Elevassistentens roll i den mål- och resultatstyrda skolan

Elevgrupp, arbetsuppgifter och kompetens

Under 90-talet ökade antalet elever i behov av särskilt stöd avsevärt samtidigt som utbildade lärare, speciallärare, psykologer och kuratorer minskade ute i skolorna (Skolverket 1998, Skolverket, 1999). För de elever som bedömdes vara i behov av särskilt stöd blev det alltmer förekommande att en elevassistent anställdes. I en rapport som skrevs 1997 och som utgår från information från cirka 600 elevassistenter under tidsperioden 1993-1996, framgick att elevgruppen som fick assistans har förändrats. I studien framkom det att det var ungefär 300 som arbetat som elevassistenter till elever med rörelsehinder, några hade arbetat med elever med synskada. Övriga 300 hade arbetat med elever med annan problematik, som elever med koncentrationssvårigheter, MBD/DAMP, socioemotionella svårigheter, inlärningssvårigheter och några uppgav att de gav stöd till elever med dyslexi. Vid frågan om varför man är anställd får nedanstående citat synliggöra den otydlighet som finns kring elevens behov av särskilt stöd och elevassistent som yrke/funktion;

De flesta svarar att det är för eleven ska ha det bra i klassen, känna sig trygg och att om inte eleven hade elevassistent så skulle han/hon inte klara skolarbetet.

Några av elevassistenterna svarar också att det inte skulle fungera för övriga klassen om inte just deras resurs fanns. Några som arbetar med elever med rörelsehinder svarar att det är för att eleven ska få hjälp med det praktiska. Det är ett fåtal som svarar att det är för att eleven ska lära sig något. Endast någon av alla de elevassistenter som jag har talat med har haft uppfattningen att deras anställning bör vara direkt kopplad till det som står i skollag och kursplaner dvs skolans styrdokument. Det finns idag i de flesta kommuner redan anställda elevassistenter och de flyttas vid behov över till olika skolor, men det är också vanligt vid större skolor att assistenterna flyttas inom skolan när det finns en elev som bedöms vara i behov av elevassistent. Vid behov av nyanställningar sker det genom annonsering i dagspressen och det är vanligt idag att man efterfrågar personer med någon form av pedagogisk utbildning. Det är inte vanligt att elev och föräldrar får vara med vid ”valet” av elevassistent. Den vanligaste anledningen till att någon elev får elevassistent tycks vara att förälder, personal från förskola eller skola av varierande orsaker inte tror att eleven klarar sig utan elevassistent och sänder de signalerna till berörd rektor eller ansvariga på förvaltningen. Det tycks inte förekomma någon speciell rutin där man först gör en behovsanalys/kartläggning utifrån elevens behov och därefter talar om vilken stödåtgärd som ska till för att eleven ska nå uppsatta mål (SIH, 1997, s.20 ).

Elevassistenterna som ingick i rapporten hade precis som i tidigare undersökningar gjorda 1986, 1991 (Planeringsberedningen, 1987, Gadler, 1991) varierande utbildningsbakgrund och varierande antal tjänsteår, men det framkom att det var alltmer vanligt förekommande att kommuner vid nyanställning av elevassistenter oftast efterfrågade någon form av pedagogisk utbildning (SIH, 1997).

I början av 2000-talet i samband med den förändrade lärarutbildningen ( SOU 1999;63) aktualiserades i många kommuner frågan om vilken form av kompetens som behövdes för att kunna möta elevers olikheter med syfte att erbjuda alla elever likvärdig utbildning utifrån deras varierande förutsättningar.

I flera kommuner diskuterades behovet av utökad specialpedagogisk kompetens för att möta det ökande antalet elever i behov av särskilt stöd. En del kommuner började anställa specialpedagoger i stället för elevassistenter då man såg behovet av specialpedagogisk kompetens för att kunna arbeta med elever i behov av särskilt stöd på såväl organisations- grupp som individnivå. I dessa kommuner anställdes elevassistenter enbart för de elever som p g a sin funktionsnedsättning var beroende av praktisk assistans för att kunna delta i den pedagogiska verksamheten. Utifrån den diskussion som fanns vid den här tidpunkten kring behov av kompetent personal för att möta elever i behov av särskilt stöd, genomfördes vid Växjö universitet 2003 en undersökning om eventuellt behov av kortare akademisk utbildning för elevassistenter (Gadler, 2003). I undersökningen som omfattade 58 informanter från tre kommuner framkom att elevgruppen som fick assistans i stor utsträckning var elever med

någon form av funktionsnedsättning, flera av elevassistenterna arbetade med elever som förutom sin fysiska funktionsnedsättning också hade en utvecklingsstörning. Några av elevassistenterna angav att de arbetade med elever som hade koncentrationssvårigheter och inlärningssvårigheter. En elevassistent angav att orsaken till assistansinsatsen var att eleven hade läs- och skrivsvårigheter. Elevassistenternas arbetsuppgifter varierade mellan såväl, praktiska, sociala som pedagogiska arbetsuppgifter. Några av elevassistenterna gav assistans åt flera elever. I undersökningen ingick en kommun som hade valt att anställa utbildade specialpedagoger i verksamheten för elever i behov av särskilt stöd. Elevassistenter anställdes enbart för de elever som var i behov av assistans av praktisk karaktär och om eleverna hade behov av pedagogiska insatser så gavs de av utbildade pedagoger som komplement till elevassistentresursen. När det gällde elevassistenternas grundutbildning var den av stor variation precis som visats i tidigare studier men här framkom att många numera har utbildning om barn och deras utveckling, antingen i form av en pedagogisk högskoleutbildning eller barnskötarutbildning. I den här rapporten kan skönjas en förändring från tidigare undersökningar med avseende på elevassistenternas utbildningsbakgrund. 19 av informanterna hade pedagogisk utbildning;

Tabell 20. Redovisning av enkätundersökning från 2003

Utbildningsbakgrund Antal Barnskötarutbildning 11 Fritidspedagogexamen 5 Förskollärarutbildning 13 Lärarutbildning/1-7-sv-so 1 Högskoleutbildning framgår ej vilken

inriktning

4

Fritidsledare 2 Vårdarutbildning 13 Utbildning från grundskola eller

gymnasieskola

9

Total 58 Antalet tjänsteår som elevassistent varierade från något år till en som arbetat i 20 år. Nedanstående citat från några av studiens informanter på frågan om anledningen till elevens behov av assistans anger variationen på skälen;

– diagnos cp, ryggmärgsskada, förlamning

– damp, dålig syn, hon har haft assistent sen årskurs 1 – downs syndrom

– diabetesbarn

– koncentrationssvårigheter, dåligt självförtroende

– en elev har Aspergers syndrom, en elev har eventuellt dyslexi, övriga har läs- och skrivsvårigheter

– de orkar inte med takten i den vanliga skolan, finns ej resurser där, eleverna är lågt begåvade, saknar sociala kompetenser

Det framgår inte direkt av enkätsvaren om de svarande hade kunskap om uppdraget d v s var medvetna om vilka styrdokument som reglerar elevens rätt till likvärdig utbildning. Däremot kan utläsas av informanternas svar att det vid valet av elevassistent som stödinsats inte tycks förekomma någon utförlig analys av elevens behov av särskilt stöd, som regleras i grundskoleförordningen (5 kap), utan att det är elevens diagnos eller problembeskrivning som tycks utgöra underlaget för beslutet om assistans. På frågan om fortbildning varierade spridningen stort i gruppen, någon hade 30 poäng i specialpedagogik, flera hade gått en högskolekurs på 5 poäng i bemötande, flera hade gått kortare kurser i teckenspråk och 8 svarade att de inte hade deltagit i några fortbildningskurser. I sammanställningen av undersökningen framkom ett uttalat intresse för en utbildning med fokus på pedagogik/

specialpedagogik samt kunskap om olika funktionsnedsättningar från 47 av informanterna (Gadler, 2003).

Från år 2007 finns det en nationell kursplan för utbildning till elevassistent inom kommunal vuxenutbildning (SKOLFS 2007:12). Det var i samband med den utredning som arbetade med kvalitet och samverkan om utbildning kring barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning den så kallade Carlbeckskommitten som det i en regerings skrivelse 2005/2006 angavs att det skulle utarbetas en nationell kursplan för gymnasial påbyggnadsutbildning för elevassistenter. I regeringens skrivelse 2005/06:151 om kvalitet och samverkan om utbildning kring barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning framhölls behovet av kompetensutveckling för den personal som arbetar inom området på såväl lärare som rektorsnivå. I skrivelsen poängterades att läraren har det pedagogiska ansvaret för eleverna och inte får ersättas av en assistent. Även om Carlbeckskommitténs arbete avslutades i samband med regeringsskiftet i september 2006 fortsatte det uppdrag som enligt regeringsbeslut gavs till Statens skolverk i juli 2006 angående nationell kursplan för utbildning till elevassistent. Arbetet med att utveckla kursplanen löpte under senare delen av 2006 och beslut om kursplanens giltighet fastställdes. Det är enskilda kommuner och andra utbildningsanordnare som efter tillstånd från Skolverket beslutar om att anordna utbildningen till elevassistenter. Utbildningen omfattar fem kurser, med fastställda gymnasiepoäng. I en av kurserna behandlas styrdokument och den värdegrund som präglar dessa.

Genom de statliga myndigheter som under den här tidsperioden har haft ansvar för att erbjuda specialpedagogiskt stöd till kommuner och landsting med avseende på elever med funktionsnedsättning har fortbildningsinsatser av varierande omfattning och form erbjudits också till de som arbetat som elevassistenter.