungsfrågor i en situation eller berättelse är för att det ska bli tydligt om det uppkommer nya frågeställningar på vägen. Med det utgångsläge man har kan man se delarna tydligare och det gör att man kan fortsätta med avstickande frågor.7 För att kunna ställa frågan: Vad
59
helhet. Och för att se delar i en process krävs erfarenhet. Jag tänker att det jag har sett, samlat och reflekterat över inte är bortkastat, utan förhoppningsvis är en ökad kunskapskälla i mig själv och något jag kan dela med mig av. Likaså är min kollegas alla reflektioner betydelsefulla. Samtidigt ser jag problematiken med alltför mycket bilder och text. Ett stort, men oreflekterat material är sämre än ett litet kärnfullt och reflekterat material.
Jag läser förskolechefen Ingela Elfströms artikel i Mo
dern barndom som är Reggio Emilia Institutets tidskrift, om
vad som utgör skillnaden mellan portfolio och pedagogisk dokumentation. Hon menar att den pedagogiska dokumen- tationens uppgift är att pedagogerna gemensamt reflekterar kring bilderna och texten samt att detta involverar barnet, föräldern och hela förskolan, medan portfolion endast handlar om individen. Elfström beskriver den pedagogiska dokumentationens intention med orden:
Ett annat syfte med pedagogisk dokumentation är att för- söka synliggöra och förstå de sociala och samhälleliga kon- struktioner som vi byggt upp omkring hur vi ser på barn. Att göra det förhållningssätt vi omfattas av tydligt. Detta för att man som pedagog skall öppna sig för nya konstruktioner. Det handlar om praktik av förändring.8
Jag tolkar Elfström som att vi är i en utvecklingsfas när det gäller dokumentation och att förhållningssätt alltid skall vara på dagordningen för diskussion. När portfolion gjorde sitt inträde på förskolan för över femton år sedan, inleddes en ny medvetenhet hos oss pedagoger. Innan dess hade vi samlat alla bilder, teckningar och berättelser om barnet i
60
ett häfte, som det sedan fick ta med sig när det var dags för skolstart. Det var en dokumentation som inte på något vis var reflekterande eller pedagogisk med dagens mått mätt. Vi reflekterade inte i samma utsträckning över lärandet då som vi gör idag. Idag har förskolan en läroplan som vi ska följa. Min syn på barnet, föräldern, förskolans omsorg och min roll som pedagog har ändrats påtagligt under den här perioden.
Det finns delade meningar om vad det är som är väg- ledande i en dokumentationsprocess. Vi ska följa barnen är något jag ofta hör, men det är inte alltid något som jag ser i praktiken. En del pedagoger tycker att det endast är frågorna i ett projekt som vi forskar kring som ska vara i fokus. Dilemmat då är att barnet ofta har avstickande kom- mentarer, andra intressen och skilda funderingar jämfört med de ursprungliga tankarna och frågorna. Detta medan andra pedagoger tycker att det utvidgar projektet till det bättre om barnen visar andra intressen och har andra infallsvinklar.
Det kan vara så att produktion går före samtal och re- flektion. Vi är i en dokumentationsprocess när vi samtalar om vad vi upplever, vad vi tänker och på vilket sätt vi ska genomföra vårt arbete. Mitt samtal med Samira är en del av dokumentationsprocessen, bilderna fortsätter att kommu- nicera med oss. Sofia och Samira beskriver vad de ser och vi reflekterar tillsammans över bilderna och situationen då bilderna togs. Jag bär med mig en vidare erfarenhet av att jag ska låta barnet fotografera sitt bygge själv och att jag ska ta in de reflekterande samtalen i dokumentationen. Ofta kommer inte de vardagliga samtalen och reflektionerna till
61
uttryck i skrift. Därmed är det inte sagt att de är mindre värda. Våra samtal betyder mycket i verksamheten och har viktiga pedagogiska syften.