Den svenska konsumentkooperationen med sina 1,7 miljoner är en av arbetarrorelsens många grenar. Ytterst bestämmes konsumentrörelsens verk- samhet i de lokalt förankrade föreningarna. Med en total omsättning i detaljistledet på cca 1 0 miljarder kronor intar den en dominerande plats på den svenska marknaden. I tabell 7 redovisas några uppgifter om konsumentrörelsens utveckling åren 1910-1 972.
Under större delen av 1960-talet genomförde kooperationen en bojkott av sydafri- kanska Aktionen vann uppslutning medlemsföreningarna. Efter några år forlorade bojkotten emellertid sin avgörande betydelse. Statsmakterna kunde in- te, som framgått ovan, förmås att införa sanktioner mot Sydafrika. Vidare sjönk kon- sumenternas intresse för "kooperationens privata utrikespolitik". Man började handla sydafrikansk frukt i privatägda butiker och därigenom steg fruktimporten åter.
Konsumentrörelsens bojkott av varor från Sydafrika skall här beskrivas och analyse- ras. Bojkottaktionens framväxt och dess fall illustrerar viktiga faktorer som hör sam- man med betingelserna för "privat
Bojkottvapnets lansering:
1960
aktionDen Fria Fackförenings Internationalen, FFI, beslöt på senhösten 1959 att uppmana de nordamerikanska och västeuropeiska fackliga landsorganisationerna att demonstrera sin solidaritet med Sydafrikas svarta majoritet. Det vapen som an- visades var bojkott av sydafrikanska varor. LO, som aktivt hade deltagit i beslut, planerade att i likhet med landsorganisationer i andra FFI-länder genomföra någon form av solidaritetsyttring.
Kooperativa Förbundet, svensk kooperations centrala organ, tog redan vid årsskiftet underhandskontakt med LO. Från sida ville man utröna vilka konkreta aktioner som LO förberedde i sydafrikafrågan inför våren 1960. Vid den informella kontakten mellan KF och LO uttryckte kooperationens företrädare tveksamhet en eventuell svensk bojkottaktion:
"då en sådan dels enligt våra erfarenheter skulle komma att bli relativt verkningslos om den inte tidsbestamdes, dels skulle drabba helt ovidkommande parter.
.
LO beslot i mars 1960 hur svensk fackföreningsrörelse skulle efterkomma upp- maning om solidaritetsaktioner för Sydafrikas icke-vita befolkning. Från
sationens borg vid Bantorget utgick en uppmaning till svenska folket att ej kopa sydafrikanska varor under april och maj samma år. En frivillig konsumentbojkott blev alltså fackföreningsrörelsens bidrag till kampanjen. KF var inte sent att som en forstarkning av solidaritetsaktionen besluta om en inköpsbojkott avseende tiden distribution och försäljning av sydafrikanska varor inom koopera- tionens led skulle inte äga rum under perioden. KF efterkom senare förlängning av aktionen till att omfatta även månaderna juni till augusti. utsträckningen av kam- panjen hade vunnit stöd inom LO främst p g a händelserna i Sharpeville den 2 1 mars. Mellan 6 0 och 7 0 afrikaner sköts ner av en polistrupp som vid en demonstra- tion präglad av icke-våld från de icke-vitas sida kände sig hotad. Internationella opi- nionen reagerade kraftigt på Sharpeville-händelserna och protester väcktes runt om i världen.
Från och med oktober 1960 återupptog KF sin förmedling av sydafrikanska varor. Vilka erfarenheter vann då konsumentkooperationen under de fem månadernas boj- kott? Och vilka resultat hade egentligen uppnåtts?
Tabell 8. från Sydafrika: apelsiner
Totalt KF-andel KF-andel
Ar (ton)
Kalla: PM betraffande Sydafrika, KF, 1963, sid. 5.
enskilda konsumtionsföreningarnas sida. Inom konsumentkooperationen hade såle- des knappast alls förekommit att man köpte in sydafrikanska varor från annat håll under den tid då KF inte tillhandahöll
M e n utvärdering av de vidare effekterna av bojkotten var mer delad. M a n menade:
960 års partiella svenska bojkott av sydafrikanska varor torde icke ha haft den materiella effekt, som iniativtagarna tankt sig. torde den ha haft viss moralisk verkan. P g a bojkottens relativt obetydliga omfattning uppges att de sydafrikanska exportorerna utan svårigheter kunnat placera de bortfallna kvantiteterna på annat håll.
De svenska konsumenternas praktiska medverkan forefaller ha varit tamligen obetydlig. Aven om bojkotten skulle ha omfattats av samtliga svenska som importerar varor från Sydafrika, skulle det ekonomiska resultatet ha blivit mer kannbart for Sverige an for Sydafrika, bl a att aven vår export, som ar mer an dubbelt stor som importen, skulle ha
Under bojkottåret 1 9 6 0 sjönk överlag importen av sydafrikansk frukt.
ten var den åtminstone vardemassigt sett viktigaste fruktprodukten från Sydafrika. Under 1 9 6 0 sjonk importen av apelsiner kraftigt och, som framgår av tabell 8, det var bojkott som förklarade nedgången. Året därefter steg importen åter till nor- mal nivå, 1 9 5 9 års import t o m overträffades.
Det kan vara vart att i några punkter soka summera resultat och erfarenheter från 1 9 6 0 års bojkott, t y KF-ledningens inställning till de några år senare initierade ak- tionerna fargades troligen starkt av den första aktionens delvis nedslående utfall:
KF var kritiskt till bojkottaktionen redan på ett tidigt stadium. M a n a t t aktioner av detta slag var relativt verkningslosa, men de kunde kanske ha "viss moralisk verkan".
Varför Sydafrika-frukten är begärlig
I en inom KF upprattad PM anges tre skäl till varför den sydafrikanska frukten har haft sä stor framgång på b l a den svenska marknaden:
"a) Sydafrika-frukten ar av mycket hog och kvalitet, helt overlagsen mot- svarande frukt som kan importeras samtidigt andra Iander. Den kostar lika myck- et
b) Den sydafrikanska frukten ar riskfri att importera. De sydafrikanska odlarna tar riskerna genom att exportera sin frukt på "konsignation". Eftersom frukten från Aust- ralien, Chile och Argentina - konkurrentfrukten - i stort sett inte exporteras kon- signation utan importorerna får ta riskerna for prisfall,
frukten.
C) Det ar ingen tvekan om att importen av Sydafrika-frukt blivit for konkurrens - och då Konsums - saknas. KF har gjort undersökningar som vi- sar att marginalerna på Sydafrika-frukten - och därmed vinsterna - ar an pa annan frukt. Man kan ha marginaler för att Konsum inte ar med.
.
(2) Bojkotten var initierad "uppifrån". Det var rekommendation och inte en uttalad uppfattning hos konsumentkooperationens medlemmar som styrde beslut o m anslutning till bojkotten.
(3) Medlemmarna kunde under fem månader ej köpa sydafrikanska varor i kon- sumbutikerna. sålde andra företag sådan frukt. Många "konsumkunder" kopte under bojkottiden istället den sydafrikanska frukten i andra butiker, varför KF drog slutsatsen att opinionen i och mycket struntade i solidaritetsaktionen.
bojkotter framgent skulle komma i måste, ansåg KF, hela detalj-
handeln vara med och aktionen vara tidsbestämd,
Utvarderingen av 1960 års aktion utföll allts8 inte särskilt positivt. KF-ledningen hade for sin del fått en bekräftelse på rimligheten hos sin redan före aktionen
tveksamma för a t t inte saga negativa inställning.
Victor Vinde, dåvarande chefredaktör i LO-äggda Stockholms-Tidningen, sam- manfattade i en ledare en inte sällan förekommande bedömning av värdet av den genomforda fackliga och konsumentkooperativa aktionen:
"'Den.
. .
hade utan tvivel en verklig effekt - aven om effekten mer det politiska och moraliska planet an på det ekonomiska.. .
Idag jag inga sydafrikanska apelsiner och inga portugisiska sardiner och det mår naturligtvis varken Verwoerd eller Salazar samre av.
Men det ar ett av de många satt som till medborgarnas forfogande for att ge uttryck åt sina kanslor. Och det kan vi utan att yrka på att regeringen eller affarsforetag handlar i vårt
tas
i
De bojkottförespråkare som under 1961 och 1962 allt kraftiggare framstallde sina krav, hade en övergripande strategi. Sydafrika skulle ekonomiskt, politiskt och
isoleras. Sådana långtgående åtgärder krävde, menade man, regeringsaktioner. framgång skulle nås i isoleringssträvandena måste aktionerna ha en både bred och djup internationell förankring. Den svenska regeringen måste att in- ternationellt aktivt stödja och också vara beredd att besluta om svenska sanktioner mot Sydafrika. Ett satt för att påverka den bevisligen bojkottnegativa svenska rege- ringen (vid FN-omröstningar i frågan "avstod" Sverige) var en icke-statlig mentbojkott. Folkviljan skulle manifesteras genom sådana privatsanktioner och slut- ligen leda till att riksdag och regering beredvilligare förespråkade och genomförde sanktioner.
en del i land fanns i början av 1960-talet en känsla av att
göras i Det allmänna klimatet var relativt gynnsamt för de aktionskommittéer som växte fram. Inte minst fackligt, socialdemokratiskt och folkpartistiskt hall denna aktionsvilja. Det var i hög grad dessa led som den lilla men verksamma kärnan av "bojkottaktivister" rekryterades. Bojkottföresprtikarna tog kontakt med KF och uppmanade konsumentkooperatio- nen att återuppta sin bojkott av sydafrikanska varor, i praktiken olika slag av frukter. Under 1962 blev kraven allt enträgnare. Denna skulle, hävdade kottanhängarna, hela detaljhandeln att sluta saluföra den sydafrikanska fruk- ten. KF skulle inte ensamt bära bördan, och konsumkunder skulle inte kun- na handla frukt i den enskilda handelns butiker.
KF beslöt på våren 1963 "att tills vidare upphöra att förmedla varor Sydafri- kanska Enligt styrelsens beslut var inköpsbojkotts varaktighet beroende på "den omfattning aktionen i framtiden skulle den svenska markna- den och
Det var alltså ett uttalat villkor för en varaktig medverkan från sida, att bojkot- ten denna gång genomfördes också av andra distributions- och försäljningsformer. Har var erfarenheterna 1960 aktion vägledande för KF. Den enskilde han- deln fick inte stå utanför bojkotten och därigenom kunna dra till sig nya kunder,
Tabell 9. andel av fruktimporten från Sydafrika 1962
Total andel
Fruktslag (antal (antal
Applen 119 822 15 222 13 108 177 8 970 8 Persikor 5 659 395 7 Plommon 13 953 1 658 12 Vindruvor 548 486 56 625 10 Apelsiner 360 O00 72 370 20
Kalla: Kooperativa Forbundet, sammanställning daterad 7.1.1963.
andel av fruktimporten från Sydafrika var stor, men ingalunda avgörande stor. Kooperationen upphandlade och distribuerade 1962, som visas i tabell 9, mellan 7 % och 20 % av totalimporten från Sydafrika beroende vilken sort det gällde. bedömning var rimlig; om inte andra distributions- och försäljningsled inlemma- des i bojkotten skulle den som helhet bli tämligen obetydlig.
Bakom beslut om att deltaga i bojkotten en föreställning om att sanktioner" var ett men endast ett steg mot statliga och internationellt genomförda bojkotter. I detta avseende delade KF "aktivisternas" uppfattning att mer verknings- fulla aktioner mot Sydafrika fordrade regeringens agerande.
Men delade verkligen KF-ledningen i grunden "aktivisternas" strategi och bedöm- ning? Det ar tveksamt om var fallet. Den egentliga anledningen till att styrelsen hade återupptagit bojkotten var kooperationens sedvänja att i demokratisk ordning formulera och fatta beslut. Nar man i kooperationens led och i arbetarkom- muner krävde bojkott, var KF-ledningen lyhörd. Beslut och bojkott hade, för att nu en passus ur KF-ledningens brev till Sveriges Ungdomsorganisationers Landsråd, följande bakgrund:
"Kooperativa Forbundet genomforde sin aktion för att i egenskap av centralorganisation för en stor folkrorelse ge stod en omfattad demokratisk opinionsyttring mot trycket i Sydafrika".
Sannolikt trodde få, om ens inom KF-ledningen att statsmakterna i land nar allt kom omkring skulle vara beredda att har hemma och internationellt tillmö- tesgå och driva kravet om statliga bojkotter. bojkott infördes snarare av det skalet att opinionen inom en folkrörelse inte i kan Och "aktivis- terna" hade i betydande utsträckning stöd för bojkottkravet bland t ex