Svensk frikyrklighet har visserligen – som jag kommer att närmare utveckla i nästa avsnitt – vissa gemensamma grundövertygelser. Det innebär dock inte att allt varit fridsamt och utan spänningar under den period som denna avhandling omfattar. Tvärtom, starka motsättningar har tidvis funnits, särskilt i frågor som gäller bibelsyn, förhållandet till kultur och samhälle samt till ekumeniken (mycket av detta kommer att belysas i avhandlingens olika kapitel). Med några stora penseldrag vill jag försöka antyda något av denna utveckling.55
Tiden före andra världskriget
Frikyrkomötet 1905 innebär en samling för de äldre frikyrkosamfunden (SMF, SB och MK). Tillsammans rådslår man om frågor som berör frikyrklig identitet och förhållandet till aktuella samhällsfrågor. Med en stor grupp ledande samfunds-personer i riksdagen finns goda möjligheter till information och påverkan.56 Som en del av folkrörelse-sverige är man alltså delaktig i samhällsutvecklingen.
Pingstväckelsens framväxt från 1907 skapar dock starka spänningar i förhål-lande till de äldre samfunden vilket kommer att påverka särskilt SB och SMF.
Det är möjligt att en del av motsättningarna kan förklaras som naturliga i en tid då en ny samfundsbildning växer fram och har behov av att etablera sig (man kan jämföra med framväxten av Livets ord under 1980-talet). Men otvetydigt är det så att talet om ”en högre andlighet” och ”bibliska församlingar” – vilket
ifrågasätter inte bara SvK utan delvis även den äldre frikyrkligheten – skapar svårigheter i relationerna.57 Att det också finns personliga motsättningar mellan ledande personer bidrar till spänningarna.58
Enligt Carl-Erik Sahlberg har PR kring 1920 profilerat sig gentemot samhället och övriga samfund med sin självuppfattning att man representerar en pånyttfö-delse av kyrkan genom sin betoning av ett urkristet församlingsliv inklusive möjligheten till andens dop. En stark exklusivitet präglar rörelsen.59 Graden av slutenhet varierar sedan under perioden fram till andra världskriget.60
I de frikyrkomöten som regelbundet hålls under perioden fram till andra världs-krigets början fortsätter diskussionerna som tidigare. Inom ramen för FSK skrivs utredningar som klargör frikyrkliga ståndpunkter i aktuella frågor. I fri-kyrkomötena förs debatter kring kristendomsundervisningen, kyrka-stat, nyk-terhetsfrågan, pacifism och vapentjänst. Dop- och nattvardssyn, andedop och nyteologi och det sociala evangeliet är andra ämnen som debatteras.61
Rune W Dahléns avhandling om bibelsynsdebatten inom SMF visar att många oroar sig för det som kallas ”bibelkritiken” och som sammankopplas med
”nyteologi” eller ”liberalteologi”.62 Det starka avståndstagandet från den ekume-niska rörelsen (detta gäller särskilt pingstsamfunden) har som orsak – kanske vid sidan av en stark oro för Romersk-katolska kyrkans inflytande – bland annat att man anser att den styrs av en felaktig och förledande teologi.
När det gäller frågan om öppenhet mot kulturen förs återkommande debatter vilket kommer att illustreras i denna avhandling. Med sig i det pietistiska arvet har frikyrkligheten en livsstil som uttrycker tveksamhet till nöjesliv, avhållsam-het från alkohol och tobak, betoning av arbete, sparsamavhållsam-het och generositet till behövande. Under vissa tider dras gränsen mot ”världen” mycket klart. Inte minst återkommer från pingstledare som Lewi Pethrus en stark kritik av vad han uppfattar som de äldre samfundens flirtande med världen.63 Det talas om att man gett upp väckelsekristendomen och istället antagit ”uppfostringskristen-dom” eller ”kandidatkristen”uppfostringskristen-dom”.64 Detta senare hör samman med att det ofta är akademiker, skolade i FKS, som i de äldre samfunden går före i en mer öppen attityd mot kulturen. Torsten Bergsten går så långt att han talar om ”två olika kristendomstyper” som stod emot varandra.65
Till avståndstagandet från kulturen bidrar även den apokalyptiska uppladd-ning som sker under åren 1912–1933/34 då ett flertal samfundsledare skriver böcker i ämnet.66 Göran Gunner använder i sin avhandling en modell av den amerikanske kyrkohistorikern Martin E Marty för att visa på två olika modeller av kristen tro: en optimistisk omvandlande modell (transforming model) och en pessimistisk tillflyktsmodell (rescuing model).
Den förra betraktar Guds försyn som en aktiv kraft som är mäktig att omvandla samhället i en positiv riktning. Den andra bygger på uppfattningen att Guds för-syn ska rädda de sant troende ut ur en fördärvad värld som står på randen till en katastrof.67
Det är inte svårt att se att dessa två synsätt på ett bra sätt illustrerar den spän-ning som då finns i frikyrkan. Medan man i pingstsamfunden under lång tid betonar församlandet av ”de trogna” finns inom SMF en större samhörighet
med det omgivande samhället och delaktighet även i SvK (en stor grupp SMF-are är till exempel engagerade i SvK som ledamöter i kyrkoråd).
Från många inom frikyrkorna kritiseras det ekumeniska mötet i Stockholm 1925. Trots detta deltar vissa frikyrkorepresentanter, och kontakterna fortsätter senare inom Svenska Ekumeniska Nämnden och Svenska Ekumeniska Fören-ingen. Från PR och ÖM kritiseras dessa kontakter starkt, och de utgör en viktig del av de argument som används av ÖM-församlingar som lämnar SB under 1930-talet.
Under 1940-talet försöker Lewi Pethrus samla döparsamfunden.68 Slutsatsen blir dock att mycket förenar men inte tillräckligt mycket för att ÖM eller SB ska uppleva detta som en primär identitet. Kanske finns här också en oro för att Pethrus vill samla döparrörelsen under sitt eget ledarskap.69
Perioden från andra världskrigets slut till och med 1960-talet
Som nämnts ovan sker under efterkrigstiden ett organisatoriskt närmande mel-lan de frikyrkliga samfunden genom att fler samfund blir medlemmar i FSK.
Med detta följer även närmare kontakter och samtal. Det betyder dock inte att spänningarna helt försvinner.
Den pingströrelse som vuxit sig stark under förkrigstiden fortsätter enligt Sahlberg att växla i graden av slutenhet. Till ökad öppenhet bidrar försöken att samla stöd för tidningen Dagen som Lewi Pethrus startar 1945, trots motstånd från kretsar som istället önskar en satsning på Svenska Morgonbladet som un-der decennier fört (den äldre) frikyrkorörelsens talan. Striun-derna kring Sven Lid-man 1948 samt besöket av den amerikanske predikanten William FreeLid-man i början av 1950-talet är tider när rörelsen sluts och man blir mer sekteristisk.
Från 1960 uppträder Maranatarörelsen och utmanar PR i dess egna profilfrågor.70 Carl-Gustav Carlsson visar i sin avhandling om Lewi Pethrus att denne tidigt var övertygad om att kristna människor har ett ansvar i förvaltandet av samhäl-let.71 Pethrus söker enligt Sahlberg samarbete med väckelsegrupper inom SvK och Högerpartiet hellre än med frikyrkliga liberaler.72 Namninsamlingen för kristendomsämnets bevarande i gymnasieskolan 1963 aktualiserar konkret över-tygelsen om att kristna människor bör ta del i samhällets utveckling och bidrar starkt till bildandet av ett nytt parti (KDS) år 1964.
Inställningen till ekumeniken är fortfarande delad. SMF går med i Kyrkornas Världsråd (KV), FA och MK är med genom sina internationella relationer medan SB avstår efter en debatt i samfundet. De mer pingstorienterade samfunden fortsätter att vara starkt kritiska.73
Svensk frikyrklighet har sedan länge haft kontakter med andra länder via mission. Ändå innebär 1960-talet en stark utmaning till engagemang för världen.
Inte minst genom KVs möte i Uppsala 1968 förs ”världens frågor” om rättvisa upp på dagordningen. Det handlar bland annat om kriget i Vietnam, om rasism och u-landsbistånd. Till utvecklingen bidrar även de öppningar som Andra vati-kankonciliet (1962–1965) innebär för Romersk-katolska kyrkan och
”sekulariseringsteologins” insteg under 1970-talet. Tankar förs fram om ett moratorium i missionsarbetet för att motverka västerländsk kulturimperialism.
Många unga frikyrkomänniskor påverkas starkt och blir kritiska till frikyrkomiljön under denna tid. I frikyrkomötet i Örebro 1969 förs det sociala ansvarstagandet fram på ett mycket eftertryckligt sätt.74
I 1960-talets diskussioner om nya samlevnadsmönster försvarar frikyrkligheten i allmänhet en mer traditionell uppfattning om sexualliv och äk-tenskap. En minoritet, synlig inte minst bland frikyrkliga akademiker, förordar dock en omprövning av tidigare ställningstaganden.
Att kristna från olika traditioner möts i de framväxande gemensamma för-samlingarna skapar fler tillfällen där olika synsätt möts i dialog, också när det gäller etiska frågor. Man kan dock iaktta en fortsatt spänning mellan vad som ibland kallas ”läsarlinjen” och ”förkyrkligande tendenser”.75
Förändringarna från 1970 och framåt
Efter 1970 har de starka impulserna genom ekumenik och samhällsförändringar delvis förändrat situationen. Ett flertal faktorer bidrar till att teologisk reflektion pågår över samfundsgränserna. Det gäller till exempel de många ekumeniska dialogerna kring lärofrågor, mötena i gudstjänster och gemenskap på lokal- och riksnivå samt det faktum att man numera i högre grad än tidigare läser varandras litteratur och har likartad utbildning.76 Inom SB, och med tiden även inom ÖM, öppnas möjligheten för medlemskap utan troendedop. Många frikyrkoförsamlingar betonar medvetet att de vill vara ”öppna kyrkor”, och SMF presenterar sig un-der devisen ”en fri och öppen kyrka”. Samtidigt är majoriteten inom SMF tydlig i övertygelsen att man även i fortsättningen vill vara ett samfund där medlem-skapet knyts till personlig bekännelse av tro.77 MK och SvK ingår 1992/93 en överenskommelse om att respektera varandras dop och ämbeten.
Lausannekonferensen 1974 ger teologiskt och missionellt sammanhang mel-lan de samfund som känner tveksamhet eller främlingskap inför den ekumenik som KV utgör. Den evangelikala teologin erbjuder ett alternativ för dem som vill arbeta utifrån en teologiskt konservativ bibelsyn utan att vara fundamentalister.78
Vid 2000-talets början är skillnaderna mellan frikyrkosamfunden inbördes och mellan dessa och övriga svenska kyrkor betydligt mindre än tidigare. Undersök-ningar visar dessutom att frikyrkomedlemmar är mindre samfundstrogna och oftare än tidigare byter samfund i samband med flyttning eller av andra anled-ningar.79
Spänningarna har dock inte försvunnit. Den debatt som pågått kring Livets ord under 1990-talet liksom de senaste årens debatter kring hur homosexuell samlevnad ska bedömas är ett exempel på detta.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis kan sägas att svensk frikyrklighet upplevt mycket debatt under den studerade perioden. Ibland har man tyckt sig se mer eller mindre
tydliga grupperingar. Vissa har talat om en motsats mellan väckelsekristendom och uppfostringskristendom. Andra har talat om två olika kristendoms-uppfattningar där det som är avgörande inte är dopsyn eller församlingssyn utan där kultursynen spelar en viktig roll (motsatsparet har varit väckelsekristendom – kulturkristendom). Andra har velat förena döparsamfunden.
Kanske kan man tala om spänningar mellan en mer sluten linje och en mer kulturöppen, mellan dem som vill betona karismatik och dem som mer vill ac-centuera det sociala ansvaret. I församlingssynen har funnits motsättningar mellan en mer inklusiv och en mer exklusiv syn. Det är samtidigt klart att skiljelinjerna inte alltid går mellan samfunden utan att olika riktningar finns inom samfunden.
Likaså visar historien hur teologiska övertygelser gjort att vissa grupper inom frikyrkorna sökt närmare gemenskap med motsvarande grupper inom SvK hellre än att söka frikyrklig enhet. Till en del handlar det också om motsättningar mellan äldre och yngre, mellan människor på landsbygd och människor i städer, mellan dem som studerat och dem som inte fått del av högre utbildning.
Med risk för att generalisera för mycket kan man ändå konstatera att svensk frikyrklighet i slutet av perioden har mindre av isolerande inslag genom en allt starkare betoning på att man vill vara öppna församlingar, att personligt upplevd tro betonas men att omvändelsen kan se mycket olika ut, att väckelsemötena i traditionell form i stort försvunnit, att gudstjänstformerna blivit fastare och att intresset för liturgi ökat samt att frikyrkorna lever i ett relativt harmoniskt för-hållande till staten.