Den pedagogiska rollen: bibliotekarien som ”vägledare” och

Det finns många tecken på att det jag valt att kalla pedagogikparadigmet existerar. IFLA, det ledande internationella biblioteksorganet, höll år 2004 konferens under namnet ”Libraries: Tools for Education and Development” (IFLA). Sveriges ledande biblioteksorgan, Svensk Biblioteksförening, genomför konferensen ”Biblioteksdagarna 2005” på temat ”Biblioteket i ett lärande samhälle”:

Hur ser bilden av biblioteket ut? Är biblioteket en naturlig del i utbildningsstrategier inom stat, kommun och landsting? Vilka krav ställer det lärande samhället på biblioteket? Hur blir biblioteket en strategisk del i kommunens infrastruktur för både det formella och informella lärandet? I ett lärande samhälle är bibliotek en del av infrastrukturen och bibliotek är en viktig del i ett samhälles utveckling för jämlikhet, tillväxt och välstånd! Svensk Biblioteksförenings verksamhetsinriktning för 2005 – 2007 är Biblioteket i ett lärande samhälle. (Svensk biblioteksförening 2005)

I uppsatsen Bibliotekspedagog- en ny profession (2004) framför Helen Hed sina tankar om en ny profession. Hennes uppsats har visserligen ett uttalat högskoleperspektiv, men hennes diskussion kring en ny profession är så pass allmänt hållna att de är intressanta även utifrån mitt folkbiblioteksperspektiv. Hed, som är bibliotekarie på Umeå universitetsbibliotek och intresserad av frågor kring användarutbildning, får anses kunna bidra med en god insikt i hur det pedagogiska paradigmet har uppstått. I hennes uppsats framgår det hur intern utvecklingen har varit när bibliotekarierna själva har försökt skapa en dialog kring bibliotekariens pedagogiska roll:

Det har skrivits många artiklar om användarutbildning och om biblioteksanvändarnas behov av att lära sig hur man söker information, de flesta av bibliotekarier. Detta visar åtminstone indirekt att biblioteken tagit ställning i frågan om bibliotekariernas roll som pedagoger. Man har givit sina bibliotekarier tid till att inte bara undervisa utan även till att utveckla sin undervisning och att skriva om detta för att den vägen skapa en dialog med likasinnade i tidskrifter och på konferenser. (Hed 2004)

Den här bilden överensstämmer med den jag har bildat mig under arbetet med denna uppsats. I den kompetensutvecklingsplan som Kerstin Ericsson presenterar framgår tydligt hur den nya yrkesrollen presenteras (se kapitel 4.2)

När begreppet informationskompetens diskuteras i förhållande till folkbibliotek förekommer begreppet ofta tillsammans med krav på attitydförändringar. I en artikel i Biblioteksbladet konstateras att det livslånga lärandet nu har slagit igenom ordentligt, vilket har inneburit nya pengar för folkbiblioteken (Steinsaphir 2003a). Statens Kulturråds anslag på tre miljoner för projekt som främjar biblioteksservice till vuxenstuderande diskuteras. Bland de uppdrag som de bibliotek som deltar i projektet har, ingår att ”utifrån ett helhetsperspektiv på den lärande människan utveckla strategier som bidrar till att utveckla den enskildes informationskompetens” (Ibid., s. 6-7). Bibliotekschefen i Haninge Kommun uttalar sig om svårigheterna med ett sådant projekt:

För oss på folkbiblioteken är det en ny yrkesroll och vi måste specificera vår service. Det ligger ju i våra gener att ingen grupp ska favoriseras, att alla ska få samma service. Men jag tror att vi måste specialisera våra informationstjänster. Det är också viktigt att det pedagogiska synsättet tränger igenom. Det har det ännu inte gjort. (Ibid.)

Det talas mycket i termer om ”ett helhetsperspektiv på den lärande människan” och att bibliotekarien måste ta till vara det ”pedagogiska ögonblicket” (se ex Pilerot 2004, s. 6 för en uppmaning till det senare). Alla folkbibliotekets verksamheter bör betraktas utifrån ett pedagogiskt perspektiv. Så här uttrycks det hos Helena Jannert:

Var sker de pedagogiska mötena på folkbiblioteket? Det sker vid det enskilda mötet – varje möte i informationsdisk och lånedisk är i princip ett pedagogiskt möte. Förberedda, planerade pedagogiska möten sker ofta i grupp. […] Men även mötet användare – bibliotekslokal, användare – mediekatalog är också pedagogiska möten. (Jannert 2001, s. 14)

Detta pedagogiska perspektiv figurerar ofta tillsammans med en önskan om mer marknadsföring och framför allt kanske tillsammans med en förhoppning om en ny biblioteksbild:

– I rollen som bibliotekarie liknar man läraren i den lärande situationen tillsammans med bibliotekets besökare. Nu när biblioteken ska utvecklas till en kunskapsresurs blir den lärande situationen så tydlig, inte bara i folkbiblioteken utan i högsta grad i universitetsbiblioteken. Bibliotekarierna behöver utveckla sin pedagogiska roll och lärarna måste lära sig att integrera biblioteket i undervisningen. – Bilden av biblioteken

måste ändras och marknadsföringen ta fasta på den kompetens som bibliotekarierna har […]. (Ersgård 2004, s. 86)

Bibliotekariens pedagogiska förmågor nämns ofta i samband med metaforer som uppmärksammar mängden av information i samhället:

Här utgår man från att vara användarens vägledare i det strida informationsflödet. (Ibid., s. 53)

Alltmer har biblioteken fått uppgiften att lotsa kommuninvånare till ny kunskap, på den ocean av information som är så lätt att drunkna i. (Svensk biblioteksförening m.fl. 2004, s. 2)

[…] samtidigt som ytterligare en dimension har lagts till, nämligen den enorma tillgången till information, som dessutom långt ifrån samlats och bearbetats av bibliotekarier. [---] Allt viktigare grundpelare i vårt arbete blir kontinuerligt lärande, tolkning av informationsflödet, tillägnande av kunskap, kritiskt tänkande (Oscarsson 2003, s. 27)

Hon [bibliotekarien för 10-15 år sedan] var portvakten som höll i nycklarna till bibliotekets information och kunskap. Bibliotekarien av idag är vägvisaren som förmedlar kunskapen om hur man inhämtar och värderar information på egen hand. (Alfredsson 2003, s. 11)

Vi lever i ett brus av information, information som kan bli kunskap, om vi ger alla medborgare möjlighet att söka, värdera, förstå och använda informationen. Biblioteken har därmed en given roll i samhällsutvecklingen, och är en del av samhällets infrastruktur. (Herdenberg 2005, s. 36)

De måste få stöd av informationskompetenta pedagoger och bibliotekarier med att se igenom informationsflöden och mediebrus. (Sandvikens kommun, s. 1)

Informationskompetens beskrivs alltså som en möjlighet för individen att kunna ”se igenom informationsflöden”. Den som kan skapa ljuv musik i det brus av information som omger samhällets medborgare är bibliotekarien. För även om information ses som en oslipad diamant, något som kan bli kunskap, så finns det även negativa aspekter på att vi omges av så mycket information. Det är att denna information långt ifrån har samlats och bearbetats av bibliotekarier. Men, tycks man resonera, även om man redan har begått ett misstag genom att släppa loss all denna information innan den har kontrollerats av bibliotekarier, så är det ännu inte för sent. Det finns god tillgång till lotsar, vägledare, tolkar, handledare, den förklädde bibliotekarien finns på plats för att bygga upp en stabil grund, en ny infrastruktur. Han eller hon är anpassad till dagens samhälle och har därför en given roll i samhällsutvecklingen.

Ni får förlåta min något raljerande avslutning på detta kapitel, men jag menar att de liknelser och metaforer som används i informationskompetensdiskursen är centrala. De metaforer och liknelser som används skapar känslor och kopplingar som formar, och omformar, vår syn på

verkligheten. Det innebär att de även påverkar bibliotekens och bibliotekariernas roll och funktion i samhället.