• No results found

Dom den 12 september 2003 i mål M 4616-

Underinstanser: Länsstyrelsen i Västra Götalands län, miljöprövningsdelegationen

Vänersborgs tingsrätt, miljödomstolen Klagande: Länsstyrelsen i Västra Götalands län

Motpart: Consilium Components AB

Saken: Tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken till verkstadsindustri i Ulricehamns kommun

Nyckelord: Buller

Bakgrund

I denna dom utvecklade Miljööverdomstolen sin syn på villkoren för buller från en industrianläggning och på tillämpningen av Naturvårdsverkets allmänna råd (RR 1978:5) om externt industribuller.

Miljöprövningsdelegationen vid länsstyrelsen hade lämnat bolaget till- stånd till produktion av plåtkomponenter. Tillståndet möjliggör en utökning av produktionen inom befintliga anläggningar. Företaget tillverkar fin- klippta och pressade plåtkomponenter till framför allt bil- och lastbils- industrin. I verksamheten ingår hantering av skrot.

Miljöprövningsdelegationen föreskrev följande bullervillkor för till-

ståndet.

7. Buller från verksamheten skall begränsas så att det utomhus vid bostäder utanför industriområdet, som riktvärde inte ger upphov till högre ekvivalent ljudnivå än

50 dB(A) dagtid (kl 07 - 18) 45 dB(A) kvällstid (kl 18 - 22) 40 dB(A) nattetid (kl 22 - 07)

Momentana ljud nattetid (kl 22 - 07) får maximalt uppgå till 55 dB(A).

Bolaget överklagade beslutet till miljödomstolen som ändrade buller- villkoret till följande lydelse.

56

7. Buller från verksamheten skall begränsas så att det utomhus vid bostäder utanför industriområdet, som riktvärde inte ger upphov till högre ekvivalent ljudnivå än

55 dB(A) dagtid (kl 07 - 18) 45 dB(A) kvällstid (kl 18 - 22) 45 dB(A) nattetid (kl 22 - 07)

Momentana ljud nattetid (kl 22 - 07) får maximalt uppgå till 55 dB(A).

Miljööverdomstolen

Enligt 2 kap. 3 § miljöbalken skall alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik. Dessa försik- tighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Enligt 7 § i samma kapitel gäller kraven på hänsyn enligt bl.a. 3 § i den utsträckning det inte kan anses orimligt att uppfylla dem. Vid denna bedöm- ning skall särskilt beaktas nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktig- hetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder.

Parterna har hänvisat också till Naturvårdsverkets allmänna råd (RR 1978:5) om externt industribuller. Råden grundas på antagandet att i huvud- sak acceptabla förhållanden kan uppnås, om vissa ekvivalenta ljudnivåer – uttryckta i dB(A) utomhus vid bostäder – inte överskrids. För en nyetablerad industri anges nivåerna 50 dB(A) under dagtid (utom helgdagar) mellan kl. 07 och kl. 18, 40 dB(A) under nattetid mellan kl. 22 och kl. 07 samt 45 dB(A) under övrig tid. För befintlig industri är motsvarande nivåer 5 dB(A) högre, dvs. 55, 45 respektive 50 dB(A). Vid momentana ljud under nattetid är begränsningsvärdet i båda fallen 55 dB(A). Skulle det

57

förekomma impulsljud eller rena toner, bör detta enligt råden leda till att värdena sätts 5 dB(A) lägre för att kompensera den störning som ljuden ger upphov till.

Enligt Miljööverdomstolen bör råden i många fall kunna bilda en ut- gångspunkt för bedömningen av vad som allmänt sett är en godtagbar nivå vid bostäder som utsätts för externt industribuller. Samtidigt bör det hållas i minnet att synsättet kan skärpas, bl.a. med hänsyn till den tekniska utveck- lingen och vad som skall anses utgöra bästa möjliga teknik inom ett område. I den juridiska litteraturen har det dessutom antagits att den s.k. försiktig- hetsprincipen enligt 2 kap. 3 § miljöbalken skall kunna tillämpas med större stränghet än enligt äldre rätt, bl.a. med hänsyn till balkens mål och den skärpta skälighetsbedömningen i 2 kap. 7 § (Bengtsson m.fl., Miljöbalken, del I s. 2:15). Bestämmelserna i balken innebär också att det ytterst måste bli fråga om en bedömning av omständigheterna i det särskilda fallet. Det kan därför finnas skäl att tillämpa andra begränsningsnivåer, högre eller lägre, än de som anges i råden.

Meningsskiljaktigheten mellan parterna gäller i första hand om bolaget skall följa råden för nyetablerad industri eller för befintlig industri. Med Miljööverdomstolens synsätt måste det emellertid göras en mer allsidig prövning, och avgörandet kan inte grundas enbart på om industrin ses som nyetablerad eller befintlig. Avsikten med råden torde för övrigt inte heller vara någon annan. Snarast är tanken att skärpta krav inte skall få ett orimligt snabbt genomslag för industrier, där verksamheten har startats och bedrivits under andra förutsättningar. Detta kan i och för sig anses ligga i linje med den avvägning som skall göras enligt miljöbalken. I motiven till 2 kap. 3 § sägs att det för befintliga verksamheter ibland torde krävas ”en viss över- gångstid” för att införa en utrustning som motsvarar bästa möjliga teknik (prop. 1997/98:45 del 2 s. 17). En anpassning till en strängare nivå ter sig därmed mindre betänklig allteftersom tiden går och befintliga verksamheter prövas på nytt vid ökad produktion eller när villkor skall prövas om. Anpassningen bör kunna ske med hänsyn till den tekniska utvecklingen av processer, skyddsåtgärder m.m.

58

I det nu aktuella fallet framgår det av miljökonsekvensbeskrivningen att bolaget kan innehålla det villkor som miljöprövningsdelegationen har ställt upp, låt vara att marginalen inte är stor.

Bolaget har framhållit att det bör finnas en viss marginal mellan verk- liga värden och villkorsvärden för att kontrollen av villkoren inte ska bli alltför omfattande och kostsam. Det är förvisso förenat med svårigheter att med bullermätningar i form av stickprov verifiera att överträdelser inte sker. För att säkerställa att villkorsvärdena innehålls även när mätningar inte görs fordras det emellertid att verksamheten bedrivs och utrustning underhålls enligt rutiner som har införts i detta syfte. Bolaget strävar enligt egna upp- gifter efter att löpande minska bullret och att genom interna rutiner styra hanteringen vid utläggningen av skrot. Bolaget kan därigenom sägas ha förhållandevis god kontroll över verksamheten i detta avseende och därmed möjlighet att undvika att begränsningsvärdena överskrids.

Miljööverdomstolen finner därför att det av länsstyrelsen yrkade villkoret motsvarar de krav som skäligen kan ställas på bolaget i buller- hänseende. Den omständigheten att även andra bullerkällor, t.ex. vägtrafik, bidrar till den ekvivalenta ljudnivån i omgivningen, påverkar inte bedöm- ningen. Länsstyrelsens överklagande skall därför bifallas.

59