Typsituationer

I detta kapitel ges exempel på typsituationer i vilka EU-domstolen gjort en bedömning av nationella besluts slutgiltighet samt vilka av de resonemang som beskrivits ovan som omnämndes i domskälen.

3.3.2.1 Straffrättsliga förfaranden som nedläggs innan åtal

För det första har vi typfallet att det första straffrättsliga förfarandet lagts ned och åtal inte längre kan väckas vid de nationella domstolarna i medlemsstaten där beslutet fatta-des och den tilltalade i gengäld underkastat sig vissa skyldigheter, då åklagarmyndig-heten enligt nationell lagstiftning givits sådan behörighet. EU-domstolen anser att beslut av denna typ är slutgiltiga och att res judicata sålunda kan inträda.¹⁹⁷ Hänsyn tas härvid till att beslut fattats av en nationell myndighet som deltar i den straffrättsliga förvalt-ningen och har inneburit en sanktion för den tilltalade,¹⁹⁸ samt att beslutet bedömts som slutgiltigt enligt nationell rätt i medlemsstaten det härrör ifrån.¹⁹⁹ Det är å andra sidan irrelevant vilka krav som ställs för slutgiltighet i annan medlemsstats nationella rätt en-ligt principen om ömsesidig tillit.²⁰⁰

För det andra har vi typfallet att nationell åklagarmyndighet beslutat att lägga ned det första straffrättsliga förfarandet endast baserat på att förfarande avseende samma gärning inletts i annan medlemsstat. EU-domstolen anser att beslut av denna typ ej är slutgiltiga och att res judicata sålunda ej kan inträda.²⁰¹ Hänsyn tas härvid till att beslut av denna typ inte grundas på någon prövning i sak,²⁰² samt att principens tillämplighet

195 Se till exempel: Mål C-150/05 Van Straaten, pp 55-56; Mål C-467/04 Gasparini m fl, p 24; Mål C-398/12 M, p 29; och Mål C-486/14 Kossowski, p 48.

196 Mål C-486/14 Kossowski, pp 48, 54.

197 Mål C-187/01 och C-385/01 Gözütok och Brügge, p 48.

198 Ibid pp 26-29, 31. Ang sanktionens innebörd jfr Mål C-486/14 Kossowski, p 38. Se EU-domstolens resonemang nr 3 ovan.

199 Mål C-187/01 och C-385/01 Gözütok och Brügge, p 30. Se EU-domstolens kriterium 1 ovan.

200 Ibid pp 32-48. Se EU-domstolens resonemang nr 1 ovan.

201 Mål C-469/03 Miraglia, p 35.

202 Ibid p 30. Se EU-domstolens kriterium nr 2 ovan.

skulle innebära försvårande eller omöjliggörande av brottsbeivrande i denna typ av situ-ationer.²⁰³

För det tredje har vi typsituationen att beslut att nedlägga det första straffrättsliga förfarandet inte är slutgiltigt enligt rättsordningen det emanerar ifrån, EU-domstolen anser att ett sådant beslut inte heller är slutgiltigt enligt EU-rätt.²⁰⁴ Domstolen argumen-terar att annorlunda ordning skulle innebära att prövning kan genomföras i den besluts-fattande medlemsstaten men ej i annan medlemsstat där bevisläget kan vara bättre, detta skulle strida mot syftet med FEU artikel 3.2.²⁰⁵

För det fjärde har vi typfallet att beslut att nedlägga det första straffrättsliga för-farandet grundats på omfattande förundersökning och är slutgiltigt enligt den nationella rättsordningen det härrör från. EU-domstolen anser att ett beslut av denna typ är slut-giltiga och att res judicata sålunda kan inträda.²⁰⁶ Hänsyn tas härvid till att beslutet grundats på prövning i sak,²⁰⁷ samt att det är slutgiltigt enligt den nationella rätts-ordningen.²⁰⁸ Det är å andra sidan irrelevant huruvida annorlunda resultat uppnåtts i annan medlemsstat.²⁰⁹ Hänsyn tas vidare till uttömmandet av nationella, ordinära rätts-medel.²¹⁰ Det var ändock inte tillräckligt för en annorlunda bedömning i M-målet att ytterligare ordinära rättsmedel finns tillgängliga (återupptagande av förundersök-ningen).²¹¹

3.3.2.2 Domar

För det första har vi typfallen att en nationell domstol friat en individ grundat på bris-tande bevisning eller nationella regler om preskription. EU-domstolen anser att beslut av dessa typer är slutgiltiga och att res judicata sålunda kan inträda.²¹² Hänsyn tas här-vid till irrelevansen av beslutets innehåll vilket framgår av ne bis in idem-principens

203 Ibid pp 31-34. Se EU-domstolens resonemang nr 4 ovan.

204 Mål C-491/07 Turanský, pp 39, 45. Se EU-domstolens kriterium nr 1 ovan.

205 Ibid pp 41-44. Se EU-domstolens resonemang nr 4 ovan. Se även diskussion om resonemangets styrka och tillämpningsområde med hänsyn till syftena bakom Stadgan artikel 50 respektive KTS artikel 54 nedan under 3.3.5.

206 Mål C-398/12 M, p 41.

207 Ibid pp 28, 30. Se även Mål C-486/14 Kossowski, pp 42, 48. Se EU-domstolens kriterium nr 2 ovan.

208 Mål C-398/12 M, pp 31-33, 36. Se EU-domstolens kriterium nr 1 ovan.

209 Ibid p 29. Se EU-domstolens resonemang nr 1 ovan.

210 Ibid pp 35, 37-41. Se EU-domstolens resonemang nr 5 ovan. Se vidare nedan under 3.3.3 och 3.3.5.

211 Ibid pp 40-41.

212 Mål C-150/05 Van Straaten, p 61; och Mål C-467/04 Gasparini m fl, p 33.

formulering och syfte.²¹³ Det är vidare irrelevant huruvida målet fått annorlunda resultat i annan medlemsstat enligt principen om ömsesidig tillit.²¹⁴

För det andra har vi typfallet att nationella myndigheter hade tillräcklig bevisning för att misstänka och lagföra individ för en gärning vid tidpunkten för dömande av denna för annan gärning. EU-domstolen har ännu ej tagit ställning till huruvida ett så-dant beslut kan vara att anse som slutgiltigt.²¹⁵

3.3.3 ’Lagakraftträdande’ i EKMR

Som framgått ovan har EU-domstolen ofta att ta hänsyn till ne bis in idem-principen i EKMR såsom denna tolkas av Europadomstolen.²¹⁶

Ne bis in idem-principen enligt EKMR kräver att gärningen prövats slutgiltigt.²¹⁷

’Lagakraftträdande’ har en autonom betydelse inom EKMR-rättskomplexet.²¹⁸ Avtals-slutande stater tillåts avgöra vilka beslut som enligt nationell rätt är att bedöma som slutgiltiga och ej, men begreppets betydelse inom ramarna för EKMR måste tolkas av Europadomstolen för att försäkra att denna överensstämmer med konventionen syften och ändamål.²¹⁹

Ett beslut är enligt EKMR att bedöma som slutgiltigt då individen i fråga slutgiltigt blivit frikänd eller fälld.²²⁰ Slutgiltigheten bedöms för det första utifrån huruvida samt-liga nationella rättsmedel uttömts, exkluderande extraordinära sådana, respektive tids-spannet under vilket dessa kunde nyttjas har runnit ut (kriterium 3).²²¹ Detta skiljer sig från EU-rättens kriterium 1 som endast prövar beslutets slutgiltighet enligt nationell rättsordning medan uttömmandet av nationella, ordinära rättsmedel gör en autonom bedömning av vilka rättsmedel som anses vara extraordinära. För det andra intolkar

213 Mål C-150/05 Van Straaten, pp 55-59; och Mål C-467/04 Gasparini m fl, pp 23-24. Se EU-domstolens resonemang nr 2 ovan.

214 Mål C-467/04 Gasparini m fl, pp 29-30. Se EU-domstolens resonemang nr 1 ovan.

215 Se nedan under 3.2.4. Mantello-målet rörde nämligen ’lagakraftträdande’ i begreppets betydelse för europeisk arresteringsorder, inte KTS artikel 54 eller Stadgan artikel 50.

216 Se ovan under 2.4.3 och 3.3.1.

217 Se bl a Franz Fischer mot Nederländerna, no 37950/97, p 22; Gradinger mot Nederländerna, Serie A nr 328-C, p 53; och Zolothukhin mot Ryssland, no 14939/03, p 107.

218 Mihalache mot Rumänien [GC], nr 54012/10, pp 110, 114.

219 Ibid p 116.

220 EKMR TP 7 artikel 4.1; Explanatory Report to the Protocol No 7 to the Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms pp 22, 29. Se även Nikitin mot Ryssland, no 50178/99, p 37; och Horciag mot Rumänien, no 70982/01.

221 EKMR TP 7 artikel 4.2; Explanatory Report to the Protocol No 7 to the Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms p 22, 29; Zolotukhin mot Ryssland, no 14939/03, pp 83, 108-109; och Mihalache mot Rumänien [GC], nr 54012/10, pp 103, 110.

Europadomstolen ett krav på att beslutet grundats på en prövning i sak i själva formule-ringen av artikel 4 i EKMR TP 7.²²² Faktorer som talar för att beslutet grundats på en prövning i sak inkluderar: att vittne(n) har förhörts, bevisning har insamlats och dömts av kvalificerad myndighet samt att ett välmotiverat beslut grundats på denna be-visning.²²³ Likheterna mellan EU-rätten och EKMR avseende kriterierna som tillämpas och bedömningarna som görs av domstolarna på det aktuella området framgår tydligt – tillämpningen av det senare nämnda kriteriet (prövning i sak) kan dock kritiseras för att sakna grund i EKMR. Europadomstolen fann sannolikt inspiration i EU-domstolens tillämpning av kriteriet ifråga i Kossowski-målet, men det framgår av EU-domstolens domskäl att tillämpningen av kriteriet baseras på rent EU-rättsliga syften och tolknings-metoder.²²⁴

Tillämpligheten av EKMR TP 7 artikel 4 kräver vidare, likt dess EU-rättsliga mot-svarigheter,²²⁵ att beslutet fattats av en myndighet som ingår i den nationella förvalt-ningen av rättvisa och enligt nationell lag har kompetens att konstatera och, vid behov, straffa brottsligt handlande. Detta innebär inte att beslutet måste ha form av en dom eller fattas av en domstol.²²⁶

Vid bedömning av vad som är att anse som ett ordinärt respektive ett extraordinärt rättsmedel utgår Europadomstolen från nationell lagstiftning i den aktuella avtals-slutande staten.²²⁷ Europadomstolen tar i distinktionen hänsyn till medlens tillgänglighet för parterna eller behöriga tjänstemäns fria skön avseende tillämpningen enligt nationell rätt.²²⁸ Domstolen ger också uttryck för att rättsmedel måste vara ålagda tidsspann under vilka de kan nyttjas av parterna för att kunna bedömas som ordinära.²²⁹ Förutsebarheten i hur den nationella lagstiftningen tillämpas samt de praktiska möjligheterna för parterna att nyttja lagen är avgörande i bedömningen.²³⁰ Möjligheten att återuppta ett

222 Mihalache mot Rumänien [GC], nr 54012/10, p 97. Begreppen ”frikänd” respektive ”fälld” tolkas medföra krav på att beslutsfattande organ baserat sitt beslut på en materiell bedömning av den till-talades eventuella skuld.

223 Mihalache mot Rumänien [GC], nr 54012/10, p 98.

224 Tillämpningen grundades bl a på syftet med KTS artikel 54, upprätthållande av den fria rörlig-heten, den allmänna EU-rättsliga principen om ömsesidigt förtroende samt förebyggandet av straffrihet. Se de Albuquerque, Mihalache v Romania – Separate opinion: Concurring Opinion of Judge Pinto de Albuquerque p 47. Se mer om Kossowski-målet ovan under 3.2.1.

225 Se ovan st 4 under 3.3.1.

226 Mihalache mot Rumänien [GC], nr 54012/10, pp 95, 97.

227 Ibid p 115.

228 Ibid p 110. Nikitin mot Ryssland, no 50178/99, p 39.

229 Mihalache mot Rumänien [GC], nr 54012/10, p 115.

230 Ibid pp 111, 112, 115. Se även A och B mot Norge [GC], nos 24130/11 och 29758/11, pp 122, 130, 132, 146, 152.

ligt förfarande i form en förundersökning på grund av nytt processmaterial utgör ej ett extraordinärt rättsmedel enligt Europadomstolens praxis.²³¹ EU-domstolen har emeller-tid gjort bedömningen att nyttjande av en möjlighet till återupptagande av denna typ ändå snarare innebär att ett separat förfarande inleds än att det tidigare fortlever.²³² Dessutom understryker EU-domstolen att ett nytt förfarande genom återupptagande endast kan inledas i den medlemsstat där det tidigare beslutet meddelades eftersom det är nödvändigt att fastställa att det verkligen är nytt processmaterial som görs gällande för att ta upp målet på nytt.²³³ Möjligheter till återupptagande av förundersökning är alltså enligt EU-rätt, kontrasterande Europadomstolens ståndpunkt, att anse som ett ex-traordinärt rättsmedel.²³⁴