Eleven har haft en försenad talutveckling och svårigheter med talförmåga, men han har haft en bra talförståelse. Vid tre års ålder förstod han mycket, anger alla informanter. Detta pekar på medfödda förutsättningar hos barn med Downs syndrom (Annerén, 1996; Johansson, 1996).
I samband med att Eleven börjat på förskolan, började han delta i språkträningen. Det organiserades av Habiliteringen i närliggande stad. Eleven deltog i träningen en gång i veckan under sin förskoleperiod. Där började han lära sig tecken som stöd och att använda pictogrambilder. Han träffade andra barn med Downs syndrom. De fick tillsammans lära sig sånger, sagor, deltog i rytmik och gymnastik som var anpassade efter deras behov. Elevens assistent följde Eleven till språkträningen på Habiliteringen och lärde sig tecken som stöd (TSS). Hon träffade logopeden, specialpedagogen och sjukgymnasten och fick råd, hjälp och stöd i sitt dagliga arbete med Eleven.
Citat (assistent):
… från det att vi gick på den där förskola i stad, med ungefär 10 barn med Downs syndrom i lite olika åldrar och då var det tecken hela tiden så kom det väldigt mycket. Att man såg att han snappade upp det här. Och jag lärde mig också och vi visste att vi använde samma språk, han och jag, det var ju tänkt så.
40
Föräldrarna deltog också i olika aktiviteter som organiserades vid Habiliteringen där de fick stöd, hjälp och möjlighet att lära sig tecken som stöd. Allt detta bidrog till Elevens
språkutveckling. Buckley och Rondal (2004) samt Johansson (2006) poängterar vikten av att barn med Downs syndrom får mycket språkstimulans i sina första år.
Båda föräldrarna berättar om en särskild situation i vilken Eleven använde saker (en CD -skiva till ett spel), ett papper där han skrivit första bokstaven i sitt namn och PS (Play Station) samt att han hade en penna och sin loggbok i andra handen där han pekade på en bild av sig själv där han spelat Play Station. Frågan ” Förstår ni nu vad jag menar?” hängde i luften. Föräldrarna har före hans påfallande presentation förstått vad han
efterfrågade. De svarade nej eftersom han frågade om en aktivitet som hörde till helgen och inte till en vardag. Händelsen har bidragit till att familjen började använda mera bilder som sedan resulterade i en daglig användning av pictogram. Parallellt visade det sig att Elevens schema hade mycket positiv effekt för hans kommunikationsutveckling.
Schemat gav honom ramar för aktiviteter, orientering i tid och en hjälp att skilja vad som hör till hemmet och vad som hör till skolan respektive fritidshemmet. Det fungerade så bra, att familjen började använda schema med pictogram för alla veckodagar, inklusive
helgdagar.
Elevens begränsade möjligheter till kommunikation har resulterat i att Eleven har fått en
kommunikationsplatta. Det var DAHJM (resurscenter för datorbaserade hjälpmedel) i
samarbete med Habiliteringen som organiserade det efter föräldrarnas önskemål. Genom att trycka på bilder kunde Eleven kommunicera. Han kunde kombinera olika kategorier av bilder som substantiv, verb, adverb, prepositioner mm. Han kunde bläddra mellan olika kategorier inom substantiv som t.ex. köksredskap, läs- och skrivmaterial mm samt att välja verb i olika tempusformer. Han lärde sig snabbt att använda kommunikationsplattan och han började även skoja med föräldrar. Båda föräldrar anger samma exempel när han låtsades vara sjuk för att stanna hemma med mamma och spela Play Station.
Citat (förälder):
Det var ju kanske 100-tals, 1000-tals bilder med olika tempusform så det var ganska passande. Det var det första som han fått kläm på och som han sa var det att han var sjuk, att han ville stanna hemma med mamma och spela Play Station! Fullt frisk sa han det, så han skulle skolka för att spela Play Station. Det var ju kanske tredje, fjärde vecka som han tryckte det här… då såg vi om tekniken har varit bättre så hade han ju haft mycket större
41
glädje av den saken… det visar ju att han har både kunskaper och framförallt viljan att kunna utrycka sig och att han har självinsikten.
Användning av kommunikationsplattan var inte långvarig. Det tog lång tid innan
processorn kunde behandla all information som Eleven snabbt tryckte i. Plattan kunde sluta att fungera. Processorn var för trög. Eleven blev irriterad och efter en kort tid av nya försök och nya besvikelser, lämnades kommunikationsplattan tillbaka till DAHJM, berättade föräldrarna.
Elevens vilja till kommunikation och användning av tecken som stöd har utvecklats mycket under åren. När han är i ”en tecknad miljö” (en miljö där människor använder tecken som stöd) så använder han tecken som stöd. När han är medveten om att människor omkring honom inte kan använda tecken som stöd, då hämtar han pictogram, olika bilder eller föremål för att göra sig förstådd. Eleven utvecklar sitt språk och sin kommunikativa kompetens hela tiden, påstår alla informanter. Det är många ord som han har lärt sig på sista tiden och han har utvecklat sin uttalsförmåga. Elevens föräldrar har utryckt sin
uppfattning att Eleven fattades språklig stimulans i träningsskolan i närliggande stad, något som han fått mycket av sedan han börjat på sin nuvarande skola. Språklig stimulans, social samvaro och omgivningens stöd för Elevens kommunikativa ansträngningar hör till viktiga förutsättningar för barnets språk- och kommunikationsutveckling (Bruce, 2009; Bjar & Liberg, 2010, Svensson, 2009).