2 UTTRYCK FÖR NE BIS IN IDEM-PRINCIPEN
2.4 R EGELKOMPLEXENS RELATIONER
2.4.1 EU-rätt och svensk rätt
All makt utgår i Sverige från folket.81 All EU:s makt går att härleda från överlåtelser av beslutsbefogenhet i medlemsstaternas konstitutioner som tilldelats av folkets behöriga företrädare.82 Företrädaren är i Sveriges fall riksdagen och överlåtelsen sker i den så kallade EU-paragrafen: RF 10 kap 6 §. EU:s makt utövas inom ramarna för de heter som medlemsstaterna har tilldelat unionen – principen om tilldelade befogen-heter.83 Den tilldelade makten måste utövas i enlighet med medlemsstaternas konstitu-tioner.84
Medlemsstaterna har skyldighet att vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att de skyldigheter som följer av EU:s fördrag eller unionens institutioners rättsakter som antagits med stöd i dessa fullgörs. Detta framgår av principen om lojalt samarbete
77 EKMR TP 7 artikel 4: formuleringen ”i samma stat”.
78 Explanatory Report to the Protocol No 7 to the Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms p 27.
79 EKMR artikel 53.
80 EKMR artikel 35.
81 RF 1 kap 1 §.
82 Se vidare Bergström, Hettne a a s 449-452.
83 FEU artikel 5. Se även FEU artikel 4.1 och 13.2.
84 FEU artikel 48.4.
enligt FEU artikel 4.3.85 Principens innebörd för EU-rätten kan endast förstås om man är medveten om att EU:s makt inte endast utövas av dess institutioner utan även av medlemsstaternas myndigheter.86 Unionens rättsligt bindande akter måste till exempel genomföras genom nödvändiga lagstiftningsåtgärder i medlemsstaternas rätts-ordningar.87
EU-rätten kan, enligt principen om unionsrättens företräde som först kom till ut-tryck i Costa mot ENEL-målet,88 inte vara i konflikt med nationell rätt vilket innebär att medlemsstaterna inte kan tillämpa bestämmelser i den nationella rättsordningen som strider mot EU-rättens krav.89 I Costa mot ENEL-målet konstaterades vidare att vissa EU-rättsliga akter direkt medför rättigheter för individer som kan åberopas i nationella domstolar.90 Läran om direkt effekt och principen om unionsrättens företräde kan be-skrivas som två sidor av samma mynt och garanterar att EU-rättens akter på ett effektivt sätt får full verkan vid nationella domstolar i medlemsstaterna.91 För att uppnå ytter-ligare enhetlighet i tolkningen av EU-rätten i medlemsstaterna ska nationella domstolar tolka nationell rätt som befinner sig inom EU-rättens tillämpningsområde konformt med EU-rätten i allmänhet.92
Men hur upprätthålls medlemsstaternas efterföljande av principen om lojalt sam-arbete? Kommissionen har i FEU artikel 17.1 tilldelats ett tillsynsansvar i syfte att kon-trollera detta. Om kommissionen identifierar en potentiell brist i en medlemsstats rätts-ordnings lojalitet till fördragen kan en dialog inledas i syfte att lösa problematiken, ett så kallat överträdelseärende.93 Om överträdelseärendet är fruktlöst kan talan om för-dragsbrott väckas mot medlemsstaten ifråga vid EU-domstolen.94 Medlemsstaten är skyldig att vidta de åtgärder som framgår av EU-domstolens dom95 vid risk för böter.96 Om individ lidit skada till följd av att medlemsstat inte upprätthållit principen om lojalt
85 Se även FEU artikel 13.2 och 24.3 samt FEUF artikel 249 och 291.1.
86 Bergström, Hettne a a s 90 f.
87 FEUF artikel 291.1. Jfr FEUF artikel 288 angående olika rättsakters varierande bindande verkan respektive skyldigheter på medlemsstaterna.
88 Mål C-6/64 Costa mot ENEL.
89 Se till exempel Mål C-399/11 Melloni, p 59. Se vidare Bergström, Hettne a a s 116 ff.
90 Det faktum att medlemsstater och kommissionen har möjlighet att väcka talan om fördragsbrott, som utvecklas nedan, utgör inte något hinder för att enskilda ska kunna åberopa samma skyldigheter vid nationell domstol (Mål C-26/62 Van Gend & Loos).
91 Bergström, Hettne a a s 108 ff, 400-407.
92 Principen om fördragskonform tolkning. Bergström, Hettne a a s 413-418.
93 FEUF artikel 258 st 1.
94 FEUF artikel 258 st 2. En fördragsbrottstalan kan också väckas av annan medlemsstat enligt FEUF artikel 259.
95 FEUF artikel 260.1. Se exempelvis Mål C-270/11 Kommissionen mot Sverige.
96 FEUF artikel 3 och 260.2.
samarbete (genom att till exempel inte införliva ett direktiv) har denna rätt att föra talan mot staten om skadeståndsansvar vid nationell domstol.97
Av styckena ovan framgår Sveriges skyldighet att upprätthålla skyddet som ut-trycks i Stadgan artikel 50 och KTS artikel 54. Skyldigheten är dock inte absolut. Som redan konstaterats föreskriver Stadgan en miniminivå för rättighetsskydd varför det står medlemsstaterna fritt att föreskriva större skydd för individen. Detsamma gäller skyddet i KTS artikel 54 enligt artikel 58 i konventionen.98 Det fria skön medlemsstaterna med-ges med hänsyn härtill är emellertid inte utan yttre ramar – nyttjandet får inte innebära att medlemsstaten försummar sina skyldigheter enligt andra unionsrättsliga akter.99 Ett uppenbart exempel på detta är att det står svensk rätt fritt att exkludera verkställighets-krav för tillämpligheten av ne bis in idem – exkluderande innebär ett större skydd för individen och håller sig inom ramarna för medlemsstaternas fria skön (verkställighets-krav exkluderas ju till och med i Stadgan artikel 50). Vidare kan rättigheterna i Stadgan inskränkas i den andra riktningen, förunnas en lägre skyddsnivå, i enlighet med be-gränsningsklausulen i artikel 52.1:100
”Varje begränsning i utövandet av de rättigheter och friheter som erkänns i denna stadga ska vara föreskriven i lag och förenlig med det väsentliga innehållet i dessa rättigheter och friheter. Begränsningar får, med beaktande av proportionalitetsprincipen, endast göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter.”101
Notera även att begränsningar av Stadgans rättigheter begränsas av EU-rättens för-hållande till EKMR genom homogenitetsklausulen i Stadgan artikel 52.3. Stadgan måste upprätthålla minst den skyddsnivå som tillhandahålls i EKMR avseende rättig-heter som ges uttryck i båda dokumenten.102
97 Se till exempel Mål C-6/90 och C 9/90 Francovich och Boniface m fl.
98 Notera även KTS artikel 55-57.
99 Jfr Mål C-367/05 Kraaijenbrink, pp 33-34. Detsamma gäller nationella bestämmelser som medger större skydd än Stadgans rättigheter – de får alltså ej tillämpas om de inskränker annan EU-rätt som är kompatibel med Stadgan, i enlighet med principen om unionsrättens företräde: Mål C-399/11 Melloni, pp 59-60. Avseende medlemsstaternas fria skön att tillämpa bestämmelser som medför större skydd för individen än Stadgan se även: Mål C-617/10 Åkerberg Fransson, p 29.
100 Se vidare Barnard, Peers a a s 242-245.
101 Författarens kursiv.
102 Se utveckling nedan under 2.4.3.