Underinstans: 1. Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Mölndals kommun 2. Länsstyrelsen i Västra Götalands län
3. Vänersborgs tingsrätt, miljödomstolen Klagande: Privatperson (KH)
Motpart: 1. Privatpersoner (BK, AK)
2. Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Mölndals kommun Saken: Föreläggande om begränsning av vedeldning
Nyckelord: Vedeldning, kakelugn, statsbidrag
Bakgrund
Frågan i målet gällde vad som var en skälig begränsning av vedeldning i ett radhusområde och vilken betydelse det hade för den bedömningen att stats- bidrag hade utgått för installation av en kakelugn.
Bakgrunden var följande. Miljö- och hälsoskyddsnämnden förelade KH i egenskap av fastighetsägare att inte elda oftare än två gånger i veckan i sin braskamin. Nämnden förelagde också KH att inte elda i braskaminen vid inversion. Efter överklagande av KH och närboende (BK, AK) ändrade länsstyrelsen beslutet enligt följande.
• All eldning förbjuds under perioden den 1 maj – 30 september • Under perioden 1 oktober – 30 april får eldning ske vid högst två till-
fällen per vecka. Endast torr ved får användas. Eldning får inte ske vid inversion
• Om olägenheter ändock uppkommer för närboende kan ytterligare restriktioner bli aktuella.
Både fastighetsägaren och de närboende överklagade beslutet till miljödom- stolen.
Miljödomstolen Domskäl
KH och makarna K bor i ett område som är mycket tätt bebyggt med ett stort antal radhus och kedjehus. I sådant område måste uppvärmningsfrågan lösas antingen centralt eller genom individuella system utan lokala utsläpp. Enskilda lösningar med lokala utsläpp medför oftast oacceptabla störningar.
45
För fastigheterna vid Axgatan har direktverkande el valts som uppvärm- ningskälla.
I målet har med önskvärd tydlighet framgått att KH:s vedeldning föror- sakar makarna K olägenhet.
Sammantaget får anses uppenbart att KH inte kan tillåtas att bedriva annat än mycket begränsad eldning i sin ugn. Vad länsstyrelsen bestämt får anses väl avvägt. Längden på eldningstillfällena bör dock tidsbegränsas. Mot bakgrund av vad som upplysts i målet får en eldningstid om högst två timmar anses tillräcklig.
Domslut
Miljödomstolen ändrar det överklagade beslutet endast på så sätt att dom- stolen förordnar att ettvart eldningstillfälle får vara högst två timmar långt.. _______
K H yrkade i Miljööverdomstolen att begränsningen av antalet eldnings- tillfällen under perioden oktober – april helt skulle undanröjas, alternativt att antalet eldningstillfällen under nämnda period skulle utökas till ett per dygn. Vidare yrkade KH att föreskriften om eldningsförbud vid inversion skulle utgå.
Miljööverdomstolen
Utveckling av talan m.m.i Miljööverdomstolen
KH
Han har med hjälp av statliga bidrag låtit installera en kakelugn vars teknik redan har godkänts ur miljösynpunkt p.g.a. att den uppfyller kraven i Boverkets byggregler. Han använder ugnen i enlighet med befintliga instruktioner. Mot den bakgrunden är det inte rimligt att han i efterhand skall kunna åläggas begränsningar i användandet som han inte har kunnat förutse vid köpet med stöd av miljöbalken. I detta avseende står Boverkets byggregler i konflikt med miljöbalken. Det är därför angeläget att Miljö- överdomstolen bringar klarhet i hur bestämmelserna skall tolkas, t.ex. genom att fastställa en utsläppsnivå i fråga om farliga ämnen som inte får överstigas för att en eldstad skall kunna användas. Vidare tyder flera forsk-
46
ningsrapporter på att det finns ett samband mellan utsläppen av lätta och tunga kolväten och temperaturen särskilt i en ackumulerande tung eldstad på det sättet att utsläppen ökar om eldning påbörjas från en kall ugn. Det tar ungefär två timmar innan ugnens omgivande keramik har värmts upp så mycket att optimal förbränningstemperatur uppnås. Under denna tid är utsläppen cirka 20 – 50 gånger högre än från en varmeldad kakelugn. Om användandet av ugnen begränsas till några få timmar per vecka ökar således utsläppen av farliga ämnen. Det vore därför rimligt att han tillåts att elda minst två gånger per dygn, t.ex. varje morgon och kväll, eftersom ugnen då aldrig hinner kallna helt och hållet. Föreskriften om eldningsförbud bör utgå eftersom den inte är tillämpbar.
BK och AK
KH:s skorsten är placerad för nära deras fönster och ventilationskanaler. Den ritning som inlämnades vid bygganmälan är således inte korrekt. Oavsett om kakelugnen skulle anses uppfylla gällande miljökrav medför eldningen en sanitär olägenhet för dem i form av dålig lukt och rök. K H använder fortfarande sin kakelugn som primär värmekälla – även vid inversion – och eldar med pellets och briketter, i strid med underinstan- sernas avgöranden. Vidare är ugnen enligt det typgodkännandebevis som har utfärdats bara avsedd för vedeldning och tillfällig uppvärmning av en byggnad. Det förhållandet att K H har erhållit statliga bidrag för att instal- lera ugnen saknar betydelse, eftersom någon prövning därvid inte har skett med hänsyn till gällande miljökrav. Om nyinstallationer för eldning med biobränsle överhuvudtaget skall tillåtas i tätbebyggda områden bör detta ske inom ramen för större fjärrvärmeanläggningar som på ett bättre sätt kan hantera de problem som uppstår vid eldningen.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Mölndals kommun
Nämnden har vid sin bedömning tagit hänsyn både till utsläppsmängder avseende miljöskadliga ämnen och till de störningar som uppkommer när röklukt tränger in i grannfastigheten i samband med att K H eldar i sin kakelugn.
47