EU-domstolens resonemang

EU-domstolen har på området utvecklat ett antal mönster för argumentationen inom ramarna för de två kriterierna. Resonemangen motiverar kriteriernas existens och ut-vecklar deras förhållande till varandra¹⁶⁹ såväl som vilka faktorer som påverkar den materiella bedömningen av kriterierna.

EU-domstolen avfärdar för det första alla argument som grundar bedömningen av en annan medlemsstats besluts slutgiltighet på innehållet i den egna nationella rätten.

KTS tillämpning är inte avhängigt att medlemsstaternas straffrättsliga lagstiftningar harmoniserats eller tillnärmats varandra.¹⁷⁰ Istället ställer tillämpningen av KTS artikel 54 krav på ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna vad gäller varandras straff-rättsliga system.¹⁷¹ Kravet medför att var och en av medlemsstaterna måste godta att den gällande straffrätten i övriga medlemsstater tillämpas, även om en tillämpning av den egna nationella rätten skulle leda till ett annorlunda resultat.¹⁷² Detta innebär att

164 Se ovan under 3.2.2 st 5 och 3.2.3.

165 Se dock undantaget avseende verkställande av europeisk arresteringsorder nedan under 3.3.4.

Begreppen ’slutgiltigt avgörande’ och ’lagakraftträdande’ används i detta kapitel synonymt.

166 Se bland annat Mål C-486/14 Kossowski, pp 34-35.

167 Ibid p 42.

168 Se ovan under 2.4.3 och nedan under 3.3.3 och 3.3.5; Mål C-398/12 M, pp 35, 37-39.

169 Se utveckling nedan under 3.3.5.

170 Mål C-187/01 och C-385/01 Gözütok och Brügge, p 32; Mål C-467/04 Gasparini m fl, p 29; Mål C-436/04 Van Esbroek, p 29; Mål C-486/14 Kossowski, p 50; och Mål C-297/07 Bourquain, p 37.

171 Mål C-187/01 och C-385/01 Gözütok och Brügge, p 33; Mål C-467/04 Gasparini m fl, p 30; Mål C-436/04 Van Esbroek, p 30; Mål C-486/14 Kossowski, p 51; och Mål C-297/07 Bourquain, p 37.

172 Se hänvisningar i föregående not.

medlemsstater vid tillämpningen av KTS artikel 54 inte får göra bedömningen av andra medlemsstaters besluts lagakraftträdande avhängigt innehållet i den egna nationella rättsordningen.¹⁷³ Denna ordning kan endast fungera väl om de andra medlemsstaterna grundat på handlingar som överlämnas av den beslutsfattande staten kan kontrollera att beslutet faktiskt utgör ett lagakraftägande avgörande i vilket ärendet prövats i sak.¹⁷⁴ Möjligheter att begära utlämnande av de nödvändiga handlingarna för en bedömning av denna typ föreskrivs i den europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål.

Dessutom föreskrivs ett krav på uthämtande av denna typ av handlingar i KTS artikel 57 när medlemsstat väcker åtal mot en individ och har anledning att anta att gärningen redan prövats i annan medlemsstat.

För det andra understryker EU-domstolen att KTS artikel 54 ej hänvisar till av-görandets innehåll utan endast till dess slutgiltighet.¹⁷⁵ Ändamålet med KTS artikel 54 skulle annars gravt undermineras.¹⁷⁶

EU-domstolen strävar för det tredje efter att upprätthålla principen om ’effet utile’

och sålunda tillämpa rätten så att ne bis in idem-principens ändamål trumfar formella och processuella faktorer.¹⁷⁷ Det krävs sålunda ej för lagakraftträdande att beslutet ifråga fattats av domstol, har formen av dom eller medför att en sanktion verkställts.¹⁷⁸ De formella och processuella omständigheterna om beslutet fattats av domstol respek-tive beslutets form förändrar inte bedömningen av beslutets slutgiltighet.¹⁷⁹ Men det faktum att beslut har lett till sanktion kan i och för sig utgöra ett indicium på att beslutet är slutgiltigt avgjort enligt den nationella rättsordningen inom vilket det fattades.¹⁸⁰ Trots att det inte krävs att beslutet fattats av domstol, har formen av dom eller har med-fört att en sanktion verkställts så krävs att beslutet fattats av en myndighet som deltar i

173 Mål C-187/01 och C-385/01 Gözütok och Brügge, p 34.

174 Mål C-486/14 Kossowski, p 52.

175 Mål C-150/05 Van Straaten, pp 55-56; Mål C-467/04 Gasparini m fl, p 24; och Mål C-398/12 M, p 29.

176 Angående ändamål med KTS artikel 54 se ovan under 2.2.1. Mål C-150/05 Van Straaten, pp 57-59; Mål C-467/04 Gasparini m fl, p 27. Se vidare Mål C-187/01 och C-385/01 Gözütok och Brügge, p 38.

177 Se bl a Mål C-187/01 och C-385/01 Gözütok och Brügge, pp 35-48; och Mål C-491/07 Turanský, p 54. Angående ändamålen med KTS artikel 54 se ovan under 2.2.1.

178 Mål C-187/01 och C-385/01 Gözütok och Brügge, pp 31, 38; och Mål C-486/14 Kossowski, pp 38-41.

179 Mål C-187/01 och C-385/01 Gözütok och Brügge, p 31.

180 Ibid pp 29-30. Jfr Mål C-486/14 Kossowski, p 38. I Kossowski-målet (p 38) används formuleringen ”[sanktions verkställande är] inte av avgörande betydelse”, detta, e contrario, i kombination med domstolens konstaterande i Gözütok och Brügge-målen innebär att det har någon betydelse.

den straffrättsliga förvaltningen i medlemsstaten.¹⁸¹ Sistnämnda kriterium torde sällan kunna separeras från bedömningen om beslutets lagakraftträdande i den nationella rätts-ordningen inom vilken det fattades, men i det fall ett beslut på nationell nivå vore laga-kraftträdande trots att det fattats av myndighet utan koppling till den straffrättsliga för-valtningen tyder EU-domstolens formuleringar på att beslutet ej skulle vara att anse som slutgiltigt avgörande för andra medlemsstater. En myndighet utan koppling till den straffrättsliga förvaltningen i en medlemsstat kan svårligen fatta ett beslut baserat på en prövning i sak avseende gärningen.

För det fjärde konstaterar EU-domstolen att begrepp i regleringen av ne bis in idem inte endast ska tolkas utifrån sina ändamål utan också ifrån sin kontext, vilket utgör en allmän EU-rättslig princip.¹⁸² Kontexten medför att KTS artikel 54 ska tolkas i ljuset av FEU artikel 3.2 som bland annat föreskriver att unionen ska erbjuda sina medborgare ett område med frihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser, där den fria rörligheten för personer garanteras samtidigt som lämpliga åtgärder vidtas avseende bland annat före-byggande och bekämpande av brottslighet.¹⁸³ Detta innebär att även om KTS artikel 54 åsyftar att inom unionen förhindra att individ efter lagakraftträdande avgörande åter åtalas för samma gärning i annan medlemsstat på grund av nyttjade av den fria rörlig-heten så åsyftar artikeln inte att skydda en misstänkt mot att eventuellt tvingas bli före-mål för efterföljande utredningar för samma gärning i flera avtalsslutande stater.¹⁸⁴ Den kontextuella kopplingen till FEU artikel 3.2 utmynnar dels i att EU-domstolen avfärdar lösningar som försvårar eller rent av omöjliggör beivrande av brottslighet in casu.¹⁸⁵ Detta aktualiseras bland annat i paradoxsituationer då ett beslut fattats grundat på annat förförande som, om det vore lagakraftträdande, det senare isig skulle utgöra hinder för enligt KTS artikel 54.¹⁸⁶ I sådana fall kan syftet med FEU artikel 3.2 medföra att lämp-liga åtgärder avseende bekämpande av brottslighet ges företräde framför skyddet mot multipla prövningar (på grund av utnyttjande av den fria rörligheten) enligt ne bis in idem-principen. Företrädet gestaltar sig i en tolkning av ’lagakraftträdande’ som ej

181 Krav på koppling till den straffrättsliga förvaltningen: Mål C-187/01 och C-385/01 Gözütok och Brügge, pp 26, 28; och Mål C-486/14 Kossowski, p 39.

182 Mål C-486/14 Kossowski, p 43; Mål C-605/12 Welmory, p 41; Mål C-218/10 Allround, p 26;

Mål C-114/05 Gillan Beach, p 21; Mål C-17/03 VEMW m fl, p 41; Mål C 292/82 Merck, p 12; Mål C-337/82 St. Nikolaus Brennerei, p 10; och Mål C-223/98 Adidas, p 23.

183 Mål C-469/03 Miraglia, p 34; Mål C-491/07 Turanský, p 43; och Mål C-486/14 Kossowski, p 46.

Notera att innehållet i FEU artikel 3.2 tidigare föreskrevs i FEU artikel 2 strecksats 4 varför de två tidigare domarna istället hänvisar till denna.

184 Mål C-491/07 Turanský, p 44; och Mål C-486/14 Kossowski, pp 45-47.

185 Mål C-469/03 Miraglia, p 33; och Mål C-486/14 Kossowski, p 49.

186 Mål C-469/03 Miraglia, p 34.

fattar denna typ av situationer. Den kontextuella kopplingen till FEU artikel 3.2 aktuali-seras vidare såsom argument för det andra kriteriets irrelevans då det första kriteriet basvaras negativt (då beslutet inte är slutgiltigt enligt den rättsordning inom vilken det fattades).¹⁸⁷ Resonemanget innebar att en ordning i vilken en ny prövning av samma gärning kan genomföras inom medlemsstaten vari beslutet fattats men motsvarande prövning omöjliggörs i andra medlemsstater där bevisläget kan vara bättre skulle strida mot FEU artikel 3.2.¹⁸⁸ Detta resonemangs tillämpningsområde med hänsyn till de syf-ten som ligger bakom Stadgan artikel 50 och KTS artikel 54 diskuteras nedan.¹⁸⁹

För det femte ska hänsyn tas till ne bis in idem-regleringen i EKMR TP 7 artikel 4 såsom denna tolkas av Europadomstolen i enlighet med homogenitetsklausulen.¹⁹⁰ Vid tolkning av Stadgan artikel 50 ska hänsyn tas förklaringarna till Stadgan. Förklaringarna anger:

”[n]är det gäller de situationer som avses i artikel 4 i protokoll nr 7, nämligen tillämpningen av denna princip inom en och samma med-lemsstat, […] den rättighet som garanteras samma innebörd och räck-vidd som motsvarande rättighet i Europakonventionen”¹⁹¹

Trots detta blir EKMR TP 7 artikel 4 av relevans även i gränsöverskridande situationer då KTS artikel 54 tillämpas eftersom denna ska tolkas konformt med Stadgan artikel 50 samt bedömningen av avgörandets slutgiltighet enligt regeln bland annat beror på den nationella bedömningen av slutgiltigheten enligt rättsordningen inom vilket beslutet fattades.¹⁹²

Balansen mellan skydd av individen enligt ändamålen med ne bis in idem-principen i EU-rätten och intresset av effektivt beivrande av brottslighet enligt den kontextuella kopplingen till FEU artikel 3.2 motiverar det andra kriteriets existens.¹⁹³ Det följer också att kravet på att beslut baseras på en prövning i sak inte bara innebär krav att beslut fattats på materiell grund utan också att en föregående detaljerad utred-ning genomförts.¹⁹⁴ Om beslut grundades på materiell grund om otillräcklig

187 Mål C-491/07 Turanský, pp 40, 42.

188 Ibid pp 42-43.

189 Se nedan under 3.3.5.

190 Mål C-398/12 M, p 37. Se ovan under 2.4.3.

191 Förklaringarna avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna, OJ 2007 C 303/02 s 15.

192 Mål C-398/12 M, pp 35, 37-39.

193 Mål C-486/14 Kossowski, p 47.

194 Ibid p 48.

ning¹⁹⁵ eftersom detaljerad utredning av någon anledning hindrades och inte för att be-visen efter detaljerad utredning ansågs för svaga så är detta ett indicium på att prövning i sak ej genomförts.¹⁹⁶