Byte och köp av underrättelser var en metod som Petersen själ

ägnade sig åt.125 Omfattningen av denna verksamhet är idag

omöjlig att rekonstruera. Det jag vet är att ca 20 % av C-byråns

penningmedel avsattes som betalning för underrättelser .126 _Som

en följd av kontakterna och underrättelseutbytet fick inte Peter­ sen ta del av övriga underrättelser vid utrikesavdelningen. Skä­ len som angavs, var att det fanns en risk att avdelningens övriga

material kunde föras vidare.127

En klassisk metod, åtminstone i agentromanerna, är att inhämta underrättelser via "sängvägen". Det har förekommit obekräftade rykten att så skulle varit fallet även med C-byrån. Ryktet kan inte bekräftas, dock kan följande citat peka i den riktningen, att man inte var helt främmande för metoden i fråga. Citatet är hämtat ur en rapport från Ternberg till Petersen angående en intressant ryss som tagit kontakt med ett par kvinnor. Ternberg skriver:

Jag har uppmanat damerna att vara beredda till det största offer för fäderneslandet men de anse att det i nuvarande läget dock finns gränser / ... / vi kanske kan spela in någon mindre nogräknad dam med bil. 128

Bearbetning

Avsikten med den inofficiella verksamheten torde inte ha varit bearbetning av underrättelser utan snarare inhämtning. Trots detta skedde viss bearbetning vid byrån.

Före kriget genomfördes endast bearbetning av material om Ryssland, Finland och Baltikum. Rapporter om övriga länder

samlades i s k underrättelseliggare.129

Adlercreutz hade avsikten att allt underrättelsematerial skul­ le bearbetas vid Försvarsstabens underrättelseavdelning. Nå­ gon effektiv bearbetning skedde egentligen inte förrän Försvars­ staben omorganiserades och en ny chef hade utsetts.130 Land­ qvist skapade en ny detalj - underrättelsedetaljen - vars uppgift var att sammanställa och bearbeta alla inkommande underrät­ telser. Enligt Carlgren fungerade denna verksamhet väl först 1944.131

Vid C-byrån fanns inledningsvis inga resurser för att genom­ föra underrättelsebearbetning. Arbetet med inkommande un­ derrättelser inskränktes till omskrivning för att skydda källan samt en värdering av källans trovärdighet.132

Utfrågningen av intressanta resenärer gav bl a informationer om utländsk industrikapacitet och ekonomi. Så föddes tanken på att denna information skulle kunna vidareutvecklas genom bearbetning. C-byrån organiserade en ny detalj för detta ända­ mål, bestående av en chef och två utfrågare, under 1941.134 Detaljen erhöll senare namnet "Industriutredningen". Utfråg­ ningen utvecklades till att särskilda frågeformulär utarbetades till utvalda och frivilliga resenärer. Inhämtningen övergick på

så sätt från passiv till mera aktiv inhämtning.135

Industriutredningen flyttade under 1943 till Stockholms hög­ skola och leddes av docenten i nationalekonomi Torsten Gård­ lund.136 Detaljen blev självständig i förhållande till C-byrån vad avser bearbetning. Förmodligen fick ekonomerna hjälp med själva inhämtandet av upplysningar, precis som tidigare.

För att få en uppfattning om verksamheten lämnas här prov på frågor till industriutredningen:

Nickeltillgången i Nordfinland?

Vad innebär förlusten av Sicilien för tyska industrin?

Kan tillgången på fosforit från Estland påverka de militära disposi­ tionerna ?137

Gränsverksamheten som var inriktad mot Danmark och Norge, erhöll från framförallt den norska motståndsrörelsen militär­ geografiska underrättelser.

Dessa underrättelser kom att kallas "fasta underrättelser" och bearbetades vid byrån på så sätt att kartor kompletterades med

detaljinformation om broar, kraftverk, flygfält etc.138

Ytterligare bearbetning vid C-byrån var de tyska truppernas dislokation i Norge. Genom att erhålla underrättelser om tyska järnvägstransporter i Norge, från en högre norsk järnvägstjäns­

teman med täcknamnet II Adolf", kunde byrån hålla reda på

större förflyttningar. Som komplettering till järnvägsunderrät­ telserna erhölls från en norsk bryggeridisponent kompletta uppgifter om ölleveranser till samtliga förläggningsorter i Nor­ ge. Genom kännedom om dagsransonerna, kunde således an­ talet tyskar fastställas. Problemet med "öl underrättelserna" var att dessa inte skilde på civil och militär personal.

1945 försvann avdelningen för fasta underrättelser och byrån

var helt inriktad på inhämtning.139

Delgivning

C-byrån delgav sina underrättelser till underrättelseavdelning­ en, senare sektion II vid Försvarsstaben. Där fördelades rappor­

terna för bearbetning och därefter brändes de.140

Diagrammet nedan åskådliggör det totala antalet rapporter budgetårsvis som C-byrån delgav till underrättelseavdelningen

!

Antal rapporter per budgetår

41/42 42/43

Budgetår

för bearbetning. I diagrammet saknas det ett drygt hundratal rapporter från åren 1943-1945 som ej numrerades. Dessa rappor­ ter benämndes "militärpolitiska" resp "personupplysningar".

Skälet till att dessa saknas uppges vara sekretessen och att

delgivning var "strängt begränsad" .141 _{Orsaken till ovanstående}

uppgift kan inte beläggas.

Ur diagrammet kan noteras att det totala antalet delgivna rapporter mer än fördubblades från de inledande åren till slut­ året 44/ 45. Omslagspunkten som tidigare beskrivits får ytterli­ gare stöd ur diagrammet, då antalet rapporter ökar kraftigt under året 43 / 44.

Sammanfattning

Från en något trevande inledning de första krigsåren, då tydlig inriktning och målsättning tycks saknas, framstår 1942 som en omslagspunkt för C-byrån. Inriktningen, förutom att inhämta underrättelser i våra grannländer, kom att bli förvarning mot tyska aktiviteter. Förvarning framstår som en uppgift i fokus, i princip ända fram till att tysk offensiv förmåga saknades. Övriga inriktningar som är värda att framhålla är de som vidtogs mot Danmark och Norge i samband med planerna "Rädda Dan­ mark" och "Rädda Norge". C-byrån bidrog starkt till dels mili­ tärgeografiskt underlag, dels till information om de tyska dispo­ sitionerna i resp land.

Inhämtningen var fram till 1942 mer passiv än aktiv. Från 1942 framstår denna som betydligt mer aktiv. De främsta metoderna bedöms ha varit utbytet med motståndsrörelserna i Danmark och Norge och med agenter och resenärer mot Tyskland. Vad gäller förvarning mot invasionsföretag i främst Östersjön be­ döms Marinorganisationen varit en viktig källa, dock under uppbyggnad från och med 1942.

Vid C-byrån genomfördes viss bearbetning av underrättelser, dels de s k fasta underrättelserna, dels industriutredningarna. I och med att arbetet vid Försvarsstaben bedrevs mer målmedve­ tet efter omorganisationen 1942 och att industriutredningarna

blev en egen enhet 19431 kom C-byrån därefter i allt väsentligt att