För beskrivning av föräldrarnas och assistentens uppfattningar av Elevens kommunikativa kompetens använder jag mig av två olika komponenter. Dessa komponenter bidrar till en helhetsuppfattning av Elevens kommunikativa kompetens. Den första komponenten delar upp kommunikation i tre bestånds- delar, det vill säga kommunikativ form, kommunikativt innehåll och kommunikativ användning (Bloom & Lahey, 1978). Den andra komponenten beskriver centrala ingredienser för kommunikativ kompetens, nämligen funktionalitet, tillräcklighet samt kunskap, bedömning och färdighet (Light, 1989).
4.3.1 Kommunikativ form, innehåll och användning
Till kommunikativ form hör kroppsspråk, tecken som stöd, gester, ljud, talat eller skrivet språk (Bloom & Lahey, 1978). Enligt föräldrarna använder Eleven talat språk i konkreta
42
vardagliga situationer som t.ex. när han hjälper till i köket och i de välbekanta situationer där alla i hans omgivning har lärt sig hur hans uttal låter. När han berättar något och
behöver bekräftelse då använder han alla kommunikationssätt: talat språk, tecken som stöd, pictogram, sin loggbok eller saker. Uppfattningen delas av alla informanter.
Nedanstående exempel illustrerar Elevens kommunikativa form, innehåll och användning när han vill förmedla ett budskap som är viktigt för honom. Samtidigt visas svårigheter som Eleven och pedagoger möter när pedagoger inte har förmåga att bemöta Elevens
kommunikativa behov. Pedagogernas kunskaper om tecken som stöd (TSS) har varit otillräckliga. Det visar en händelse på fritids, där varje elev har haft sin ”samlingsdag” då han eller hon får bestämma vissa saker som hör till samlingen. Eleven har velat byta dag när han ”har samling” med en annan elev.
Citat (förälder):
Han sa att han ville byta och vad han ville byta för något, det kunde de inte fatta. Men det var dag han ville byta. Byta dag, vadå? Ville du inte komma hit? De försökte uppfatta vad han sa och vad han försökte säga med tecken men … de var flera vuxna. Och alla frågade om och om igen vad han ville byta. Och så blev han så irriterad och så stod han och pekade och då är det idag, vad byta dag? Du måste ha något annat! Då blev han så förbannad, så han gick och hämtade stolen, drog den till den vita tavlan där det står schema på vem som har samlingar på fritids. Så han tog fram sudden, strök över sitt namn så, det var på tisdagar, för det var det blåa dagen, (pictogram med blå remsa) så strök han namnet som står på fredagar och så bytte han. Han skrev sitt namn på fredagar och det andra namnet på tisdagar. Och så sa de: ville du byta dagen på samlingen så att du har samlingen på
fredagar? Och så sa han ja, ja, ja och blev glad.
Elevens dagsschema och loggboken har en viktig kommunikativ funktion både på skolan, fritids och i hemmet. Varje dag går Eleven och hans assistent genom dagens schema som de tillsammans sätter upp på en metallremsa med hjälp av häftmassa. Det finns fasta och förutbestämda aktiviteter och lektioner. En del upprepas varje dag och en del veckovis. Vissa aktiviteter kan bestämmas olika från den ena till den andra dagen. Efter att
dagsschemat är uppsatt så tittar Eleven och assistenten på dagens datum, matsedel och om föräldrarna har skrivit något i hans loggbok. Dessa morgonrutiner innefattar en viss kommunikativ form och innehåll. Formen är talat språk, tecken som stöd (TSS), de pictogram som används för schema, siffror i almanacka och välbekanta ord som står på skolans matsedel. Innehållet är samtal kring dagens lektioner, aktiviteter och eventuella
43
ändringar mm. Både den välkända formen och innehållet skapar förutsägbarhet och därigenom trygghet för Eleven. I slutet av skoldagen, klistras pictogram i loggboken och eventuella kommentar om någon lektion anges. När Eleven kommer till fritids, används samma loggbok för vidare information om dagens aktiviteter. När Eleven kommer hem visar han upp sin loggbok för sina föräldrar. De brukar titta på inklistrade pictogram, ställer frågor om dagens aktiviteter och Eleven svarar på frågor. På så sätt skapas en
kommunikationsform tack vare loggboksanvändning. Samtidigt skapar innehållet i loggboken möjligheter till kommunikativt innehåll mellan Eleven och hans föräldrar. Elevens fritidsaktiviteter som film, Play Station, dator, tv program, veckans matsedel på skolan respektive i hemmet, vardagssituationer, skolarbete, det som ska hända under veckan anges som kommunikativt innehåll av samtliga informanter. Enligt föräldrarna brukar hela familjen vara involverad i diskussioner kring film, TV program eller vissa sällskapsspel.
Den kommunikativa användningen handlar om situationer när Eleven kommunicerar. Elevens kommunikationsanvändning är intresseberoende. Det är uppfattningen som delas av alla informanter. När Eleven har intresse för att förmedla budskap till andra så använder han alla kommunikativa former för att lyckas och han tar eget initiativ. Det gjorde han när han ville berätta för föräldrar om att han ville spela Play Station eller när han ville byta dag för samlingen på fritids.
4.3.2 Funktionalitet, tillräcklighet samt kunskap, bedömning och färdighet
Funktionalitet handlar om att kommunikation ska fungera i barnets naturliga miljö och med välbekanta människor (Light, 1989). Ett bra exempel är skillnader i Elevens
kommunikation när han umgås med människor som kan eller inte kan använda tecken som stöd.
Citat (förälder):
Då hon som kan jättemycket tecken arbetar på fritids då pratar han jättemycket tecken. O, vad han kan. Då det bara flyter på… så de som inte kan tecken, då jobbar han lite med sina händer och så är det inte lönt, då blir det mera handgripligt, han går och hämtar pictogram.
Kommunikationens tillräcklighet handlar främst om omgivningens redskap och förmåga till att anpassa sig till Eleven. Det är viktigt att omgivningen bemöter Eleven med konsekventa kommunikativa signaler. Som ett exempel anger en förälder att man behåller ögonkontakt
44
under kommunikationen, att man ser varandras ansikte och munnen. Kommunikationens tillräcklighet handlar också om Elevens förmåga att anpassas till omgivningen, något som visas i ovanstående citat.
Båda föräldrarna berättar om vikten av att Eleven får krav på sig som är möjliga att uppnå och som utmanar honom. Det är krav att göra skolarbeten, att uppföra sig väl samt upprepa det man redan sagt genom talat språk och tecken som stöd, alternativt genom att använda pictogram eller saker i omgivningen. Samtliga informanter anger att vuxna behöver ge Eleven tid, att invänta hans svar och att ge honom möjligheten att förmedla sitt budskap, något som betonas av Brodin (2008) och Sundqvist (2010).
Kunskap, bedömning och färdighet handlar bland annat om att lära sig umgås med andra människor i sociala sammanhang, att veta hur man väntar på sin tur, hur man initierar ett samtal mm (Brodin, 2008, Sundqvist, 2010). Elevens assistent betonade vikten av kortspel för flera ändamål. Ursprungligen handlade det om att Eleven skulle lära sig räkna genom att räkna prickar på spelkorten. Sedan utvecklades aktiviteten till att lära sig känna igen siffror och sedan slutligen att lära sig enkel addition. Parallellt med att utveckla kunskaper i matematiken utvecklade Eleven sina sociala förmågor. Han lärde sig turtagning, hur man väntar på sin tur, hur man planerar sitt spelande, hur man delar kort, vilka kort som tillhör honom respektive assistenten samt han lärde sig att vinna och förlora i spelet. Under kortspel blev det vanligt att Eleven och hans assistent kommunicerade mycket, dels genom talat språk och dels genom användning av tecken som stöd. Allt detta har bidragit till
utveckling av Elevens kommunikativa kompetens. Det är också viktigt av att kunna uppföra sig för ”det är utifrån vårt beteende som vi blir bedömda”, som en förälder sa. Därför har föräldrarna arbetat mycket med hälsningsfraser, fraser i sociala situationer samt hur man uppför sig vid matbordet, i affären, vid släktträffar, när man har gäster, hur man uppför sig på en restaurang mm. Föräldrarna tränade Elevens sociala färdigheter genom att göra det tillsammans i riktiga situationer och genom att visa hur man gör.