Ur materialet från 1960-talet och 1970-talet ska jag referera några viktiga im-pulsgivare.
Boken Trohet och kärlek av Bengt Lorentzi
SMF-pastorn Bengt Lorentzi försöker i sin bok Trohet och kärlek (enligt bak-sidestexten) ”resonemangsvis att ge skäl för nyanserade ställningstaganden i etiska frågor”. Bokens innehåll skulle mer ses som ”ett provisoriskt utkast än som ett definitivt ställningstagande”.56 Lorentzis grundtes är att kyrkornas män-niskor, framförallt den äldre generationen, inte på allvar tar itu med den yngre generationens nya frågor och synsätt utan bara upprepar det som tidigare sagts.
De ungas ”avståndstagande från det etablerade samhällets dubbelmoral och kor-ruption” måste tas på allvar. Av såväl texten som av litteraturlistan framgår att författaren medvetet försökte gå i dialog med samtidens debattörer. Boken var en viktig bok för många av de SMF-pastorer som svarade på min enkät.57
Jag återkommer till Lorentzis bok längre fram i avhandlingen eftersom den utgör ett intressant exempel på hur en författare söker gå till väga när han ska formulera sin kristna etik. Här ska jag kortfattat ange hans resonemang i sakfrå-gan.
Hur ser en kristen samlevnadssyn ut? Lorentzi börjar tesen att människan är Guds skapelse som man och kvinna. Tanken är att en man och en kvinna ska leva samman i en monogam heterosexuell gemenskap. Bibelns äktenskapssyn är enligt Lorentzi baserad på en ömsesidig överenskommelse (överlåtelse) som uttrycker en vilja till personlig och livsvarig gemenskap mellan en man och en kvinna. Denna inre överlåtelse till varandra är det avgörande. Det offentliga till-kännagivandet är nödvändigt för samhällets skull men inte för äktenskapet i strikt mening.58 ”Vigseln är ju en yttre uppföljning av deras inre avsikt.”59 Denna uppföljning kan även utan vigsel ske genom sexuell förening. Frågan om tur-ordningen mellan vigsel och samlag är fel ställd; det enda viktiga är att en vilja till trohet och kärlek finns.60
Det är en av kyrkans uppgifter att till unga överföra kristen syn på mänsklig samlevnad och äktenskap. Enda sättet att lyckas med det tycks vara att mindre förankra äktenskapet vid yttre formaliteter, bland vilka vigseln är en. I stället måste det knytas fastare till parternas ömsesidiga överenskommelse. Det får inte tolkas så, att man helt tar bort den offentliga bekräftelsen. Men dess betydelse kan reduceras till vad den egentligen är: En bekräftelse av något som redan skett.
Resultatet torde bli, att vigselakten därigenom mer blir en kristen bekännelse-handling än en juridiskt bindande akt. Många kommer att bevara vigseln som en frivillig handling, varigenom de i församlingens mitt tillkännager sin avsikt att leva tillsammans. Utformningen av vigselakten blir därvid inte betydelselös. Den bör vara en i kristen mening glad och rik gudstjänst.61
Frågan om skilsmässa och omgifte behandlar Lorentzi kortfattat. Skaparens avsikt är en livsvarig gemenskap. Skilsmässa efter otrohet är inget tvång. Men
den är tillåten, när detta är enda utvägen att lösa ohållbara svårigheter. Frånskilda har möjlighet till förlåtelse och upprättelse och därmed till nytt äktenskap; syn-den på det sexuella området är enligt Lorentzi inte större än andra som kan förlåtas. ”Kristen livssyn bygger på kärlekens gränslösa beredskap till förlåtelse, och när man ser, att Jesus kunde frångå en princip så fort den förlorat sin inre mening, (t.ex. i fråga om sabbatsbudet), måste man lämna rum för både skilsmäs-sor och omgifte. Det är hela tiden människans bästa som får stå i centrum.”62
Sven Nilsson om skilsmässa och omgifte
ÖM-pastorn Sven Nilsson tog upp frågorna i en predikan som senare publicera-des i MB med den något missvisande rubriken ”Äktenskapet i kristen belys-ning”.63 Artikeln innehåller nämligen inte mycket om äktenskapet, och vi får inga direkta svar på våra frågor om hur äktenskapet ska ingås, dess syfte, lämp-liga partners mm. Det som emellertid gör den intressant är att Nilsson försöker ange en principiell hållning för förhållandet mellan kristen övertygelse, samhäl-lets lagstiftning och hur bibeltexternas ord ska appliceras idag.
Utgångspunkten för Nilsson är bergspredikan. Han börjar i spänningen mellan samhället och gudsriket där man som kristen verkar i båda sammanhangen.
Nilsson kommenterar Matt 19:
För att handskas med Jesu ord i bergspredikan om äktenskapsbrott och skils-mässa måste man ha klart för sig, att han inte avser att behandla frågan om samhäl-lets äktenskapslagstiftning. Vad han syftar till är att återställa budets ursprung-liga mening till ledning för vårt eget moraliska handlande. Han vill få sina lärjungar att förstå, att budet har en djupare betydelse och en större räckvidd än blott att tjäna som rättsnorm i det världsliga samhället.
Jesu ord ska därför inte användas till att döma varandra med. En lärjunge ska inte heller söka vägledning för sitt moraliska handlande i de tillämpningar av budet som utvecklats i praxis.
Det är nämligen inte en juridisk tolkning av vissa bestämmelser som avgör vad som är rätt och fel i samlevnaden mellan man och kvinna utan de avsikter med ett-vardandet mellan manligt/kvinnligt som Gud lagt ner i själva skapelseordningen.
Nilsson menar att det par som gift sig genom skapelseordningen har ingått en förening vars resultat kommer att finnas där oavsett vilka juridiska grepp man än använder. En skilsmässa är därför aldrig en upplösning av ett juridiskt kon-trakt utan kan snarare liknas vid att skära i en organism. Skilsmässa och omgifte är därför alltid mot Guds skapelseordning.
Vad innebär då det i den konkreta situationen? Nilsson hävdar att en kristen som vill ta Jesus på allvar aldrig kan försvara skilsmässa/omgifte som något riktigt. Jesu ord i detta sammanhang ska dock enligt Nilsson
främst uppfattas som ett allvarsord till den som står i en faktisk valsituation och frestas att välja ett sådant alternativ. De är också en kallelse till bot och bättring för den som lever i ytliga förbindelser, men kanske framförallt ett ord för den som söker en partner eller står i begrepp att gifta sig. Äktenskapet är inget experiment utan en livsuppgift som du är bunden till i ”nöd och lust”.
När Nilsson sedan talar om den konkreta själavårdssituationen kan vi ana hur han skulle svara såväl på frågor om giltiga skäl för skilsmässa som på frågor om möjligheten till omgifte:
Hur man ska reda upp en redan uppkommen situation, där skilsmässan är ett faktum och ett omgifte aktualiseras, måste bli en fråga för den enskilda själa-vården. Här måste själavårdaren ha utrymme för generösa lösningar utan att dessa uppfattas av församlingen som normgivande. I en själavårdssituation gäller det nämligen alltid att i första hand hjälpa en enskild människa och ge henne en ny utgångspunkt. Då kan andra värderingar än de som gäller i en faktisk valsituation bestämma handlandet. Därför är det svårt att kategoriskt avvisa omgifte.
I MBs frågespalt besvarar Nilsson under 1970-talet alla möjliga frågor. En fråga om skilsmässa besvaras i linje med hans predikan ovan.64 En annan fråga gäller
”den bibliska synen på skilsmässa där ena parten blivit kristen”. Nilsson refere-rar till 1Kor 7:13 och menar att det i ljuset av det bibelsammanhanget inte finns anledning att söka skilsmässa. ”Om det inte kan styrkas att mannen gör det omöjligt för hustrun att fullfölja vad hon anser vara konsekvenserna av sin kristna tro i hem och familjeliv, påtar sig hustrun just som kristen ett stort ansvar om hon vidhåller kravet på skilsmässa.”65
Ytterligare en fråga gäller likgiltighet i äktenskapet. Nilsson varnar för att göra äktenskapsbeslutet helt beroende av känslor. Förnya medvetet kärleken, nöj dig inte med ”för barnens skull” är hans råd.66
Sigfrid Deminger om kristen äktenskapssyn
Kristen äktenskapssyn presenteras däremot mer utförligt av läraren och bli-vande rektorn vid ÖMS Sigfrid Deminger i en artikel 1974 i MB.67
Artikelns rubrik ”Äktenskapets innehåll är viktigare än ramen” sammanfattar mycket av dess poäng. Deminger menar att utifrån detta innehåll får ställnings-taganden kring vigsel, föräktenskapliga sexuella förbindelser mm sin rätta me-ning.
Vilket är då äktenskapets syfte? Deminger utgår från att Gud i äktenskapet har gett människor en särskild möjlighet att förverkliga kärleken, gemenskapen och tjänsten. Författaren kontrasterar sin syn mot tre samtida fenomen. Mot den ytliga kärleken som lätt blir egoistisk och där den ena parten (oftast man-nen) utnyttjar den andre för sina syften, framhåller Deminger att kristen äktenskapssyn innebär att båda makarna har samma rätt till ett rikt liv och bör få utveckla sina gåvor och sin kallelse. En andra fara ligger enligt författaren i att två människor i äktenskapet binds alltför starkt till varandra. I ett kristet äkten-skap ska båda parter känna både frihet från och beroende av varandra. Den tredje faran som Deminger ser är att sexualiteten kommer alltför mycket i cen-trum, kvinnan är ofta särskilt utsatt. Författaren talar här om att sexualiteten måste förankras i en gemenskap som djupt berör människan på alla plan.
Några år senare fick Deminger i en intervju tillfälle att återkomma till frå-gorna. Betoningen ligger också då på att äktenskapet är en plats för båda individernas tillväxt. Det handlar om gemenskap på alla plan. Äktenskapet ska enligt Deminger ses inom ramen för den allmänna undervisning Bibeln ger om
medmänskliga relationer: kärlek, ödmjukhet och tjänande. Uttrycket ”vad Gud sammanfogat” syftar på hela gemenskapen. ”Så som församlingsgemenskapen är något som Gud har skapat och som inte ska upplösas, så är också äktenska-pets gemenskap något av Gud skapat som inte utan vidare kan åtskiljas. Bibeln har respekt för människors relationer till varandra och värnar om dessa relatio-ner för att ingen ska komma till skada.”68
I en kort sammanfattning i anslutning till denna intervju anger Deminger även praktiska konsekvenser av NTs äktenskapssyn där han bland annat försvarar vigselns plats.69
Inget ytterligare sägs om skilsmässa och omgifte.
Boken Min vän är min av Rune Forsbeck
Rune Forsbecks bok Min vän är min utkom 1977.70 Den är känd av nästan alla SMF-pastorerna i min enkät och anges av dem som är i medelåldern som en viktig impulsgivare. Forsbeck är pastor i SMF.
Det märks att Forsbeck diskuterar utifrån den delvis nya äktenskapslag som Sverige fick 1 januari 1974. Äktenskapet är nämligen ingen självklarhet och det konstateras att ett antal samlevnadsformer lever sida vid sida i samhället. Förfat-taren menar att varje samlevnadsform ska ”bedömas utifrån det sätt den fung-erar i kärlekens tjänst och sammanhang”.71 Om den fungerar bra beror det också på de människor som går in i den och på det samhälle som den utformas i (författaren uttrycker förståelse för dem som tar avstånd från äktenskapet eftersom de upplevt eller sett hur förtryck utövats inom dess ramar).72 Bokens ärende anges dock vara att peka på äktenskapet som en fortfarande giltig och möjlig form för samlevnad mellan man och kvinna.73
Enligt Forsbeck anvisar den kristna församlingen äktenskapet som samlev-nadsform av tre skäl. För det första är äktenskapet ett uttryck och ett redskap för Guds skaparvilja. För det andra utgör det en möjlighet för människan att på ett helt och ansvarsfullt sätt ställa sig själv till Guds förfogande och bli hans medarbetare i skapelsens process. För det tredje är det ett symboliskt tillkänna-givande av återlösningens möjlighet och verklighet i Jesus Kristus.74 Detta tredje skäl är en nyckel till Forsbecks förståelse av äktenskapets uppgift. I en enda lång mening formulerar han på följande sätt parsamlevnadens syfte:
När två människor, en man och en kvinna, finner varandra i ömsesidig kärlek, ger sig åt varandra i gemensam vilja till livslång trohet och till ansvar för varandra och för sina barn, när de frivilligt, med glädje, förhoppningar och bävan går in i den möda och det oerhört svåra, den ovisshet, det totala beroende av den andre och den fullständiga tillit till honom eller henne, som det innebär att gifta sig, och när de som ett skydd och ett stöd för sin gemenskap inte lever för sig själva utan bland andra människor för att i och genom sin samhörighet med varandra tjäna också dem, då är allt detta en bild och en proklamation av verkligheten och hoppet i Jesus Kristus: att Gud och människorna, Gud och hans skapelse åter skall leva i gemenskap med varandra och att kärleken skall råda mellan alla människor.75 Det är alltså det sant mänskliga som ska fullkomnas i och genom äktenskapet.
Vilken roll spelar då den yttre formen? Jesus såg äktenskapet som en av Gud
inrättad ordning för samlevnaden mellan man och kvinna. Enligt Forsbeck kan man idag urskilja två aspekter av detta: den rättsliga och den sociala. Den kristna äktenskapssynen hävdar att äktenskapet konstitueras av konsensus (makarnas fria överenskommelse), offentliggörande (i någon form) och samlag. ”Det ge-nuint kristna svaret” är enligt författaren att alla tre ska föreligga men att ord-ningen dem emellan inte är det viktigaste.76 För offentliggörandet är vigseln samhällets angivna form och det är enligt Forsbeck naturligt att kristna männis-kor följer den.
Även om förståelse alltså uttrycks för att människor väljer att leva utan vigsel förordas inte detta. Frågan om tänkbara äktenskapspartners diskuteras inte alls i boken.
Forsbeck utvecklar inte närmare sina ståndpunkter ifråga om skilsmässa och nytt äktenskap. Det enda som konstateras är att ett ingånget äktenskap får inte upplösas hur som helst. Skilsmässa måste ses som ett brott på äktenskaps-relationen och något som Gud dömer.77