C-524/04 – Thin Cap Group Litigation

EU-domstolens dom i C-524/04 Thin Cap Group Litigation handlade om flera olika versioner av tidigare gällande engelska underkapitaliseringsreglers förenlighet med etableringsfriheten.¹⁶⁷ De nationella reglerna innebar vissa begränsningar av brittiska dotterbolags rätt att göra avdrag för räntor som betalades på lån från utländska moderbolag. Reglerna innebar förenklat att den del av räntebetalningarna som översteg vad som motsvarade marknadsmässig ränta på lånen behandlades som utdelning.

Avdragsbegränsningarna var dock inte tillämpliga om det långivande moderbolaget hade varit hemmahörande i Storbritannien.¹⁶⁸ EU-domstolen bedömde att de aktuella reglerna innebar en inskränkning av etableringsfriheten.¹⁶⁹ EU-domstolen ansåg dock att reglerna kunde rättfärdigas utifrån syftet att motverka skatteflykt, förutsatt att reglerna var proportionella och enbart träffade rent konstlade upplägg.¹⁷⁰ Domstolen framhöll att vid bedömningen av om reglerna enbart träffar rent konstlade upplägg, måste den skattskyldige ges möjlighet att utan onödig administrativ börda lägga fram uppgifter som rör eventuella affärsmässiga skäl som föranlett det aktuella upplägget.¹⁷¹

165 Se C-196/04 Cadbury Schweppes punkt 68.

166 Se C-196/04 Cadbury Schweppes punkt 72.

167 Domen är förhållandevis omfattande och rör många intressanta tolkningsfrågor, varför följande referat enbart får ses som en mycket kort sammanfattning av det som är viktigt att belysa i domen i relation till uppsatsens syfte.

168 Se C-524/04 Thin Cap Group Litigation punkt 22 och 38.

169 Se C-524/04 Thin Cap Group Litigation punkt 59–63.

170 Se C-524/04 Thin Cap Group Litigation punkt 74–77.

171 Se C-524/04 Thin Cap Group Litigation punkt 82.

4.2.3 C-318/10 – SIAT

SIAT-målet handlade om en belgisk regel om avdrag för kostnader för förvärvande av intäkter. Den aktuella avdragsregeln innebar att utgifter för tjänster inte fick dras av om tjänsteutförararen var skattskyldig i en annan medlemsstat och där omfattades av väsentligt förmånligare skatteregler än de belgiska reglerna. Utgiften fick dock dras av om den skattskyldige visade att utgifterna motsvarade verkliga och legitima transaktioner och inte översteg normala nivåer. De belgiska myndigheterna hade i målet vägrat det belgiska bolaget SIAT avdrag för kostnader med stöd av den aktuella avdragsregeln.¹⁷² Belgisk domstol begärde förhandsavgörande från EU-domstolen beträffande avdragsregelns förenlighet med den fria rörligheten för tjänster.

EU-domstolen konstaterade att avdragsregeln innebar strängare villkor för avdrag i gränsöverskridande situationer än i rent inhemska situationer och att regeln därmed utgjorde en inskränkning av den fria rörligheten för tjänster.¹⁷³ Domstolen fann att regeln kunde rättfärdigas utifrån intresset av att förhindra skatteundandragande, upprätthålla effektiv skattekontroll och att upprätthålla en välavvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna.¹⁷⁴ Vid proportionalitetsbedömningen framhöll EU-domstolen att kravet på proportionalitet innefattar ett krav på rättssäkerhet, med vilket menas att rättsreglerna ska vara klara och precisa och att tillämpningen av dem ska vara förutsebar. EU-domstolen menade att rekvisitet ”väsentligt förmånligare skatteregler” i den belgiska avdragsregeln saknade närmare preciseringar i lagtext eller administrativa föreskrifter vilket innebar att regelns tillämpningsområde inte var möjligt att fastställa i förväg med tillräcklig precision. Regeln ansågs därmed inte uppfylla proportionalitetsprincipens krav på rättssäkerhet och regeln ansågs inte proportionell i förhållande till dess syften.¹⁷⁵

172 Se C-318/10 SIAT punkt 6 och 12.

173 Se C-318/10 SIAT punkt 28–29.

174 Se C-318/10 SIAT punkt 48.

175 Se C-318/10 SIAT punkt 55–59.

4.2.4 C-311/08 – SGI

4.2.4.1 Omständigheterna i målet

Målet rörde en belgisk korrigeringsregels förenlighet med etableringsfriheten. I det aktuella målet hade den belgiska skattemyndigheten höjt det belgiska bolaget SGI:s resultat med stöd av en nationell korrigeringsregel då SGI hade beviljat ett utländskt dotterbolag räntefria lån.

Upptaxeringen motsvarade en fiktiv ränta om fem procent på lånebeloppet.

Efter överklagande av SGI begärde belgisk domstol förhandsavgörande från EU-domstolen beträffande korrigeringsregelns förenlighet EU-rätten mot bakgrund av att den belgiska korrigeringsregeln enbart kunde tillämpas vid gränsöverskridande transaktioner på avvikande villkor med närstående företag.¹⁷⁶

4.2.4.2 EU-domstolens förhandsavgörande

EU-domstolen konstaterade att den skattemässiga situationen för bolag med hemvist i Belgien som beviljade närstående utländska bolag avvikande förmåner var mindre förmånlig än för belgiska bolag som beviljade inhemska närstående bolag motsvarande förmåner. Denna skillnad i skattemässig behandling utgjorde enligt EU-domstolen en inskränkning av etableringsfriheten, eftersom belgiska bolag kan komma att avhållas från att etablera sig i andra medlemsländer.¹⁷⁷ Vidare konstaterar EU-domstolen att inskränkningen av etableringsfriheten endast är tillåten om syftet med lagregeln är lagenligt och förenligt med FEU och lagregeln är motiverad av tvingande allmänintresse, det vill säga om lagregeln kan rättfärdigas.¹⁷⁸

EU-domstolen konstaterade att om bolag skulle tillåtas föra över vinster till utländska närstående bolag genom avvikande villkor skulle det riskera att rubba den välavvägda fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna.¹⁷⁹ Vidare diskuterade domstolen även

176 Se C-311/08 SGI punkt 9–17.

177 Se C-311/08 SGI punkt 43–44.

178 Se C-311/08 SGI punkt 56.

179 Se C-311/08 SGI punkt 63.

rättfärdigandegrunden om förhindrande av skatteflykt. Härvid konstaterade domstolen att nationella regler som inskränker etableringsfriheten kan rättfärdigas om regeln specifikt avser fiktiva upplägg som används för att kringgå lagstiftningen i den aktuella medlemsstaten.¹⁸⁰ Domstolen menade dessutom att även om den nationella regeln inte specifikt syftade till att enbart träffa fiktiva upplägg avsedda att kringgå skattelagstiftning, kan den nationella regeln ändå rättfärdigas av ändamålet att undvika skatteflykt tillsammans med ändamålet att upprätthålla en välavvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna.¹⁸¹

Det sista ledet av EU-domstolens prövning avsåg proportionalitetsbedömningen. I denna del framhöll EU-domstolen att den skattskyldige ska beredas möjlighet att utan onödig administrativ börda lägga fram uppgifter som visar på eventuella affärsmässiga skäl för de avvikande avtalsvillkoren för att den nationella lagstiftningen ska vara proportionell.¹⁸² Enligt belgisk rätt hade skattemyndigheten bevisbördan för att den skattskyldige beviljat ett utländskt närstående företag avvikande eller vederlagsfria förmåner. Den belgiska regeringen framhöll att när den belgiska skattemyndigheten tillämpar korrigeringsregeln har den skattskyldige en månad på sig att inkomma med uppgifter som visar att transaktionen varit betingad av affärsmässiga skäl. Vid behov kan tidsfristen förlängas. Skulle den belgiska skattemyndigheten inte godta den skattskyldiges uppgifter om att transaktionen är betingad av affärsmässiga skäl och således vidhålla upptaxering med stöd av korrigeringsregeln har den skattskyldige möjlighet att överklaga taxeringsbeslutet till nationell domstol.¹⁸³ EU-domstolen bedömde mot denna bakgrund att den aktuella belgiska lagstiftningen gav den skattskyldige möjlighet att åberopa affärsmässiga skäl och ansåg därför att reglerna i princip var proportionella, men överlät till den nationella domstolen att bedöma om den belgiska korrigeringsregeln är proportionell.¹⁸⁴

180 Se C-311/08 SGI punkt 65.

181 Se C-311/08 SGI punkt 66.

182 Se C-311/08 SGI punkt 70–71.

183 Se C-311/08 SGI punkt 73.

184 Se C-311/08 SGI punkt 75–76.

4.2.4.3 Kommentar till SGI-domen

Kort sagt är det mest intressanta med SGI-domen att EU-domstolen fastslog att nationella korrigeringsregler baserade på armlängdsprincipen under vissa förutsättningar kan vara förenliga med etableringsfriheten trots att sådana regler endast träffar gränsöverskridande transaktioner. Det som är av särskilt intresse för förevarande uppsats är att EU-domstolen ställde upp ett krav på att den skattskyldige måste ges möjlighet att rättfärdiga den avvikande prissättningen genom att åberopa affärsmässiga skäl för att den nationella korrigeringsregeln ska vara proportionell.

I domen förklarar EU-domstolen inte närmare vad domstolen menar med begreppet affärsmässiga skäl och ger inte heller några exempel på vad sådana skäl skulle kunna vara. Härigenom överlät EU-domstolen åt den hänskjutande domstolen, och för den delen även övriga medlemsstater, att göra en egen bedömning av begreppets närmare innebörd.