Diskussion

Syftet med vår studie är att undersöka bibliotekariernas arbete med urval av böcker, samt vårdnadshavarnas upplevelse av förskolornas kapprumsbibliotek utifrån perspektiv som barns intresse, språk och mångfald. Studien har utgått från tre frågeställningar vilka tillsammans svarat mot syftet. Dessa är “hur sker processen med urvalet av de böcker som finns i förskolornas kapprumsbibliotek och hur fungerar samarbetet mellan bibliotek och förskola i detta?”, “vilka kriterier utgår bibliotekarierna från i urvalet av böcker” och “hur upplever vårdnadshavarna utbudet av böcker som finns i kapprumsbiblioteken utifrån aspekterna intresse, språk och mångfald?”. Frågeställningarna har besvarats genom två delstudier vilka genomförts med olika metoder. Delstudie 1 genomfördes med hjälp av kvalitativa intervjuer med bibliotekarier, och gav svar på de två första frågeställningarna. I delstudie 2, fick vårdnadshavare svara på en kvantitativ enkät, vilken gav oss svar på den tredje och sista frågeställningen.

8.1.1 Samverkan, samarbete och samordning inom Bokstart

Som vi redovisat i bakgrunden, är projektet Bokstart sprunget ur ett behov av att i vissa geografiska områden få vårdnadshavare att läsa mer för sina barn. På så sätt kan barnens språkutveckling stödjas, och de rådande klyftorna i skolan kan förhoppningsvis minskas.

Bokstart grundar sig alltså i ett behov av att lösa mänskliga problem vilket är en av anledningarna till att det kan ses som ett samverkansprojekt. Grape definierar nämligen samverkan som “ett behov eller yttre krav på att agera tillsammans för att lösa komplexa mänskliga problem” (Grape, 2015, s. 298). Inom Bokstart är barnhälsovård, folkbibliotek och förskolor involverade, och tillsammans arbetar de för att nå fram till vårdnadshavare med budskapet om läsningens betydelse för små barns språkutveckling, samt en uppmuntran om att de skall läsa mer med sina barn. Tillsammans agerar de alltså för att överskrida gränser för professioner, vilket ytterligare förstärker bilden av att det är samverkan som ska ske (Grape, 2015, s. 298). Även Socialstyrelsens definition av begreppet stämmer in på denna bild, då de beskriver samverkan som ett “övergripande gemensamt handlande på organisatoriskt plan för ett visst syfte” (Socialstyrelsen, 2011a).

Westrin, som refereras i Danermark och Kullberg, menar dock att det vid samverkan är av stor vikt att det redan från start är tydligt vilka gemensamma referensramar och vilken gemensam referenspunkt som de inblandade aktörerna har att förhålla sig till (Danermark &

42

Kullberg, 1999, s. 36). Även Stenberg menar att en framgångsfaktor för samverkan är att det finns tydliga överenskommelser och avtal om vad var och en förväntas göra, samt att man har tydliggjort vilka rollförväntningar som finns på de olika aktörerna (Stenberg, 2000, s.

258-259). Med utgångspunkt i detta, är det enligt vår mening positivt att både biblioteken och förskolorna fått skriva under en gemensam överenskommelse vilken förtydligar det gemensamma målet och riktningen, samt vilka insatser som förväntas av dem båda (se bilaga 5). Samtliga inblandade har även fått ta del av en lista med rutiner vilka de ska följa i sina respektive arbeten med kapprumsbiblioteken (se bilaga 6).

Enligt vår uppfattning kan dessa referensramar underlätta i samarbetet mellan biblioteken och förskolorna, dvs. i det gemensamma arbetet kring en avgränsad uppgift (Socialstyrelsen, 2011b). Även om övervägande del av respondenterna upplever att samarbetet med deras respektive kontaktpersoner fungerar bra, är dock en respondent av en annan åsikt. Hon menar att hennes kontaktpersoner, trots att de skrivit under överenskommelsen, inte fullföljer sitt åtagande eftersom de inte engagerar sig i arbetet med kapprumsbiblioteken. Hennes uppfattning är att de ser det som ett extraarbete snarare än en möjlighet, och att arbetet med kapprumsbiblioteket därför inte heller prioriteras i den utsträckning det borde. Vad det bristande intresset beror på, är enligt henne dock svårt att svara på. Eftersom bibliotekarien utifrån detta upplever en svårighet med att fullfölja sin del av uppdraget, visar det på betydelsen av att båda parter är engagerade i det gemensamma arbetet för att samarbetet skall fungera. Detta indikerar att det eventuellt skulle behövas ytterligare samordning, dvs.

mer vertikal styrning samt koordination av resurser för att erhålla en högre kvalitet (Grape, 2015, s. 299; Socialstyrelsen, 2011c).

Vid resultat och analys av den första frågeställningen, visar respondenternas svar att det är viktigt att samarbetet fungerar så att bibliotekarierna kan få tillräcklig information för att kunna göra välgrundade val av böcker utifrån barngruppens ålder, intressen och språk. Även Flaa m.fl. menar att det är viktigt att kommunikationen och därmed även informationsöverföringen fungerar så att de som är beslutsfattare, i detta fall bibliotekarierna, kan fatta rätt beslut (Flaa m.fl., 1998, s. 132). Utan information från förskolorna, kan bibliotekarierna omöjligt veta vilka barn som finns i de respektive barngrupperna, och än mindre vad just de har för ålder, intressen och språklig bakgrund.

Utifrån detta kan det ses som positivt att åtminstone tre av fyra bibliotekarier anser att samarbetet med deras respektive bokstartsförskolor fungerar väl, och att deras kontaktpersoner även är engagerade i att hålla sina kapprumsbibliotek levande.

Tre av respondenterna talar om vikten av att förskolan tar sitt ansvar i att uppmärksamma vårdnadshavarna på kapprumsbiblioteket, och även uppmuntra dem att låna med sig böcker hem. Att detta är en del av förskolans insats, förtydligas även i den undertecknade överenskommelsen (se bilaga 5). En av bibliotekarierna talar även om att förskolepersonalen kan liknas vid så kallade bokstartare, dvs. de personer inom projektet som gör hembesök hos familjer. Med detta menar hon att förskolan, som i och med kapprumsbiblioteket är en del av Bokstart, även har ett visst ansvar när det kommer till kontakten med vårdnadshavarna. I en rapport presenterar Kulturrådet att syftet med kapprumsbiblioteken på Gotland är att

43

budskapet om läsning och språkutveckling skall föras vidare till familjen och hemmet.

“Tanken är att det ska finnas en länk mellan det som familjerna får höra vid hembesöken och vad de ser när de hämtar sina barn på förskolan.” (Statens kulturråd, 2020b, s. 25).

Bokstart kan enligt Kulturrådet ses som ett så kallat family literacy program, vilket går ut på att rikta läsfrämjande insatser till familjer, eftersom de ses som en viktig del av barnens språkutveckling (Statens kulturråd, 2020b, s. 11). Även Fast, Bonci samt Parry, Kirabo och Nakyato menar att just hemmet och familjen är en avgörande faktor för barnets utveckling av läs- och skrivfärdigheter (Fast, 2008, s. 38; Bonci, 2011, s. 2; Parry, Kirabo & Nakyato, 2014, s. 2). Fast och Bonci menar dessutom att barns intresse för böcker och läsning ofta hänger ihop vårdnadshavarnas engagemang i sådana aktiviteter (Fast, 2008, s. 190; Bonci, 2011, s. 2). Bonci anser därför att läsfrämjande insatser bör riktas även mot hemmet, och inte bara mot förskolan (Bonci, 2011, s. 2). Utifrån detta blir det av än större vikt att förskolepersonalen ser till att böckerna i kapprumsbiblioteket faktiskt lånas hem, så att de inte bara blir stående oanvända på förskolan. Sker inte detta, har inte heller syftet med kapprumsbiblioteket uppnåtts.

8.1.2 Urvalet av böckerna till kapprumsbiblioteken

I resultat och analys av frågeställning två, framkommer det att det är förskolornas önskemål och barnens ålder, intressen och språk som väger tyngst när bibliotekarierna ska göra urvalet av böcker till kapprumsbiblioteken. Anledningen till detta är att de anser att det är förskolepersonalen som känner barnen bäst eftersom de arbetar med dem varje dag. Detta resonemang stödjs av läroplanen där det står att utbildningen i förskolan ska ta sin utgångspunkt i barnens behov, erfarenheter samt det de visar intresse för (Lpfö18, 2018, s.

13). Caroll m.fl. menar att det är viktigt att läs- och skrivmiljön på förskolan är intressant för barnen, eftersom deras forskning visar att barns eget intresse för literacy kan spela en stor roll i utvecklingen av emergent litercy, dvs. den begynnande läs- och skrivförmågan (Caroll m.fl., 2018, s. 157-158).

Ett behov som alla bibliotekarier berättar att de gör sitt bästa för att tillgodose, är att alla barn ska ha tillgång till böcker på sitt eget modersmål. Även Yazıcı, İlter och Glover menar att modersmålet spelar en viktig roll i flerspråkiga barns sociala och personliga utveckling, samt att det även har av betydelse för inlärningen av andraspråket (Yazıcı, İlter & Glover, 2010, s. 259). Forskningsstudien gjord av Yazıcı, İlter och Glover, indikerar dock på att tvåspråkiga barn till migrerade familjer sällan blir lästa för på sitt modersmål. Utifrån studiens resultat och den kunskap som finns om modersmålets betydelse, anser Yazıcı, İlter och Glover att vårdnadshavare behöver uppmuntras att använda modersmålet mer i hemmet (Yazıcı, İlter & Glover, 2010, s. 266). Genom att bibliotekarierna ser till att kapprumsbibliotekens bokutbud innefattar böcker på alla de språk som finns representerade på förskolan, kan både barn och vårdnadshavare lockas till att läsa böcker på modersmålet.

På så sätt arbetar de även i enlighet med bibliotekslagen, eftersom de i och med den är skyldiga att prioritera människor med annat modersmål än svenska genom att erbjuda böcker på olika språk (SFS 2013:801). Dessutom skall bibliotekarierna i sitt arbete även förhålla sig

44

till språklagen, vilken betonar att alla människor som bor i Sverige och har ett annat modersmål än svenska ska ha möjlighet att lära sig, utveckla och använda både modersmålet och svenskan (SFS 2009:600). I den överenskommelse som bibliotekarierna skrivit under, står det även att bibliotekets insats inbegriper att de erbjuder böcker på olika språk (se bilaga 5). Med utgångspunkt i dessa riktlinjer är det positivt att resultatet visar att samtliga bibliotekarier arbetar aktivt för att se till att kapprumsbiblioteket innefattar böcker på alla de språk som finns representerade i den aktuella barngruppen.

Flera respondenter nämner även att de försöker inkludera så kallade silent books, dvs.

textlösa böcker, i bokutbudet i kapprumsbiblioteken. Detta motiverar de med att dessa böcker kan användas av alla, oavsett modersmål eller språklig förmåga, eftersom läsaren får skapa en berättelse utifrån sin egen tolkning av illustrationerna. De betonar att det kan finnas vårdnadshavare som av någon anledning har svårt att läsa för sina barn, t.ex. på grund av dyslexi, och att utbudet därför behöver innehålla böcker för dem också. Detta kan även ses som ett sätt för bibliotekarierna att följa överenskommelsen, vilken betonar att biblioteket skall erbjuda förskolan böcker på andra språk eller för olika funktionsförutsättningar (se bilaga 5). Även bibliotekslagen markerar att biblioteken skall ägna särskild uppmärksamhet åt personer med funktionsnedsättningar genom att de erbjuds litteratur som passar deras förutsättningar och behov (SFS 2013:801). Eftersom bokstart riktar sig till barn som ännu inte hunnit bli självständiga läsare, kan det anses relevant att även anpassa innehållet efter vårdnadshavarnas behov och förutsättningar.

Ingen av bibliotekarierna berättar att de fått några kriterier att utgå från i arbetet med att välja ut böcker till kapprumsbiblioteken. Istället menar de att de får använda sina yrkeslivserfarenheter och arbeta enligt de värden som biblioteket förespråkar, dvs. att mångfaldsperspektivet alltid skall beaktas i arbetet med böcker. I den gemensamma överenskommelsen som de skrivit under står det dock att bibliotekets insats bland annat innefattar att de “erbjuder tips på böcker utifrån genus- och mångfaldsperspektiv m.m.”. (se bilaga 5). Även om detta kanske inte kan ses som ett kriterium, så är det i allra högsta grad en riktlinje som bibliotekarierna har att förhålla sig till i och med att de signerat avtalet och därmed förbundit sig att arbeta enligt det. Dock är det enbart aspekterna kön, genus och etnicitet som framkommer i intervjuerna. Ingen bibliotekarie nämner någon gång under intervjuerna mångfaldsaspekten funktionsvariation. Detta är intressant utifrån att forskningen utförd av Price, Ostrosky och Mouzourou indikerar att barnböcker ofta skildrar individer med funktionsvariationer på sätt som visar på en brist på acceptans för dessa individer (Price, Ostrosky & Mouzourou, 2016, s. 569).

Även Koss studie visar att bilderböcker förmedlar nedsättande attityder mot dessa karaktärer med funktionsvariationer, och att det anses vara något som måste döljas eller fixas (Koss, 2015, s. 37-38). Price, Ostrosky och Mouzourou betonar därför, att det är viktigt att yrkesverksamma noggrant granskar böcker utifrån hur de skildrar karaktärer med funktionsvariationer. De menar att böcker är kraftfulla verktyg när det kommer till att påverka barns attityder och uppfattningar, och att det därför är viktigt att yrkesverksamma förser barn med böcker vars innehåll främjar acceptans för andra (Price, Ostrosky &

45

Mouzourou , 2016, s. 570). Denna åsikt delas även av Chen och Browne, vilka framhåller att böcker kan fungera som verktyg för att skapa empati och förståelse för andra människor (Chen & Browne, 2015, s. 16). Det är dock svårt att säga huruvida det faktum att bibliotekarierna inte nämner begreppet funktionsvariation beror på att det är en aspekt som de inte tar hänsyn till när de väljer ut böcker, eller om det bara föreföll sig så att ingen valde att ta just funktionsvariation som ett exempel när de pratade om arbetet med att inkludera en mångfald av individer. Detta gäller även de andra mångfaldsaspekterna, dvs.

könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, religion eller annan trosuppfattning.

Resultatet och analysen visar att bibliotekarierna alltid arbetar för att skapa ett brett urval med en mångfald av individer i de böcker som de väljer ut till förskolornas kapprumsbibliotek, detta för att det ska finnas något som alla barn kan relatera till. De León samt Hefflin och Barksdale-Ladd menar att möjligheten till igenkänning och identifikation i böckerna, kan öka nivån av läsglädje och intresse för böcker hos barnen (De León, 2002, s.

49-51; Hefflin & Barksdale-Ladd, 2001, s. 810). Det kan även ha betydelse för barnets känsla av egenvärde (Hefflin & Barksdale-Ladd, 2001, s. 818). Utifrån detta är det av än större betydelse att bibliotekarierna arbetar för att skapa ett så brett urval som möjligt till kapprumsbiblioteken, detta för att alla barn skall få möjlighet till igenkänning.

Bibliotekarierna pekar dock på att det inte alltid är okomplicerat att få till ett brett urval, och att de stundtals känner sig begränsade av vilka barnböcker som ges ut och finns tillgängliga för dem att köpa in. Denna uppfattning bekräftas av Koss studie, vilken indikerar att det finns en brist på mångfald i samtida bilderböcker. Koss menar att detta är viktigt att vara medveten om när man väljer böcker att använda med barn. Hon påpekar även att bristen även fordrar en större ansträngning för att hitta böcker som speglar samhällets mångfald (Koss, 2015, s. 38). På grund av bristen på mångfaldsaspekter i barnboksutgivningen, anser en av bibliotekarierna att det är viktigt att tänka kreativt vid valet av böcker så att aspekter som t.ex. kön och genus ändå inkluderas i urvalet. Detta resonemang stödjs även av Lynch, vars studie visar att kvinnliga karaktärer är underrepresenterade i de böcker som läses under sagostunder i de svenska förskolorna.

Enligt Lynch visar detta på en brist på reflektion hos pedagogerna i fråga om att välja böcker som representerar jämställdhet mellan könen. Hon menar dock att ett normkritiskt genusperspektiv kan motverka en könsförskjutning mot det manliga, och att det därför är viktigt att yrkesverksamma gör medvetna val av böcker utifrån aspekterna kön och genus (Lynch, 2016, s. 428-429). Med utgångspunkt i detta kan det ses som positivt att hälften av bibliotekarierna poängterar att de är medvetna om bristen på mångfald i böckerna, och att de därför arbetar medvetet för att komma på lösningar för att ändå inkludera aspekter som kön, genus och etnicitet.

8.1.3 Vårdnadshavarnas upplevelse av bokutbudet

Resultatet och analysen av delstudie 2, visar att den övervägande delen av vårdnadshavarna anser att det finns böcker som passar deras barn utifrån intressen och språklig förmåga. Som

46

tidigare påpekats (se avsnitt 6.5) blev formuleringen av frågan om den språkliga förmågan något oklar, då avsikten egentligen var att undersöka vårdnadshavarnas upplevelse av bokutbudet utifrån deras barns språkliga förutsättningar, t.ex. modersmål. Vårdnadshavarna kan dock ha tolkat det som att vi syftade på barnets språkliga nivå, och därmed även svarat utifrån den tolkningen. Oavsett indikerar resultatet på att bibliotekarierna lyckats väl med att anpassa urvalet av böcker till de olika barngrupperna utifrån intressen och språk, vilket enligt resultat och analys av delstudie 1 varit deras intention. Det indikerar även på ett gott samarbete, eftersom kontaktpersonen på förskolan lyckats kommunicera en tillräcklig mängd information till bibliotekarien för att denne skulle kunna göra ett urval som passar barngruppen.

Trots att samtliga bibliotekarier talade om vikten av att få med en bredd av olika individer i urvalet, råder det dock skilda åsikter hos vårdnadshavarna kring hur de upplever mångfalden av individer i förskolornas kapprumsbibliotek. Mer än en tredjedel av vårdnadshavarna har uppgett att de ej vet om det finns en mångfald av individer bland böckerna. Om detta beror på att utbudet, trots bibliotekariernas ansträngningar blivit allt för homogent, eller om det handlar om att vårdnadshavarna inte varit uppmärksamma på denna aspekt, är dock svårt att svara på inom ramen för denna studie. Resultatet och analysen av enkätundersökningen visar även att närmare hälften av vårdnadshavarna anser att kapprumsbiblioteket helt eller till stor del har ökat deras barns intresse för läsning. Detta är positivt utifrån att forskning pekar på att barns intresse för böcker spelar en stor roll i deras begynnande läs- och skrivfärdigheter (Caroll m.fl., 2018, s. 157-158). Eftersom Bokstart är ett läsfrämjande projekt, är detta ett värdefullt resultat. Som tidigare påpekats (se avsnitt 5.2 och 7.1.1) kunde vi inte lämna ut enkäter på de förskolor som B2 är kontaktperson åt, dvs. den bibliotekarie som ansåg att samarbetet inte fungerade. Vi kunde därför inte heller jämföra dessa förskolor mot de vars bibliotekarier var positivt inställda till samarbetet för att se om de på något sätt skiljde sig åt.

Analysen av bakgrundsfaktorerna visar att fördelningen är relativt jämn när det kommer till vårdnadshavarnas utbildningsnivå, då ungefär hälften svarat att någon av vårdnadshavarna har högskoleutbildning. Studien utförd av Caroll m.fl. visar att det kan finnas en positiv korrelation mellan faktorer som vårdnadshavares utbildningsnivå och barns begynnande läs- och skrivfärdigheter (Caroll m.fl., 2018, s. 157-158). Även Bonci påpekar att bakgrundsfaktorer som till exempel socioekonomisk status och utbildningsnivå har betydelse för barnets begynnande läs- och skrivutveckling. Bonci betonar dock att detta inte är den mest avgörande faktorn, då hon framhåller att det som är av störst betydelse för barns begynnande läs- och skrivutveckling är vårdnadshavares attityder till och engagemang i skriftspråksaktiviteter (Bonci, 2011, s. 2). Utifrån detta är det positivt att analysen visar att samtliga vårdnadshavare i någon utsträckning läser med sitt barn hemma. När det kommer till modersmål visar analysen av enkätsvaren att majoriteten av barnen till de tillfrågade vårdnadshavarna har svenska som modersmål. Värt att notera är dock att även dessa barn kan vara flerspråkiga, trots att språken inte utgör barnens modersmål. Med utgångspunkt i detta är det ändå av relevans att bibliotekarierna arbetar aktivt för att anpassa urvalet av böcker utifrån de språk som finns representerade på förskolan. Med tanke på bortfallet i

47

enkätundersökningen får svaren dock tolkas med försiktighet, eftersom det är svårt att avgöra om de vårdnadshavare som svarat är representativa för hela gruppen.