Genom hårt arbete från "bojkottaktivisternas"' sida omfattades 1965 bojkotten av sydafrikanska varor inte enbart av KF utan också av EPA- och Tempokedjorna. Vida- re hade ICA uppmanat sina anslutna butiker att ej saluföra sydafrikanska varor. Vis- sa landsting och kommuner hade likaså anslutit sig till bojkottaktionen.
Trots den nominellt sett stora anslutningen till bojkotten, försåldes betydande av sydafrikansk frukt i landet. I själva verket innebar bojkotten under 1 9 6 4 och 1965 enbart en viss minskning av fruktimporten från Sydafrika. Denna reduk- tion var i sammanhang dock inte obetydlig. Nedgången gav nämligen näring åt kottforespråkarna i deras hårda arbete på att vidga aktionen. Man hade så att säga fått bevis for att det gick att påverka inköp, distribution och försäljning av sydafri- kanska frukter.
Inom enskild handel fortsatte i hög grad försäljningen av "de förbjudna frukterna". Butikerna kopte sina varor från några av de stora privata importörerna. Ibland skyl- tades ej varorna under ratt ursprungsbeteckning. Andra gånger åter låtsades man helt enkelt inte ha kunskap om att vindruvorna var sydafrikanska. Det bör också här poangteras, att många, kanske flertalet, av kunderna struntade i fall frukten kom från Sydafrika eller ej. Huvudsaken var att den fanns, var billig och av hög kvalité.
I konsumentkooperationens led fanns förvisso många ivriga bojkottföresprakare, men också motståndare till "den privata utrikespolitiken". På centralt KF-håll kunde man redan 1 9 6 4 finna denna beskrivning av
"Det blir våra foreningar som i fortsattningen ta nackdelarna av att de inte kan tillhanda- hålla konsumenterna frukt från Sydafrika. Bland lagercentraler och sakerligen hos de flesta foreningarna ar man kritisk mot beslut i
På
ett tidigt stadium faste KF bojkottförespråkarnas uppmärksamhet på att av sydafrikansk frukt fortgick i landet trots aktionen. I ett brev till Sveriges Ung- domsorganisationers Landsråd hette det sålunda:"Det ar oss angelaget att upplysa om att importen Sydafrika tydligen pågår, delvis i okad utstrackning, men att forsaljningen tar sig andra an tidigare.
. .
Som det nu ar, har kooperationen tillsammans med andra till bojkotten valvilligt in- fått ta den ekonomiska av de svenska bojkottatgarderna mot apart- heidpolitiken iDen "ekonomiska bördan" uppgavs av KF under 1963- 64 ha varit av storleksord- ningen 800 000 kronor för enbart kooperationens Konsumkunder hade vant sig till andra butiker för att inhandla frukt (från Sydafrika). KF menade att det berattigade kravet på service inte tillfyllest kunde tillgodoses i den kooperativa
rörelsens b u t i k e r p g a bojkotten. M a n hade i n t e k u n n a t ersätta d e n sydafrikanska f r u k t e n i utsträckning g e n o m i m p o r t andra
Nils d å s o m n u framträdande KF-man, t o g till orda i Vi, kooperationens veckotidning. I sin ledare i tidningens aprilnummer 1965 s a m m a n f a t t a d e h a n läget o c h sokte bereda m a r k f ö r b o j k o t t e n s avskaffande:
"Kooperationen har i två års tid strikt upprätthållit en bojkott av sydafrikanska varor. Det- samma galler o m några storföretag inom den enskilda handeln, medan andra ha hämtat in lattkopta vinster på grund av den uteblivna konkurrensen. Den statliga distributionen av vin och sprit har fortsatt att inbegripa sydafrikanska varor.
Någon utvidgning av aktionen har inte kommit till stånd under dessa två år, och några statli-
ga ar inte att
Det intressanta ar att utrikesministerns analys av situationen med mycket större fog kan lampas på den svenska kooperationen an på den svenska staten. Om en statlig bojkott ar verkningslos, hur meningslosa blir då inte en enskild organisations Om
aktioner ar till skada genom att de okar den sydafrikanska regimens omedgörlighet, hur mycket har då inte konsumentbojkotten
Det bjuder emot att ironisera over laget, ty det ar djupt tragiskt. De svenska ungdomsorgani- sationerna har, med idealitet och trosvisshet, satt igång aktionen och med begransade resur- ser gjort en fin insats, som betraktas som förebildlig inom ungdomens varldsforbund WAY. Svenska handelsforetag har burit den ekonomiska av den ofullstandigt genomforda bojkotten. Men av allt detta ter sig ringa, ty efter riksdagsdebatten ar det uppenbart att det inte leder till några resultat. Allt som ástadkommits ar en forskjutning i konkurrens- forhållandena betraffande en del av importen från Sydafrika. bor nu frågan stallas, om inte aktionen borde få bli vad den ursprungligen var avsedd att vara: en konsumentbojkott. Det får vara en samvetsfråga for varje enskild konsument att o m han eller hon vill ta befattning med apartheidregimens produkter. Men den privata handelspolitiken ter sig i dagens ganska meningslos.
Det ar med djup besvikelse som dessa slutsatser formuleras. Mánga har val tankt detsamma
men någon måste saga det: Tiden ar inne for den kooperativa att bojkott-
aktionen mot de sydafrikanska varorna
B o j k o t t e n hade, menade i n t e svarat m o t d e år 1963 ställda förväntningarna. Framtiden tycktes i n t e heller i s i t t bära tecken t i l l sådana förändringar s o m kunde m o t i v e r a e n f o r t s a t t bojkott. Därför borde bojkotten avbrytas.
I några p u n k t e r låter s i g situation 1965 summeras:
I m p o r t e n t i l l Sverige av sydafrikansk f r u k t hade f o r t g å t t i ungefär sedvanlig omfattning.
(3) Det var ett rimligt att kooperationen skulle kunna erbjuda frukt till sina kunder. grund av bojkotten av sydafrikansk frukt var utbudet av bil- lig färsk frukt i konsum än hos enskild handels butiker.
samband med riksdagens behandling 1965 av om statliga sanktio- ner, stod det klart att inte kunde förväntas. Ej heller FN hade beslutat o m bojkott.
( 5 ) Irritationen var stark över Sveriges Ungdomsorganisationers och Sydafrikakommitteernas förmenta bristande aktivitet. Föresprakarna för bojkott hade inte förmått den enskilda handeln att i större utsträckning delta i bojkot- ten. överhuvudtaget hade, menade man, "aktivisternas" led tunnats ut i den grad att det t o m var svårt att veta i fall en kampanjledning existerade eller ej.
var ingalunda tillkommen i en hast, utan var starkt förankrad i de företagsekonomiska, servicemässiga och politiska betingelser som kooperationen arbetade under. Kritiken mot förslag om att ompröva bojkotten blev som väntat stark. I massmedia och runt om i fackliga och politiska sammanslutningar kri- tiserades utspel. Det märkliga var emellertid att debatten kom att inriktas på den enkla bojkott eller ej. hade ju föreslagit att man i- stallet för inköpsbojkott skulle fortsätta med en Det skulle alltså enligt den senare formen vara upp till den enskilda konsumenten att köpa eller inte köpa sydafrikanska varor. KF skulle däremot sydafrikanska varor för de som önskade dessa. Men som sagt, den form av bojkott som före- slog vann inget gehör. Den diskuterades överhuvud inte. Det fanns två väsentliga förklaringar till frånvaron av en mer sofistikerad debatt om formerna för en fortsatt bojkott:
Distinktionen mellan inköps- och konsumentbojkott uppfattades inte av en stor del av allmänheten och av politiskt och fackligt aktiva. Frågeställningen formu- lerades i folkmun som: Bojkott eller ej. Och var implicit bojkott liktydigt med'in- köpsbojkott, d v s den form av aktion som KF upprätthöll sedan 1963.
(2) De "aktivister" som hade noterat distinktionen, hade skäl att som om den inte existerade. För det första man att en konsumentbojkott aldrig kunde bli effektiv. Erfarenheter bojkottaktionen gav vid handen att enskilda konsumenter endast marginellt var intresserade av att av "politiska och moraliska" skal avstå från billig, god och färsk frukt. Och för det andra, svårigheterna inom "ak- tivistleden" var stora. Det var svart att tillräckligt många personer att avsätta tid och kraft för bojkottens bedrivande och intensifiering. En rimlig bedömning är, att "aktivisterna" organisatoriskt och personellt inte hade klarat av en konsumentboj- kott med dess stora krav på upplysnings- och agitationsarbete.
Tabell 10. Sveriges import av Sydafrika-frukt 1968 ii
Ar Applen Vindruvor Apelsiner Plommon Persikor
Källa: Se not 31.
ner som önskade en fortsatt inköpsbojkott. I synnerhet socialdemokratiska förening- ar utovade en stark press. Vid sitt i Göteborg i april 1965 behandlade KF-styrelsen bojkottens vara eller inte vara. Styrelsen fattade beslut om att inkopsbojkotten skulle fortsatta som tidigare. Den samlade styrelsen uttalade en forhoppning om att bojkottaktionerna skulle vidgas till en allomfattande och därmed verkligt effektiv konsumentbojkott av alla sydafrikanska varor. I styrelsens press- meddelande från angavs flera skal mot en fortsatt bojkott, men för en forlängning av aktionen framfördes inga egentliga argument. Man får en känsla av att styrelsen helst velat avbryta bojkotten, men att påtryckning- arna utifrån var alltför betydande. Massmediers och politiska partiers reaktion skulle vid ett beslut om havande av inköpsbojkotten blivit mycket kritisk. För att undgå att utmålas som "sydafrikavanlig" fattade styrelsen sitt beslut om en förlängning av KF-aktionen.