En relativt allmänt hållen kristen grundsyn inom etikens sammanhang skulle kunna beskrivas på följande sätt: I bakgrunden finns övertygelsen att Gud står bakom denna värld som Skapare, Frälsare och Hjälpare. Etiken är därför teo-centrisk: Gud står i centrum och är livets skapare, upprätthållare och samman-hang. Människan är skapad till Guds avbild och har en särställning i skapelsen.
Synden finns i världen som en genomgripande och destruktiv faktor. För att rädda människan och skapelsen undan dess fördärv genomför Gud en räddnings-plan. Denna förverkligas i historien och framförallt genom Jesu liv, död och
uppståndelse. I detta Guds ingripande för världens räddning, ”frälsningshistorien”, ingår att Gud samlar ett folk åt sig, ett folk som ska vara budbärare och ett vittnesbörd om Guds nåd och trofasthet. Den kristna gemenskapen är i nutiden detta folk. De människor som förts till omvändelse och tro ska i och genom den kristna gemenskapen tillsammans växa i helgelse för att mogna som människor och vara Guds goda instrument här i världen.118
Varje etisk modell har sina särskilda betoningar. Denna avhandling kommer att belysa vad som händer när en teologisk grundsyn med de tidigare i detta avsnitt nämnda frikyrkliga betoningarna omsätts i undervisning om kristen livsstil bland andra människor i denna värld. Avhandlingens tredje del reflekterar detta ur olika perspektiv.
För frikyrkligt tänkande är alltså utgångspunkten att omvändelsen och inlemmandet i den kristna gemenskapen har en tydligt etisk innebörd. Etiken är inte självständig och fri från dogmatiken/trosläran utan hör ihop med denna.
Man kan därför förstå att de frågor som numera brukar behandlas under ämnes-rubriken etik under lång tid på de frikyrkliga teologiska högskolorna bearbetades inom ramen för dogmatik eller ecklesiologi.119
Innan jag går vidare vill jag nämna något om två områden som är viktiga för etiken men som inte direkt kommer att fokuseras i avhandlingens tredje del. Det gäller dels betoningen på att man genom evangelisation och mission ska leda andra människor till tro och dels förhållandet mellan det som i teologihistorien kallas lagens olika bruk.
Att vinna andra människor för Jesus
Den avgörande vikt som läggs på upprättat gudsförhållande är även en viktig orsak till den starka betoning på evangelisation och mission som är ett av fri-kyrkornas kännetecken. Det gäller att vittna om Jesus och vinna sin medmän-niska för honom (tidigare uttryckte man sig ibland med orden ”vinna själar för himlen”), och det gäller i Sverige och utomlands (tidigare ofta kallat ”i hemlan-det och på hednafälten”).
I missionsmötena sjunger man kanske: ”Tänk vilken underbar nåd av Gud, att du får vara hans sändebud och till den döende världen gå för att hans kärleks säde så. Gå, gå, såningsman gå. Gå, gå, såningsman gå ut att den ädla säden så.
Gå, gå, såningsman gå.” och ”Gyllne fält för vinden vajar, skimrande i solens glöd. Skördemän behövs på fälten, som nu vitnar till sin skörd.”120 Inget får stå i vägen för missionen, och berättelserna från missionsfälten är vanliga i tid-ningar och småskrifter.121
Tidvis har det funnits spänningar mellan denna tydliga inriktning på männis-kors omvändelse och ett mer socialt inriktat budskap. I tidig frikyrklig mission följdes förkunnelse och social verksamhet åt; sjukvård och skolverksamhet hörde tidigt till missionens arbetsfält. Det var dock ingen tvekan om att arbetet syftade till församlingsbyggande. Den debatt som fördes under 1960-talet kring missio-nens ”kulturella imperialism” bidrog till en diskussion kring missiomissio-nens innehåll, en diskussion som fortfarande pågår.
En följd av detta fokus är att även etiken sätts in i ett missionsperspektiv. Ett viktigt skäl för att den kristne ska leva rätt här i världen är att fler människor genom detta vittnesbörd ska komma till tro och ”vinnas för evigheten”. Här finns en betoning som gör att ett större perspektiv än individens egen lycka kommer i centrum: den kristne är räddad för att vara med och rädda andra.
Om lagens olika bruk
Även med en kristen utgångspunkt kan man närma sig bibelorden med olika övergripande paradigm. Inom teologihistorien talar man ibland om lagens olika bruk. Jag ger här en kort sammanfattning av vad det innebär.122
Martin Luther talade om lagens två bruk. Lagens politiska/civila/borgerliga bruk innebär att lagen upprätthåller och reglerar det mänskliga livet här i världen genom att driva fram goda gärningar. Lagens andliga/teologiska bruk ställer en-ligt Luther individen inför Guds fordran om tro och kärlek till Gud och med-människan och visar henne att hon är en syndare vilket driver henne till att söka Kristus. Lagen väcker då hennes samvete genom att ange krav (tydliga inte minst i bergspredikan) som ställer människan skyldig inför Gud. Evangeliets ord om syndernas förlåtelse blir lösningen på konflikten.
Till lagen räknas även kärleksbudet som anses vara det centrala och överord-nade budet. De i Bibeln återgivna buden är dock snarast att betrakta som exem-pel på den naturliga lag som finns inbyggd i skaexem-pelsen och som i varje tid manar människan till tjänst åt nästan. För den kristne, liksom för alla människor, gäller att vägledas av lagens första bruk som pekar på medmänniskans behov.123
Detta grundmönster syns tydligt till exempel i några av de böcker kring äkten-skap, skilsmässa och omgifte som skrivits av de lutherska teologerna Stig Hell-sten och Olof Sundby. Till exempel uttrycker HellHell-sten det med orden att Jesus inte ville ge en yttre lagregel utan ville väcka samvetet och sätta det i rörelse till självprövning och syndakännedom.124
Hur är det då i den frikyrkliga traditionen? Spår av detta lutherska tänkesätt finner man även här och var i frikyrklig reflektion.125 Det dominerande stråket i frikyrklig tradition hävdar dock snarare att Bibelns undervisning och vägledning främst gäller kristna människor som kan möta den i nådens ljus och med Kristi kraft som hjälp. Grundsynen innebär att den förlåtna människan slussas in i ett liv där lagens uppmaningar blir riktmärken och vägledning i det kristna livet. När människan väl är pånyttfödd tenderar lagens uppgift att inte längre bli dömande och lagens andra bruk tenderar att komma i bakgrunden. Inom dogmatiken brukar denna lagens vägledande funktion benämnas lagens tredje bruk. Det har kännetecknat reformert tradition (lagens tredje bruk var enligt Calvin det för-nämsta), men finns representerat även inom luthersk ortodoxi och luthersk pie-tism. Ett karakteristiskt drag i detta sammanhang är att man anser sig bunden av bibelbuden i högre grad än vad Martin Luther gav uttryck för.126
Frikyrkoetiken blir därmed inte i någon högre grad präglad av motsatsparet lag-evangelium utan utgår mer från det man kan kalla ”förbundsetik”. Med det
menar jag att den etik som beskrivs är en etik för människor som inlemmats i Guds förbund. Så kan äktenskapet till exempel beskrivas i termer av ett för-bund, relaterat till Kristus i lärjungaskap.
Evangeliets ord om upprättelse och befrielse ses alltså ur en aspekt som grund-läggande; man skulle kunna vända på Luthers uttryck och snarare tala om ”evan-geliet före lagen”. Fokus blir därmed inte på människan som syndare utan på den frälsta människans tjänst och helgelse. Spänningen mellan lag och evang-elium tonas ur ett perspektiv ner. Lagen blir inte heller primärt något negativt; att följa Bibelns vägledning uppfattas som nyckeln till frihet. Friheten i livet uppnås alltså inte skilt från bibelbuden utan genom att följa dem.
Det bör dock noteras att man i frikyrkorna sällan analyserat etisk undervis-ning med hjälp av begreppet lagens olika bruk.127
Man kan som en slutsats konstatera att det finns ett samband mellan beto-ningen av lagens tredje bruk och ett närmare förhållande mellan bibelord och etik, något som också är naturligt utifrån den frikyrkliga betoningen på ”var står det skrivet?”.
Kapitelsammanfattning
Svensk frikyrklighet är en frukt av 1800-talets väckelserörelser. Med betoning på personlig tro och församlingsgemenskap på grundval av bekännelse har man velat betona individens ansvar och vikten av personligt ställningstagande för Kristus och livet som lärjunge i hans efterföljd.
Jag avgränsar begreppet ”frikyrklig” – i en diskussion kring begreppen stats-kyrka och folkstats-kyrka – till att i detta sammanhang beteckna de samfund som samarbetat i Frikyrkliga samarbetskommittén och dess efterföljare. Jag ger där-efter en översikt över samfundens framväxt, utbredning och medlemsantal.
Eftersom jag redan i kapitel två av denna avhandling hävdat att det finns ett naturligt samspel mellan grundläggande övertygelser om livet och den etik som människor söker följa, skisserar jag sedan grundläggande drag i den frikyrkliga teologiska referensramen. Jag ger en kort historisk överblick över spänningar och samsyn innan jag utvecklar det jag anser vara de läropunkter som särskilt betonats i svensk frikyrklighet: Jesus Kristus i centrum, omvändelse tro och helgelse, delaktighet i bekännarförsamlingen, bibeltro samt – i vissa samman-hang och under vissa tider – en betoning på Andens verk och ett apokalyptiskt perspektiv. Här bygger jag framförallt på två teologiska konsensusdokument från 1960-talet.
Avslutningsvis hävdar jag att dessa betoningar naturligt leder över i en lärjunge-etik/efterföljelseetik där missionsmotivet spelar en viktig roll. I jämförelse med luthersk etik läggs inom frikyrkan en starkare betoning på bibelordets direkt vägledande funktion, det som kallas lagens tredje bruk.