Underrättelsever ksamhetens former och innehåll

Avsnittet syftar till att analysera verksamhetens målsättning, former och innehåll. Detta görs utifrån den klassiska underrät­ telsecykeln, genom en beskrivning av inriktning, inhämtning, bearbetning och delgivning.

Inriktning

När Försvarsstaben fick det första anslaget till inofficiell under­ rättelseverksamhet erhölls ingen instruktion eller målsättning för verksamheten och någon egentlig instruktion för C-byrån utarbetades överhuvudtaget aldrig.105 Detta utesluter emellertid

inte att viss inriktning gavs efter hand. I det bevarade arkivet för C­ byrån finns dock mycket få dokument som pekar på tydliga inrikt­ ningar av verksamheten. Kanske gavs instruktionerna muntligen efterhand eller så är de utgallrade. Möjligheten att C-byrån var "frisvängande" i hög utsträckning kan heller inte uteslutas.

Vilka var förväntningarna på den nya verksamheten? I sam­ band med Försvarsstabens och underrättelseavdelningens in-

rättande gavs instruktionen, "att inhämta, bearbeta och över­ siktligt förvara samt delgiva underrättelser om / ... / betydelse­ fulla förhållanden i utlandet, särskilt grannländerna ... ". Adler­ creutz framlade först i april 1939 "Synpunkter rörande uppgö­ rande av en underrättelseplan". Synpunkterna ledde dock inte fram till att någon underrättelseplan upprättades förrän på nyåret 1942. Den 4 april 1940 nedtecknade Adlercreutz en redo­ visning över den gångna tidens underrättelseverksamhet. Om de särskilda underrättelsekällorna skrev han;

att ett agentväsende inte kan improviseras utan kräver, förutom penningmedel, skolade personer. Utbildning tager tid. Tid erfor­ dras också för att "spela in" agenter i ett krigförande land, där bestämmelserna avseende förhindrande av underrättelseverksam­ het vid krigets utbrott skärps på ett drakoniskt sätt, så vitt icke detta skett redan i fred. 106

Förväntningarna på den inofficiella verksamheten framstår inte som höga, åtminstone inte för närmaste framtid och verksamhe­ tens viktigaste inriktning tycks vara inhämtning med agenter.

Som jag har beskrivit tidigare blev Petersens första uppgift att etablera samarbete med Finland vintern 1940 och detta får väl anses som den första inriktningen.

Därefter och i samband med "Weseriibung" fick den inoffi­ ciella grenen ta hand om de underrättelser som kom över grän­ serna från Danmark och Norge.

De bevarade årsredovisningarna för byrån, tillsammans med övrig fragmentarisk information torde kunna användas som indikationer på större inriktningar.

En årsvis sammanställning av antalet inlämnade rapporter över respektive land i närområdet, har sammanställts till ett diagram (nästa sida). Ur diagrammet kan förändringar i rap­

portantal utläsas och jämföras med övrig information.107

Några dramatiska förändringar kan inte utläsas ur diagram­ met. Rapporterna från Tyskland dominerar oavsett det totala antalet rapporter och utgör i princip hälften av alla rapporter som överlämnades till underrättelseavdelningen. Underrättel­ ser från Norge upptar en betydande del av rapporterna och svarar för ca 25 % under alla åren, dock kan en nedgång noteras från 43 / 44. Danmark har ingen framträdande plats förrän 43 / 44 då en stadig ökning kan noteras. Underrättelser från Finland

100% 90% 80% 70% 60% iJ _50% 40% 30% 20% 10% 0%

Fördelning av rapporter i % per budgetår och land

40/41 41/42 42/43 Budgetår 43144 44/45

i

l

minskade totalt sett kontinuerligt från och med året 41 / 42 och en vändpunkt kan först utläsas 44/ 45. Slutligen, Ryssland förefal­ ler ha varit ett intresse under 40 / 41. Därefter utgör Ryssland endast en marginell företeelse om man ser till antalet rapporter. Att notera är att källmaterialet inte säger något om rapporternas värde och betydelse. Det vill säga, att ett litet antal kvalificerade rapporter från en central källa kan betyda mer än ett stort antal från sämre källor. Trots denna möjliga felkälla bedöms underla­ get tillsammans med övrig information ha ett värde.

I januari 1942 var underrättelseplanen från underrättelse­ avdelningen klar. För C-byrån betydde det inhämtning av un­ derrättelser om utländska förhållanden och då främst i grann­ länderna. Vidare innebar planen att anfallsförberedelser mot Sverige skulle upptäckas och klarläggas förvarning.

Sommaren 1942 började de väsentliga underrättelserna angå­ ende Tyskland, som erhållits från FRA, att tryta. FRA lyckades tidigt "knäcka" den tyska telegramtrafiken som gick över för­ hyrda svenska ledningar. Bortfallet av telegramtrafiken var ur

underrättelsesynpunkt kännbar.108 Denna faktor bedöms också

ha påverkat C-byråns verksamhet.

Ytterligare en omständighet som bedöms ha påverkat verk­ samheten vid C-byrån, var omorganisationen av Försvarsstaben den 1 oktober 1942. De tidigare avdelningarna omorganiserades

till två sektioner. Underrättelsetjänsten samlades i sektion Il i en inrikes- och en utrikesavdelning samt en krigshistorisk avdel­ ning. C-byrån kvarstod som tidigare direkt under sektionsche­ fen. Samtidigt som omorganisationen skedde, byttes även en del personal. Chef för sektion Il blev kommendör Daniel Landqvist emedan Adlercreutz försvann till andra uppgifter. Med Land­ qvist följde en tydligare inriktning och effektivare arbetsord­

ning för underrättelsetjänsten. 109

Ytterligare en beskrivning över inriktningen kan utläsas ur

Ternbergs "PM över C-byrån"110 _{och sammanfattas enligt följan­}

de:

• 1941 krävde den hotande konflikten mellan Tyskland och Ryssland en intensifiering i Finland.

• De tyska framgångarna mot Ryssland krävde förvarning mot företag liknande de som utgått mot Danmark och Norge. För att samtidigt kunna följa de allierades ev invasionsföretag skapades Marinorganisationen. I detta syfte nyorganiserades även verksamheten i Baltikum.

• Hotet från Tyskland medförde att verksamheten vid gränser­ na mot Danmark, Norge och Finland krävde en förbättring. 1942 genomfördes därför den s k Grupporganisationen. • Mot slutet av 1944, när det tyska anfallshotet inte längre

existerade, ställdes krav på underrättelsetjänsten i samband med möjliga svenska aktiviteter utanför de egna gränserna. En verksamhet som lätt glöms bort när resonemang kring under­ rättelsetjänstens inriktning förs, är förberedelserna för under­ rättelser i händelse av krig och då särskilt vid en ev ockupation. Denna uppgift tillhörde C-byrån i och med rekrytering till och

organiserandet av den s k Hembygdsrörelsen.111