Den yttre organisationen som svarade för inhämtningen av underrättelser utgjordes mer eller mindre av fast engagerade
ombud eller medhjälpare. En del av dessa var inkallade värn
pliktiga, en del fungerade som frivilliga rapportörer.65
När Hellmuth Ternberg började på heltid vid C-byrån, års skiftet 1940-41, sammanfördes truppförbandens gränsverksam het med den som hade inletts av Jarring m fl längs den norska
och danska gränsen. 66
Inledningsvis koncentrerades byråns resurser till utfrågning av resande genom de så kallade "G-ombuden" (G för gräns). Gränsombuden var ofta pass- och tullpersonal som tog på sig en extra uppgift. G-ombuden utökades även med "hamnombud", dessa var avsedda för att utfråga sjöfolk och resenärer över våra hamnar. Organisationen för utfrågning vid gränser och hamnar
omfattade inledningsvis ett femtiotal personer.67
Utöver utfrågning av resenärer vid gränsen, utfrågades även flyktingar. I mars 1941 började den stora flyktingströmmen från Norge och Socialstyrelsen inrättade ett flyktingläger i Öreryd i Småland. Utfrågningen vid gränsen var inte längre möjlig, dels på grund av antalet flyktingar, dels det nya omhändertagandet av flyktingar som innebar transport direkt till lägret. Verksam heten fick upptas på nytt i lägret och i samråd med Polisen,
Socialstyrelsen samt med hjälp av norska myndigheter.68
Även i Skåne förekom utfrågning av flyktingar, främst judiska och statslösa tyskar som flytt från Danmark efter ockupatio nen.69
Under året 1941 övergick utfrågningen av resenärer vid grän serna, till utfrågning efter hemkomst. Gränsombudens verk samhet inriktades mot att "tipsa" byrån i Stockholm om intres santa resenärer. Från C-byrån i Stockholm utgick utfrågare till
resenärens hemort.70
I mitten av februari 1942 blev ryktena om tyska anfallsför beredelser mot Sverige allt tätare. Bland de observationer som inflöt till underrättelseavdelningen i Stockholm fanns danska
observationer som förutsåg ett anfall i mars.71
Behovet av "förvarning" hade blivit intressant redan vid års skiftet när de första ryktena om tyska anfallsförberedelser cir kulerade. Adlercreutz hade nu drygt två år efter krigsutbrottet fått sin underrättelseplan färdig. Uppgifterna till C-byrån var bl a att skaffa meddelanden om "åtgärder, som kunna antagas utgöra anfallsförberedelser mot Sverige". Förutom Norge borde
hela Östersjöregionen - Danmark, Tyskland, Baltikum, Finland - bevakas.72
Behovet av förvarning blev en omslagspunkt för C-byrån såväl organisatoriskt som för inriktning av underrättelseinhämt ningen. För organisationen innebar det att "Grupporganisatio nen" och "Marinorganisationen" skapades. Den sistnämnda engagerade sjöfolket på ett tydligare sätt än tidigare, då utfråg ning mer sporadiskt genomförts av hamnombuden.
Gränsombudens verksamhet inrymdes under 1942 i den så kallade "Grupporganisationen".73 Nu började organiserandet
på allvar, över i princip hela landet. Gränserna uppdelades i olika distrikt och en gruppledare med ställföreträdare utsågs. Dessa fick uppgiften att organisera underrättelsetjänsten på båda sidor om gränsen inom ett angivet geografiskt område. Underrättelseinhämtning utanför angivet område sköttes av "Centralen" i Stockholm. Ur namnet "centralen" uppstod be nämningen Centralbyrån, C-byrån.74
Den geografiska indelningen och chefer för grupporganisatio nen kan härledas till en odaterad lista ur C-byråns arkiv:75
5-gruppen: M-gruppen: P-gruppen: T-gruppen: D-gruppen: SH-gruppen: H-gruppen: J-gruppen: G-gruppen:
Skåne, Halland, Blekinge, Småland, Östergötland Professor Åke Malmström, Lund
Västergötland, Bohuslän, Dalsland Intendent Gustaf Munthe, Göteborg Värmland
Bibliotekarie Thede Palm, Lund Dalarna
Notarie Algot Törneman, Stockholm Jämtland, Härjedalen
Kammarherre, James Dickson, Alingsås Åsele, Lycksele, Pite lappmarker Skogsförvaltare H Solem, Lycksele Lule, Torne lappmarker
Konsul Hammaren, Kiruna Norrbotten öster om Lule älv
Kammarskrivare G A Josefsson, Haparanda Gotland
Fiskeriinspektör T Gustavsson, Visby
Organisation av grupperna gick till på så sätt, att grupperna övertog redan befintliga gränsombud och frivilliga rapportörer
samt sattes att utöka antalet ytterligare. Principen för rekryte ring var som tidigare, resenärer av olika slag t ex affärsmän, journalister och människor som i sin dagliga gärning hade ett arbete som med viss sannolikhet erfordrades även efter en ocku pation.76
Medlemmarna skulle längre fram komma att benämnas turist ombud. Med "turist" avsågs att dessa skulle passera gränsen in på främmande territorium och därigenom inhämta underrättel
ser i området närmast gränsen.77
Ytterligare en gren av organisationen var "Hembygdsrörel sen", som skulle träda i kraft i händelse av ockupation. Rörelsen kan betraktas som en slags "stay behind-organisation" en organisation skapad för arbete bakom och inom fiendens linjer en form av motståndsrörelse, där underrättelseverksamheten var det viktigaste. Rekryteringen till rörelsen skulle ombesörjas av Grupporganisationen och människorna till rörelsen rekryte rades efter samma principer som grupperna. Det vill säga män niskor som av någon anledning hade möjligheten att bli kvar i ockuperat område.78 I utkast (23/5 1945) till framtida uppgifter för C-byrån föreslås att "Hembygdsvården" vidmakthålls och ut
byggs inom Norrbottens och Västerbottens län samt på Gotland.79
Såvitt jag kunnat finna, finns det bara ett dokument som sammantaget beskriver såväl den inre som yttre organisationen över C-byrån. Dokumentet är ifrån september 1945 och får anses som något av slutdokument över uppbyggnad och organisation. Vid denna tid hade den allmänna försvarsberedskapen upphört
och förberedelser för avveckling av personal hade påbörjats.80
Organisationen från 1945 omfattade ledning och sju avdel ningar. Antalet människor i den inre organisationen var tolv st och i den yttre ca 400 st, huvudsakligen ombud. Avdelningarna var indelade enl följande:
• Agentverksamhet under ledning av chefen och ställföreträdaren " Armeavdelning och hembygdsvård
" Marin- och flygavdelning med 90 hamnombud
• Fältarbetet med tio gruppledare och ca 300 turistombud " Fotografiska avdelningen, en man
" Radioavdelningen1 personalen redovisades vid FRA, men stod till byråns förfogande i mån av behov
Att notera är att avdelningen för "fasta underrättelser" hade upphört och att någon egentlig resurs för bearbetning av under
rättelser saknades.81
År 1945 hade C-byrån 159 personer upptagna på sin krigspla
ceringslista. 82 Hur många som var frivilliga rapportörer kan man
bara resonera om.83 Att antalet engagerade människor var myck
et stort, finns det inget som talar emot, snarare tvärtom. C-byrån hade under drygt fem år successivt byggt ut organisationen till att i princip omfatta hela landet.