DRG är ett system som i grunden togs fram för att statistiskt kunna mäta sjukvården för att till exempel se vart och vilka sjukdomar som finns i Sverige. Systemet har idag utvecklats så att det även går att använda DRG som ersättningssystem vilket kan orsaka problem speciellt i dagens allt mer kostnadsdrivna sjukvård. Det största problemet med att använda DRG som ersättningssystem är framför allt att DRG enbart baseras på patientens sjukdomstillstånd och inte hur mycket tid läkaren lägger ner för att undersöka och behandla patienten. Läkaren kan i samband med vissa patientmöten behöva lägga ner extra mycket tid även om patienten egentligen inte är speciellt sjuk. Läkaren vill gärna att denna extra arbetsinsats ska spegla ersättningen som sjukhuset får genom att lägga in fler koder, exempelvis koden för extra tidsåtgång. Eftersom DRG enbart speglar patientens sjukdomstillstånd är det inte möjligt att koda på ett sånt sätt att den extra arbetsinsatsen höjer DRG-vikten.
En annan problematik med DRG som ersättningssystem är att DRG-systemet är så komplext, vilket gör det svårt att förstå hur det fungerar. Vi har sett att många har en dålig förståelse för hur DRG fungerar vilket påverkar det dagliga arbetet och processen negativt. När det kommer till hur ersättningen ska se ut borde systemet vara lättare att förstå sig på. Då det är en viktigt roll i en verksamhet, att veta hur och varför verksamheten får en viss ersättning. För det som händer när förståelsen inte finns är att de förändringar som görs oftast inte är i linje med hur ersättningssystemet fungerar.
Faktum är att DRG-vikten syns när kodningen utförs av sekreterarna och hur mycket ersättning sjukhuset får i samband med vårdtillfället, kan vara en bidragande faktor till att många läkare fokuserar på hur mycket ersättning sjukhuset får.
Fler koder ger mer ersättning, eller?
Peter går ut i väntrummet för att hämta nästa patient för undersökning, - Johanna Olsson ropar han. En medelålders kvinna reser sig upp med hjälp av sin rullator, hon går framåtböjd och ser ut att ha stora smärtor. Peter känner igen Johanna, hon är en återkommande patient som har stora problem med endometrios som periodvis ger henne mycket smärta. Johanna hälsar försiktigt på läkaren Peter och följer honom sedan i långsam takt in till undersökningsrummet.
Innan Peter undersöker Johanna vill han veta hur hon mår och hur hennes sjukdomstillstånd varit sedan förra besöket bara två månader tidigare. Samtalet blir långt, Johanna tycker att hon har mått relativt bra de senaste månaderna och har haft mindre smärta än vanligt och vill gärna diskutera hur behandlingen ska fortgå. Hon undrar även om Peter tror att hon snart kan vara tillbaka på jobbet. Johanna arbetar som städare och har varit tvungen att vara sjukskriven i mer än ett halvår på grund av sina smärtor. Hon har förhoppningar om att snart kunna arbeta deltid, hon har ju ändå känt sig bättre den senaste tiden! Läkaren Peter tror att det är bra om Johanna fortsätter vara sjukskriven i åtminstone två månader till på grund av hennes smärtor. Han lovar Johanna att han ska skriva ut ett nytt sjukintyg som Johanna kan ge till sin arbetsgivare, Johanna nickar och accepterar det Peter säger.
46
Peter vill nu undersöka Johanna för att med ett vaginalt ultraljud se hur endometriosen ser ut. Johanna som har smärtor i magen och har svårt att gå raklång tar lång tid på sig att ta av sig på underkroppen och har problem att klättra upp i undersökningsstolen. När hon väl är på plats undersöker Peter med hjälp av ultraljud, han tycker allt ser bra ut, det har åtminstone inte blivit värre. För att vara på den säkra sidan passar han även på att ta ett slemhinneprov som sen ska skickas på analys. När han är klar med undersökningen ber han Johanna gå ner från stolen och klä på sig igen, under tiden Johanna gör detta passar Peter på att gå iväg med slemhinneprovet för att få det analyserat.
När Peter kommer tillbaka till rummet är Johanna färdig och han tackar henne för i dag och hjälper henne ut till väntrummet där hennes man sedan tar över. Peter går tillbaka till sitt rum för att diktera de anteckningar som ska in i Johannas journal. Peter tittar på klockan - oj, tog det så lång tid tänker han för sig själv. Ett vanligt mottagningsbesök är planerat att ta cirka 30 minuter, undersökningen av Johanna tog i dag över 1 timme, Peter suckar och börjar diktera.
Peter beskriver Johannas sjukdomstillstånd och vad han såg i samband med undersökningen, slutligen ska Peter ange Johannas diagnos och vilka åtgärder som har utförts. Detta ska alltid sägas sist så att det blir lätt för sekreterarna att koda vårdtillfället. Peter tycker att det är viktigt att det går bra för kliniken ekonomiskt så han är noga med att ange så många koder som möjligt så att kliniken får ersättning för det. Han börjar ange Johannas huvuddiagnos, hon hade ju en bokad tid på grund av sin endometrios så detta får bli huvuddiagnosen. Peter gjorde ett ultraljud och tog ett slemhinneprov och anger därför detta som åtgärder. Eftersom besöket drog ut på tiden tycker Peter att det är jätteviktigt att även detta registreras så att kliniken kan få mer ersättning så han anger även “mottagningsbesök 60-119 min” så att sekreteraren får med den koden. Han kommer även på att han skrev ut ett sjukintyg till Johanna, eftersom han vill visa hur mycket han arbetar vill han även att sekreteraren ska koda för detta och anger då “utskrivning av sjukintyg” som en tilläggskod. Han förnyade även Johannas recept på smärtlindring och anger därför “utfärdande av recept” för att visa detta. Det Peter inte vet är att ersättningssystemet inte alls fungerar på detta sätt, kliniken får enbart ersättning för koder kopplade till patientens sjukdomstillstånd och inte för den tid läkaren lägger ner. Att ange koder för besök som drar ut på tiden, receptförnyelse eller att läkaren skrivit ut sjukintyg ger alltså ingen ersättning utan skapar bara mer arbete, både för läkaren som anger detta men även för sekreteraren som måste koda för detta.
Vi vill med en fiktiv historia belysa problemet då många läkare är fokuserade på att få maximal ersättning samtidigt som de inte riktigt förstår hur DRG-systemet fungerar. Läkaren Lars vill få med många koder för att visa hur mycket arbete han lägger ner på patienten. Istället för att koda för det som är relevant för patientens sjukdomstillstånd kodas det för saker som påverkar läkarens tid och arbete. I historien lägger Peter till koder som övertid, ultraljud, sjukintyg med mera. Detta gör han för att han vill visa vad han har gjort och vilken tid som lagts ner på patienten. Detta i tron på att det kommer öka DRG-vikten på patienten och med de inbringa mer pengar till sjukhuset.
47
48