Det har framförts att institutioner och gemenskaper som kan upp- fattas som politiska subjekt har kontinuitet vilket medför att de har historiska förpliktelser och rättigheter, således även skyldighet till historisk gottgörelse. Enligt filosofen Janna Thompson är med- lemmar i sådana politiska gemenskaper moraliskt delaktiga i gemen- skapens historia även före sin födelsetid och även om de härstammar
från en annan gemenskap.13 Hur förhöll sig de elever jag intervjuade
till idén om ett generationsöverskridande moraliskt ansvar?
Ett återkommande mönster var att eleverna spontant skulle konstruera en tolkning om att man endast är ansvarig för vad man själv har gjort eller åstadkommit. Ansvaret ligger hos förövaren; ingen annan har den moraliska plikten att gottgöra orättvisan å hennes vägnar, och när offrena har avlidit finns det ej heller någon som kan kräva gottgörelse. Dessa tankegångar kommer fram till exempel i
följande diskussionsavsnitt:14
K: Du sade att såna här [fång]läger är ju aldrig bra. Alltså om man tänker, skulle det ännu vara möjligt på något sätt att reparera eller gottgöra något angående dessa [inbördetskrigets] läger? Och om det är möjligt, hur? N5: Inte vet jag... Nå inte... det är så länge sen att det är lite...
N6: Det är lite omöjligt så här efteråt. Om folk har svultit ihjäl där är det svårt att börja, typ, fixa det nu mera. Man kan inte längre göra något åt saken. Och man kan inte längre göra något för de anhöriga heller.
13 Thompson 2002.
14 Intervju nr 3, 9.9.2008.
N5: Att bara ta lärdom av det eller försöka ta vara att något sånt inte händer igen.
K: Alltså om vi har en situation där någon gjort något orättvist men lever inte längre, eller någon har blivit orättvist behandlat men inte längre är i liv, är det så att inget kan göras åt saken? Att avkomlingarna på båda sidorna inte längre är sakägare?
M5: Jag är lite av den åsikten att... Nå var och en fattar sina egna beslut och gör sina egna val och jag tycker att det inte borde spela någon som helst roll vad min pappa eller farfar eller farfarsfar var för nånting. Till exempel de läger vi talade om – i princip det enda vi kunde göra är att behålla i minnet att också sånt här har hänt, inte tycker jag vi kan gottgöra till någon eller bestraffa någon, det är onödigt att ens tänka på det, tycker jag. Säkert alla som var delaktiga har redan avlidit.
N6: Om det tidigare har funnits meningskiljaktigheter om något är det ingen nytta att förflytta dem till nu- tiden, de är gamla grejer. Om man tänkte att av- komlingarna borde på något sätt gottgöra något till någon vars farfäder har blivit orättvist behandlade är det rätt lönlöst. Varför fundera på sånt nu mera, varför tänker man inte heller på att man inte kategoriserar människor på grund av varifrån de kommer och vad de har för rötter?
M6: Jo, och kommer de anhöriga nu längre ihåg såna här saker heller?
N6: Precis.
M6: Och lönar det sig att påminna dem? Det beror mycket på hur lång tid är det mellan den orättvisa gärningen och gottgörelsen. Det är bra att tänka på detta också.
Deltagarna instämmer i att det finns en brytning mellan det förflutna och nutiden och att farföräldrarnas öden inte borde ha betydelse för hur man möter deras avkomlingar och hur dessa ser sin egen situation. Moraliskt ansvar och lidande uppfattas självklart som personligt. Bron mellan det förflutna och nutiden ter sig konstgjord: man kan påminna människor om det förflutna, men det förflutna är ej längre kvar i nutiden. N5 kastar fram en synpunkt som inte
kommenteras mer av kamraterna, men som grupperna ofta och lätt skulle konstruera: historiska orättvisor bör gärna behållas i minnet för att lära sig något utav och för att vi inte skulle upprepa samma misstag.
Finländska ungdomar har tillfrågats om historias betydelse i ett antal surveystudier, och då har alternativet ’historia är en del av allmänbildning’ fått det starkaste stödet, men även alternativen ’historia ger exempel på rätt och fel’ och ’historia ger ett tillfälle att
lära sig av andras misstag och framgång’ har varit populära.15 Det var
alltså inte överraskande att även eleverna i min studie så lätt skulle konstruera en ’pedagogisk’ motivering till varför historiska orättvisor ej ska glömmas. Det bör dock uppmärksammas att motiveringen utgår från samhällets intressen och inte från behov som orättvisornas offer och deras avkomlingar eventuellt har. Motiveringen förutsätter inte heller någon direkt kontinuitet mellan det förflutna och nutiden som bör iakttagas, utan det räcker med att det finns likheter mellan historiska händelser, vilket gör det förnuftigt att fästa uppmärksam- het vid hur sakerna tidigare har utvecklats.
Moralisk förpliktelse att gottgöra historiska orättvisor blev lätt uppfattad som identisk med att man är moraliskt ansvarig för något som hänt utan ens eget medgivande eller medverkan. Tankemönstret kommer fram till exempel i följande avsnitt där M15 och M16 motiverar varför ryssarna i dag inte har någon moralisk plikt att
gottgöra Finland för dess förluster under det andra världskriget:16
N13: [...] Och jag tycker också liksom R. att finnarna fortsättningsvis tycker att ryssarna i dag är skyldiga till [kriget] och jag är inte stolt över det. Det är på båda sidorna kanske... eller man borde försöka förbättra... att det är fel. [...]
M16: Jag instämmer med detta för ryssarna i dag var inte ännu i liv för 60 år sedan, alltså de kunde inte påverka de händelser som sedan ledde till den orättvisa som skedde. M15: Jo, det är i praktik precis som om något gjordes mot din vilja, att du kan inte påverka det på något sätt. Det är lite som i diktatur, till exempel, där folk inte kan påverka vad diktatorn gör, lite på samma sätt.