Kritiken mot reglerna har alltså varit hård. Ofta är det så att de som talar illa om reglerna är mer högljudda än de som inte har dåliga erfarenheter och är brända av dem. Därför är det viktigt att lyssna även på positiva röster. Jag ska här strukturerat sammanfatta positiva och negativa synpunkter på regler. Det mesta återspeglar sådant som framkommer i mitt material.
Fokus på regler har fördelar
En tydlighet och klarhet när det gäller regler har flera fördelar:
(1) I intervjuerna finns ett antal människor som uttrycker tacksamhet för de tydliga reglerna. Deras bild är att dessa hindrat dem från att ge sig in i sådant som de i efterhand inser skulle ha varit negativt för dem och som de därför är glada över att de sluppit. Staket i form av regler kan så att säga utstaka gränsen för det område där man i frihet kan välja sådant som är positivt.182
(2) Regler underlättar lärjungaskapet. En vägledning i vad lärjungaskapet innebär kan upplevas vara till hjälp. Vägledningen kan vara i form av kortversioner likt tio Guds bud och den gyllene regeln. Flera informanter hänvisar till dessa.183
Kortversioner kan vara bra att ha. Men ibland kan man känna behov av ytter-ligare preciseringar av de mer allmänt hållna buden. Det goda syftet med ”synda-katalogen” var antagligen just att underlätta lärjungaskapet genom att ge enkla och tydliga riktlinjer att följa. Detta är den ursprungliga orsaken till de regel-samlingar som finns inom MK och FA. En tidigare ledare inom FA, kommendör Sven Nilsson, skriver om detta:
Den första tidens regelverk innehöll i stor utsträckning praktiska råd för det dag-liga livet som kristen. Många, som inte har förstått den situation som rådde, har kritiserat detaljrikedomen i fråga om hygien och klädsel. Men för den som saknade bostad eller var trångbodd och utsatt för smittorisker på grund av dålig hygien var det nödvändigt att få råd om sådant som vi idag betraktar som självklara saker.184
Flera av reglerna går alltså tillbaka på vad många ansåg vara sociala missförhål-landen. Av materialet framgår att motsvarande tankar funnits på andra håll inom frikyrkligheten.
(3) Tydliga regler skapar trygghet i gruppen. Det är alldeles uppenbart att enkla regler för många kan både vara till hjälp och skapa trygghet i en social grupp; alla vet vad som krävs och man behöver inte oroa sig för andras omdö-men om man följer de uppställda reglerna. Regler kan därför i en grupp med god social kontroll försvåra tillfällen till felsteg och på så sätt utgöra en positivt formativ påverkan. Det är viktigt att komma ihåg att troendeförsamlingen för många människor, trots allt tal om motsatsen, har varit just en sådan kärlekens och gemenskapens positiva miljö.
Man skulle också kunna lägga till följande (även om det inte direkt framkom-mer i materialet):
(4) Regler kan vara en nödvändig del i en mognadsprocess. Inte minst för nyomvända kan sådana givna gränser vara av värde. Man kan här jämföra med
hur man uppfostrar barn genom att när de är små ha relativt fasta regler. På detta sätt är man med och grundlägger goda vanor vilket samtidigt innebär att forma dygd. När barnet växer får det dels ta mer ansvar själv, dels reflektera över sin egen livshållning. På ett liknande sätt skulle regler under en inledande period av lärjungaskapet kunna vara ytterst betydelsefulla medan personen ut-vecklas från ett givet livsmönster till ett eget och nyanserat.
(5) Regler för vidare vunna erfarenheter. Att syftet varit att fostra en god människa är uppenbart. Målet var att bli lik Kristus vilket motiveras utifrån teo-login om helgelse. För senare tiders människor är det viktigt att inte döma ana-kronistiskt. Det vore fel att generellt misstänkliggöra det goda uppsåtet som fanns hos de människor som skapade reglerna. De trodde sig värna det som är viktigt och att de deltog i en viktig formande process av nya människor. Det är väl också möjligt att de i samhället aktuella tankarna om social ingenjörskonst och positiv självdisciplin bidragit till att rikta intresset åt detta håll.
Fokus på regler har också nackdelar
Som vi sett har dock flera av mina informanter mycket bestämt tagit avstånd från vad de kallat ”syndakatalogen”. De negativa associationerna överväger.185
Vissa ”Guds barnbarn” berättar om hur instängt det kändes och hur bestämt det var hur man skulle uppföra sig och tänka (staketen blev naturligtvis mer besvärande för dem som ville ”klättra över”). Bilder av slutenhet och instängd-het återkommer också ibland i den allmänna beskrivningen av frikyrkomänniskor.
Tydligheten har övergått till vad som upplevs som trångsynthet. Detta gäller inte minst när fokus blev på beteendemönster där motiveringarna (om de alls pre-senterades) inte visade sig vara övertygande och där ståndpunkterna var svår-förståeliga för människor i allmänhet.
I den frikyrkliga miljö som källmaterialet speglar kan vi uppfatta att åtmins-tone fyra olika nackdelar med fokus på regler noteras och diskuteras:
(1) Regler konserverar gärna traditioner och beteenden som kanske var rim-liga i en viss situation men som med förändrade omständigheter ter sig som passé eller mindre angelägna. Den typen av diskussion förekommer till exempel när det gäller sambo, alkoholbruk, dans och kortspel. Man menar att regler som uppstått i en viss kontext lever kvar även sedan kontexten förändrats; när pro-blemet försvunnit finns regeln fortfarande där. Från början var regeln såväl väg-ledare som gränsmarkör, när vägledningen senare inte är motiverad blir den kvar som markör. Regelns effekt blir därmed annorlunda.
(2) När ett visst resonemang formuleras i regelform förlorar det lätt sina motiveringar. Det är vanligt att de ursprungliga skälen inte längre är kända eller förstådda i den tredje generationen. När etiken därför är regelfokuserad leder den gärna till revolt från den yngre generation som av den äldre förväntas överta den livsstil som anses vara den rätta och riktiga för Jesu lärjungar. Särskilt tydligt blir detta när argumenten tryter och det en undrande individ får höra är:
”det bara är så!” Ibland upplevs också de argument som ändå presenteras som efterhandskonstruktioner utan relevans.
(3) Regler leder gärna till fokus på det yttre istället för på det inre. Bara man utåt anpassar sig till vad som förväntas är allt frid och fröjd. I mitt material visas på flera konsekvenser av detta. Det leder till dubbelmoral: man kan till exempel – som kapitlets inledande citat talar om – gå på bio i en annan stad där man tror att ingen lägger märke till det.
Reglerna leder vidare gärna till moralism där enskilda människor och försam-lingar bedöms utifrån hur de förhåller sig till vissa förväntade sätt att leva vilka ibland kan ses som tecken på hur djup överlåtelsen till Kristus är och hur långt helgelsen nått. ÖM-läraren Erik Sollerman kritiserar till exempel de som bedö-mer andlighet efter mode eller frisyr och glömbedö-mer bort att sinnets synder inte är mindre allvarliga än köttets.186
Reglerna kan därför leda till ett system av social kontroll där det kristna livet kommer att präglas av tvång snarare än upplevas som ett befriat liv, en situation som lätt kan gå över i maktmissbruk. Reglerna har då blivit bortstötande.
(4) Regler fungerar dåligt när det gäller att ge tydliga besked i svårbedömda undantagssituationer. Återkommande hävdas i mitt material om äktenskap, skils-mässa och omgifte att det inte finns några givna regler som kan följas i enskilda situationer i själavården utan att man måste ta hänsyn till en mängd olika om-ständigheter. Det visar sig i det konkreta livet att tillvaron är så mycket mer komplicerad än vad de enkla reglerna är formulerade för.
Ett grundläggande problem är alltså att regler kan leda till att tillväxten och mognaden hos lärjungen inte äger rum eftersom fokus blir på det yttre istället för på inre utveckling och de motiv som finns hos honom/henne. De skapar också gärna en mentalitet av att man ser faror istället för möjligheter; diskussio-nerna om TV och dans kan utgöra exempel.
En diskussion
I kommentaren till kapitlets inledande citat konstateras att syftet med reglerna var att ge stöd i valsituationer och att på detta sätt skydda från felsteg. Har det blivit så?
Antingen de är positiva eller negativa till reglerna i ”syndakatalogen” kan frikyrkomänniskor – ibland med bitande ironi eller porlande skratt och ibland med beklagande – berätta om hur det var. Som till exempel när man talar om jönköpingsdelen av ”syndakatalogen” (som om den likt telefonkatalogen finns i olika varianter). Eller om när pianisten i strängmusiken hade en basker liggande på hatthyllan i kyrkan som hon tog på sig för att täcka huvudet när hon gick in till gudstjänsten. Eller när en viss person blev utesluten ur församlingen för att hon sålde snus i sin affär eller hade örhängen.
Risken är att liknande berättelser helt neutraliserar de eventuella värden som ett fasthållande vid tydliga regler kan ha. Det som sker på områden som med tiden anses oviktiga förtar den positiva effekten och styrkan av att ha regler på viktigare områden.
Min intervjuundersökning kan sägas omfatta tre generationer. Det tycks mig vara uppenbart att de äldre (de som formades under tiden 1925–1940) till stor
del bejakade det som ingick i ”syndakatalogen” och följde det. Människorna i mellangruppen, som till stor del växte upp under efterkrigstidens första decen-nier, levde också kvar i detta bejakande men började successivt att ifrågasätta och ompröva. Många av dem blev brända under denna process och bär idag sår och har mer eller mindre svårt för olika typer av beteenderegler och andlighets-markörer. För de unga, uppvuxna under 1980- och 1990-talen, är ”synda-katalogen” i dess traditionella form mest historia som de hör om då och då när deras föräldrageneration skrattar åt eller sörjer över hur det var. De unga växer upp och suckar över att den föräldrageneration som gjorde upp med reglerna på grund av sin reaktion mot dem inte klarar av att ge tydlig vägledning till de unga på deras färd genom livet som Kristi lärjungar. De stödjande och fostrande strukturerna har samtidigt delvis försvunnit när troendeförsamlingens fostrande roll tonats ner.
Det är intressant att lägga märke till att flera i den yngre gruppen av informanter efterlyser en större tydlighet från sin föräldrageneration, vilken i min undersök-ning motsvaras av mellangruppen. Förväntar sig de yngre regler eller diskussion av värden? Jag tror att det handlar om det senare. Beror detta på att medelåldern, som gjorde upp med reglerna, samtidigt tappade bort samtalet om vilka värden man skulle stå för? Blev friheten från påbud så viktig att man tappade kontakten med det som reglerna ville skydda? Har medelåldern sprängt gränserna så att de yngre tvingas famla? Är det så att de regler som mellangruppen i många fall växt upp med ändå fortsätter att ha en viss formande ”staketfunktion” för dem (sam-tidigt som de ifrågasätter dem), men att dessa impulser inte gått vidare till de unga som upplever att de har en frihet utan några skyddande staket?
Man kan också undra om en miljö med många regler framkallar ett större revoltbehov än en miljö där samtal ständigt pågår. En växande gråzon har kan-ske både fördelar och nackdelar?
En regelkatalog kan lätt leda till en trovärdighetskris genom att dubbelmoral uppstår. Också på denna punkt finns kritik från unga människor mot att medel-åldern inte tydligt klargjort att man lämnat en del gamla bud och inte längre lever efter dem. De unga vet att de medelålders avviker från tidigare regler och bud men att de av hänsyn till församlingens äldre inte gör det öppet och inte tar någon offentlig diskussion kring sakfrågan. Det är möjligt att de har rätt. Men man kan också fråga om de unga inte förstått vikten av att visa hänsyn mot de äldre. Vissa kanske anser att det är bättre för gemenskapen, att det pågår en hel del som de äldre inte vet om?
Resurser i frikyrkomiljön som borde kunna användas
Man kan tycka att fokuseringen på regler inte skulle behöva bli så ödesdiger som den många gånger har blivit. Det finns ju resurser i den frikyrkliga traditionen som borde kunna ge förutsättningar för utvecklandet av en lärjungaetik där reg-ler kan spela sin roll utan att vara så dominerande.187 Några sådana resurser kan nämnas:
(1) Fokus på reglerna borde kunna balanseras av frikyrkornas betoning av vikten att växa till likhet med Jesus Kristus. Genom denna betoning får ju dygd-etiken spela en viktig roll. Genom att ständigt återkomma till imitationen av Kristi attityder och egenskaper skapas ett fokus som borde kunna utgöra grun-den för en kritik av en alltför regelorienterad atmosfär i gemenskapen. Inte minst kan talet om Kristi förlåtande sinnelag spela en viktig roll i detta sammanhang.188 Frikyrklig etik har betonat växandet i likhet med Jesus. Vad detta konkret innebär på handlingsplanet är – naturligt nog – inte alltid så klart. Några exempel:
Bibeln talar visserligen aldrig om att Jesus dansade, men han tog inte heller avstånd från det. Man har diskuterat, utifrån regeln som Paulus ger i Ef 5:18 om att inte dricka sig berusad, om Jesus verkligen drack alkoholhaltigt vin (eller var vinet i Kana alkoholfritt?). Utifrån sådana diskussioner har regler och beteenden formats som kommit och gått.
Detta fokus på Kristuslikhet kan dock sägas vara väsentligt för den som vill upprätthålla efterföljelsen. Strävanden efter att följa Jesu värdeskala och efter-likna hans karaktärsegenskaper borde hela tiden utmana regler och kataloger av olika slag som formuleras.189 Troendeförsamlingen borde kunna vara platsen både för samtal om och konkreta exempel på hur detta praktiseras.190 Där bör också finnas möjlighet att diskutera om det även idag finns orsak att varna för till exempel vissa aspekter av nöjeslivet eller olika former av spel om pengar (kanske en sanering behövs?).
Man bör också påminna om den resurs som finns i andra bibliska gestalter att lära känna och efterlikna.
(2) Fokus på reglerna kan också balanseras av fokus på värdena. Källmate-rialet visar på att regler i vissa sammanhang kan fungera mycket bra som vägle-dare. Men om regeln med tiden isoleras från det värde den är satt att skydda eller främja blir den oförståelig och få vill följa den.
Mitt material visar att man i frikyrkomiljön varit mån om att framhålla det som är centralt för livet: gudsgemenskap, kärlek, godhet, medmänsklighet, offervil-lighet, trohet, solidaritet, barmhärtighet mm. En förkunnelse där sådana värden har stort utrymme borde i en miljö där regelbunden undervisning förekommer kunna genomsyra och påverka människors inriktning och värderingar. På detta sätt borde reglerna kunna uppfattas som konkretiseringar av viktiga värden.
Samtidigt är det nödvändigt att påminna sig om att dessa värden bör förstås utifrån de bibliska berättelser som ger dem rätt karaktär.
Aktualisering av värdena borde även kunna motverka konserverande och otids-enliga mönster. Vad som många gånger tycks ha brustit är att ge förklaringar och sammanhang åt de regler/riktlinjer man fört fram som vägledande. Detta tycks särskilt gälla den muntliga traditionen; i till exempel FAs och MKs böcker är reglerna ofta motiverade och insatta i sammanhang. Det finns annars en risk att ett fokus på regler gör att intresset förskjuts till perifera frågor istället för att fokusera de centrala.
(3) Man kan i mitt material iaktta hur viktigt det är att hålla samtalet igång om vilka värden det är man vill främja. Inte minst bland de unga är detta efterfrågat.
Gemenskapen i troendeförsamlingen borde kunna vara en naturlig plats för
så-dana samtal som utmanar till och ger hjälp att leva rätt.
Mitt material visar dock att det ofta förekommit brist på etisk reflektion. Flera av informanterna i mellangruppen pekar på att de känner sig dåligt utrustade för ett sådant tankearbete. De vittnar om att förkunnelsen sällan handlade om etiska frågor utan till stor del (och detta gäller främst tiden före 1960) innebar tal om Jesu försoning, helgelse och Jesu tillkommelse.191 I en sådan miljö blir det ännu lättare att (uttalat eller outtalat) ange olika mönster som medlemmarna i gruppen förväntas följa.
Jag har visat att det många gånger bakom reglerna i ”syndakatalogen” fanns goda avsikter. Det är därför viktigt att klargöra vilka värden man egentligen vill värna och främja och vad man gör när olika värden kommer i konflikt med varandra. På så sätt uppövas dessutom individens och gemenskapens förmåga till urskiljning och bedömning när det gäller att dra konkreta slutsatser i de val-situationer man ställs. Detta kan ses som ett naturligt sätt att agera på om man vill ta på allvar att den teologiska övertygelsen att den kristna människan är kallad att växa och mogna. Det är också ett rimligt sätt att bemästra de risker för maktmissbruk som finns i varje mänsklig gemenskap.
En avslutande reflektion
Den frikyrkliga erfarenheten kan sägas visa att varje individ behöver göra sådant som ska fungera som vägledande instruktioner till sina egna personligt tillägnade regler. Detta övertagande kan bara ske genom en medveten process där regeln ifrågasätts och sedan formuleras i relation till de värden som anses viktiga att värna. Individen behöver övertygelsen att en viss regel är värd att följa och att den hänger ihop med andra regler. Här visar sig också vikten av att förankra reglerna i vissa övertygelser så att det inte bara blir en lagsamling som förs över.
I en sådan granskande och urskiljande process blir det – mitt i de konflikter som gärna blir följden – också mer troligt att de regler, som längs vägen för-vandlats från goda skyddsregler till gränsmarkörer eller grupptillhörighetsmar-körer, avslöjas så att deras sanna karaktär blir synlig.
Detta förutsätter dock att det finns mer erfarna människor i den kristna ge-menskapen som för vidare erfarenheter och insikter från tidigare generationer och som vågar tala öppet och ta ställning trots risken att bli anklagade för mora-lism.
Hur ska man då förklara för en äldre frikyrkokristen att det som var förbjudet igår är tillåtet idag? Hur kan man försvara en handling som var helt omöjlig för tjugo år sedan och knappast önskvärd för tio år sedan? Min genomgång av frikyrkliga svar på frågan om vad som är rätt och gott och hur etiska resone-mang bör byggas upp leder till slutsatsen att svaret på frågan måste ingå i en pågående process där man hela tiden låter dygder, värden och regler stå i ett samspel. Detta är särskilt viktigt idag när samhället inte längre har några givna auktoriteter och där människor inte gärna övertar ovanifrån givna regler.
Låter man inte denna process pågå kan man, för att i traditionell frikyrklig
anda hänvisa till bibelsammanhang, lätt hamna i samma dike där de fariséer befann sig som av Jesus beskylldes för att sila mygg och svälja kameler.192 Fasthållandet vid vissa bud blir då viktigare än att överta samma attityder som Jesus och sedan resonera kring, förstå och handla utifrån vad Jesus egentligen ville. Etik utifrån troendeförsamlingens teologi handlar ändå ytterst om att vara en lojal lärjunge till Jesus Kristus, inte om att följa några regler eller universella principer.
Sammanfattningsvis kan konstateras att stora delar av den frikyrkliga ”synda-katalogen” försvunnit. Själva uttrycket förekommer mest som ett historiskt och negativt laddat begrepp och termen kan ses som en del av förändringsprocessen.
Man bör dock eftertänksamt fråga sig om det idag finns andra kataloger som vi på motsvarande sätt om femtio år kommer att analysera och försöka förstå.