Mekanismer beroende av den sociala interaktionen

I intervjuerna talades det mycket om den sociala interaktionen i området och olika uttryck för denna. Hur det sociala samspelet i området påverkar barn diskuterades också.

Mekanismer beroende av den sociala interaktionen är det som vanligen sägs ge upphov till enodgena grannskapseffekter och är av central betydelse inom grannskapseffektforskningen men också, menar vi, för förståelsen av Almgården. De påverkansvägar som är aktuella är sociala nätverk, kollektiv socialisering, social ”smitta”, social sammanhållning och kontroll, relativ utsatthet, konkurrens och förmedling via föräldrar (Galster 2010). Gränserna mellan dessa olika påverkansvägar är naturligt nog delvis överlappande.

Sociala nätverk

Barn är i stor utsträckning rumsligt hänvisade till aktiviteter inom eller nära det egna

bostadsområdet, såsom skola och organiserade fritidssysselsättningar. Det innebär att deras nätverk, utöver familjen och vänner till familjen, till stor del utgörs av kompisar och vuxna i dessa rumsligt begränsade sammanhang. Utifrån intervjuerna går det inte att dra några slutsatser om enskilda barns nätverk på Almgården, utan vi kan endast redogöra för den generella bild som ges av intervjupersonerna som talar utifrån egna erfarenheter och uppfattningar om andras nätverk.

Under intervjun med Boende B betonas vikten av det nätverk som funnits omkring henne. Hon har vuxit upp med en ensamstående mamma men har haft andra vuxna omkring sig såsom mormor och morfar, två mostrar och några grannar, varav en också fungerat som dagmamma. Alla dessa personer som Boende B räknar till sitt nätverk har under hennes uppväxt också bott på Almgården. Under sin uppväxt spenderade Boende B också mycket av sin fritid i ett stall en bit utanför Almgården tillsammans med några tjejer från

bostadsområdet. Hon menar själv att det har haft betydelse för hennes uppväxt på så vis att hon därmed inte har sysslat med samma bus och att hänga ute på samma sätt som

jämnåriga.

Jag var alltid i stallet. Jag cyklade till skolan, sedan cyklade jag hem och bytte kläder, sen cyklade vi dit […]. Så skulle man vara hemma till klockan sex och göra sina läxor. Så när jag var lite äldre så var jag ju inte ute här och lekte så mycket utan då var jag alltid i stallet. […] Men man vet ju att många som, de som gick i samma klass och

46

sånt, oftast killarna i alla fall, de hängde här på ICA, i korvkiosken och det var då de började röka och hitta på sådana dumheter. Men där var jag aldrig med. (Boende B

2011-04-25)

Ridningen och tiden i stallet kan alltså antas ha gett Boende B både en meningsfull sysselsättning och ett mer omfattande nätverk både bland vuxna och bland kompisar.

Samtidigt reflekterar Boende B över att hon troligen, med sitt nätverk och sitt fritidsintresse, inte har haft en typisk uppväxt i området och att olika uppväxtförhållanden och

förutsättningar ger olika bilder och upplevelser av bostadsområdet:

Man ser det på olika sätt beroende på uppväxt och vilka föräldrar man har, och vad man har fått för hjälp runtom och... så får man ju olika bilder av saker och ting. Eftersom jag har varit mycket i stallet så har jag kanske inte, så är jag kanske inte den mest optimala som ni skulle intervjua. (Boende B 2011-04-25)

Boende B menar att hennes tid i stallet, utanför bostadsområdet har haft betydelse för hennes uppväxt, vilket kan tolkas som att hon anser sig ha blivit mindre påverkad av kontexten än andra jämnåriga i området. Emellertid har hon som barn, i likhet med andra barn i området, ändå rört sig i ett fysiskt begränsat område - även om hennes vardag också inkluderade stallet - och flera av personerna i hennes nätverk i stallet kom ocksåfrån Almgården. Även de vuxna omkring henne, som hon räknar till sitt nätverk, var under uppväxten hemmahörande på Almgården, vilket kan innebära en dämpande såväl som en stärkande effekt av mekanismerna. Detta utvecklas vidare i avsnittet nedan om förmedling via föräldrar.

Även Boende A påpekar vikten av att barn har vuxna omkring sig, även om hennes

uppfattning är att alltfler barn är hänvisade till miljöer med färre vuxna och ger de allt större barngrupperna i förskolan som exempel.

Har du fler goda vuxna kring dig så är det inte så hemskt om ditt hem inte är perfekt, det blir inte så påtagligt om din mamma inte har något jobb och inte har råd…

(Boende A 2011-04-14).

Boende A menar alltså att fler vuxna runt barnen ger en dämpande effekt vid eventuella brister i familjen. Detta förutsätter att de vuxna har goda värderingar att förmedla till barnet, att de är ”goda vuxna” som hon uttrycker det.

Flera informanter menar att utmärkande för området är att man skvallrar mycket. Boende B säger att ”vissa folk kan man tänka att det är typiskt Almgårdare. Alltså, det snackas så jävla

mycket här. Alla pratar om alla och man vet ju inte om hälften av det man hör är sant.”

(2011-04-25). Att information förmedlas via skvaller tyder på det finns många svaga band i området som tillsammans utgör ett nätverk. Här bör noteras att vi inte kan veta om det faktiskt skvallras mer på Almgården än i andra områden, men då det framhålls som en utmärkande egenskap för området är det något de boende måste förhålla sig till och det blir därmed en del av barnens uppväxtmiljö.

Upplevelsen av skvallret är både positiv och negativ. Delvis upplever flera informanter att saker och ting lätt eskalerar när berättelser sprids vidare:

HGF representant B: Nä men om någonting händer, ett bråk, eller vad som helst. Då

blir det väldigt stort här. Små bråk finns ju på alla områden men här blir det s å stort.

HGF representant E: Om du står och smågnabbas, så i andra änden har du då slagits. (2011-04-18)

47

Samtidigt kan det kännas som en trygghet och upplevas som sammanhållning att man har koll på vad som händer i området och till exempel har uppsikt på varandras barn. Boende B har levt hela sitt liv i området och upplever skvallret som övervägande positivt:

Jag tycker att det är bra. Inte kanske för att man pratar om varandra och säger dåliga saker om varandra, det är ju inte bra, men jag tycker det är bra att man pratar för tänk, det är skönt att man kan prata med sina grannar till exempel för tänk att bo i ett hus till exempel och där är den typ och man har sagt hej till personen två gånger under den tiden man har bott där. Det är ju inte kul att bo så. Det är ju nog roligare att man kan stanna i trappen och prata fem minuter. (Boende B 2011-04-25)

För Boende B verkar den regelbundna vardagskontakten skapa ett socialt sammanhang som hon uppskattar.

Hur underhålls då dessa svaga band? Bostadsområdet erbjuder få formella fysiska

mötesplatser. Hyresgästföreningens lokal används som fritidsgård en eftermiddag i veckan och övrig tid har de boende möjlighet att låna lokalen för fester och liknande. Fritidsledaren menar att den nuvarande lokalen har sina begräsningar men har i verksamheten också möjlighet att nyttja miljön utanför lokalen där det finns en basketplan och en liten

minigolfbana. ”Vi kunde ju inte göra så mycket med lokalen, än att sätta in ett pingisbord och

lite sådär. Eftersom lokalen skulle hyras ut till boende kunde vi inte ta den i anspråk”

(Fritidsledaren 2011-04-06). Olika verksamheter i SDF Husies eller Region Skånes regi fungerar till viss del som mötesplatser. Föräldrar möter varandra vid hämtning och lämning av barn på förskolan, på BVC:s babycafé eller när förskolan anordnar föräldracafé, men detta är aktiviteter begränsade till de boende som har barn. I övrigt finns inga formella

mötesplatser i området. ICA-butiken sägs emellertid vara en informell mötesplats där stort utbyte av information sker. Trots bristen på formella mötesplatser eller stödstrukturer för möten verkar det finnas ett utbrett nätverk i form av svaga band i området. En tolkning kan vara att det finns många svaga band just för att många människor har bott länge i området. En sådan förklaring skulle också betyda att alla boende inte är inkluderade eller deltagande i nätverket, särskilt inte om man är nyinflyttad i området.

Andersson (2001) menar att individer med nära relationer utanför området, så kallade starka band, sannolikt påverkas mindre av sociala nätverk i området. Detta trots att starka band inte per automatik är viktigare än svaga band. Då barns nätverk till stor del begränsas till bostadsområdet och förekomsten av svaga band är rik, är det rimligt att anta att det faktum att det skvallras i området har betydelse för många barns uppväxtvillkor. De svaga banden kan också användas till att förmedla information och påverka känslan av trygghet i området. Att området har många svaga band innebär också en stor inneboende potential i det att det skulle vara möjligt att mobilisera engagemang och organisera sig kring gemensamma

intressen (ibid).

Kollektiv socialisering

Lokala sociala normer, förmedlande av lokala förebilder och social kontroll kan direkt eller indirekt påverka en individs handlingsutrymme. Social interaktion är en förutsättning för att en sådan socialisering och normöverföring ska kunna ske. På Almgården verkar denna sociala interaktion till viss del ske genom skvaller. Innehållet i skvallret kan vi inte känna till men det framkommer under intervjuerna att det framför allt skvallras om de som sticker ut, till

48

så sätt en social norm och blir därför en typ av social kontroll som direkt eller indirekt kan påverka en individs handlingsutrymme.

Socionomerna har uppmärksammat att den sociala kontrollen kan begränsa individers handlingsutrymme:

Socionom A: [V]i möter också många som är trötta på Almgården som [tycker] att det är jobbigt att komma hit till Husiegruppen för att alla står och trycker i fönstren, alla vet att man är här. Vi hör dem som säger att ’jag vill bryta upp med mitt missbruk’ om vi säger så, eller ’jag vill bryta upp med de här vännerna’ men det är fruktansvärt svårt, så man får ju se hur folk kämpar här också tänker jag. Så man får ju inte bilden av att folk sitter här och är lata och instängda, vill inget, absolut inte. Det är folk som vill grejer men har väldigt svårt att ta sig ur det här lite stigmatiserande, som skapas och bibehålls på något sätt.

Annika: Vad är det som gör att det är svårt att ta sig ur det?

Socionom A: Därför att detta kanske är det enda de vet, det är det enda som finns runtomkring, deras vänner är i samma situation, deras föräldrar är i samma situation. Socionom B: Och skulle de bryta sig ur så skulle de ju bryta mot en norm här som är väldigt inarbetad på något vis. (2011-04-06)

Socionomerna belyser därmed att det finns normer i området som vissa individer önskar bryta för att få ett annat handlingsutrymme, men att detta är svårt då normen bibehålls av familj och vänner. Vill man göra en förändring är det inte bara sig själv och förändringen man ska förhålla sig till utan man ska också förhålla sig till den norm som förmedlas och till de som förmedlar den.

Så vilka är de lokala normerna för området? Galster (2010) menar att det krävs en kritisk massa innan lokala normer leder till märkbara effekter på andra boende i området. När det exempelvis kommer till arbetslösheten är det mindre troligt att de 6 % arbetslöshet som finns i området idag är grund för en märkbar spridning av lokala normer (SDF Husie 2010). Däremot kan den arbetslöshetsnivå på 15 % som området drabbades av 1996 ha haft en större inverkan på den rådande attityden bland boende i området (Stigendal 1997). Med anledning av att informanternas uppfattning är att de industrijobb som försvann under 1990-talet i Malmö inte har ersatts med nya motsvarande jobb kan det finnas skäl att tro att denna attityd i viss utsträckning lever kvar och är grund för en norm.

Att många hushåll på Almgården består av ensamstående, med eller utan barn, är också en återkommande uppfattning, som präglar bilden av området. ”Ensamstående mammors näste”, ”änkornas paradis” och ”de ensammas paradis” är några av de smeknamn Almgården har enligt de boende. Denna hushållssammansättning kan därför antas ha betydelse för normen i området. Även att man bor kvar länge i området, eller väljer att skaffa sin egna första lägenhet i området, skulle kunna vara en rådande norm.

Normerna kan också relateras till en lokal ”vi och dom”-uppdelning, som främst verkar ske mellan de som bor i de gula husen och de som bor i de vita husen inom området. I denna uppdelning pekas ”de andra” ut som de som inte anstränger sig för att få ett jobb.

I de gula husen bor de flesta vanliga arbetare, som går ner och tar sin bil i garaget och kör iväg och jobbar. Det är ju inte bara Almgården som helhet utan här finns ju skillnader här också. De vita, de gula. I de gula bor det folket, i de vita bor det folket. (Boende A 2011-04-14)

49

I jämförelsen med de som man menar inte anstränger sig och mer eller mindre medvetet väljer att leva på bidrag, blir normen att ha hög arbetsmoral:

[H]ar man folk runtomkring sig som har den arbetsmoralen att har du en fis på tvären så måste du ändå stiga upp och gå till jobbet så blir man själv uppfostrad med det. […] Men har man en förälder som lever på socialbidrag och får hyran betald och pengarna räcker till mat varje månad, så är man bekväm och tänker att så kan jag också göra. Det kanske inte pushar dem då att ta tag i sina liv för de har det bekvämt här. (Boende B 2011-04-25)

Boende B refererar till andra individer i samma bostadsområde och belyser därmed de normer som förmedlats till henne och att dessa blir tydliga i en jämförelse med de andra. Samtidigt poängteras betydelsen av dämpande och stärkande faktorer. I samma område har en viss norm fått olika effekt för olika personer på grund av individuella omständigheter. Även om det inte är möjligt att säga att man på Almgården når upp till någon kritisk massa för lokala normer och att dessa i sin tur leder till märkbara effekter så går det ändå att till viss del styrka att det finns ett antal sociala normer i området, förmedlade bland annat genom skvaller och en jämförelse mellan ”vi och dom”. Dessa sociala normer skulle - direkt eller indirekt - kunna påverka en individs handlingsutrymme.

Social “smitta”

Mekanismen social ”smitta” innebär att ett vanligt förekommande beteende i en viss kontext tenderar att normaliseras och är därmed nära kopplat till den kollektiva

socialiseringen. Förekomsten av tonårsmammor är ett vanligt exempel inom forskningen och även på Almgården verkar unga mammor vara vanligt förekommande. Boende B (2011-04- 25) menar att ”det är ju jättemånga som är unga mödrar här ute” och tror att det delvis kan bero på en brist på aktivitet. Har de unga kvinnorna inget jobb och ingen annan

sysselsättning så kan ett alternativ vara att skaffa barn och se föräldraledigheten som en sysselsättning tror Boende B. Socionomerna för ett liknande resonemang:

Socionom B: Jag tänker också att har man ingen utbildning och inget jobb och ingenting att göra och ändå vill känna sig behövd och att man gör någonting vettigt är ju att bli förälder något av det viktigaste och vettigaste man kan göra. Då får man en uppgift.

Socionom A: Jag tänker att det är mer ok, mer norm [...] att skaffa barn tidigt här på Almgården än i villorna runtomkring.(2011-04-06)

Att få barn tidigt skulle alltså vara ett mer tillgängligt alternativ för de som bor på Almgården än i resten av Husie enligt Socionom A:s bedömning. Fritidsledaren tror att många

tonårsgraviditeter beror på de personer som omger de unga kvinnorna: [S]en ser jag ju en trend hos tjejerna att man gärna följer sin mammas och sin

storasysters fotspår. Det är ju så att man bor i generationer. Att det är väldigt många unga flickor som är ensamstående mammor. Det tycker jag är väldigt oroande. En 17- årig tjej som stannar kvar och bor i samma lägenhet som sin mamma och sin syster eller i samma hus i lägenheten bredvid. (Fritidsledaren 2011-04-06)

Fritidsledarens resonemang antyder att om flera kvinnor i det sociala nätverket är unga mödrar blir beteendet normaliserat och överförs till eller ”smittar” andra unga kvinnor. Även att man väljer att stanna länge i området verkar vara ett beteende som tenderar att överföras i området. Särskilt tydligt blir det i skedet när unga vuxna ska flytta hemifrån för

50

första gången. När Boende B flyttade hemifrån övervägdes faktorer såsom socialt nätverk och bekvämlighet och valet föll på Almgården:

När jag skulle flytta hemifrån sa jag att nä, jag ska aldrig bo på Almgården, just för det här att alla vet allt om mig, jag kan inte göra någonting för att folk vet vad jag har gjort. Men sen tänkte man några steg längre när det väl var dags och då var det så att det är ju jävligt bra ändå, för är toalettpappret slut så bor mamma bara där borta. (Boende B 2011-04-25)

Även Boende A:s tre barn fick sina första egna lägenheter i området:

Alla våra barn har också bott från början på Almgården och vi har varit sådana att vi har uppmuntrat våra barn till att flytta hemifrån ganska tidigt. [...] Det är bra att börja härute för att ha nära till hemmet. [...] Man kan alltid gå hem och äta. (Boende A 2011-04-14)

Faktorer såsom bekvämlighet och trygghet, att ha nära till föräldrahemmet, blir alltså övervägande i valet av bostad till skillnad från faktorer som att se något nytt eller

självständighet. Ytterligare en förklaring till att valet av första egna lägenhet blir i området kan vara att man som mångårig Almgårdenbo har företräde till lägenheterna hos Hugo Åbergs fastigheter. En sådan fördel kan givetvis underlätta valet att stanna i området.

Oavsett möjlighet till företräde eller inte hos Hugo Åbergs framstår det som ett normaliserat beteende att flytta till sin första lägenhet i området.

Att bo kvar i området under lång tid framstår också som ett vanligt val. Flera av våra informanter har bott länge i området, vissa ända sedan området byggdes, vilket också kan vara orsaken till att vi har kommit i kontakt med just dessa invånare. Det går därför inte att anta att dessa informanter representerar en typisk boendekarriär i Almgården även om den generella uppfattningen är att många stannar länge i området. Även Boende B, som

fortfarande bor i sin första egna lägenhet, kan tänka sig att stanna i området: [D]et är inte så att jag känner, nä jag vill inte bo kvar här. Blir det så att man får en större lägenhet och träffar någon som också kan tänka sig att bo här, ja det är mycket möjligt. (Boende B 2011-04-25)

Det är alltså såväl yngre som äldre som väljer att bo kvar i området. Dock finns en koppling till att man har familj och nätverk sedan tidigare på området. I övrigt anses omflyttningen i området ha ökar på senare år vilket kan tyda på att nyinflyttande inte i samma utsträckning omfattas av de sociala normerna.

Social sammanhållning och kontroll

Sampson (2001) konstaterar att utmaningarna och grannskapets påverkan i ett utsatt bostadsområde bäst förstås genom att studera områdets kollektiva förmåga. Galster (2010) menar att ett bostadsområdes kollektiva förmåga kan påverka dess boende på flera plan. Den sociala sammanhållningen kan också utgöra grunden till en lokal identitet. På

Almgården tar identifieringen med området sig uttryck på olika sätt. En av socionomerna vid Höjaskolan uttrycker under ett informellt möte (2011-05-04) att barn från Almgården inte säger att de är från Almgården utan presenterar sig som att de kommer från Vita Höja. Denna bild ger även Fritidsledaren. Motviljan att identifiera sig med området kan förstås