En socialt hållbar uppväxtmiljö?

Ett barns uppväxt är alltid situerad, den äger rum någonstans, i en specifik fysisk och social kontext (Gustafson 2006). Ur ett hållbarhetsperspektiv är det relevant att diskutera vilka förutsättningar för god hälsa och välfärd som ett samhälles barn och unga ges i olika miljöer. Inte minst i en delad stad som Malmö där förutsättningarna kan väntas se ganska olika ut. Av föregående avsnitt har framgått att det finns utmaningar för den sociala hållbarheten på Almgården, utmaningar som självfallet även påverkar områdets barn. Den upplevda

otryggheten, som får konsekvenser för barns rörelsemönster och därmed deras möjligheter att exempelvis ta del av fritidsaktiviteter i andra delar av stadsdelen, är ett konkret uttryck för dessa utmaningar. Att många familjer i Almgården dessutom lever under

socioekonomiskt pressade förhållanden gör att det är rimligt att anta att möjligheterna att ”kringgå” otryggheten, till exempel genom att skjutsa till aktiviteter, är mer begränsade än i till exempel andra delar av Husie. Otryggheten kan sägas påverka såväl jämlikhet som delaktighet och är därmed ett problem också ur ett hållbarhetsperspektiv.

Av intervjuerna har framkommit att barnens anknytning till Almgården i någon mån är motvillig samtidigt som det egna bostadsområdet naturligtvis är hemma, den plats man känner bäst. Att identifikationen med området inte alltid upplevs som något positivt

samtidigt som identitetsarbetet sker i en kontext med tydligt manifesterade gränsdragningar - såväl fysiskt som socialt – och med klart formulerade vi och dem, är sannolikt

problematiskt. Samtidigt lyfter exempelvis Boende B (2011-04-25) fram samhörigheten och de många svaga banden i området som något mycket positivt. I vilken utsträckning den gemensamma identiteten som Almgårdenbo upplevs som frivillig eller påtvingad, som en trygghet, en begränsning eller för den delen både och varierar självfallet från individ till individ. Dock är det rimligt att tänka sig att den kan få betydelse för känslan av delaktighet i samhället om det omgivande samhället samtidigt konstrueras som en motpart. I flera av intervjuerna, exempelvis med Fritidsledaren (2011-04-06), resonerade intervjupersonerna kring barnens attityder gentemot barn från Rosengård och från andra delar av Husie. Attityder som sannolikt överförs från föräldrar och andra vuxna i bostadsområdet. Oavsett om det rör sig om negativa jämförelser med barn från socioekonomiskt starkare

hemförhållanden eller avståndstagande från barn från mer likvärdiga socioekonomiska förhållanden men som man av andra skäl inte vill associeras med, är det en potentiell grogrund för social spänning i framtiden. Därför är det viktigt med insatser som främjar förutsättningarna för integration och motverkar lokala sociala motsättningar men samtidigt också förmår ta vara på den potential som finns i känslan av samhörighet och de många svaga banden i Almgården.

63

Det får naturligtvis också betydelse för barns självbild och tankar om framtida möjligheter om de till exempel upplever att barn som har det socioekonomiskt bättre ställt också är bättre. I intervjuerna, exempelvis med Barnskötaren A (2011-05-04), har en bild av barn med dålig självkänsla och stort bekräftelsebehov, redan i väldigt unga år, framträtt. Ur såväl ett jämlikhets- som ett delaktighetsperspektiv är det angeläget att stärka barnens självkänsla, då det sannolikt medför att de blir mindre mottagliga för lokala normer, som i förlängningen skulle kunna leda till en sämre socioekonomisk utveckling eller sociala problem. 5.3.4 Sammanfattning

Avslutningsvis kan sägas att analysen i detta kapitel har tagit sin utgångspunkt i begreppet social hållbarhet och de båda normativa principer som har identifierats: jämlikhet och delaktighet. Av analysen framkommer att det finns utmaningar på Almgården ur ett hållbarhetsperspektiv. Här avses inte i första hand det som vanligen lyfts fram i form av statistiskt underlag – arbetslöshetssiffror, individer med försörjningsstöd, inkomstnivåer – som visserligen ger SDF Husie anledning och mandat att prioritera utvecklingen av

Almgården. Att ge stöd till enskilda familjer, så att dessa kan bryta destruktiva mönster, är sannolikt en viktig utmaning för SDF Husies personal. Men det går därutöver att urskilja mönster i bostadsområdet som helhet, som kan vara problematiska för en socialt hållbar utveckling. Om känslan av otrygghet är så utbredd, som intervjuerna har givit oss anledning att tro och detta påverkar både barns och vuxnas handlingsutrymme och rörelsemönster, skapar det problem ur såväl ett jämlikhets- som delaktighetsperspektiv. Vidare kan den låga graden av socialt kapital och den därpå följande begränsade kollektiva förmågan i området, som vi tolkar att informanternas utsagor ger uttryck för, påverka de boendes känsla för i vilken grad de kan påverka den egna närmiljön. Samtidigt som de många svaga banden i området bör betraktas som en viktig potential för Almgårdens utveckling är de även en förutsättning för den kollektiva identitet i området, som inte alltid uppfattas som positiv. Att denna skapas i relation till exempelvis omgivande bostadsområden är oundvikligt. Dock är det påfallande att bristen på förtroende och tillit inom området går igen också i relation till det omgivande samhället, vilket kan få betydelse för känslan av delaktighet (jmf Salonen 2011c). Den relativa utsattheten i Almgården, jämfört med övriga delar av Husie, är också en utmaning ur ett hållbarhetsperspektiv, då socioekonomiska klyftor i kombination med

boendesegregation riskerar att skapa sociala motsättningar liksom påverka människors hälsa och välfärd (jmf Wilkinson och Pickett 2009). Det finns således en rad förhållanden i

kontexten Almgården som ett uppväxande barn ska förhålla sig till som en del av sitt

identitetsarbete och sin socialisering. I vilken utsträckning detta påverkar varierar självfallet från individ till individ och vilka resurser som finns tillgängliga i barnets familj och sociala nätverk.

Slutligen kan sägas att social hållbarhet rymmer svåra och komplexa frågor. Då sociala problems orsaker och konsekvenser många gånger överlappar och förstärker varandra är det svårt att avskilja problem från symtom eller att definiera en enskild lösning på problemet. Vår ambition är att förstå bostadsområdets Almgården sociala situation så väl det är möjligt inom gränserna för denna studie, och ge en rättvis bild av områdets komplexitet. Det är först genom en förståelse för denna problematik vi har möjlighet att presentera ett projektförslag som kan anses vara relevant. I nästa kapitel följer en presentation av det förslag som sedan, i kapitel sju, redogörs för i mer detalj i form av en förstudie.

64

6. Projektförslag

Som en del av denna magisteruppsats ingår det att ta fram ett konkret projektförslag som kan bidra till att lösa den problematik som redogjorts för i föregående kapitel.

Projektförslaget ska tas fram i samarbete med en extern part och presenteras genom en förstudie. Förstudien ska kunna fungera som ett väl genomtänkt beslutsunderlag för den berörda organisationen eller samarbetspartnern.

Vår ambition har varit att landa i ett val av projekt som är logiskt, relevant och realistiskt. För att försäkra oss om dess logik har vi varit noga med att ha en röd tråd genom vårt arbete där uppsatsens problemformulering och syfte leder till en rättvisande nulägesbeskrivning och analys. Dessa fungerar som underlag för och motiverar projektet med vilket målsättningen är ett utfall som stärker situationen som beskrivs i hållbarhetsanalysen. Att projektförslaget är relevant styrker vi genom samarbetet med SDF Husie och deras ambition och mål att stärka den sociala hållbarheten på Almgården, liksom Malmö stads övergripande mål att stärka den sociala hållbarheten i staden, i syfte att se till att alla invånare får lika tillgång till hälsa och välfärd. Att projektförslaget kompletterar de insatser riktade till Almgården som redan är initierade eller planerade ser vi också som ett sätt att säkerställa att det är relevant. Att projektförslaget är realistiskt har vi försäkrat oss om genom ett nära samarbete med personal inom SDF Husie, med projektledningsansvar för projektet Fokus Almgården. Vi har då särskilt stämt av budget, tidplan och datum för projektstart, behov av resurser samt möjliga intressenter och samarbetspartners i projektorganisationen.

Ofta sker kompensatoriska satsningar riktade till barn inom skolan, då grundskolans mål i stor utsträckning präglas av samhällets strävan efter lika möjligheter för alla barn (Sundlöf 2008). Inom SDF Husie görs redan satsningar inom ramen för skolan genom projektet Socionomer i skolan, familjeklasser och ett samarbete mellan skola, socialtjänst och polis (Chefstjänsteman inom IoF 2011-04-01). Med hänsyn till detta men också med tanke på att den bild som ges i föregående kapitel talar för att en satsning särskilt riktad till barnen på Almgården, talar för att skolan, som samlar barn från flera olika delområden, inte är en lämplig arena.

Vid förekomst av negativa grannskapseffekter i bostadsområden kan såväl förstärkta, individuellt riktade välfärdsåtgärder som bredare kompensationsinsatser riktade till hela området vara motiverade (Sundlöf 2008). De grannskapseffekter som har påvisats i flera svenska studier antyder dock att de insatser som görs inte är tillräckliga (ibid). Under de senaste decennierna har bredare välfärdssatsningar initierats i syfte att dämpa

boendesegregationens konsekvenser (Boverket 2010). Områdesprogrammen i Malmö är ett exempel på den typen av satsningar och skulle kunna vara en sådan typ av

kompensationsinsats men i dagsläget omfattas inte Almgården av Malmös områdesprogram (www.malmo.se). Fokus Almgården är istället SDF Husies initiativ till en riktad satsning på området och därför anser vi det lämpligt att föreslå ett projekt inom ramen för denna. Projektet bör som sagt vara ett komplement till de initiativ som redan har tagits inom Fokus

Almgården, i form av föräldracafé på förskolan och frukostklubb för unga mammor på BVC ,

för att vara relevant. Man har också inlett ett samarbete med arbetsmarknadsprojektet New

City för att hjälpa unga vuxna i ett utanförskap att hitta vägar för att ta sig in eller tillbaka till

samhället. Genom andra delar av förvaltningen erbjuds dessutom verksamheter såsom COPE-utbildningar och socialtjänstens öppenvård för de boende på Almgården.

65

En utmaning i flesta områdessatsningar är enligt Sundlöf (2008) att de ofta är tillfälliga och saknar långsiktighet och kontinutitet. På så vis begränsas varaktigheten i de positiva effekter som uppnås (ibid). Därför anser vi att det är viktigt att se till att det projekt vi föreslår, även om det är tillfälligt och tidsbegränsat, är förankrat i befintliga strukturer, i det här fallet inom ramen för Fokus Almgården, som är en långsiktig satsning. Därigenom skapas förutsättningar för att projektets resultat ska tas till vara och leva vidare. Att projektet är tidsbegränsat till ett år ser vi vidare som en styrka då det öppnar för en högre grad av medbeslutande bland de boende om och hur man ska gå vidare i arbetet vid projektets slut.

Inom stadsdelen finns mycket kompetens, metodkunskaper och engagerad personal. Vår ambition är att ta vara på dessa resurser och bidra till att göra befintliga insatser och befintligt stöd mer lättillgängligt och attraktivt för Almgårdenborna. Samtidigt vill vi gärna erbjuda en innovativ lösning för hur man kan använda och ta vara på dessa befintliga resurser. För att undvika uppifrån-lösningar som inte uppskattas eller mottas av de boende finns också en föresats om deltagande. Det är eftersträvansvärt att låta de boende själva beskriva de problem de upplever och formulera önskvärda lösningar. På så vis ökar också tjänstemännens förståelse för de boendes situation.