3. Svensk diskrimineringsrätt och DO:s mandat 22
3.4 DO:s tillsynsuppdrag 28
Enligt diskrimineringslagen ska diskriminering motverkas genom diskrimineringsförbuden och kraven på aktiva åtgärder. Skillnaden mellan dessa är att “diskrimineringsförbuden är avsedda att motverka konkreta diskriminerande handlingar i individuella fall, medan aktiva åtgärder, förutom ett sådant syfte, också har till ändamål att motverka diskriminering i mer allmän mening”.155 DO:s tillsynsarbete regleras i kap. 4 § 1 DL där det anges att DO ska utöva tillsyn över att diskrimineringslagen följs. Bestämmelsen anger att DO i första hand ska försöka få dem som omfattas av lagen att frivilligt följa den. I likhet med vad som hittills gällt för ombudsmännen anser regeringen att DO bör sträva efter förlikningar och uppgörelser utom rätta samt att förmå arbetsgivare eller utbildningsanordnare att frivilligt följa lagens föreskrifter om aktiva åtgärder.156 Först när möjligheten till frivillig samverkan är uttömd bör
DO initiera domstolsprövning eller förelägga vite. Det går att dela upp DO:s tillsynsuppdrag i tre delar: hantering av individanmälningar, domstolsprocesser och granskning av aktiva åtgärder. Då de främjande insatserna beskrivits, är fokusen i följande avsnitt att redogöra för DO:s rättsliga mandat för tillsynen och myndighetens hantering av enskildas anmälningar.
3.4.1 Hantering av enskildas diskrimineringsanmälningar
DO:s uppgift är bland annat att kontrollera att diskrimineringsförbuden i kap. 2 DL respekteras. Denna del av arbetet innebär att DO tar emot och utreder anmälningar från enskilda om förbuden mot diskriminering.157 DO:s ansvar att hantera enskildas anmälningar
154 Riksrevisionen, s. 7.
155 Se SOU 2010:7.
156Prop. 2007/08:95, s. 369.
29
finns inte uttryckligen i lagen, men följer av systematiken i lagen. Enligt kap. 4 § 1 DL ska
DO utöva tillsyn över att diskrimineringslagstiftningen följs. I bestämmelsen görs också hänvisning till kap 6. § 2 som just anger DO:s talerätt och uppgiften att kontrollera att lagen följs. Individanmälningarna utgör således grunden för DO:s möjligheter att föra talan för enskilda i domstol. Det saknas däremot rättskällor som anger hur DO:s ärendehantering ska göras rent praktiskt. Det här har gett DO relativt stort utrymme att själva bestämma omfattningen och inriktningen av arbetet med individanmälningarna, tillsynen och övriga delar av det främjande arbetet.158 Det är således upp till DO att avgöra vilka fall som ska
väckas i domstol.159 Detta ställer krav på att myndigheten på ett rättssäkert utformar riktlinjer och mål som stämmer överens med lagens ändamål och internationella rättsnormerna om enskildas rättsmedel.
3.4.2 Enskildas rätt till information
I kap 4. § 2 DL föreskrivs det att DO genom råd och på annat sätt ska medverka till att den som utsatts för diskriminering kan ta till vara sina rättigheter. DO har således ett mandat att agera på ett individuellt plan genom att ge råd, stöd och upplysningar till dem som utsatts för diskriminering. Av förarbeten framgår det även att bestämmelsen i § 3 DO-lagen gäller myndighetens rådgivning gentemot allmänheten.160 DO ska ge diskriminerade personer som vänder sig dit råd och information om hur de ska kunna ta till vara sin rätt. Rådgivningen avser grundläggande upplysningar om de regler som saken gäller och om hur man kan få hjälp och bör vara enkel och formlös. Enligt DO ska rådgivningsfunktionen dock inte ha till syfte att vara en allmän informationstjänst inom DO:s verksamhetsområde.161 Emellertid anser myndigheten att rådgivningen utgör en viktig del i arbetet med att ge personer som utsatts för diskriminering möjlighet till upprättelse.162 Enligt förarbeten till § 2 DO-lagen är det råd och stöd som ges något annat än DO:s hantering av individanmälningar.
3.4.3 Aktiva åtgärder och sanktionsmöjligheter
DO:s tillsynsuppdrag består även av att granska att arbetsgivare och utbildningsanordnare följer kraven på aktiva åtgärder för att främja lika rättigheter och möjligheter och motverka diskriminering, enligt kap. 3 § 1 DL. I lagens kap. 3 §§ 4–14, regleras frågan om aktiva åtgärder i arbetslivet och avser diskrimineringsgrunderna kön, etnisk tillhörighet samt religion 158 Riksrevisionen, s. 3. 159 Prop. 2007/08:95, s. 432. 160 Ibid., s. 570. 161 DO:s årsrapport, 2014, s. 19. 162 Ibid., s. 19.
30
eller annan trosuppfattning.163 Granskningen av aktiva åtgärder kan ske på DO:s initiativ eller efter anmälan från enskilda eller fackliga organisationer. Till skillnad mot diskrimineringsförbuden är bestämmelserna om aktiva åtgärder inte i första hand avsedda att tillämpas i enskilda fall.164 De som omfattas av kravet på aktiva åtgärder ska lämna de uppgifter om verksamheten som behövs för tillsynsarbetet. Kap. 4 § 4 DL anger att DO har möjlighet att förelägga en part med vite om den inte rättar sig efter begäran att fullgöra sina skyldigheter. Ett ärende hos nämnden kan inledas av DO, centrala arbetstagarorganisationerna eller den som fått vitesförläggande riktat mot sig av DO. Enligt kap. 4 § 4 DL får DO:s beslut om vitesföreläggande överklagas hos Nämnden mot diskriminering. Talan om utdömande av vite som har förelagts enligt lagen förs vid tingsrätten av DO.
3.4.4 DO:s rättsliga talerätt gällande diskriminering i arbetslivet
En enskild som diskriminerats kan med stöd av DO föra talan i domstol om diskrimineringsersättning. En del av DO:s tillsyn enligt kap. 4 § 2 och kap. 6 § 2 DL är rätten att föra talan i domstol för en enskild som medger det. Processföring i domstol kan enligt både EU-rätten och svensk lag motverka diskriminering och tillvara enskildas rättigheter.I förarbeten till DO:s talerätt omnämns EU:s likabehandlingsdirektiv och direktivet mot etnisk diskriminering och dess krav på medlemsstaterna att säkerställa att alla som anger sig förfördelade ska ha tillgång till rättsliga eller administrativa förfaranden.165 Fackliga organisationer har förstahandsrätt att företräda medlemmar i diskrimineringstvister som gäller arbetslivet.166 DO får endast företräda en fackligt ansluten person om facket avstår från sin företrädesrätt. Om facket inte driver en medlems ärende, kan personen anmäla sitt fall till DO. Även intresseorganisationer, exempelvis antidiskrimineringsbyråer, har under vissa förutsättningar talerätt i diskrimineringsfall enligt kap. 6 § 2 DL. Fackliga organisationer och DO för talan direkt i AD vars domar inte kan överklagas på ordinär väg.
Diskrimineringslagen ger den som anser sig ha blivit diskriminerad en rätt att få sin sak prövad i domstol. Bestämmelsen i kap. 6 § 2 DL uttrycker att DO får föra en sådan talan för enskilda och är således inte tvingande för myndigheten. Enligt förarbeten ger talerätten DO en möjlighet att föra talan i principiellt viktiga mål som har betydelse för myndighetens arbete att motverka diskrimineringen i samhället.167 DO:s talerätt på arbetslivets område motsvarar
163 Fransson & Stuber, kommentar till Diskrimineringslagen, kapitel 3, aktiva åtgärder. (16 feb 2017, Zeteo). 164 Se Prop. 2007:08/95.
165 Ibid., s. 421.
166 Se kap. 6 § 2 DL som anger att när en arbetstagarorganisation har rätt att föra talan för den enskilde i
arbetstvister, får ombudsmannen eller föreningen föra talan bara om arbetstagarorganisationen inte gör det.
31
den vad som redan tidigare gällt för de olika ombudsmännen i diskrimineringstvister.168Före 2009 fanns för de övriga ombudsmannamyndigheterna dock en regel om vilka fall som borde prövas i domstol. Det skulle ske när ”en dom var betydelsefull för rättstillämpningen” eller när det fanns andra särskilda skäl.169 I dag finns ingen motsvarande regel. I propositionen anger regeringen att DO:s talerätt är värdefull för att EU-rätten förutsätter att medlemsstater tillförsäkrar personer som diskriminerats ett effektivt skydd och myndighetens talerätt är ett led i att uppfylla denna skyldighet. 170 DO har specialkunskap som kan underlätta för enskilda
att tillvarata sina lagstadgade rättigheter hävdar lagstiftaren.