2 UTTRYCK FÖR NE BIS IN IDEM-PRINCIPEN
2.2 EU- RÄTT
Principen ne bis in idem finns i något varierande utformning presenterad i två reg-leringar inom EU-rätten. För det första i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (Stadgan) artikel 50 vari följande föreskrivs:
”Ingen får lagföras eller straffas på nytt för en lagöverträdelse för vilken han eller hon redan har blivit frikänd eller dömd i unionen genom en lagakraftvunnen brottmålsdom i enlighet med lagen.”
För det andra i Tillämpningskonventionen till Schengenavtalet (KTS) artikel 54 som ger uttryck för att:
”En person beträffande vilken fråga om ansvar prövats genom lagakraftägande dom hos en avtalsslutande part, får inte åtalas för samma gärning av en annan part, under förutsättning att, vid fällande dom, straffet avtjänats eller är under verkställighet eller inte längre kan verkställas enligt lagarna hos den part hos vilken avkunnandet ägt rum.”
Såväl Stadgan som KTS ger uttryck för ne bis in idem-principen i formen av ne bis vaxari vilket framgår av formuleringarna ”Ingen får lagföras eller straffas” (Stadgan) respektive ”får inte åtalas” (KTS).54 Det är alltså tydligt i båda regleringarna att skyddet inte endast gäller multipla bestraffningar utan även omfattar multipla prövningar av samma gärning.
Vidare ska en individ som enligt EU-rätten redan prövats för samma gärning som en europeisk arresteringsorder avser inte utsättas för orderns verkställighet. Rättslig myndighet i den medlemsstat som mottar arresteringsordern ska vägra verkställighet om sådant förhållande framgår.55
2.2.1 Tillämpningsområden och syften
Enligt gällande regleringar av ne bis in idem-principen, med hänsyn till EU-domstolens avgöranden på området har ett antal materiella krav kristalliserats för att principen ska vara tillämplig. Prövningarna i fråga måste för det första riktas mot samma individ.56 Vidare kräver res judicata ett slutgiltigt avgörande (’bis’),57 av straffrättslig karaktär58 och beröra samma gärning (’idem’).59 Slutligen ställs krav på att prövningen har verk-ställts, fortlöpande verkställs eller inte längre kan verkställas (gäller endast vid avgör-ande av fällavgör-ande natur).60
Det formella tillämpningsområdet av ne bis in idem-regleringen i KTS artikel 54 begränsas till gränsöverskridande situationer inom unionen samt temporalt till ikraft-trädandet av KTS.61 Det står med hänsyn till syftet med KTS artikel 54 klart att be-stämmelsen är tillämplig på endast gränsöverskridande situationer,62 och att endast slut-giltiga prövningar av gärningen inom unionen medför res judicata enligt KTS framgår
54 Se vidare Wattel, Ne Bis in Idem in Tax Offences in EU Law and ECHR Law s 172 f, i van Bockel (red), Ne Bis in Idem in EU Law (s 167-217). Författarens kursiv i citaten.
55 Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna artikel 3.2.
56 Detta krav ligger utanför ramarna för denna uppsats.
57 Se vidare nedan under 3.3.
58 Kravets existens uttrycks bland annat i Förklaringarna avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna, OJ 2007 C 303/02 s 31. Se vidare nedan under 4.
59 Se vidare nedan under 5.4.
60 Detta krav ligger utanför ramarna för denna uppsats.
61 Tidpunkten för ikraftträdandet av KTS varierar mellan medlemsstaterna. KTS utvecklades först utanför ramarna för EU-samarbetet och inkorporerades i EU-rätten genom Amsterdamfördraget år 1999. Sverige anslöt sig till KTS år 1985.
62 Se nedan under 2.2.1.
direkt i artikeln.63 Den avgörande tidpunkten för bestämmelsernas tillämplighet är tid-punkten för den senare prövningen av samma gärning.64 Detta innebär att om en gärning som prövats innan KTS trädde i kraft sedan åter prövas efter denna tidpunkt kommer ne bis in idem-bestämmelsen att förhindra den senare. Detta eftersom KTS inte innehåller några övergångsbestämmelser om ikraftträdandet av artikel 54 och dess verkningar i tiden samt det faktum att det är först den andra prövningen av gärningen som innebär en eventuell inskränkning av principen.65
Det formella tillämpningsområdet av ne bis in idem-regeln i Stadgan avgränsas också till unionens medlemsstater,66 men regeln kan till skillnad från KTS artikel 54 vara tillämplig också i rent nationella situationer. Medlemsstaternas domstolar har dock, under ledning av EU-domstolen, endast befogenhet att se till att Stadgan efterföljs av medlemsstaterna när dessa tillämpar EU-rätt.67 Vad som konstituerar tillämpning av EU-rätt tolkas i denna kontext extensivt och inkluderar implementation av förordningar, direktiv och beslut.68 Också implementeringar som endast delvis baseras på EU-rätt omfattas.69 När det gäller tillämpningen av ne bis in idem-principen inom en medlems-stat har skyddet samma innebörd och räckvidd som motsvarande rättighet i EKMR.70 Stadgan avgränsas temporalt till tidpunkten för dess ikraftträdande på samma sätt som KTS.71
Stadgan artikel 50 respektive KTS artikel 54 skyddar mot utsättande för multipla prövningar av samma gärning på grund av att individ nyttjat den fria rörligheten inom unionen.72 Stadgan syftar också till att upprätthålla en miniminivå av individskydd mot multipla prövningar vid tillämpningen av EU-rätt i allmänhet, därav dess tillämplighet även i rent nationella situationer.73 Eftersom KTS artikel 54 ska tolkas konformt med Stadgan artikel 50 så måste minimiskyddsnivån upprätthållas också vid tillämpning av
63 Formuleringen ”hos en avtalsslutande part” i KTS artikel 54. Se vidare till exempel Mål C-467/04 Gasparini m fl.
64 Mål C-436/04 Van Esbroek, p 24.
65 Ibid p 20-21.
66 Framgår direkt av formuleringen ”i unionen” i Stadgan artikel 50.
67 Stadgan artikel 51.1.
68 Bernard, Peers, European Union Law s 240 f.
69 Exempelvis Mål C-617/10 Åkerberg Fransson. Bernard, Peers a a s 241.
70 Förklaringarna avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna, OJ 2007 C 303/02 s 15.
Motsvarande rättighet i EKMR framgår i TP 7 art 4 – se nedan under 2.3.
71 Se ovanstående stycke. EU:s rättighetsstadga trädde i kraft genom Lissabonfördraget år 2007.
Sverige har varit medlem i EU sedan 1995.
72 Se bland annat: Mål C-486/14 Kossowski, p 44; Mål C-467/04 Gasparini m.fl., p 27; Mål C-491/07 Turanský, p 41; Mål C-129/14 PPU Spasic, p 77; Mål C-150/05 Van Straaten, pp 57-59;
Mål C-469/03 Miraglia, p 32; och Mål C-187/01 och C-385/01 Gözütok och Brügge, p 38.
73 Stadgan artikel 53; Förklaringarna till Stadgan artikel 50 st 2.
denna. Syftena med EU-rättens uttryck för ne bis in idem-principen kan ställas i kon-trast med intresset av effektivt beivrande av brottslighet inom unionen.74
Förbudet mot fullbordande av europeisk arresteringsorder då samma gärning redan prövats är en naturlig förlängning av ne bis in idem-regleringarna inom unionen och åsyftar av flera anledningar förhindra att en europeisk arresteringsorder fullgörs då prövning av gärningen ifråga inte är möjlig i den mottagande medlemsstaten eftersom gärningen redan prövats.