Urvalsprocessen och samarbetet mellan bibliotek och förskola

Studiens första frågeställning gäller processen med urvalet av de böcker som finns i förskolornas kapprumsbibliotek och hur samarbetet mellan bibliotek och förskola fungerar i detta. Resultatet visar att samtliga respondenter redogör för samma process när det kommer till arbetet med att välja ut böcker till förskolornas kapprumsbibliotek. Alla bokstartsförskolor har fått välja ut en i personalen som är ansvarig för kapprumsbiblioteket.

Denna person är även den som är ansvarig för kontakten med biblioteket. Processen med urvalet av böckerna går till på så sätt att den som är kontaktperson på förskolan delger biblioteket information om vilka böcker som förskolan önskar ha i sitt kapprumsbibliotek.

På så sätt får bibliotekarierna bland annat information om den aktuella barngruppens ålder, intressen och språkliga behov, och kan utifrån detta anpassa urvalet. Förskolan kan även önska böcker på ett visst tema. Ansvaret för att välja ut exakt vilka böcker som skickas ut till förskolorna ligger däremot på bibliotekets kontaktperson. Kontakten mellan biblioteket och förskolan sker via mail, telefon eller handskrivna lappar. Detta görs inför varje byte av böcker, vilket enligt samordnaren skall ske cirka 2-4 gånger per år. Både B1 och B2 betonar vikten av de får information om aspekter som barngruppens ålder, intressen och språkliga behov, detta för att de skall kunna anpassa urvalet av böcker till barngruppen.

Även B3 framhåller betydelsen av förskolepersonalens engagemang och ansvarstagande i arbetet med att både välja ut böcker och att även hålla kapprumsbiblioteket levande. I detta

30

resonemang refererar B3 till ett tidigare, liknande samarbete mellan biblioteken och förskolorna, vilket gick ut på att biblioteken packade tygpåsar med fem böcker i varje påse.

Påsarna skickades sedan ut till förskolorna för att vårdnadshavarna skulle kunna låna med dem hem från förskolan. Enligt henne fungerade dock detta samarbete dåligt eftersom ansvaret för urval och byte av böcker endast låg på biblioteket, och att bokpåsarna inte heller nyttjades av vårdnadshavarna. Utifrån detta uttrycker B3 en förhoppning om att satsningen med kapprumsbiblioteken skall lyckas bättre, eftersom det är ett gemensamt projekt där båda parter satt in personal vilka skall interagera med varandra. Hon är även av uppfattningen att förtydligandet av samarbetet med förskolan gör att kapprumsbiblioteken hittills fungerat bättre än bokpåsarna. B1, B3 och B4 anser att kontakten med förskolan fungerar bra och att båda parter är engagerade i arbetet med kapprumsbiblioteken.

B2 har dock inte en lika positiv uppfattning om samarbetet som övriga bibliotekarier. Hon upplever att personalen på hennes förskolor ser kapprumsbiblioteken som ett extraarbete snarare än som en möjlighet, och att detta påverkar engagemanget från deras sida. Hon nämner att hon ibland föreslår att hon kan komma ut till förskolorna och bokprata samt ge personalen tips och råd kring hur de kan arbeta med böcker, men att intresse saknas och att det därför inte blir av. B2 är även av uppfattningen att förskolepersonalen ser det som en belastning att påminna och uppmuntra vårdnadshavare om att nyttja kapprumsbiblioteken, eftersom de anser att de redan har så många andra praktiska saker att påminna om. Utifrån detta berättar B2 även att hon stundvis tröttnar på att jaga förskolorna, och att det är svårt att hålla det egna engagemanget uppe när hon inte får någon respons. I samband med detta ifrågasätter hon även förskolornas bristande engagemang utifrån den överenskommelse som båda parter skrivit under, och som även nämns i bakgrundsavsnittet:

Alltså trots att vi nu har ett avtal, där vi har skrivit på att förskolan förbinder sig att, och biblioteket förbinder sig att, så händer det liksom ingenting, tycker jag. I alla fall här [B2s bokstartsförskolor]. (Bibliotekarie 2, 2020)

Överenskommelsen tas även upp av samordnaren. Hon förklarar att hela idén med kontraktet är att förstärka känslan av hur viktigt arbetet med kapprumsbiblioteken faktiskt är. Med utgångspunkt i det faktum att både förskolepersonal och bibliotekspersonal har mycket att göra i sina ordinarie tjänster, menar hon att det finns en risk att arbetet med kapprumsbiblioteken faller mellan stolarna. Om man däremot skrivit på ett kontrakt vilket även signerats av ens chef, tror hon att det ger lite mer pondus och värde till arbetet. I och med detta understryker även samordnaren hur viktigt det är att både biblioteket och förskolan är engagerade och strävar efter ett samarbete där båda parter fullföljer sitt uppdrag.

B2 berättar även att hon vid flertalet tillfällen kontaktat förskolorna för att fråga huruvida det inte är dags för ett byte av böcker, men att förskolorna vid dessa tillfällen bett om att få vänta med ett bokbyte. Vid intervjutillfället i oktober har hennes bokstartsförskolor inte bytt ut sina böcker sedan vårterminen samma år. Både samordnaren och B2 berättar att de varit med om att förskolor upplevt att böckerna i kapprumsbiblioteken inte använts, och att de därför ansett att det inte varit någon idé att göra ett bokbyte. Här menar dock både

31

samordnaren och B2 att det är i just dessa lägen som det är viktigt att byta ut böckerna för att väcka barnens intresse för dem. I detta resonemang jämför B2 kapprumsbiblioteken med butiker:

För det är väl lite så att, det man ser hela tiden, ser man tillslut inte. Det är ju precis som i butikerna, om butiken skulle se lika dan ut varje gång du kom in där så skulle du inte se vad de hade. Utan det behövs ju att dom skyltar om och möblerar om och fixar och det är ju likadant med det här. Det måste ju dit något nytt så att det händer någonting liksom. (Bibliotekarie 2, 2020)

Därtill poängterar B2, B4 och samordnaren att förskolepersonalen har ett ansvar i att driva på vårdnadshavarna och uppmuntra dem att låna böcker från kapprumsbiblioteket. De menar även att personalen har en viktig del i att berätta för vårdnadshavarna om böckers betydelse för barns språkutveckling. Hon framhåller att syftet med Bokstart är att vårdnadshavarna ska få samma information från både BVC och förskolan, så att talet om betydelsen av böcker och läsning kommer från flera olika håll. B4 beskriver det som att även förskolepersonalen kan ses som så kallade bokstartare:

Bokstart är ju inte bara dom här hembesöken, utan det är ju faktiskt, förskolepersonalen är ju också bokstartare, fast dom gör det ju på sin plattform, där dom möter föräldrarna.

(Bibliotekarie 4, 2020)

I resultatet framkom det att samtliga bibliotekarier redogör för en och samma process när det kommer till urvalet av böcker till förskolornas kapprumsbibliotek. Detta går till på så sätt att förskolans kontaktperson delger bibliotekarien önskemål om vilka böcker de vill ha på förskolan, detta utifrån aspekter som barnens ålder, intressen och språk. Det är alltså kontaktpersonen på förskolan som har ansvaret för att se till att bibliotekarien får information om barngruppen, men det är bibliotekariens ansvar att göra urvalet och därefter skicka ut böckerna till förskolan. Här kan man se en tydlig fördelning och strukturering av arbete och ansvar, vilket enligt Flaa m.fl. är en central del av en organisation (Flaa m.fl., 1998, s. 9).

Utifrån Socialstyrelsens definition av begreppet samarbete, blir det även tydligt att det sker ett samarbete mellan respektive bibliotekarie och dess kontaktperson, eftersom de enligt bibliotekariernas redogörelser tillsammans bedriver ett gemensamt arbete kring en avgränsad uppgift, dvs. kapprumsbiblioteken (Socialstyrelsen, 2011b). Alla bibliotekarier utom en är av uppfattningen att samarbetet fungerar bra i praktiken och att personalen på deras respektive förskolor är engagerade och positivt inställda till kapprumsbiblioteket.

Den som skiljer sig från de övriga är B2, då hon är av uppfattningen att förskolorna ser kapprumsbiblioteken som ett extraarbete. Hon menar att det på hennes förskolor finns ett bristande engagemang från personalens sida, och att kommunikationen och därmed samarbetet även blir negativt påverkat. Värt att notera är dock att B2 är den bibliotekarie vars förskolor inte är med i studien, vilket innebär att jämförelser inte heller kunnat göras.

Både hon och samordnaren nämner den överenskommelse som alla inblandade parter skrivit under, vars syfte är att tydliggöra arbetsfördelningen, samt få både bibliotekspersonal och

32

förskolepersonal att förstå värdet med kapprumsbiblioteken och därmed arbeta mer engagerat med dem. Utifrån begreppet samordning, vilket handlar om koordination av arbetsinsatser och resurser med syfte att höja kvaliteten i det gemensamma arbetet, kan överenskommelsen ses som ett försök till samordning från projektledningens sida (Socialstyrelsen, 2011c).

B2 och samordnaren berättar även om erfarenheten av att förskolor inte velat byta ut sina böcker, eftersom de ansett att de inte blivit använda. Båda respondenterna pekar dock på att det ändå är viktigt göra förändringar och tillföra någonting nytt i bokutbudet, detta för att väcka barnens intresse för böckerna och locka till användning. Detta resonemang stödjs även av tidigare forskning, vilken visar att barns eget intresse för literacy kan spela en stor roll i deras utveckling av emergent litercy, dvs. den begynnande läs- och skrivförmågan (Caroll m.fl., 2018, s. 157-158). Utifrån detta menar Caroll m.fl. att det är viktigt att göra läs och skrivmiljön på förskolan intressant för barnen (Caroll m.fl., 2018, s. 158).

Resultatet av studien utförd av Caroll m.fl. visar även att graden av läs- och skrivaktiviteter i barnens hemmiljö är en viktig del i att stimulera den begynnande läs- och skrivförmågan (Caroll m.fl., 2018, s. 157-158). Även Parry, Kirabo och Nakayato delar denna åsikt, då de menar att hemmet är ett av de mest betydelsefulla sociala sammanhangen för barns läs- och skrivutveckling (Parry, Kirabo & Nakayato, 2014, s. 2). Utifrån att Bokstart är ett projekt som arbetar med family literacy och syftar till att få vårdnadshavare att läsa mer med sina barn, blir det än mer viktigt att personalen på förskolan tar sitt ansvar i att föra informationen vidare till hemmet. Även Bonci menar att läsfrämjande insatser bör riktas mot hemmet, familjen och vårdnadshavarna, och inte bara mot förskolan (Bonci, 2011, s. 2). Detta styrker även det resonemang som förs av B2, B4 och samordnaren, där de menar att det är av stort vikt att personalen på förskolan arbetar aktivt för att uppmuntra vårdnadshavarna att använda kapprumsbiblioteket.