Grupperna skulle lätt konstruera argumentet att generationsöver- skridande förpliktelser (och också rättigheter) till gottgörelse är omöjliga därför att det finns en brytning mellan det förflutna och nutiden som hindrar historiskt ansvar. I vissa fall konstruerade de även argument till stöd för historiska gottgörelser, men detta var tydligen svårare och inspirerade mer till meningskiljaktigheter. Som ett exempel kan vi ta följande avsnitt där gruppen begrundar arvet
från det finska inbördeskriget 1918:19
K: [...] kunde man ännu gottgöra för händelserna [1918] nu efteråt på något sätt reparera det som hände då? Hur ser ni på detta?
N22: Tja...
M26: Det är ganska knepigt för det finns inte längre i Finland en sån där skillnad...
N22: Nä, inte nu mera.
M26: ...att där är de röda och de vita; det finns inte nån vit sida som skulle be om ursäkt av dom, till exempel... N22: Jo, att vilka skulle be om ursäkt och av vem... N24: Och vem borde man gottgöra till...
N22: Alltså det är lite knepigt nu att... N24: Jo.
19 Intervju nr 13, 22.1.2009.
M26: Det ända förstås är att när man nu ser så starkt den vita sidan [1918] som den lagliga regeringens sida, så den nuvarande lagliga regeringen i Finland, på ett sätt, skulle då be om ursäkt för sina gärningar...
N22: Jo men är den [nutida regeringen] vit den heller? M26: Nå inte, på sätt och vis...
N22: För det har ju hänt så mycket sedan den tiden, sist och slutligen.
N23: Jag tycker åtminståne att det som har hänt har hänt, det kan man inte gottgöra. Det har ju kommit andra människor efter det där.
N22: Jo, det kan man ju inte längre upprätta (--). N23: Jo, så att...
N22: Inte förbättrar det någons situation nu mera... N23: Att om man funderar, inte kunde jag heller gå och be någon om ursäkt för vad min farfar gjort, det är ju inte min sak. Det är jättesvårt att gottgöra då de där människorna inte längre finns.
N22: Jo, dom som har fattat beslut på den tiden har varit borta sedan länge och på det sättet är det lite omöjligt att nu gottgöra till någon.
[K: Kunde den nuvarande regeringen i Finland till exempel be om ursäkt av dem som på röda sidan blev föräldralösa år 1918?]
N22: Nå inte tycker jag att det låter så hemskt vettigt för några blev säkert föräldralösa även på den vita sidan eller...
N24: Jo, på ett sätt, det är nu så länge sen i varje fall. Och om man tänker på de föräldralösa, säkert en del av dom har redan avlidit...
N22: Jo (--)
N23: Och det är visst synd att det finns såna föräldralösa och de skulle vilja på något sätt en syndabock för att de
blivit föräldralösa på det sättet, men inte kan jag riktigt förstå att de kan förvänta att någon nu ännu idag skulle komma och be om ursäkt.
M26: Jag har nog på något sätt känslan att staten är nog samma som på den tiden, sist och slutligen, även om beslutsfattarna förstås har bytts tiotals gånger... När man tänker att helt tydliga krigsförbrytelser gjordes där efter kriget, tusentals fångar blev avrättade. Och i synnerhet då man vet att egna släktingar var med i avrättningarna. På det sättet skulle man vilja att nån skulle be om ursäkt, på något sätt känns det så att man skäms lite för vad ens eget släkt har gjort på den tiden där på den vita sidan. N24: Jo, och kan det också vara att det kunde förstås rena luft att man skulle tala öppet om det åtminståne, kanske inte längre skylla på nån för vem finns det nu mera att skylla på, men så att man skulle tala öppet om det. Det kunde kanske som en nation på det sättet göra det lättare att komma över det, att det inte längre skulle vara ett sånt tabuämne.
N22: Jo.
N24: Jo. Eller inte vet jag, det kunde vara bra också att åtminståne någon skulle säga något om saken.
Där finns i början stor benägenhet i gruppen att anse det är omöjligt att gottgöra för 1918 eftersom de flesta samtida redan har avlidit. Också M26 är skeptisk av den anledningen att finländarna ej längre identifierar sig som vita och röda, och således är det svårt att säga vem som borde be vem om ursäkt. Han börjar dock utveckla tanken att statsmakten eventuellt har en viss historisk kontinuitet från 1918 till nutiden. I den meningen är den nutida regeringen måhända symboliskt delaktig i de moraliska problem som berör inbördeskriget. Då N22 betvivlar en sådan tolkning drar M26 sig tillbaka och de andra fortsätter med skeptiska bidrag. När M26 igen tar till orda upprepar han sin syn på den historiska kontinuiteten hos stats- makten, men tar sedan upp ett annorlunda perspektiv: han berättar om sina egna skamkänslor som framkallas av att han vet hans släktingar var inblandade i arkebuseringar av röda efter kriget (detta kom fram också i ett annat sammanhang). Han ger detta som orsak till varför han menar att en offentlig ursäkt eller dylikt för 1918 skulle vara tillbörlig. Nu ger N24 sitt stöd till tolkningen att minnet
av 1918 kanske ännu borde bearbetas av det nationella kollektivet, och N22 instämmer.
M26 uppmuntrar de andra till nytänkande genom att avslöja sin personliga förbindelse med det traumatiska förflutna och hans ståndpunkt vinner gehör hos kamraterna. Men även om N22 och N24 ovan sympatiserar med idén att minnet av 1918 ska bearbetas, är det sist och slutligen svårt för dem att godkänna tolkningen att moraliska förpliktelser kan gå i arv över generationer. Diskussionen
fortsatte nämligen på följande sätt:20
K: [Om de som har begått eller lidit av en orättvisa ej längre lever, kan de efterkommande gottgöra å deras vägnar eller har de rätt att kräva gottgörelse å offrenas vägnar?]
N24: På något sätt... eller jag vet inte. Jag tycker inte det är rätt att om en av mina fjärr-... eller det är ju inte nödvändigtvis en så fjärran släkting men om en farfar eller hans far hade gjort nåt förskräckligt så... Och även om han har gjort, inte vet jag, så anser jag inte att det skulle vara...
N22: Ditt ansvar.
N24: ..mitt ansvar eller mitt problem. Att det är... N22: Och det är kanske ganska personligt om man känner att man är så anknyten till sina förfäder eller några släktingar ... Nå, inte vet jag riktigt. Det kanske beror faktiskt på personen men någon kan känna att var jag nu befinner mig och vad jag har är mina förfäders gunst och tack vare dom. Då skulle man kanske kunna tänka att om de har skaffat något eller kommit fram till något orättvisst, då kunde man tänka att man måste gottgöra något. Eller inte vet jag, inte tror jag det hjälper något.
N24: På något sätt berör det inte dom, i och för sig, eller...
N22 och N24 går tillbaka till sina skeptiska ståndpunkter och vill motivera varför de anser att de inte är moraliskt delaktiga i sina förfäders handlingar. Vi kan igen se ett individualistiskt ansvars-
20 Intervju nr 13, 22.1.2009.
begrepp bakom motiveringen. Det kan dock uppmärksammas att då N22 vill motivera varför ett generationsöverskridande moraliskt ansvar verkar främmande, kommer hon fram till att i vissa fall kan en person känna sig ha fått en obehörig fördel tack vare sina förfäders orättvisa handlingar, men hon betvivlar samtidigt förnuftigheten i sin egen slutsats. Moralisk delaktighet i historiska orättvisor är tydligen svårt att föreställa sig om man inte har en personlig förbindelse till ett traumatiskt förflutet såsom M26. De historiska-analytiska syn- punkterna i diskussionen skyms av argument vilka stödjer sig på känslorna och det subjektivistiska. Det är emellertid genom det subjektivistiska som eleverna här kommer närmast till insikten att det kan finnas kontinuitet i förhållandet mellan generationer, vilket aktualiserar frågan om historiskt ansvar och skyldigheter.