Sydafrika, liksom för övrigt också Sverige, kom tidigt att dra till sig utländska in- vesteringar. Exploateringen av de sydafrikanska mineraltillgångarna påborjades un- der senare delen av 1800-talet. Utlandskt, brittiskt, kapital och kunnande fick en nyckelroll inom gruvnäringen. Fortfarande har utländskt kapital en viktig plats i Sydafrikas ekonomi. Dess andel av landets bruttoinvesteringar har emellertid sjunkit over tid. Den sydafrikanska ekonomin har således i växande grad blivit
från 1965 1967 1969
Sydafrika
459
till
Nettoflodet av kapital mellan Sydafrika och omvarlden under 1961 -1 9 7 0 framgår av diagram 9. En viktig del av detta ar privat investeringskapital. I början av 1960-talet fanns, som går att utläsa av diagrammet, ett nettoutflöde av kapital. Den politiska oron i Sydafrika vid denna tidpunkt i hög grad bort utländska in- vesterare. Några år in på 60-talet förändrades emellertid bilden. Återigen uppträdde ett nettoinflode av kapital. En bidragande orsak till detta var den politiska stabilitet som
Merparten av de utländska investeringarna i Sydafrika är av brittiskt ursprung. 1 9 6 8 13 % av Storbritanniens totala inkomster av direktinvesteringar utomlands från Sydafrika. Av de 1 352 miljoner dollar som detta år utgjorde avkastningen på utlandska brittiska investeringar, kom alltså 180 miljoner dollar från place- ringar i Sydafrika.
Drygt 57 % av de utländska tillgodohavandena 1966 investerat kapital) i Sydafrika av intressenter i Storbritannien. Alltsedan 1967
Tabell 16. Utländska tillgodohavanden i Sydafrika 1966
Miljoner Andel av totala dollar Storbritannien 3 042 USA 697 13.1 Frankrike 279 Schweiz 231 4.4 Vasttyskland 160 Belgien och Luxemburg 58 846 Totalt 5 313
Källa: foreign and forced labour in South Africa, U N , New York, 1970, sid. 68 f.
sedan dess, kvarstår huvuddragen i investeringsbilden. USA ar, vilket fram- går av tabell 16, den största utländska investeraren i Sydafrika. USA, Frankrike, Schweiz och Vasttyskland har under senare hälften av 1960-talet ökat sina investe- ringar.
De utlandska foretagen i Sydafrika har främst satsat kapital i mineralsektorn och till- verkningsindustrin. I slutet av 1960-talet var 33 % av det företagsagda ut- kapitalet placerat i gruvnaringen, medan andelen för tillverkningsindustrin var 27 %. Den senare sektorn har i vaxande utsträckning kommit att intressera ut- kapitalagare. Bank- och forsakringsssektorns relativa del av de utländska in- vesteringarna uppgick till ungefär 2 0 %.
M o t i v for investeringar.
De motiv som finns för att investera i Sydafrika ar givetvis i hög grad överlag giltiga for och institutioners investeringar utomlands. Några relevanta motiv för kapitalplaceringar i Sydafrika anges i det följande:
Under 1900-talet har Sydafrika industrialiserats i snabb takt. Inte minst in- nebar de två varldskrigen en stimulans för den sydafrikanska industrin. I syfte att sakerstalla en ekonomisk balans har landet, liksom en rad andra stater som ar i lik- nande situation, på olika satt efterstravat etablering av tillverkning i Sydafrika. En reduktion av varuimporten ar en viktig bevekelsegrund för denna ekono- miska politik. Sydafrikas relativt restriktiva importpolitik har i hög grad tvingat ut-
att etablera sig i landet. Om de senare skall ha tillgång till den goda marknaden, måste de vara beredda att tillverka varorna i Sydafrika.
Tabell 17. Storbritanniens avkastning på utländska investeringar 1960 och 1965
avkastning i procent på investerat kapital)
Sydafrika 10.3 12.1
USA
Australien 7.3 7.7
Kanada
Källa: Foreign investrnent in the of South Africa, 1970, sid. 26.
De offentliga myndigheterna har, enligt Sveriges Industriförbund, vid upphand- ling tidvis gett preferensbehandling av lokalt tillverkade produkter. Denna skall naturligtvis ses som en del av den bredare strategi, vars yttersta syfte ar att få industri till Sydafrika.
Sydafrika har stora och viktiga mineraltillgångar som utländska ar in- tresserade av att exploatera. till råvarukallor har motiverat många företags
etablering i landet.
Låga vad avser icke-vit arbetskraft inverkar rimligtvis positivt då ett ut- landskt skall fatta beslut om investering eller ej i Sydafrika.
Den generellt hoga avkastningen på investeringar i landet lockar helt naturligt utlandska kapitalagare. I tabell 17 redovisas, som ett illustrativt exempel, av- kastningen i några vad avser brittiska utlandsinvesteringar. Den årliga av- kastningen på insatt kapital var 1965, vilket framgår av tabellen, jamförelsevis mycket hog i Sydafrika. Även idag galler att den årliga vinsten från investeringar i landet ar hog, aven om kanske inte lika stor som under tidigare perioder.
Ett beslut om investering eller ej i Sydafrika ar idag med ett rent poli- tiskt overvagande. Foretaget måste riskerna för att investeringen p g a den politiska utvecklingen går förlorad. har tydligen många investerare ansett att riskerna ar relativt små. Efter den oroliga tiden i av 1960-talet, då "kapi- talflykt" ur landet har politisk stabilitet inträtt. Riskerna for konfiskering av egendom bedömes som minimala. Den nuvarande regeringen i landet driver oockså en relativt företagsvänlig politik.
En viss investering motiveras utifrån en kombination av flera av de angivna
digheterna. En etablering, eller utvidgning av befintlig verksamhet, ar med andra ord ett resultat av en sammanvagning av många faktorer. För Sydafrikas vidkommande har sådana sammanvagningar ofta varit gynnsamma. Utlandskt kapital har sokt och
De utländska investeringarnas r o l l
De utlandska investeringarna i Sydafrika är en del av ett av relationer mellan landet och dess omvärld. Handel, migration, militärt samarbete och liknande slags utbyten bildar tillsammans stommen i Sydafrikas med ornvarlden, eller snarare delar av den. Bortsett från visst utbyte med minoritetsstyrda stater i södra Afrika, så är det vasteuropeiska och nordamerikanska som har betydelse för Sydafrika Australien, Nya Zeeland, Japan och latinamerikanska nationer hor också den "sydafrikanska omvarlden".
Relationerna med de ovan staterna infogar Sydafrika i en del av varlden. Landet får internationella kontakter. Eftersom Sydafrika, liksom givetvis andra stater, måste importera teknologiskt kunnande, exportera varor, etc., är förbindelser- na med omvarlden avgörande för den ekonomiska och politiska utvecklingen.
Ett exempel på nodvändigheten av förbindelser med ornvarlden utgör migrationen. Det ar ont om vit arbetskraft i Sydafrika. Om den nuvarande på den ekonomis- ka tillvaxten skall kunna bibehållas, måste 1 0 000-tals immigranter (vita) soka sig till landet. Så sker också och myndigheterna arbetar intensivt för att stimu- lera an fler britter och kontinentaleuropéer att vinna sin utkomst i Sydafrika. En tred- jedel av arbetsmarknadens årliga nytillskott av arbetskraft består idag av immigran- ter.
Den roll de utlandska investeringarna spelar liknar i flera avseenden immigrationens. I några punkter kan investeringarnas roll sig sammanfattas:
Den snabba ekonomiska utvecklingen kräver kapital. Genom de utländska in- vesteringarna landet friskt kapital som omvandlas till fabriker, maskiner och
andra produktiva tillgångar. De slumrande kan tas i anspråk.
De utlandska foretagen bringar teknologiskt kunnande till landet. På olika sätt
får Sydafrika tilltrade till den samlade kunskapen i varlden. Landet kan alltså snart omsatta t ex forbattrade produktionstekniker som ser dagens i bl a USA, Stor- britannien och Sverige. De utlandska företagen är en viktig förmedlande lank.
De utlandska investeringarna får inte sällan politiska konsekvenser. Stater i omvarlden binds politiskt till Sydafrika. Man har i de investerande ett in- tresse av att Sydafrika förblir ett stabilt land. Riskerna för att häftiga omvälvningar skall de gjorda investeringarna måste minimeras. Storbritannien, för att nu ta ett exempel, har betydande inkomster från Sydafrika. När t ex FN och OAU kräver stopp for investeringar i och handel med Sydafrika, är det svårt för Storbritannien att anamma åtgarderna. For mycket står på spel och en redan usel ekonomi ökar
ligtvis inte Londons beredvillighet att tillmötesgå begäran om ekonomiska sanktio- ner.
Under 1960-talet har flera försök gjorts isolera Sydafrika. Denna strategi har ytterst haft som grund att man genom att avskära landet från kontakter med omvärlden, skall tvinga apartheidsystemet på Sydafrikas elit har motarbetat alla isoleringsförsök, ty man vet hur mycket omvärldsrelationerna betyder. De väx- ande utlandska investeringarna är ett uttryck för tilltro till Sydafrika. Aven om in- vesterarna inte bryr sig om vilket samhällssystem som råder, så tolkar regeringen deras engagemang i landet som ett bevis på en förlitan till den rådande ordningen. Regeringen kan i Sydafrika och i utlandet således använda förekomsten av utlandska investeringar som ett argument mot t ex tveksamma personer. Inve- steringarna legitimerar indirekt den existerande