Varför communityteater?

Projektet vi föreslår är ett communityteaterprojekt riktat till barn i åldersgruppen 10-13 år. Projektmetoden presenteras mer djupgående i förstudien i nästa kapitel men kortfattat innebär projektet att man initierar en teatergrupp för barn på Almgården där barnens egna berättelser om området ligger till grund för pjäsens innehåll.

Projektmetoden innefattar tillitsövningar, samarbetsövningar och berättarrundor om egna erfarenheter och upplevelser. För barnen skulle ett deltagande i ett sådant projekt kunna fungera utvecklande och stärkande. Boehm och Boehm (2003) menar att erfarenheterna internationellt sett visar att communityteater bidrar till förändringsprocesser hos grupper som har haft behov av att stärkas i sin egenmakt, så kallad empowerment. Boehm och Boehm (ibid) definierar empowerment som en process av ökad makt på ett personligt, interpersonellt eller kollektivt och politiskt plan, vilket möjliggör för individer eller grupper att agera och förändra sin situation eller ger en ökad känsla av att det är möjligt att påverka sin situation. Att arbeta med empowerment som målsättning bygger på ett antagande om att individen eller gruppen själva känner till och förstår sin situation bäst och att människor, även i en situation av maktlöshet, har potential att förändra (ibid). Communityteater har det gemensamt med mer traditionell teater att man utgår från skådespel, sång, dans och så vidare i syfte att förmedla ett budskap eller kunskap till en publik. Skillnaden är att man inom communityteater utgår ifrån lokala erfarenheter, deltagarnas upplevelser och tolkningar av verkligheten. Communityteater har således vanligen ett lokalt förankrat

underifrånperspektiv och fokuserar på frågor som har betydelse för deltagarna och blir ett redskap för att lyfta dessa frågor till en arena där deltagarnas röster vanligen inte hörs (Boehm & Boehm 2003). Teatergruppen blir också ett forum för att belysa och bearbeta sin vardag i området och en möjlighet att synliggöra, diskutera och ta ställning till lokala normer. Det ger också en möjlighet att diskutera jämförelser med andra, upplevelse av

socioekonomisk status eller strategier för en självvald eller påtvingad identifikation. Inom ramen för en styrd process och i ett tryggt sammanhang utmanas barnen och får möjligheter att ta risker (Hughes & Wilson 2004). Till exempel kan man få chans att bearbeta svåra

66

situationer genom att gestalta dessa men med alternativa scenarion (Boehm & Boehm 2003). I teaterarbetet kan deltagarna bearbeta sina personliga erfarenheter och förstå dem i relation till ett större sammanhang (ibid). Detta reflexiva arbete skulle öka barnens

förståelse för den fysiska och sociala kontext de befinner sig i och kunna stärka dem i deras identitetsarbete och socialisering. America Vera-Zavala (2011-04-19) har arbetat med communityteater under flera år i bland annat Botkyrka och Norrsundet och framhåller att communityteater stärker människor socialt och att ett av målen med

communityteaterprojekt är just att få deltagarna att växa som samhällsmedborgare. Därför blir processen viktig, processen är viktigare än premiären, och det är genom en långsam process man kan få långsiktiga konsekvenser (Vera-Zavala 2011-04-19). Att ha en

meningsfull fritidsaktivitet och att delta i en föreställning som man har bidragit till att skapa skulle också kunna leda till en stolthet som förknippas med området. I projektet finns dessutom planerat för aktiviteter utanför området, såsom besök på teater och en lägerhelg, vilket skulle ge barn nya intryck utanför området. I projektet får barnen också bekräftelse och blir sedda av vuxna utanför familjen både under arbetets gång och i samband med föreställningen. Dessa vuxna ger barnen ett större nätverk och blir förebilder som kan förmedla alternativa normer.

Det centrala budskapet till såväl barn, föräldrar som övriga boende i området är att projektet innebär en positiv satsning på barnen i området och att det ger barnen något roligt och meningsfullt att göra. För de vuxna på Almgården skulle projektet innebära något positivt att samlas kring och vara stolta över i form av ett gemensamt mål om barnens bästa. Att

uppmuntra vuxna att engagera sig i projektet är också ett sätt att kanalisera det engagemang som finns för området och ta vara på den potential som finns i befintliga nätverk. Projektet skulle kunna fungera som ett incitament att engagera sig för förbättringar i områdets och därmed främja den kollektiva förmågan. Förhoppningsvis utvecklar projektet också tillit och förtroende de boende sinsemellan och mellan de boende och utomstående aktörer - ett stärkt socialt kapital som också skulle gynna den kollektiva förmågan. En stärkt kollektiv förmåga i området är gynnsamt för barn då vuxna blir förebilder och sprider normer om gemensamt ansvar, problemlösning och delaktighet i området. Troligtvis leder också en kollektiv förmåga till en tryggare omgivning vilket också är gynnsamt för barns

uppväxtvillkor. Barnens historier och upplevelser av sitt bostadsområde presenteras genom en föreställning som riktar sig till de boende och andra med anknytning till och intresse för området. Föreställningens innehåll kan därför fungera som ett diskussionsunderlag och en ögonöppnare för barns perspektiv och motivera de vuxna till initiativ och delaktighet i området. Projektet och föreställningen skulle också kunna medföra att Almgården får mer positiv uppmärksamhet till skillnad från hur området vanligen framställs.

För SDF Husies del kan projektet innebära en ökad förståelse för barns uppväxtvillkor på Almgården. Detta har betydelse för de förebyggande och kompensatoriska åtgärder man beslutar om. I denna uppsats konstateras att det finns anledning att tro att det finns mekanismer på Almgården som påverkar barn och ungas uppväxtvillkor. Med anledning av uppsatsens begränsningar görs denna analys utifrån ett vuxenperspektiv. Som vi tidig are har nämnt anser vi det därför desto viktigare att föreslå ett projekt där barns röster kommer till tals, som präglas av barns perspektiv och där det finns tid och kompetens att bygga ett tryggt och förtroendefullt sammanhang i vilket barns perspektiv kan finna form på barns villkor. Projektet erbjuder också SDF Husie en ingång till en dialog med de vuxna i området, både med de som engagerar sig under projektets gång men också om dess innehåll i

67

samband med och efter föreställningen. Vera-Zavala (2011) menar att det finns likheter mellan ”politiska processer och konstnärliga processer, att det finns flera gemensamma nämnare mellan en deltagande budgetprocess och communityteaterprocess”.

Communityteaterprojektet skulle alltså kunna ta plats istället för en mer traditionell medborgardialog med de boende i området, med fördelen att även barn kan delta på sina villkor. Genom en ökad kontakt med de boende kring en positiv satsning för området kan de boende komma att framträda som resurser istället för att ha en anonym roll som ärenden eller avståndstagande Almgårdenbor.

Sundlöf (2008) framhåller att områdessatsningar bidrar till att problemen i ett utsatt område minskar samt att förbättra situationen för enskilda individer men att de knappast kommer åt tillexempel segregationen i sig. Detta är giltigt också för communityteater. Boehm och Boehm (2003) betonar att förändringarna är större på individuellt plan än på ett samhälleligt plan, då det givetvis är enklare att förändra individer än strukturer. Det är därför viktigt att ha rimliga förväntningar på projektet. De förväntade effekterna vi har formulerat för projektet är därför ingenting vi ser att det här projektet enskilt skulle kunna nå. För långsiktiga effekter krävs flera kompletterande och långsiktiga sats ningar inom Fokus

Almgården.

Situationen på Almgården är komplex och nyansrik liksom målet om social hållbarhet. Komplexa problem kräver komplexa lösningar, lösningar som berör flera aspekter samtidigt. I problemlösningen måste det finnas en flexibilitet att omformulera problembilden och en beredskap för nya problem som uppkommer efterhand som andra hanteras. Vår uppfattning är att det föreslagna projektet skulle kunna beröra och hantera flera viktiga aspekter i Almgårdens komplexa problematik och på så sätt bidra till att stärka den sociala hållbarheten i området.

FÖRSTUDIE